Jag har noterat att jag trivs bäst med bisexuella människor, oavsätt kön. Jag är själv än så länge hetro, och jag tror inte det beror på min sexuella läggning, utan främst den psykologiska dynamiken. Upplever att bisexuella har så mycket mer utrymme för intressanta saker, och är inte instängda i normer. Homosexuella upplever jag inte detta med, utan där verkar det också ofta finnas något avskärmande. Nu är detta bara mina subjektiva upplevelser. Börjar att hålla med min sambo (som är bisexuell) att det är en form av normbefriat tillstånd. Har aldrig haft svårt med närhet till bisexuella killar, men går aldrig igång sexuellt. Och känner mig avslappnad (om de inte börjar stöta på mig). Bisexuella tjejer har oftast befriat sig från den där tillgjorda och dryga "kvinnligheten" och har något intressant att komma med.
Och så en totalt ovetenskaplig omröstning som bonus. :) Jag exkluderar ingen läggning av annan anledning än att jag inte fixar att sätta samman omröstningen.
Bisexualitet
Moderator: Moderatorgruppen
Jag svarar hetro... Kan inte minnas att jag nånsin blivit sexuellt upphetsad av en kille. Går igång på på tjejer, men tycker killar oftare är intressanta människor.
Har en kollega på jobbet, kille, som är gay eller möjligen bi. Han bekräftar vissa fördomar man tänker sig om hur en bög är, lite barnslig, skrattar, är spontan, mycket artig av sig också. Lite överdriven, lite jobbig ibland tänker jag, men jag tycker om honom.
Verkar som jag är en person homosexuella killar drar sig till. Tror det hänt nästan lika ofta att killar stöter på mig som tjejer... Det är väl också pga killar ofta är mer rakt på sak. Och jag är inte avståndstagande mot dem, inte homofobiskt lagd.
Har en kollega på jobbet, kille, som är gay eller möjligen bi. Han bekräftar vissa fördomar man tänker sig om hur en bög är, lite barnslig, skrattar, är spontan, mycket artig av sig också. Lite överdriven, lite jobbig ibland tänker jag, men jag tycker om honom.
Verkar som jag är en person homosexuella killar drar sig till. Tror det hänt nästan lika ofta att killar stöter på mig som tjejer... Det är väl också pga killar ofta är mer rakt på sak. Och jag är inte avståndstagande mot dem, inte homofobiskt lagd.
Jag valde hetro av samma anledning som rekoj,
Homosexuella män är inte intressanta ur sexuell aspekt,
Dom är ofta tillgjorda på ett eller annat vis. De som jag träffat har vart fjolliga eller dryga. men det finns säkert 'normala' personer där med, En av mina bossar var superbög, och gick och nöp grabbarna i stjärten, mest som en rolig grej, tur att ingen tog illa upp.. han hotade mitt ex med att hon skulle passa sig för att han inte skulle ta mig.. heh han var lite rolig, men väldigt fjollig.
homosexuella kvinnor kommer jag lättar överens med, speciellt dom som är lite mer grabbiga, dom kan få lusten att kicka igång.
Homosexuella män är inte intressanta ur sexuell aspekt,
Dom är ofta tillgjorda på ett eller annat vis. De som jag träffat har vart fjolliga eller dryga. men det finns säkert 'normala' personer där med, En av mina bossar var superbög, och gick och nöp grabbarna i stjärten, mest som en rolig grej, tur att ingen tog illa upp.. han hotade mitt ex med att hon skulle passa sig för att han inte skulle ta mig.. heh han var lite rolig, men väldigt fjollig.
homosexuella kvinnor kommer jag lättar överens med, speciellt dom som är lite mer grabbiga, dom kan få lusten att kicka igång.
Räknas idealistiskt bisexuell. Kärleken är väl fri, eller är det som musikanten säger om Mari, quantum satis? :)
Som idé tycker jag det är självklart att bisexualitet är att föredra, men idén räcker inte långt. Det skall ju uppstå en sådan relation att man börjar tänka i sexuella banor (vad det nu egentligen innebär det börjar ju oftast anas en kåthet framför att helt plötsligt stå där med stånd, för mig åtminstone). Och på samma sätt kan man säga att man inte borde ha några preferenser som ligger till last som ideal då det står i vägen för vad för kul man kan hitta på. Jag menar en katt stryker man och den skjuter rygg i njutning och kurrar. Det borde väl klassas som en sexuell akt om det skedde mellan människor.
Men någon bisexuell akt har det aldrig blivit av trots att den idén har följt mig i säkert 10 års tid. ( Akten torde för övrigt vara homosexuell för att ens infrias som bisexuell för mig i min situation vilket ger en rolig vinkling på frågeställningen, dvs måste man ha sexuell relation med båda könen inom en viss period eller gäller det för livet. Jag menar kan man inte övergå från en sexualitet till en annan, utan att vara bisexuell? Det sätter tycker jag, frågan och definitioner i en suspekt dager) Sen vad det beror på vetefan, normer, vana, "biologi". Har inte fattat att killar raggar på mig förr än att de blivit lite lacka på att man inte snappar upp signalerna och då har jag mest garvat över det absurda i situationen, att jag är så blind (fast har de tendenserna med kvinnor också, missar sånt helt enkelt, är upptagen med att snacka och betänka). Har betänkt också hur man ser på andra människor, och skillnaden hur man ser på folk från olika kön. Har märkt att det jag lägger vikt vid, eller ger värde, i fråga om jag tycker det är "vackert" skiljer sig åt. Jag identifierar mig med mannen om jag skall säga att denne är vacker. Dvs jag ser egenskaper som jag stolt skulle bära. Medan hos kvinnor så ligger skönheten i något annat, mer svårdefinierat. Jag identifierar i alla fall inte den skönheten som en relativt mig. Och kanske är det vad som gör skillnaden.
Det jag undrar dock är hur du kommer fram till en sådan generalisering Johan. Jag menar hur många bisexuella träffar du. Är underlaget tillräckligt stort för att du skall kunna säga det generellt? Alltså är det inte så att du trivs bäst med några som råkar vara bisexuella framför att du trivs med bisexuella? Hur avgör du en sådan sak?
Som idé tycker jag det är självklart att bisexualitet är att föredra, men idén räcker inte långt. Det skall ju uppstå en sådan relation att man börjar tänka i sexuella banor (vad det nu egentligen innebär det börjar ju oftast anas en kåthet framför att helt plötsligt stå där med stånd, för mig åtminstone). Och på samma sätt kan man säga att man inte borde ha några preferenser som ligger till last som ideal då det står i vägen för vad för kul man kan hitta på. Jag menar en katt stryker man och den skjuter rygg i njutning och kurrar. Det borde väl klassas som en sexuell akt om det skedde mellan människor.
Men någon bisexuell akt har det aldrig blivit av trots att den idén har följt mig i säkert 10 års tid. ( Akten torde för övrigt vara homosexuell för att ens infrias som bisexuell för mig i min situation vilket ger en rolig vinkling på frågeställningen, dvs måste man ha sexuell relation med båda könen inom en viss period eller gäller det för livet. Jag menar kan man inte övergå från en sexualitet till en annan, utan att vara bisexuell? Det sätter tycker jag, frågan och definitioner i en suspekt dager) Sen vad det beror på vetefan, normer, vana, "biologi". Har inte fattat att killar raggar på mig förr än att de blivit lite lacka på att man inte snappar upp signalerna och då har jag mest garvat över det absurda i situationen, att jag är så blind (fast har de tendenserna med kvinnor också, missar sånt helt enkelt, är upptagen med att snacka och betänka). Har betänkt också hur man ser på andra människor, och skillnaden hur man ser på folk från olika kön. Har märkt att det jag lägger vikt vid, eller ger värde, i fråga om jag tycker det är "vackert" skiljer sig åt. Jag identifierar mig med mannen om jag skall säga att denne är vacker. Dvs jag ser egenskaper som jag stolt skulle bära. Medan hos kvinnor så ligger skönheten i något annat, mer svårdefinierat. Jag identifierar i alla fall inte den skönheten som en relativt mig. Och kanske är det vad som gör skillnaden.
Det jag undrar dock är hur du kommer fram till en sådan generalisering Johan. Jag menar hur många bisexuella träffar du. Är underlaget tillräckligt stort för att du skall kunna säga det generellt? Alltså är det inte så att du trivs bäst med några som råkar vara bisexuella framför att du trivs med bisexuella? Hur avgör du en sådan sak?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Måste för övrigt citera wiki i fråga om begreppet, jag var tvungen att kolla om jag stava rätt och det var en väldigt passande definition där, om även inför ett annat ämne 
Specifikationen för Quantum Satis för en ingrediens betyder väsentligen "Använd den mängd av ingrediensen som behövs för att uppnå det önskade resultatet, men inte mer."
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
-
Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
J R Auk skrev:Det jag undrar dock är hur du kommer fram till en sådan generalisering Johan. Jag menar hur många bisexuella träffar du. Är underlaget tillräckligt stort för att du skall kunna säga det generellt? Alltså är det inte så att du trivs bäst med några som råkar vara bisexuella framför att du trivs med bisexuella? Hur avgör du en sådan sak?
Ja nej jag har inte något vetenskapligt underlag, inte ens ett anständigt antagande. Bara den här samstämmigheten att flertalet människor jag uppskattat varit bisexuella. Eller så kan det helt enkelt vara så att bisexuella inte heller gillar ishockey... fast det har jag inte heller något belägg för. Just nu så har jag kommit att avsky ishockey aktivt, vilket naturligtvis är lågt av mig, eller inte. Försöker bara få ihop min världsbild så här på fredagen. Så idag räcker det egentligen med att bisexuella avskyr ishockey för att jag ska gilla dem.
Jag tror att min sambo får fylla i här då det är hon som lurat i mig det här till att börja med. Alltså inte att jag nödvändigtvis gillar alla, eller tillräckligt många, bisexuella, utan att det är en form av en mer avslappnad/naturlig existens, vilket jag tycker mig kunna bekräfta.
Hmm, jaha, då ska jag väl försöka fylla i då som Johan bisexuella sambo 
Jag har sedan jag lärde känna en mycket intelligent kvinna för 8 år sedan funderat mycket på det här med normer och utanförskap. Hon hade skrivit sin magisterexamen i etnologi vid Uppsala Universitet om bisexuellas utanförskap. Bisexuella har ju ingen norm de kan anpassa sig till som heterosexuella och homosexuella har. I uppsatsen visar hon på hur bisexuella har en känsla av att ofta hamnar mellan stolarna, de hör inte hemma någonstans utan får befinna sig i ett ingemansland. Och om de säger att de är homosexuella för att få en grupp att ty sig till i brytet med det heteronormativa systemet, så tycker den gruppen sen att de sviker när de kanske senare förälskar sig heterosexuellt. Detta att inte tillhöra någon norm tror jag befriar människan och gör den mer fri att vara sig själv, och jag antar att det är det Johan menar. Eller vad säger du, Johan?
Sen i övrigt tror jag att vi alla egentligen är bisexuella mer eller mindre. Eller, vi bara ÄR (och då är den bisexuella livstilen närmast). Sen är det kulturen som gör oss mer eller mindre heterosexuella. Självklart är det personerna vi tänder på eller blir förälskade i och inte könen (förutom när vi har behov av att reproducera oss). Jag kan väl enligt vissa säkert inte benämna mig bi då jag aldrig varit kär i en kvinna, bara sexuellt attraherad av och förtjust i, men vem säger att jag inte kommer bli det? Jag kanske bara inte har mött henne än! Just nu är jag väldigt heterosexuell i min livstil, men det kanske inte varar livet ut. Jag väljer att se på mig själv som bisexuell mycket för att hålla fokuset på människan/personen och inte könet. Så Auk, jag tycker nog att även du verkar vara inne på samma spår och ska därför absolut benämna dig bisexuell! :)
Jag har sedan jag lärde känna en mycket intelligent kvinna för 8 år sedan funderat mycket på det här med normer och utanförskap. Hon hade skrivit sin magisterexamen i etnologi vid Uppsala Universitet om bisexuellas utanförskap. Bisexuella har ju ingen norm de kan anpassa sig till som heterosexuella och homosexuella har. I uppsatsen visar hon på hur bisexuella har en känsla av att ofta hamnar mellan stolarna, de hör inte hemma någonstans utan får befinna sig i ett ingemansland. Och om de säger att de är homosexuella för att få en grupp att ty sig till i brytet med det heteronormativa systemet, så tycker den gruppen sen att de sviker när de kanske senare förälskar sig heterosexuellt. Detta att inte tillhöra någon norm tror jag befriar människan och gör den mer fri att vara sig själv, och jag antar att det är det Johan menar. Eller vad säger du, Johan?
Sen i övrigt tror jag att vi alla egentligen är bisexuella mer eller mindre. Eller, vi bara ÄR (och då är den bisexuella livstilen närmast). Sen är det kulturen som gör oss mer eller mindre heterosexuella. Självklart är det personerna vi tänder på eller blir förälskade i och inte könen (förutom när vi har behov av att reproducera oss). Jag kan väl enligt vissa säkert inte benämna mig bi då jag aldrig varit kär i en kvinna, bara sexuellt attraherad av och förtjust i, men vem säger att jag inte kommer bli det? Jag kanske bara inte har mött henne än! Just nu är jag väldigt heterosexuell i min livstil, men det kanske inte varar livet ut. Jag väljer att se på mig själv som bisexuell mycket för att hålla fokuset på människan/personen och inte könet. Så Auk, jag tycker nog att även du verkar vara inne på samma spår och ska därför absolut benämna dig bisexuell! :)
-
Skogsälvan
- Avslutat konto
- Inlägg: 5804
- Blev medlem: 28 jun 2005 18:54
Tjohej! Osis Johan - du är snart snuvad på din partner! *skojar* :) Jag tror visserligen också att vi är bisexuella i grund och botten, men jag har varken känt mig sexuellt attraherad eller förälskad i någon kvinna. Jag har tyckt att det har känts väldigt obekvämt när tjejer har börjat råflirta med mig. När det handlar om kvinnor emellan så är det, iallafall i min värld, väldigt naturligt att kramas, visa diverse ömhetstecken, pilla i varandras hår och säga saker som "åh, vad söt du är idag!" och därför är det svårt att dra gränsen. Men så agerar jag ju med män också. Jag tycker själv att jag blev sexuellt utnyttjad av en kvinnlig teaterlärarinna, samtidigt som jag är ledsen för att jag krossade en bit av hennes hjärta.
Själv tänker jag att språket ska användas pragmatiskt. Har jag nån gång blivit kåt på killar? Nej. Alltså, jag är inte bisexuell. Enkelt. Visst skulle jag kunna ha sex med kille och få utlösning? Ja, men jag har inte känt lust till det. Jag kan också tänkas bli sexuellt upphetsad av barn, familjemedlemmar, djur eller whatever. Gör det mig då till pedofil, etc? Ja, skulle man kunna säga. Men då jag ändå aldrig känt lust till detta (oberoende bakomliggande faktorer till varför jag aldrig kommit att tända på barn), anser jag att "Nej, inte pedofil" är mer lämpligt svar. Om jag blivit uppfostrad annorlunda och levt i annan kultur kanske jag spontant skulle bli upphetsad av killar eller barn, kan också hända att det inträffar senare i mitt liv, vem vet, men tills vidare då det nu inte hänt vill jag kalla mig "heterosexuell".
Jag kan gå med på att jag är bisexuell, pedofil, nekrofil, eller för den delen bara ÄR. Men jag kan tycka det vore att krångla till språket i onödan, leder lätt till förvirring och missförstånd. Tycker man gör misstag ibland, att man söker ord för hur det egentligen förhåller sig, vad som egentligen är sanning, men det är liksom lönlöst att komma fram till sådana definitioner. Som den där greken som sa att man inte kan gå ner i samma flod två gånger, vad f-n då liksom? Ska detta vara djupsinnigt? (Från ett perspektiv, ja kanske, från annat, nej onödigt tillkrånglande).
Jag kan gå med på att jag är bisexuell, pedofil, nekrofil, eller för den delen bara ÄR. Men jag kan tycka det vore att krångla till språket i onödan, leder lätt till förvirring och missförstånd. Tycker man gör misstag ibland, att man söker ord för hur det egentligen förhåller sig, vad som egentligen är sanning, men det är liksom lönlöst att komma fram till sådana definitioner. Som den där greken som sa att man inte kan gå ner i samma flod två gånger, vad f-n då liksom? Ska detta vara djupsinnigt? (Från ett perspektiv, ja kanske, från annat, nej onödigt tillkrånglande).
-
Skogsälvan
- Avslutat konto
- Inlägg: 5804
- Blev medlem: 28 jun 2005 18:54
-
Skogsälvan
- Avslutat konto
- Inlägg: 5804
- Blev medlem: 28 jun 2005 18:54
-
Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
Tror vi är inne på samma linje Desse. Tror någonstans att sexualiteten i vid bemärkelse är könlös, och något som bottnar redan i vår barndom. Sedan adderas aspekter till sexualiteten ju äldre vi blir och när våra biologiska funktioner utvecklas. Vi blir således mer specialiserade till viss del, medan en stor och viktig aspekt förblir könlös. Men vi tenderar att agera mekaniskt och stereotypt snarare än med vårt fulla emotionella spektrum. Bisexualiteten innebär således ett större fokus på ett bredare könlöst känsloregister, den del av sexualiteten som alla har oavsätt. Skulle vilja påstå att all annan sexualitet till största delen består av kulturell betingning, motiverad av de biologiska skillnaderna, men bragd ur proportion som så mycket annat. En neutralisering skulle således vara av godo, och en större känsla för sexualitetens intimare och subtilare impulser. Att vi enbart blir snoppar och snippor till slut vittnar om en fattigdom, och samtidigt blir de slutligen de enda livlinor vi har kvar, och vi klänger krampaktigt fast vid dem, rädda att förlora allt.
-
Skogsälvan
- Avslutat konto
- Inlägg: 5804
- Blev medlem: 28 jun 2005 18:54
Usch, en del av er får det att framstå som om man själv har ett val, jag ser det som läggning, oavsett hur samhället än är konstruerat så kommer inte alla att leva hur som helst. Läggningen kanske mer styrs av instinkter som varierar hos individerna och då är det svårt att gå emot dessa även om det vore helt acceptabelt. Det finns säkert en instinkt som stoppat mig från att ha sex med andra män, tror inte alls att det enbart skulle vara ett resultat av moral, värderingar, etik.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 11 och 0 gäster