Ond ande eller psykos

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
nuddle
Inlägg: 2685
Blev medlem: 24 jun 2010 20:27

Inläggav nuddle » 22 dec 2010 07:24

J R Auk skrev:Självklart själen?

Det är inte så självklart vill jag poängtera, och nu ska ni inte ta mig som någon som strikt förnekar.

Det är bara det att det här begreppet har kommit att förändras så mycket över tiden. För Aristoteles var 'själen' det som 'rör' människan. Inte som i berör utan som i rör upp, "styr" henne. Men sedan med nyplatonismen blev själv i det hinsides och således det som skulle frälsas.

Men jag kan berätta att jag blir som besatt ibland. När jag dricker tungt, och länge. Eller när jag är med om traumatiska saker. Men oftast är det alkohol med i bilden. Men det är egentligen inte "jag" som blir besatt. Utan det är min persona som förändras så mycket att andra ser på mig som besatt. De som är psykologiskt orienterade säger att jag uppvisar psykotiskt beteende.

Jag har sett det hos många andra också. Och för mig handlar det om att undertryckta impulser tar sig ut. Vi lever så mycket i skenet av saker så att de flesta sublimerar saker (och ja de som säger att de inte gör det är oftast de som gör det mest) och det kommer ut. Läcker ut, när vi ser andra som andra (därav ruset), eller när vi ser oss själva som andra (därav ruset). Men ruset är bara en form av förändrat medvetandetillstånd. Och på det kommer ursäkten.

Jag minns som yngre sa jag att det "bara var spriten". Nu inser jag det befängda i det och försöker istället ansvara för den ångest som jag fyllt rummet, samvaron med. Men det är inte lätt (varför man så gärna säger sig inte ha någon kontroll i efterhand). Det fanns ett skäl till sublimeringen.

Men, jag försöker inte ge en annan, utan en alternativ, förklaring till de "andar" som andra berättar om. Snarare så är det jag säger något som skänker realitet snarare än förtar det.

Som jag minns ett program jag såg där en flicka sa sig vara hemsökt av spöken, och utredningen sa att hennes klockradios frekvens gav henne känslan. Slutsatsen de gav var att man bevisat att inga väsen fanns. Slutsatsen som bör göras är att vi är sensibla för annat än vad vi kan se och höra.

Så.... Jag säger emot, tror inte på er. Men tror på er.



tycker du skriver otroligt bra på sistonde, samma med din text kring Marx..

det är väl inget fel i det du nu skrev,

för mig är själen/energier samma sak, det som får kroppen att röra sig, men också något som skall frälsas, och underkastas det högsta goda,

hela världen är sammanbunden, på samma sätt som vi alla andas samma luft, är våra energier sammanbundna, likaså våra medvetanden, vi kan på så vis kommunicera telepatisk genom själen.. och det är inte heller konstigt att ifall en människa vistas i ett moln av smog, att en annan som kommer i närheten också börjar hosta

Andreas
Moderator
Inlägg: 726
Blev medlem: 20 jan 2009 21:22

Inläggav Andreas » 22 dec 2010 08:26

Bara det att psykos har sån negativ klang. Jag önskar och eftersträvar en milt vidgad psykos var jag en rör mig. Dvs att jag dåd och då fokuserar på att expandera, transcendera eller genomlysa så att mitt psykotiska fält inte blir så isolerat. Tycker det är trivsammast när fler, helst alla runt mig är med i psykosen. Och det funkar till och med på min ingenjörsarbetsplats  :)
...och Herre, inled oss inte i fjant-ande, utan fräls oss ifrån ondo

Lord Gonzo
Inlägg: 3
Blev medlem: 12 feb 2011 05:56

Inläggav Lord Gonzo » 12 feb 2011 06:17

Anna Sara skrev:Psykos är en form av "ondska", helt klart. Psykotiskt alltså, är ondska. Frukstansvärt.


Bra inlägg. Svårt att ge ett svar på.




Jag tror verkligen inte att psykos är någon form av ondska, snarare en överlevnadsinstinkt. Psykos räddar jaget från att brytas ner totalt. Jag menar att när man råkar ut för en psykos så är det ett sätt för hjärnan att försöka bearbeta det liv man har gått igenom för att man sedan skall komma ut i medvetandet igen och kunna starta på ny kula. Okej, vissa fastnar i psykosen men jag tror att det handlar om rädsla för förändring...
Har själv hamnat i ett par psykotiska tillstånd och det allra värsta var när jag slutade med droger efter 9 års missbruk..
To weird to live, to rare to die...

Användarvisningsbild
Anna Sara
Inlägg: 2001
Blev medlem: 14 apr 2009 15:31
Kontakt:

Inläggav Anna Sara » 12 feb 2011 07:30

Jag var kanske lite korthuggen.

transversal
Inlägg: 1673
Blev medlem: 24 nov 2008 22:21
Ort: Göteborg

Inläggav transversal » 14 feb 2011 17:18

Lord Gonzo skrev:
Anna Sara skrev:Psykos är en form av "ondska", helt klart. Psykotiskt alltså, är ondska. Frukstansvärt.


Bra inlägg. Svårt att ge ett svar på.




Jag tror verkligen inte att psykos är någon form av ondska, snarare en överlevnadsinstinkt. Psykos räddar jaget från att brytas ner totalt. Jag menar att när man råkar ut för en psykos så är det ett sätt för hjärnan att försöka bearbeta det liv man har gått igenom för att man sedan skall komma ut i medvetandet igen och kunna starta på ny kula. Okej, vissa fastnar i psykosen men jag tror att det handlar om rädsla för förändring...
Har själv hamnat i ett par psykotiska tillstånd och det allra värsta var när jag slutade med droger efter 9 års missbruk..



Har en inte alltför tvärsäker invändning till resonemanget, mer som en fundering.

Upprepade psykoser hos personer med schizofreni leder ju till förtvining av vissa områden i hjärnan? Detsamma vid depressioner, att ju längre man befinner sig i dessa tillstånd, desto mer skada tar hjärnan. Tolkar psykosen som en överlevnadsinstinkt, men överlevnadsinstinkt som går på högvarv utan att lyckas lösa konflikt eller problem, ungefär som reumatism är en följd av att immunsystemet går på högvarv och bryter ner kroppen ...

Användarvisningsbild
double trouble
Inlägg: 26
Blev medlem: 16 apr 2011 16:36
Ort: Helvetet

Inläggav double trouble » 16 apr 2011 22:44

Anna Sara skrev:Psykos är en form av "ondska", helt klart. Psykotiskt alltså, är ondska. Frukstansvärt.


Bra inlägg. Svårt att ge ett svar på.


Hejsan. Har framkallat psykos massvis med gånger med hjälp av psykadeliska substanser. Det kan vara underbart fantastiskt och lärorikt och mystiskt. Däremot om du har mycket jobbiga erfarenheter eller liknande som ligger under ytan å gnager så kan det nog vara väldigt jobbigt. Jag läste nånstanns att det finns vissa forskare som menar att psykoser är en högre grad av medvetande och kan ses som en färdighet om man kan hantera tillståndet.
surrounded by fools

Användarvisningsbild
jag är jag
Inlägg: 57
Blev medlem: 29 mar 2011 11:19
Ort: rune b nilsson

Inläggav jag är jag » 12 maj 2011 08:20

Lord Gonzo skrev:

Jag tror verkligen inte att psykos är någon form av ondska, snarare en överlevnadsinstinkt. Psykos räddar jaget från att brytas ner totalt. Jag menar att när man råkar ut för en psykos så är det ett sätt för hjärnan att försöka bearbeta det liv man har gått igenom för att man sedan skall komma ut i medvetandet igen och kunna starta på ny kula. Okej, vissa fastnar i psykosen men jag tror att det handlar om rädsla för förändring...
Har själv hamnat i ett par psykotiska tillstånd och det allra värsta var när jag slutade med droger efter 9 års missbruk..


Jag håller med. Jag har läst Johan Cullbergs "Psykoser". Han betecknar också psykosen som en form av anpassning till personens yttre levnadsvillkor jämfört med hennes inre. Är det så stor skillnad mellan dem så den inte kan hanteras av personen så är psykosen ett val för att överleva.

I sin bok berättar han om en ung man, student (22 år) som hade fått diagnosen kronisk paranoid schizofreni. Han betraktades alltså som ett kroniskt fall. Trots allt bad man en terapeut att försöka hjälpa honom.

Hon upptäckte då att han hörde röster som dominerade honom och talade om vad han fick och inte fick göra.

Han hade tolv röster som han kunde beskriva för terapeuten och de bestämde vad han fick och inte fick göra.
Under en tidsrymd på ett halvt år kunde terapeuten hjälpa honom att sätta namn på rösterna och personifiera dem. Något som troligtvis gjorde dem mindre farliga. På samma gång började han aktivera sig mer utanför sjukhuset och med terapeutens stöd börja trotsa vissa röster. Medicinerna kunde börja sättas ut.

"Under hela denna tid hade han kontinuerliga samtal om den svåra barndomssituation som hade rått i hemmet och som han nu kunde börja bryta sig loss ifrån."

Till slut kunde han fortsätta sina studier och avsluta sin utbildning. Som kronan på verket kunde han till sist öppet berätta om sin sjukdomsperiod utan vare sig skam eller ångest.

Min egen uppfattning är att de flesta psykiska skador kan botas om tillräckligt kompetent personal finns tillgänglig och att att vara sjuk inte beläggs med skamkänslor utan frisk som sjuk har samma värde.

Cullberg = prof i psykiatri
jag är


Återgå till "Psykologi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 1 och 0 gäst