Barndomen bye-bye
Moderator: Moderatorgruppen
-
transversal
- Inlägg: 1673
- Blev medlem: 24 nov 2008 22:21
- Ort: Göteborg
Barndomen bye-bye
När lämnade du barndomen bakom dig? Vad hände? Eller bor du fortfarande i Neverland som Peter Pan (eller Michael Jackson)?
-
transversal
- Inlägg: 1673
- Blev medlem: 24 nov 2008 22:21
- Ort: Göteborg
The novel explains that the Neverlands are found in the minds of children, and that although each is 'always more or less an island', and they have a family resemblance, they are not the same from one child to the next. For example, John Darling's 'had a lagoon with flamingos flying over it' while his little brother Michael's 'had a flamingo with lagoons flying over it'. The novel further explains that the Neverlands are compact enough that adventures are never far between. It says that a map of a child's mind would resemble a map of Neverland, with no boundaries at all.
http://en.wikipedia.org/wiki/Neverland
http://en.wikipedia.org/wiki/Neverland
Lämnade barndomen när jag växte upp från min rotade hädelse-filosofi.
Jag tror människan av ett skäl går baklänges i utvecklingen/tidslinjen genom strukturernas arketyper men inte kan integrera mönstret bortom stressen i anspråkslösa förhållanden och ta ansvar för sina känslor i begränsningen, vilket gör oss kollapsade och barnsliga. Man tänker tvärtom i dansen när man sätter skönhetsbegreppet först.
Jag tror människan av ett skäl går baklänges i utvecklingen/tidslinjen genom strukturernas arketyper men inte kan integrera mönstret bortom stressen i anspråkslösa förhållanden och ta ansvar för sina känslor i begränsningen, vilket gör oss kollapsade och barnsliga. Man tänker tvärtom i dansen när man sätter skönhetsbegreppet först.
Re: Barndomen bye-bye
transversal skrev:När lämnade du barndomen bakom dig? Vad hände? Eller bor du fortfarande i Neverland som Peter Pan (eller Michael Jackson)?
Jag tror jag var 4 år när jag lämnade det. 6-7 år när jag hittade tillbaks (via litteratur) och kanske 21 när jag förstod det så.
Vart tar man vägen efter barndomen?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Anna Sara skrev:Lämnade barndomen när jag växte upp från min rotade hädelse-filosofi.
Jag tror människan av ett skäl går baklänges i utvecklingen/tidslinjen genom strukturernas arketyper men inte kan integrera mönstret bortom stressen i anspråkslösa förhållanden och ta ansvar för sina känslor i begränsningen, vilket gör oss kollapsade och barnsliga. Man tänker tvärtom i dansen när man sätter skönhetsbegreppet först.
Dansar du alltså inte för skönheten utan för begreppet. Jag förföljer dig lite här för att påpeka att du har ett behov av dualism för att göra den här satsen meningsfull.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
transversal skrev:The novel explains that the Neverlands are found in the minds of children, and that although each is 'always more or less an island', and they have a family resemblance, they are not the same from one child to the next. For example, John Darling's 'had a lagoon with flamingos flying over it' while his little brother Michael's 'had a flamingo with lagoons flying over it'. The novel further explains that the Neverlands are compact enough that adventures are never far between. It says that a map of a child's mind would resemble a map of Neverland, with no boundaries at all.
http://en.wikipedia.org/wiki/Neverland
Jag var 18 när jag var 11 och närmre 40 nu, betyder det att jag är ur led med tiden, eller tiden ur led med mig, eller helt enkelt så oemoståndlig för att mitt sinne inte svarar mot mitt yttre?
Eller är helt enkelt inte barn och vuxen meningsfulla begrepp, utan verksamhetsbeskrivningar av vad vi företar oss inför nya perspektiv. Själv är jag för skadad för barnslig förtjusning, har kontrollbehov, men älskar att vara projicerat barnsligt förtjust i det jag älskar! Så kärlek för kärlek, är det inflation, eller fångar det en kärna?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
J R Auk skrev:Jag var 18 när jag var 11 och närmre 40 nu, betyder det att jag är ur led med tiden, eller tiden ur led med mig, eller helt enkelt så oemoståndlig för att mitt sinne inte svarar mot mitt yttre?
Är det inte snarare ett bevis på bristen i hur mycket vi fokuserar vid ålder? Du säger att du var 18 när du var 11 (fysiskt omöjligt). Vad du menar är att du kände dig som 18, antar jag. Alltså att du besitter de egenskaper vi stipulerar till att tillhöra 18-årsåldern. En viss nivå av mogenhet, kanske inte lika "barnslig" som en 11-åring och så vidare.
Naturligtvis kan man besitta alla de egenskaper vi stipulerar till att tillhöra olika åldrar oavsett ålder. Men när man bryter ut från de föreställningar vi har om den ålder man befinner sig i så blir man plötsligt annorlunda.
monstret skrev:J R Auk skrev:Jag var 18 när jag var 11 och närmre 40 nu, betyder det att jag är ur led med tiden, eller tiden ur led med mig, eller helt enkelt så oemoståndlig för att mitt sinne inte svarar mot mitt yttre?
Är det inte snarare ett bevis på bristen i hur mycket vi fokuserar vid ålder? Du säger att du var 18 när du var 11 (fysiskt omöjligt). Vad du menar är att du kände dig som 18, antar jag. Alltså att du besitter de egenskaper vi stipulerar till att tillhöra 18-årsåldern. En viss nivå av mogenhet, kanske inte lika "barnslig" som en 11-åring och så vidare.
Naturligtvis kan man besitta alla de egenskaper vi stipulerar till att tillhöra olika åldrar oavsett ålder. Men när man bryter ut från de föreställningar vi har om den ålder man befinner sig i så blir man plötsligt annorlunda.
Nej det vore orimligt att säga att jag kände mig som 18 när jag var 11, för jag skulle då snarare ge ett omdöme från en senare tid om ett tidigare omdöme.
Det enda sättet att tolka ovan meningsfullt är att ta det som att jag sågs som 18 när jag var 11. Det behöver inte vara så men jag gick på krogen.
Så min poäng är motsatt din, eller medsatt, men ändå motsatt.
Det finns inget vuxenskap, vi blir dömda. Och agerar därefter.
Jag är idag inte 40 men får höra kommentarer om att jag ser ut att vara "mer än min ålder". Samtidigt som jag har en dragningskraft mot yngre just på grund av det. Jag är yngre än jag ser ut. (Jag tycker iofs inte jag ser så gammal ut men wtf får väl dela med mig av andra omdömen.) Och beter mig definitivt yngre än jag ser ut.
FÖR JAG VET INTE VAD SOM VORE VUXET!
Men jag är säker på att någon kan ge mig en definition som jag inte kräks galla över
The topic is: Vuxen
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Sen gillar jag att låta fantasin skena. Även om mina fantasier är "verkliga" på grund av att jag vet att fantasi måste ta del av samma verklighet som föreställning gör. Men det gör det inte mindre verkligt.
Jag kan vara Rhialto den magnifike om jag vill
Jag kan vara Rhialto den magnifike om jag vill
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
- Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
I filmen the baudelaire children (med Jim Carry) så slår barnen upp ett tält de kryper in i som skydd mot omvärldens ondska. Lite så försöker jag göra också för att bygga upp min styrka och hitta rätt känslor i mig själv. Sedan kan jag gå ut en sväng i världen, håller andan, och ser mig om. Ibland är jag stark i min barnslighet och kan vara spontan och mig själv bland andra människor. Men ibland känns det inte lönt. Föredrar att krypa ihop med andra människor som är som mig. Ett kollektiv med en massa barnungar som busar omkring är idealiskt. Att jag ofta är trött, stel och kall beror således inte på att jag saknar barnet, utan bara det att jag pga livets transportsträckor och förpliktelser omyndigförklarar barnets impulser. Dessa perioder känns bara som slöseri på liv, och när de håller i sig så tappar jag helt livslusten.


Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 27 och 0 gäster