Presentationsrunda kort
Moderator: Moderatorgruppen
-
- Inlägg: 1674
- Blev medlem: 24 nov 2008 22:21
- Ort: Göteborg
- Skogsälvan
- Avslutat konto
- Inlägg: 5809
- Blev medlem: 28 jun 2005 18:54
(Jag tycker att det skulle vara kul att lära känna dig lite närmare iaf, dk :) Sailaways, det är klart att du inte är omöjlig att älska - sluta upp med de där skadliga vanföreställningarna, det är en order :wink: )
Jag kallar mig Skogsälvan, vilket är ett av mina smeknamn IRL. Folk här kallar mig ofta skogis eller älvan. Transversal kallar mig ibland skogsluvan, antar att hon syftar på rödluvan, får fråga henne någon gång. Jag är en tjej i jeans med en kvinnas kropp, ett barns själ och en gammal gummas tankar. Jag är 40 år och pendlar mentalt mellan 5-85 år. Är obstinat nog att tycka att jag ska få hålla på så också. Som tur är respekterar min närmaste omgivning det.
Just nu är jag ganska nere, brukar bli det vid den här tiden på året och får anstränga mig för att inte kapsla in mig totalt. Jag har en affektiv störning som gör att jag pendlar mellan att vara översocial/lycklig och snudd på folkskygg/tungsint. Dessutom har jag en hel drös med fobier.
Jag gillar att skriva, sy, gå på loppisar och vistas i skogen. Jag är väldigt förtjust i avvikande människor och hoppas att vi kan nå någon sorts förening av individualism och kollektivism.
Jag är allergisk mot hånskratt. Det är något som kan få mig att flippa totalt och jag kan vara hemskt syrlig och nedlåtande då. Annars är jag för det mesta snäll. Jag är en sån som helst äter pizza med händerna och själva tanken på att gå på en nobelmiddag ger mig ofantliga obehagsrysningar. Jag är katastrofalt oteknisk och har ett uselt lokalsinne.
Jag kallar mig Skogsälvan, vilket är ett av mina smeknamn IRL. Folk här kallar mig ofta skogis eller älvan. Transversal kallar mig ibland skogsluvan, antar att hon syftar på rödluvan, får fråga henne någon gång. Jag är en tjej i jeans med en kvinnas kropp, ett barns själ och en gammal gummas tankar. Jag är 40 år och pendlar mentalt mellan 5-85 år. Är obstinat nog att tycka att jag ska få hålla på så också. Som tur är respekterar min närmaste omgivning det.
Just nu är jag ganska nere, brukar bli det vid den här tiden på året och får anstränga mig för att inte kapsla in mig totalt. Jag har en affektiv störning som gör att jag pendlar mellan att vara översocial/lycklig och snudd på folkskygg/tungsint. Dessutom har jag en hel drös med fobier.
Jag gillar att skriva, sy, gå på loppisar och vistas i skogen. Jag är väldigt förtjust i avvikande människor och hoppas att vi kan nå någon sorts förening av individualism och kollektivism.
Jag är allergisk mot hånskratt. Det är något som kan få mig att flippa totalt och jag kan vara hemskt syrlig och nedlåtande då. Annars är jag för det mesta snäll. Jag är en sån som helst äter pizza med händerna och själva tanken på att gå på en nobelmiddag ger mig ofantliga obehagsrysningar. Jag är katastrofalt oteknisk och har ett uselt lokalsinne.
Den här frågan för pervers för att ge ett svar på. Ska jag berätta vem jag är eller vad jag gör? Eller vad jag känner? Tänker? Skulle kunna säga att jag är en sökare osv, men det antar jag redan framgår. Min känsla är i ständig förvandling, jag känner livsleda, och dessutom påbörjar jag ständiga aktiviteter/arbeten som inte går fullföljs. Förut var mitt största intresse astrologi tills det vek av, jag frågar mig vad jag inte är eftersom ständig självkritik ger mig trygghet och njutning, är min egen psykologiska masochist för att fly från anpassning, kompenserar det genom att jag är ganska trög, labil och stoisk på samma gång, jag tycker människorna föraktar de små lekarna vilket inte gör oss så lugna som vi tror att vi är, vi ägnar mer tid åt begrundadet av våra egna personer vilka inte är intressanta. Tycker om att befinna mig i Hitlers bunker tills någon kommer och hälsar på.
En liten synkronicitet med Mindeds tatueringgrej, ska fixa kordinaterna för min ascendent på armen, eftersom jag haft ett tvång med det jättelänge, satte återbud till tatueraren sist. Hade en liknande tankebana som nytt namn, tänkte i förrgår typ på att andra som inte läst på forumet förut faktiskt kommer in och ser det jag skriver, fast jag tänkte på Transversal först och var trött, pga att jag skrev med henne sist i en annan tråd tror jag.
En liten synkronicitet med Mindeds tatueringgrej, ska fixa kordinaterna för min ascendent på armen, eftersom jag haft ett tvång med det jättelänge, satte återbud till tatueraren sist. Hade en liknande tankebana som nytt namn, tänkte i förrgår typ på att andra som inte läst på forumet förut faktiskt kommer in och ser det jag skriver, fast jag tänkte på Transversal först och var trött, pga att jag skrev med henne sist i en annan tråd tror jag.
-
- Inlägg: 1674
- Blev medlem: 24 nov 2008 22:21
- Ort: Göteborg
Skogsälvan skrev:(Jag tycker att det skulle vara kul att lära känna dig lite närmare iaf, dk :) Sailaways, det är klart att du inte är omöjlig att älska - sluta upp med de där skadliga vanföreställningarna, det är en order :wink: )
Jag kallar mig Skogsälvan, vilket är ett av mina smeknamn IRL. Folk här kallar mig ofta skogis eller älvan. Transversal kallar mig ibland skogsluvan, antar att hon syftar på rödluvan, får fråga henne någon gång. Jag är en tjej i jeans med en kvinnas kropp, ett barns själ och en gammal gummas tankar. Jag är 40 år och pendlar mentalt mellan 5-85 år. Är obstinat nog att tycka att jag ska få hålla på så också. Som tur är respekterar min närmaste omgivning det.
Just nu är jag ganska nere, brukar bli det vid den här tiden på året och får anstränga mig för att inte kapsla in mig totalt. Jag har en affektiv störning som gör att jag pendlar mellan att vara översocial/lycklig och snudd på folkskygg/tungsint. Dessutom har jag en hel drös med fobier.
Jag gillar att skriva, sy, gå på loppisar och vistas i skogen. Jag är väldigt förtjust i avvikande människor och hoppas att vi kan nå någon sorts förening av individualism och kollektivism.
Jag är allergisk mot hånskratt. Det är något som kan få mig att flippa totalt och jag kan vara hemskt syrlig och nedlåtande då. Annars är jag för det mesta snäll. Jag är en sån som helst äter pizza med händerna och själva tanken på att gå på en nobelmiddag ger mig ofantliga obehagsrysningar. Jag är katastrofalt oteknisk och har ett uselt lokalsinne.
Kom igen Luvan! Du är väl aldrig syrlig? Jag har aldrig hört dig vara elak någonsin. Du är väl typ den snällaste som går i ett par skor? Godhjärtad och varm mot alla, tycks det mig, även de som inte förtjänar det.
-
- Inlägg: 1674
- Blev medlem: 24 nov 2008 22:21
- Ort: Göteborg
- Skogsälvan
- Avslutat konto
- Inlägg: 5809
- Blev medlem: 28 jun 2005 18:54
Har inte uppfattat några utpräglade såna situationer här, Transversal. Trivs här och upplever det här cyberrummet som mysigt och ni är mysiga och nu ska vi gnugga näsa och måla aaaallting rosa
Det låter som du har lite för höga tankar om mig. Inte för att jag tycker att det är elakt, måste bara patologiskt torka bort de där hånflinen. Jag blir ju sällan arg, men när jag blir det så blir jag det.
Det låter som du har lite för höga tankar om mig. Inte för att jag tycker att det är elakt, måste bara patologiskt torka bort de där hånflinen. Jag blir ju sällan arg, men när jag blir det så blir jag det.
Jag är Lufier här.
Jag bär på en stor längtan. En längtan nå dig.
När jag var 15 fick jag tag på en bok av Jan Wolkers "En ros av kött"
det var min stora syster som glömt den hemma när hon flyttade till Malmö.
Jag läste alla böcker de hade på biblioteket av Wolkers.
Jag tyckte de var intressanta men hade ingen att diskutera dem med.
Jag skriver den här presentationen på begäran.
Orden jag försöker hitta är för dig.
Jag tycker trädgården ska vara till för oss och inte tvärtom.
Mitt skrivbord har slagit världsrekord i stökighet.
Jag har ingen mobil ingen bil inget körkort och tänker inte skaffa mig något av det.
Jag trivs bäst när jag är ute i naturen. Gå i skogen och plocka svamp.
Tälta på Brommö. Fjällvandra i Jämtland eller Norge.
En annan person som också är jag, är förtjust i storstadens puls. Då älskar jag att ta plats.
Rom är min favoritstad i Europa.
Den personen plockar jag ofta fram på jobbet. "Nä, nu skiter vi i det här och tar en fika",
säger jag med ett leende och lutar mig tillbaka som om jag var på väg att somna.
Jag tycker inte om när det materiella, titlar, kläder, utseende, interiörer och en
helvetes massa måsten styr upp våra liv.
Jag målade i olja på stora dukar när jag var runt 20 år. Träffade en kvinna som var
utbildad konstnär och överlät allt målande till henne.
All form av kommunikation tycker jag är intressant oavsett det är det skrivna ordet,
det komponerade stycket eller den improviserade dialogen på internet.
Jag bär på en stor längtan. En längtan nå dig.
När jag var 15 fick jag tag på en bok av Jan Wolkers "En ros av kött"
det var min stora syster som glömt den hemma när hon flyttade till Malmö.
Jag läste alla böcker de hade på biblioteket av Wolkers.
Jag tyckte de var intressanta men hade ingen att diskutera dem med.
Jag skriver den här presentationen på begäran.
Orden jag försöker hitta är för dig.
Jag tycker trädgården ska vara till för oss och inte tvärtom.
Mitt skrivbord har slagit världsrekord i stökighet.
Jag har ingen mobil ingen bil inget körkort och tänker inte skaffa mig något av det.
Jag trivs bäst när jag är ute i naturen. Gå i skogen och plocka svamp.
Tälta på Brommö. Fjällvandra i Jämtland eller Norge.
En annan person som också är jag, är förtjust i storstadens puls. Då älskar jag att ta plats.
Rom är min favoritstad i Europa.
Den personen plockar jag ofta fram på jobbet. "Nä, nu skiter vi i det här och tar en fika",
säger jag med ett leende och lutar mig tillbaka som om jag var på väg att somna.
Jag tycker inte om när det materiella, titlar, kläder, utseende, interiörer och en
helvetes massa måsten styr upp våra liv.
Jag målade i olja på stora dukar när jag var runt 20 år. Träffade en kvinna som var
utbildad konstnär och överlät allt målande till henne.
All form av kommunikation tycker jag är intressant oavsett det är det skrivna ordet,
det komponerade stycket eller den improviserade dialogen på internet.
Jag är i grund och botten en naiv idealist. Uppvuxen i normalt medelklasshem med normala medelklassproblem. Vuxit upp med livlig fantasi och drömmar, framför allt om att göra världen mer rättvis (eftersom jag var lillebror och ofta drog kortaste stråt). Sen kan man sammanfatta min väg fram tills nu med att jag stött på många motgångar, men att ingen varit så stor att jag tappat modet eller förlorat hoppet. (med ett nödvändigt undantag - be mig inte utveckla!)
De motgångar jag stött på har gjort att jag kalibrerat mina drömmar och ambitioner eller ackomoderat och förbättrat mina färdigheter, även om jag hittills inte fått så mycket gjort. Jag är fortfarande barnsligt naiv och nyfiken på saker jag inte kan eller förstår eller människor som kommit längre än mig, det här är ännu oförstört i mig. Jag är den ständige nybörjaren och studenten. Jag hörde skådisen Naomi Watts beskriva något liknande i en intervju som svar på varför hon sökte sig mer och mer till mörka roller. Hon hade haft en lycklig uppväxt och ville närma sig de här sidorna.
Jag tror att det är den här oskuldsfullheten som Skogsälvan ser i mig när hon avråder mig från alltför tungt andligt sökande. Jag förstår henne och kan tillstå att självbevarelsedrift aldrig varit min starka sida. Å andra sidan är meningsfullhet något som betyder mycket för mig och för mig betyder det att jag är beredd att offra mig till ganska stor del om det är "for a greater good". Dessutom känner jag det som att jag ligger över par i mitt liv, skulle jag falla död ner i morrn och göra bokslut skulle jag nog vara glad och nöjd. (jag har vid minst ett tillfälle känt: "Shit, nu kan jag dö utan att klaga!")
De motgångar jag stött på har gjort att jag kalibrerat mina drömmar och ambitioner eller ackomoderat och förbättrat mina färdigheter, även om jag hittills inte fått så mycket gjort. Jag är fortfarande barnsligt naiv och nyfiken på saker jag inte kan eller förstår eller människor som kommit längre än mig, det här är ännu oförstört i mig. Jag är den ständige nybörjaren och studenten. Jag hörde skådisen Naomi Watts beskriva något liknande i en intervju som svar på varför hon sökte sig mer och mer till mörka roller. Hon hade haft en lycklig uppväxt och ville närma sig de här sidorna.
Jag tror att det är den här oskuldsfullheten som Skogsälvan ser i mig när hon avråder mig från alltför tungt andligt sökande. Jag förstår henne och kan tillstå att självbevarelsedrift aldrig varit min starka sida. Å andra sidan är meningsfullhet något som betyder mycket för mig och för mig betyder det att jag är beredd att offra mig till ganska stor del om det är "for a greater good". Dessutom känner jag det som att jag ligger över par i mitt liv, skulle jag falla död ner i morrn och göra bokslut skulle jag nog vara glad och nöjd. (jag har vid minst ett tillfälle känt: "Shit, nu kan jag dö utan att klaga!")
- Skogsälvan
- Avslutat konto
- Inlägg: 5809
- Blev medlem: 28 jun 2005 18:54
En marsupilami ska man inte kupera :) Ett växande innebär alltid en stympning på något plan. Tror Fication glömde att nämna vilken oerhört härlig vän han faktiskt är.
Ja, det är ett väldigt fint forum det här. Anna-Sara, för mig verkar det som du vill bli förstådd och det här är ett bra tillfälle. Vore kul om lite nykomlingar presenterade sig också!
Ja, det är ett väldigt fint forum det här. Anna-Sara, för mig verkar det som du vill bli förstådd och det här är ett bra tillfälle. Vore kul om lite nykomlingar presenterade sig också!
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 22 och 0 gäster