Elake Karsten skrev:Varför ska denna familj ha arvsrätten till ett ämbete när ingen annan kan ärva sitt ämbete?
För att det skapar en större stabilitet över längre sammanhängande tidsperioder än vad folkvalda ledare som kanske bara sitter i fyra år kan göra. Det kanske behövs både en kung för att det på de områden där det behövs stabilitet över längre tidsperioder ska finnas en stabilitet över längre tidsperioder (som t.ex. andra länders bild av Sverige), och folkvalda för att det som behöver kunna ändras inom kortare tidsramar ska kunna ändras inom kortare tidsramar.
Allt snack om goodwill och PR för landet är bara kvalificerat skitsnack,
Hur kan man veta det? Med tanke på att de flesta svenskar i årtionde efter årtionde velat ha kvar kungahuset trots att de i demokratisk ordning hade kunnat avskaffa det om de hade velat, är det väl naturligt att att anta att ett avgörande stort antal människor i resten av västvärlden också uppfattar det som ett gott tecken att ett land har ett kungahus. Det kanske fungerar lite som påfågelns långa stjärt. Liksom påfågelns stjärt uppfattas kungahuset som något som det kostar mycket pengar att upprätthålla och som man upprätthåller bara för att det är praktfullt, som en lyx som bara rika länder kan kosta på sig, och just därför uppfattas det av många utanför Sverige (om än bara undermedvetet) som ett bevis för att det folk som bekostar kungahuset är frikostigt och generöst i största allmänhet, och ett frikostigt och generöst folk vill många göra affärer med. Det är alltså bra för Sverige att ha kvar sitt kungahus som institution (om än inte nödvändigtvis en kung som gör bort sig alltför grovt). Sverige framstår som ett mer generöst land genom sitt kungahus, så att fler vill göra affärer med Sverige, vilket gör att Sverige blir rikare. Åtminstone är det väl en rimlig teori? Den kanske inte går att bevisa, men spontant finner jag den rimlig, och jag har inte sett några bevis för motsatsen. Man kan jämföra med raggning. Påfågelsteorin håller helt klart där: en man i kläder som ser ovanligt dyra ut har, allt annat lika, större framgång bland kvinnor än en man i mer vanliga kläder. Jag ser inte varför något liknande inte skulle gälla för kungahus och Sveriges PR också.
Så illa som kungahuset framstår nu - vems eller vilkas fel det än är - börjar just den nuvarande kungen dock kanske vara mer en belastning än en tillgång för Sverige, så han bör kanske avgå. Det borde dock i så fall stora delar av medieetablissemanget också göra, så illa som de betett sig. När Victoria tar över tror jag kungahuset blir en tillgång för Sverige igen, allt annat lika.
det handlar om rättvisa och lika för alla.
Lika för alla, det vill säga att alla alltid har det lika bra? Om man alltid, genom omfördelning, ser till att alla alltid har det lika bra, hur ska då människor känna sig motiverade att göra något bra för andra? Om de aldrig kan få det bättre genom att göra något bra för andra, utan har det precis lika bra även om de inte lyfter ett finger?
Kungahuset kanske inte uträttar så fasligt mycket hårt fysiskt arbete, men så länge folket vill ha de fördelar i form av PR i världen som kungahuset för med sig, ger demokrati att man bör låta folket få behålla sitt kungahus, precis som man bör låta folk behålla sitt gemensamma språk till exempel, så länge de vill det.
Du skriver "det handlar om rättvisa och lika för alla". Generellt vore det bra om folk slutade missbruka det retoriska greppet "det handlar om...". Det används alltför ofta för att liksom skriva andra på näsan vad en diskussion handlar om, som om inte andras uppfattning om vad diskussionen handlar om hade någon sanningshalt trots att dessa andra, genom att delta i diskussionen, i hög grad påverkar vad diskussionen de facto handlar om.
Ett kungahus är en otidsenlig institution
Massor av människor världen över håller inte med om det. Dessa människors pengar (som Sverige får in delvis genom att ha ett kungahus) är också pengar, och de pengarna är bra för Sverige att få. Vill du avskaffa opera också, för att den kostar mycket och kan betecknas som "lyx"? Många icke-rika medborgare älskar opera och vill ha kvar sina gemensamt ägda operahus, och många icke-rika människor älskar kungahuset och vill ha kvar sitt gemensamt ägda kungahus. I båda fallen kan mycket väl estetik upplevas som det avgörande. Om man upplever t.ex. opera som stor konst, vad är det för fel med att uppleva även kungahus som estetiskt lika värdefulla om man har den smaken? Jag ser ingen principiell skillnad.
Du kanske bara vill att det ska finnas fattiga gatumusikanter som spelar fiol falskt, amatörskådespelare i fallfärdiga ruckel till teatrar, och billig-massproducerad skvalmusik i radion dagarna i ända? Ingenting extra fint får kosta extra mycket, endast det billigaste (och därmed fulaste) är billigt nog åt pöbeln, är det ditt motto? Trots att pöbeln inte ens
själva håller med dig?
Kan man inte se kungahuset helt enkelt som en källa till estetisk njutning för folket, en källa till njutning som folket uppfattar vara väl värt det pris folket betalar för den? Liksom du kanske ibland unnar dig något lite godare än vanligt att äta, för ren njutnings skull, trots att det kostar lite extra? Att du inte delar folkets preferens för just kungahus* får du stå ut med, liksom en som bor i lägenhet kan få stå ut med att hans granne lyssnar på musik som han inte själv gillar.
*) Även om folket nu kanske ogillar kungen, vill de fortfarande ha kvar kungahuset som skattefinansierad institution. Särskilt på sikt, eftersom Victoria kommer att ta över förr eller senare.
Att vi sedan har en kung som av allt att döma är en idiot som inte vet vad han gör och var han har varit gör inte saken bättre.
Han kan väl ha börjat bli gammal och glömsk kanske. Det är väl inte så konstigt i hans ålder? Skulle du själv komma ihåg precis allt du gjort i hela ditt liv, ens om du försökte? Jag tvivlar på det.
Fråga: "Har kungen varit på porrklubb någon gång?" Svar: "Nä, nä jag tror inte det".
1. Jag ser inget fel på det svaret. Som kungen påpekade, är det faktiskt svårt att dra någon självklar gräns för vad som är en porrklubb och vad som inte är det. Vad kungen menade med "jag tror inte det" var väl att han inte tror, men inte helt kan utesluta, att något eller några av de oräkneliga ställen han varit på under sitt liv är sådana som intervjuaren skulle beteckna som "porrklubb".
2. Kungen skulle gärna få gå på porrklubb om han ville, om fler andra människor hade en sundare, mer avspänd syn på sådant som har med sex och porr att göra. Kanske är det den moralistiska omvärlden som borde sluta hetsa upp sig så förbannat över småsaker? Om porrklubbsbesök hade ansetts mer eller mindre okej för vem som helst i Sverige, hade det inte behövts anlitas några kriminella för att hemlighålla porrklubbsbilder (om så nu gjorts), för då hade kungen vågat stå för vad han gjort och inte försökt tysta ned det. Om han försökt tysta ned det med hjälp av kriminella ska han avgå, en kung ska inte anlita kriminella, men om porrklubbsbesök är så moraliskt förkastade av samhället att en kung kan få för sig att anlita kriminella för att slippa bli avslöjad med att ha gått på porrklubb, borde folket ändra attityd till porrklubbsbesök.
:lol: :lol: