Zokrates skrev:Visst kan en person be om förlåt om den handlat på ett sätt som sårat någon annan, men det är ju den andre som måste förlåta, dvs låta det som hände vara genom att t.ex låta udda vara jämnt. Att få någon att ge förlåtelse är oftare svårare än att be om denna förlåtelse, därav drar sig åtminstonde jag om att be om förlåt, det är det sällan värt för inte nog med att man handlat fel, båda vet om det, så hämnas den andre med makten att trycka tillbaka genom att inte låta det vara...
Javisst kan man se det som ett maktutövande att inte ge någon förlåtelse.
Men samtidigt är det ju så att den som inte vill ge förlåtelse väljer att vara ett offer så länge denne inte förlåter.
Som offer kan han få den som vill ha förlåtelse att leva i skuld och ånger som kan vara väldigt smärtsamt. Som ett straff helt enkelt.
Jag tycker att det räcker bra med att be om förlåtelse och sedan släppa taget om saken. Om förlåtelsen inte accepteras så kan man se det som att den andre vill leva kvar i smärtan som man varit med och åsamkat. Livet är inte till för att lidas och bara för att andra vill lida så behöver man inte göra det själv.
Alltså har man tagit ansvar för sin egen del när man bett om förlåtelse och kan flyga vidare, en lärdom rikare.
*