Vanans makt - hur stor kan den bli?

[meanman]

Ett exempel från min vardag.
Jag jobbade ett tag i ett kontorskomplex bestående av tre byggnader i rad. Varje hus hade sin egen entré med hiss. Jag hade mitt kontorsrum på 3:e våningen i det som vette mot söder.
För att komma till lunchmatsalen i huvudkontoret måste man gå några kvarter åt norr bortom de tre sammanbyggda husen.

Nu gick det väl något halvår innan det en dag slog mig hur jag betedde mig på väg till och från huvudkontoret.

Utan att reflektera över det hade jag haft ett och samma sätt att gå till och från lunch.

När jag gick på lunch så fortsatte jag från mitt rum på samma plan genom mitthuset och till det norra husets hiss där jag åkte ner till gatuplanet.
Men när jag kom tillbaka från lunch och skulle till mitt rum i södra huset,
då fortsatte jag på gatan, trottoaren, fram till detta hus och tog hissen upp där.

Vad innebär det för insikt om mitt beteende i min levnad? Vad betyder det, utan att övertolka det?

Fortsätter jag per automatik på det 'plan' jag befinner mig, till dess jag måste byta 'nivå' för att komma vidare i den tänkta 'färdriktningen'?

Hur mycket styrs vi egentligen per automatik, och är det generella beteenden eller skiftar de per individ?

Hur stor är egentligen oreflekterade vanors makt hos individer,
och hur omfattande är de i samhället?

[Zorm]

Jag har också märkt att jag gör sådär.

När jag går på höger trottoarsida på väg mot en byggnad som ligger till vänster om gatan längre fram, så fortsätter jag på höger sida fram till den punkt där jag kan snedda i en så vid vinkel som möjligt (så nära 180 grader som möjligt) över gatan, men inte så vid vinkel att en bil hinner komma och störa.

Jag försöker alltså hitta en så rak väg som möjligt till målet, förutom att jag håller mig på samma sida fram till slutet (förutom om det är mycket trafik, då sneddar jag över när det blir en bra lucka mellan bilarna istället, kanske efter halva sträckan, för att inte riskera att behöva stå still och vänta på en lucka precis där jag ska över gatan längre fram).

Ja, varför gör man så här?

Kan det vara för att man vill ha variation när man promenerar? Åt ena hållet ser man saker i detalj på den högra sidan, och när man vänder ser man saker på andra sidan istället.

En annan sak kan vara att det irrationellt nog KÄNNS närmare att gå rakt fram, och att man vill hålla sig till det så långt det är möjligt. Men visst är det konstigt.

Och man kan ju undra om det är så vi gör med mycket annat, om man bortser från ren lättja där man går på i gamla spår.

[What Gives?]

Vad innebär det för insikt om mitt beteende i min levnad? Vad betyder det, utan att övertolka det?

Jag tror att du likväl som andra människor är beroende vid vanor för att uppleva trygghet (eller illusionen därav). Förmodligen är det så att man per automatik är så pass benägen att skapa dessa vanemönster att man inte ens reflekterar över det du just reflekterat över ovan.

Fortsätter jag per automatik på det 'plan' jag befinner mig, till dess jag måste byta 'nivå' för att komma vidare i den tänkta 'färdriktningen'?

Nu börjar det lukta överanalys...

Hur mycket styrs vi egentligen per automatik, och är det generella beteenden eller skiftar de per individ?

Både och tror jag. Alla är väl beroende av någon form av kontinuitet i tillvaron antar jag, och därifrån kan det ju variera mellan allt från vårdslöshet till extremt anala beteenden.

Hur stor är egentligen oreflekterade vanors makt hos individer,
och hur omfattande är de i samhället?

Jag upplever med mig själv att vanans makt är enorm. Skulle vilja gå så långt att påstå att den i väldigt stor utsträckning formar ens upplevelser av tillvaron. Således ligger det mycket makt i att identifiera och ändra på dessa vanor vid behov. Världen byter skepnad skulle man kunna säga lite pampigt sådär...

[hovnarr]

Således ligger det mycket makt i att identifiera och ändra på dessa vanor vid behov. Världen byter skepnad skulle man kunna säga lite pampigt sådär...

Eller DU byter skepnad, för att bli ännu pampigare. Och därmed också din upplevelse av världen.

[meanman]

Eller DU byter skepnad, för att bli ännu pampigare. Och därmed också din upplevelse av världen.

Ha,ha. Erkänn Hovnarr! Helst av allt skulle DU själv vilja vara Gud!
Kommer du ihåg gumman och fisken som uppfyllde hennes önskningar?

[Apollinaire]

Intressant ämne. Jag har själv tänkt i liknande banor.
För några månader sedan gick jag på gymnasiet, och för att ta mig dit var jag tvungen at varje morgon åka buss dit, gå av vid rätt hållplats och sedan gå 100 meter till min skola. Under det sista halvåret började jag fundera i samma banor som du gör. Jag hade varje dag gått av vid samma busshållsplats och gått exakt samma väg till skolan från hållplatsen.

Jag är av den åsikten att våra handlingsvanor påverkar oss långt djupare än vad vi kanske tror att de gör, medan vi befinner oss i dem. Jag är till och med övertygad om att det att jag varje dag går exakt samma väg till skolan förändrar mitt tänkande, eller håller kvar det i sitt nuvarande läge. Vilket detta läge är kan man orda fram och tillbaka om, men jag har mina aningar om att det är en återspegling av den värld i vilken vi lever (i likhet med alla andra tänkanden och alla andra handlingar). Somliga må kalla det för "överanalys", men att påstå att de grundläggande dragen i en kultur inte sepeglas i dess finaste detaljer (och vice versa) är att göra sig blind inför sig själv. Hur som helst så tänkte jag att mitt handlande återspeglar essensen i vårt samhälle - effektiviteten. Jag gick exakt samma väg till skolan varje dag därför att den var den effektivaste (eller för att den föreföll vara det). Den tog kortast tid att gå helt enkelt, och i och med detta sparade jag något, nämligen tid.

När jag hade kommit fram till det här kände jag att det här var en vana jag ville förändra. Jag kände instinktivt att jag ville ha kontroll över mina handlingar; att de inte skulle ligga i händerna på någon eller något annat än just mig. Alltså började jag ta omvägar till skolan, och gå av vid andra hållplatser som låg längre från skolan. Först kändes det utmärkt, jag upplevde att jag hade någon slags kontroll över mina handlingar, och att jag i viss mån (naivt nog) hade frigjort mig från de strukturer som styrde mitt handlande utan mitt medgivande. Men sen började jag tänka igen. Återspeglades inte effektiviteten även i mitt nya sätt att handla? Den enda skillnaden var ju egentligen att jag hade satt upp ett nytt mål för mig själv, det om att bryta vanor. och i det brytandet av vanor hade föresatt mig en ny vana, nämligen att inbilla mig att inte ha någon vana.

Vad jag vill säga med det här är att jag tror att ditt inledande problem är en fråga om kontroll, och att den kontroll du efterfrågar aldrig helt kommer att infinna dig. Ditt handlande kommer alltid att ha sitt ursprung i något annat. Det enda du akn göra är att ständigt ifrågasätta dig själv, och på så vis undvika att stagnera tankemässigt. Men kontrollen kommer vi som sagt aldrig att erbjudas. Vi har bara att acceptera det faktum att vi inte är oss själva tillräckliga.

[suchanother]

Intressant ämne. Jag har själv tänkt i liknande banor.
För några månader sedan gick jag på gymnasiet, och för att ta mig dit var jag tvungen at varje morgon åka buss dit, gå av vid rätt hållplats och sedan gå 100 meter till min skola. Under det sista halvåret började jag fundera i samma banor som du gör. Jag hade varje dag gått av vid samma busshållsplats och gått exakt samma väg till skolan från hållplatsen.

Hände samma sak när jag gick till jobbet; alla dessa 33 steg uppför trappan och jag räknade varje gång.
Jag diskuterade detta med "en klok gubbe", han gjorde samma sak!
Jag började tro på Jungs teori om ritualens betydelse. På något annat sätt kunde jag inte förklara detta än att vi fångar in ångesten i ritualen.

[Apollinaire]

Oj, täknade minsann. Det känns lite som ett fenomen skilt från det jag talar om, om det nu är jag jag tror att effektiviteten återspeglas i mitt beteende. Jag kan inte se ditt räknande som effektivt, förrutom möjligtvis om man tänker att du tränar hjärnan

spännande hur som helst.

[suchanother]

Du får väl läsa lite mer så du kommer i takt med oss.
Annars kan du skippa dina pundargrejer, lite tröttsamt att läsa dej när du går på speed och snackar skit.
Nattinatti.

[Apollinaire]

Du vet inte vad du går miste om, gubbe.

[suchanother]

Vill inte veta heller.

[Mli]

Jag är med om samma sak när jag cyklar till skolan varje morgon. Trots att jag vet att vissa av de "genvägar" jag tar egentligen förlänger min cykeltur så reflekterar jag inte över det förrän jag har cyklat in en bit och då kan man ju inte vända om direkt.
Men det jag sysselsätter mig med i den stunden förutom själva cyklandet är någonslags inåtgående konversation med mig själv.
I den situationen blir jag väldigt frustrerad vid avbrott såsom ombyggnader eller övriga hinder som vanligtvis inte finns där.
Jag tar samma väg för att jag vet runt vilket hörn jag skall cykla, jag vet att det (vanligtvis) finns lite trafik där och att jag får vara något så när ensam med mig själv.

Jag tror att man håller sig till samma mönster mer för att få stänga av medvetandet lite och gå inåt......
det är i alla fall vad jag gör......

[Varney]

men, vad är det för fel på mig då??
Jag skyr verkligen vanor, och rutin, slentrian och tristess ^^
jag ser tvärtom till att göra saker OLIKA varje gång..(inte fanatiskt men ändock)
analys tack =)

[What Gives?]

men, vad är det för fel på mig då??
Jag skyr verkligen vanor, och rutin, slentrian och tristess ^^
jag ser tvärtom till att göra saker OLIKA varje gång..(inte fanatiskt men ändock)
analys tack =)

Vanor kan förlora sin funktion eller blir kontraproduktiva/destruktiva. Det är nog då man upplever tristess, exempelvis.

Vem gillar slentrian och tristess förresten?

Att undvika vanor är för övrigt en vana i sig.

[hovnarr]

Ha,ha. Erkänn Hovnarr! Helst av allt skulle DU själv vilja vara Gud!
Kommer du ihåg gumman och fisken som uppfyllde hennes önskningar?

Usch nej, jag skulle vara en dålig Gud. Att bemästra fattandet av kloka beslut är mer än tillräckligt för mig i den vägen, för denna livstid.

Berätta för mig om fisken!

"Catch a man a fish and you can sell it to him. Teach a man to fish and you ruin a wonderful business opportunity." - Marx