Istället för Monarki

[Fann]

Du byter ämne... Du vet att jag inte har en positivistisk vetenskapssyn. Och att jag också uppfattar den som ovetenskaplig eftersom den bland annat utesluter möjligheten av "både och". Men det vi talade om handlade inte om vad som vägleder en i livet. Utan om hur vi ska kunna lita på uttalanden om sakförhållanden som vi inte har möjlighet att kontrollera själva. Det började som du kanske minns med att du talade om att Amnesty och UD inte var några källor värda namnet. Och dessutom detta i relation till gemensamma beslut.

Du hänvisar själv till fakta av mer eller mindre vetenskaplig karaktär som tex Göran Rosenbergs text (ok inte traditionell vetenskap men i vart fall inga kunskaper baserade på information från sylfer) så du är uppenbarligen inte konskekvent i avfärdandet av den här sortens andrahandskunskaper.

[Viola]

Det viktiga är väl att tyskarna höll med Hitler om vad som var tyskar. Inte vad du eller jag tycker. jn

För att då gå tillbaka till vad det handlade om - tyskarna var med på noterna - du försvarade tanken på landsfader och en icke ifrågasättande lydnad - vi ska inte gå till andra och tala om hur det ska vara -
andlig kolonialisering som du kallade det för - alltså skulle ingen ha lagt sig i Hitlers förehavanden? Är det så du menar? Nu var han ju lite expansiv men om vi tänker oss att han "bara" hade hållit sig inom de
tyska gränserna och rensat ut judar och diverse andra "vanprydnader" i samhällsbygget?


[quote][/Men snälla du. Är det inte lite naivt att förmoda att vi själva har full information? En viss typ av information mörkläggs just för att människor inte skulle finna sig i rådande förhållanden om de kände till dem. quote]

Jag insåg att den invändingen skulle komma eftersom jag glömde poängtera att ingen har full information och jag vet att du har en ful
debatteknik att lägga på en saker man inte sagt.
Men jag är rätt säker på att graden av information har ett samband med
graden av demokrati. Och vad händer med dem som försöker gräva
i hemligheterna i en diktatur jämfört med en demokrati?

agnostica

[etna]

Självfallet inte. Din klan är din ödesgemenskap. De flesta är döda eller ofödda eller bor nån annanstans. Så måste det vara. Det man har med varandra att göra på det planet går bortom tid och rum. Ändå möts man på nåt sätt. Jag skulle säga att det i huvudsak sker när man sover. Men möter man varandra i vaket tillstånd så känner man igen varandra även om man aldrig har setts förut. Är det inte så? För mig är det det.
En smärtsam variant på temat är när man känner igen varandra sådär men sedan blir den andre rädd och förnekar upplevelsen och låtsas att man är främlingar. Det finns inte mycket man kan göra då förutom att spela med och dölja sin sorg. Det finns ju så mycket att vara glad åt ändå. Typ.jn

Man möts när man sover och man möts i vaket tillstånd och man möts när man minst anar det. Och man måste vara uppmärksam för att inte missa varandra av ren slöhet. Men...
Man kan missta sig också, det har hänt mig någon gång. Därför tycker jag att det går bra att avvakta en stund. Huvudsaken måste väl vara att man har sin eventuella klanmedlem i sikte och inte tappar bort den personen helt? Tills man är säker på att det inte är en illusion.

För att komma tillbaka till ämnet så är jag inte säker på att en hel liten monarki nödvändigtvis består av klanmedlemmar och därför blir slutsatsen för mig att dom är på olika utvecklingsstadier, som individer. Jag tror alltså inte att det är av godo med en enväldig monark, inte för ett helt folk.

mvh etna

[suchanother]

Min bestämda åsikt är att vi ska ha republikmonarki, d.v.s. demokratiskt vald konung.
Här kan Kung Sune och Mosebacke Monarki vara förebilder. Kung Sune är en god despot och styr sitt land med järnhand

"går det så går det", Kung Sunes valspråk

[Jonas Nystrom]

Men det vi talade om handlade inte om vad som vägleder en i livet. Utan om hur vi ska kunna lita på uttalanden om sakförhållanden som vi inte har möjlighet att kontrollera själva. Det började som du kanske minns med att du talade om att Amnesty och UD inte var några källor värda namnet. Och dessutom detta i relation till gemensamma beslut.

För mig är det inte så stor skillnad egentligen. Mellan det som vägleder mig i livet och uttalanden om sakförhållanden jag inte kan kontrollera själv. Jag har förstått att salt är natriumklorid. Men VET jag det? FÖRSTÅR jag det eller är det bara ord för mig egentligen? Varför nöjer jag mig med "natriumklorid" men inte med "sylfer"? Därför att jag vet hur man vet saker om natriumklorid men jag vet inte hur man vet saker om sylfer. Är det inte så? Att när vi vet hur det går till att veta något om något då lugnar vi oss en smula. Den relevanta frågan i sammanhanget torde då lyda: hur vet man något om sylfer? Eller i detta fall: något om ärkeänglar. Om det var folksjälar och styresskick det gällde. Jag måste inte kunna det själv men jag måste kunna veta att det går att kunna, så att mina källor kan bedömas som trovärdiga eller inte.

Du hänvisar själv till fakta av mer eller mindre vetenskaplig karaktär som tex Göran Rosenbergs text (ok inte traditionell vetenskap men i vart fall inga kunskaper baserade på information från sylfer) så du är uppenbarligen inte konskekvent i avfärdandet av den här sortens andrahandskunskaper.

Det ser jag ingen orsak att vara. Du fiskar efter fel princip.

jn

[Jonas Nystrom]

jag vet att du har en ful debatteknik att lägga på en saker man inte sagt.

Gå och tvätta munnen med tvål så kan vi prata vidare sen.

fy.

jn

[Jonas Nystrom]

Tack det samma förresten.

[Jonas Nystrom]

man måste vara uppmärksam för att inte missa varandra av ren slöhet. Men...

Slöhet är en faktor, etna. Och snålhet. Men framför allt feghet. Du får aldrig en andra chans att göra ett första intryck och det är inte alltid det går fler tåg.

Man kan missta sig också, det har hänt mig någon gång. Därför tycker jag att det går bra att avvakta en stund. Huvudsaken måste väl vara att man har sin eventuella klanmedlem i sikte och inte tappar bort den personen helt? Tills man är säker på att det inte är en illusion.

Återkommer en negligerad frände är det ren och skär nåd. Inget annat.
Illusioner (och besvikelser) får man leva med. Om man vill leva. Ofta är det inte förrän man står ensam och övergiven (i sitt inre) som man inser hur många fränder man vänt ryggen till för att man var slö, snål och feg. Må den dystra dagen komma när vi minst anar det och mest behöver det!

För att komma tillbaka till ämnet så är jag inte säker på att en hel liten monarki nödvändigtvis består av klanmedlemmar och därför blir slutsatsen för mig att dom är på olika utvecklingsstadier, som individer. Jag tror alltså inte att det är av godo med en enväldig monark, inte för ett helt folk.

Det finns ju olika nivåer av klanbildning. utåt från en själv via familj och uppåt till arbets- och generationsgemenskap via folk, ras, kön och mänskligheten som sådan. Och inåt från jaget via animus och anima och alla deljag till allt jag drömmer om. Det är där subsidiaritetsprincipen kommer in i bilden. Kungen ska inte lägga sig i mitt val av tandkräm liksom prästen inte ska lägga sig i mitt val av andakt. Om jag inte uttryckligen ber honom om råd naturligtvis. Vad kung och präst ska lägga sig i beror på mogenhetsgraden hos mitt folk som sådant. Men tanken att det finns mognare och omognare folk är kontroversiell. Rentav tanken att det finns mognare respektive omognare individer är vansklig i salongerna. För att finna sin klan behövs ingen yttre frihet att tala om. Det är den inre friheten som avgör. Alltså hur gärna jag övervinner det slöa, snåla och fega i mig själv. Inget annat.


jn

[Jonas Nystrom]

Min bestämda åsikt är att vi ska ha republikmonarki, d.v.s. demokratiskt vald konung.
Här kan Kung Sune och Mosebacke Monarki vara förebilder. Kung Sune är en god despot och styr sitt land med järnhand

"går det så går det", Kung Sunes valspråk

Äntligen nån som säger nåt vettigt. Och inte bara hackar på mig!

Sune 4-ever!

jn

[Viola]

Tvål biter nog inte på sanningen!
Du gör dina tolkningar av vad jag säger och påstår att jag har sagt det
i stället för att diskutera på ett renhårigt sätt. Du som är lärare borde
väl veta bättre.

[etna]

Slöhet är en faktor, etna. Och snålhet. Men framför allt feghet. Du får aldrig en andra chans att göra ett första intryck och det är inte alltid det går fler tåg.

Feg. Feg. Feg. Ok. Ska meditera över det.

F.ö. ställer jag mig helt bakom en monarki ledd av Kung Sune. Tycker också att fler borde anamma hans valspråk officiellt, eftersom dom ändå lever efter det, inofficiellt.

mvh etna

[Patrik Persson]

Vem har störst makt? Har makt någon betydelse? Vad är en makt? Vad är ett intresse? Vem skulle jag lita på om båten sjunker?


Kina har löst problemet med trovärdighet genom att ha en och samma ledare hela tiden. USA har löst samma problem genom en aggressiv utrikespolitik och Sverige löser sådant genom: kontinuitet.

Vem har den egentliga makten i Sverige: Kungen. Har makt någon betydelse: Ja, om ditt land inte ska vela fram och tillbaks som en vante. Vad är en makt: Något allomfattande abstrakt. Vad är ett intresse: Dom som sitter bredvid kungen, det möjligen allomfattande konkreta. Vem skulle jag lita på om båten sjunker: Kungen (kan tyckas rojalistiskt men det kommer en förklaring).

Sverige har löst demokratiproblemet (instabilitet - ena dagen regn nästa dag solsken) med att ha en demokratisk yta. Den demokratiska ytan är för att ett djup i demokratin (President) inte skulle fungera här. Men vi ska inte inbilla oss nu att Sverige är en diktatur men diktatoriskt, ja.

Sverige fungerar på intressen.
Socialdemokrater, Moderater, Folkpartister, Vänsterpartister, Svenska företag, Utländska företag, Svenska kyrkan, Svenska Polisen, Svenska domstolar, Armén, Scouterna, Syföreningen osv.

Bland dessa finns det vänner och fiender vilket då kategoriserar intressen till intressen. Ett intresse som för exempel politik bestämmer möjligen vardagen för tillfället om detta parti har tillräcklig med utländsk hjälp. Intresset är då starkare än Makten på detta specifika område. Men politik är en ytlig värld med snabba omvälvningar och starka agitatorer. Sverige har löst detta genom samråd med kungen. Samråd innebär att kungen har alla politiska partier på hearing och konsultation. Kungen styr inte partiet men har makt att motsätta sig partiet. Det är partiet som ”möjligen” får sitta bredvid kungen och inte tvärtom.

Kungen har fördelen: kontinuitet.
Kungen får inte bestämma allt för demokratin men kungen har fördelen intressen och genuin makt. Kungen kan därför vara mer långsiktig än politiska partier med tillfälliga stöd och tillfälliga agitatorer. Kungen är genuin och för alltid så som vi vet om detta. Kungen kan vänta 20 år för att få igenom sina åsikter.

Varför skulle jag lita på Kungen om båten sjunker?
Vårt och det amerikanska och alla samhällen som har politisk demokrati lider av ansvarsbrist. Ingen klarar av att ha ett ansvar eftersom ett ansvar kan innebära förlust i nästa val. Politiker grälar om dagsläget, försöker att få in diskussioner på sina områden, använda media och press för tillfället. Den blir en bra politiker som är en agitator och riktig buffel. Detta medför att politiker blir på ett sätt!

Kungen har inga sådana svårigheter för sin makt. Kungen kan vara sig själv och kan födas så som han vill födas. Man kanske tänker gamla vansinniga kungar från medeltiden men sådant är ju egentligen en myt. På samma sätt skulle jag därför oroa mig mer för att sitta i samma livbåt som en politiker än med Kungen av Sverige. Tänk om livbåten började sjunka! Politikern skulle då kanske börja argumentera för att kasta av en i fördel för politikern själv. Politikern skulle kanske börja klä sig i kvinnokläder och påstå att man själv allt klär sig i kvinnokläder ibland – Kvinnor och barn får sitta i livbåten, skulle politikern sedan ropa.

Jag kan därför inte påstå att jag litar på omfattande konkreta företrädare för samhället och ingen annan sådan person heller. Kungen föddes med makt och kan inte göra något åt detta. Kungen kan på detta sätt vara sig själv och vara abstrakt makt.

Därför menar jag i min förlängning att Kungen är något bra för demokratin! Vill vi ha en demokrati och ett självständigt samhälle så behöver vi vår kung.

[hovnarr]

Ett svårgripligt men roande inlägg, Patrik. Tyvärr tror jag att kungen är mer politiskt hindrad än man först kan tycka. För det första tror jag inte att politiska partier tar någon hänsyn till honom. Tvärtom uppmuntras det att han inte uttalar sig politiskt och bara går omkring och klipper band och ser kunglig ut. Och vad gäller att vara sig själv så har han inte råd med det, om hans post är honom kär. Minns bara det oförsiktiga uttalandet om sultanan av Brunei. Kungen, liksom de politiska partierna, är beroende av fårskockens popularitet och med sådana premisser gäller det att inte göra sig impopulär

Ur svenska hjärtans djup
/Stefan

[Nonstop]

Men hallå, vi kan väl byta, goda grannar emellan? Ni gör er kung valbar och vi får vår presidentinna på livstid. Jag gillar henne så hon kan gott sitta till döddagar.

[Patrik Persson]

Detta fungerar inte på ett sådant sätt Nonstop! Men det är mycket svårt att förklara demokratiproblemet enkelt men jag ska försöka att vara tydlig.

Väljer du: Nej! Det är problemet med den demokrati som vi nu har. Du tror att du väljer.
Du tror på mycket, tänker inte själv och sådant är bra för oss andra
Sådant var demokrati!

Men vi har förmånen att få ha en helt vanlig samhällsmedlem på hearings med dessa herrar och damer. Något bättre kan vi inte få.

Den som ni annars skulle rösta fram i val blir falsk! Blir ett utländskt intresse, intresse för syföreningar eller scouter. Blir en vante i en stormig och kall värld.