Existensen av en oändlighet

[Justin Case]

Mitt argument för att det, om det existerar minst tre dimensioner, förmodligen existerar fler dimensioner än någon kan säga, det beviset kan ni tydligen inte komma på något bättre invändning mot än att det kanske finns färre än tre dimensioner (trots att det tycks oss finnas minst tre dimensioner)? I så fall gäller väl fortfarande mitt bevis, då det går ut på att det vore statistiskt sett obefogat att anta att antalet dimensioner skulle befinna sig oerhört nära början på den oändligt långa listan av tänkbara antal existerande dimensioner, snarare än var som helst på den listan.

Jämför med följande situation. Det är vinter och snö ute. Du har levt ständigt inomhus och helt utan kontakt med omvärlden de senaste sju dagarna, och din bostad är programmerad att hålla konstant 20 plusgrader hur kallt det än blir utomhus. Du vet alltså inte hur kallt det är ute. Du tittar på utomhustermometern genom fönsterrutan. Du ser inget kvicksilver i termometern, men du ser också att termometern är täckt med snö från minus-4-gradersmärket och nedåt, så om det är kallare än minus 3 grader, kan du inte ser hur mycket kallare än minus 3 grader det är. Det enda du kan se är att det inte är varmare än minus 3 grader. Eller, om man vill uttrycka sig på ert vis: hela termometern kan vara en illusion; det kan alltså vara varmare än minus 3 grader utomhus, om dina synintryck är "illusioner" och därför inte leder dig till rimliga slutsatser när du konstaterar att termometern visar att det inte är varmare än minus 3 grader utomhus. Nu finns det förstås, givet att dina erfarenheter och kunskaper är pålitliga, en gräns för hur kallt du rimligen bör anta det vara utomhus. Detta sista - och endast detta sista - gör dock denna liknelse mellan antalet rumsdimensioner och antalet minusgrader utomhus haltande. När det gäller antalet dimensioner har vi inte gjort några observationer som talar emot det faktum att antalet dimensioner kan vara hur stort som helst. Det har vi när det gäller antalet minusgrader, vilken vinterdag som helst. I övrigt är liknelsen hållbar: det enda vi vet, så länge vi bara kan observera att det är minst 3 minusgrader, är att det är minst 3 minusgrader. Inte att det inte är kallare än 3 minusgrader. (Och än mindre att det skulle vara varmare än 3 minusgrader.)

Att sedan ifrågasätta huruvida själva termometern överhuvudtaget existerar, det gör bara diskussionen löjlig. Med den sortens argument skulle man ju kunna avskaffa hela Filosofiforum, om den sortens argument vore rimliga. Att ifrågasätta att allt som tycks existera existerar är ett effektivt sätt att döda alla förutsättningar för fruktbar diskussion.

Min poäng är att det är ganska osannolikt att det skulle vara exakt tre minusgrader bara för att just tre minusgrader råkar vara det största antal minusgrader på termometern vi kan observera. I tankeexperimentet ovan är det troligare kallare än 3 minusgrader än exakt 3 minusgrader; det är rentav troligare kallare än 4 minusgrader än exakt 4 minusgrader. Och så vidare, beträffande varje ensklit föreslaget antal minusgrader man kan tänka sig, till en viss gräns, en gräns som dock är giltig endast i termometertankeexperimentet och inte när det gäller antalet rumsdimensioner. Att vi bara kan observera (tecken som tycks oss tala för att det finns) tre rumsdimensioner talar på intet sätt för att just antalet 3 när det gäller rumsdimensioner skulle vara något särskilt troligt antal rumsdimensioner, av de antal rumsdimensioner som är tänkbara givet att det tycks finnas minst 3 rumsdimensioner. På samma sätt som det troligen är mer än 3 minusgrader om allt på termometern från 4 minusgrader och nedåt är täckt av snö, är det troligare att det finns fler än 3 rumsdimensioner än att det finns endast/max 3 rumsdimensioner, när våra sinnen begränsar oss till att kunna observera (tecken som tycks oss tala för att det finns max) 3 rumsdimensioner.

[Marko]

Att ha en syn i sitt inre behöver inte betyda att det yttre ser exakt ut som det inre upplever.
Jag ifrågasätter inte tre dimensioner, den fungerar för vår existens och vi jobbar mot denna upfattning och kommunicerar om denna efter givna regler. x y z thats it, det tar ett tag att resa runt jorden.

Men det yttre kan se annorlunda ut, det kan vara en tvådimensionell värld som upplevs som tre.

Försök att visualisera ett  rum, allt i rummet är exakt lika förvrängt. Min upplevelse blir inte det förvrängda rummet eftersom referenserna i rummet har samma förvrängning i 'tid och rum'. Utifrån kan det förvrängda rummet synas.
(detta var en av mina egna upplevelser efter en resa i ett förvrängt rum, visualiserat förstås)

En alternativ tanke är om man ser allt som energier. det finns inget 3d där utan bara krafter. Vi hanterar delar av dessa krafter och ordnar dessa att samarbeta eller motarbeta varandra. Där finns egentligen inte ett rum alls. massa är egentligen bara fryst energi eller låg energifält. där kan jag utesluta ett givet 3d och även få det att fungera i 2d. (tiden är här en upplevelse)

Men i praktiken spelar det ingen roll för hur jag hanterar mitt yttre eller inre, vi är överens om att 3d är det som vi ser.

[Justin Case]

Men i praktiken spelar det ingen roll för hur jag hanterar mitt yttre, vi är överens om att 3d är det som vi ser.

Men vad som är viktigare än vad vi är överens om är det faktum att det också tycks fungera bättre att leva utifrån föreställningen att det finns tre dimensioner än utifrån någon föreställning om att det finns två eller färre dimensioner.

Dock gäller detsamma inte alls lika uppenbart den möjliga föreställningen att det finns fler än tre dimensioner, så länge vi pratar ändliga antal. Om jag antar att det finns max två dimensioner, blir mitt liv troligen sämre och kortare än om jag antar att det finns tre dimensioner. Men om jag antar att det finns fler dimensioner än tre, d.v.s. fler än vad jag tycker mig kunna obsververa tecken på, dock inte oändligt många dimensioner, kan jag komma till slutsatsen att det kommer att dröja väldigt, väldigt många (t.ex.) årgoogoler innan alla de identiska exemplar av mig som existerar i universum dött, oavsett hur jag handlar, och det kan i sin tur leda mig till slutsatsen att jag bör handla väldigt långsiktigt snarare än så pass relativt kortsiktigt som jag annars (om jag skulle ha fortsatt tro att det existerar endast tre dimensioner) skulle ha handlat. Vad jag förlorar på att utgå från att det finns fler än 3 dimensioner om det finns endast 3 dimensioner ska multipliceras med hur väldigt osannolikt det är att det skulle finnas endast 3 dimensioner, och så vidare för varje antal dimensioner man kan tänka sig. Om vi återgår till liknelsen med minusgrader, kan man konstatera att om man tänker gå ut och inte vet exakt hur kallt det är ute, bara att det är minst 3 grader kallt, är det klokare att för säkerhets skull klä sig för en kallare temperatur än 3 minusgrader än att klä sig för endast 3 minusgrader. På i stora drag samma sätt tänker jag om hur vi bör handla utifrån hur många dimensioner det minst tycks finnas.

Att jag utgår från att man har ett längre liv framför sig ju fler dimensioner det finns, baserar sig på antagandet att universum har en given storlek S om det endast finns 3 dimensioner, och att det torde finnas mer materia än vad det finns i S om det finns fler än 3 dimensioner för materia att finnas i, och mer ju fler dimensioner det finns för materia att finnas i. För åskådlighets skull kan man föreställa sig hur få pixlar det hade behövts för att avbilda vårt kända universum som en tvådimensionell bild. Det hade behövts långt färre pixlar än vad det behövs för att avbilda det som en tredimensionell bild. Därmed behövs det ännu fler pixlar för att avbilda det som en fyrdimensionell bild, och så vidare utan gräns. Det vore väldigt konstigt om det bara fanns materia på just den punkt i den fjärde, femte, sjätte etc dimensionen där ett (1, ett enda) givet exemplar av oss befinner sig. Rimligare är att anta att materien är mer jämnt utspridd (än så) i varje dimension i vilken materia överhuvudtaget existerar. Därav följer att det finns mer materia, och därmed fler identiska exemplar av oss människor, ju fler dimensioner det finns.

[Marko]

bara att det är minst 3 grader kallt, är det klokare att för säkerhets skull klä sig för en kallare temperatur än 3 minusgrader än att klä sig för endast 3 minusgrader. På i stora drag samma sätt tänker jag om hur vi bör handla utifrån hur många dimensioner det minst tycks finnas.

Eller så får du förbereda dig på att raskt rusa genom kylan för att få upp kroppsvärmen och sänka exponeringstiden i kylan.

Att vara överens om en syn är viktigt. Jag tänker här på Fredriks icke kausala rum. Jag har väldigt svårt att ta till mig det han ser eftersom vi inte har ett språk och symboler som fungerar ihop. Kan jag se det han ser så borde jag ju rimligen komma till samma uppfattning som han har.

Att förstå verkligheten utanför kan användas i teknologi, vi kan skapa nya verktyg för att nyttja vår kunskap.
Idag har vi den kunskap vi har och den syn om omvärlden som vi tror är korrekt. Utefter det så bygger vi våra instrument och dom fungerar för denna kunskap.

Häromveckan såg jag ett reportage om hur information färdas i det tvådimensionella rummet och vi existerar i det tre dimensionella rummet. Jag har försökt förstå hur dom tänkt sig detta och tycker mig börja ana deras syn på rummet.
Men gissar jag rätt kommer jag att börja förstå först om typ 10 år hur det hänger ihop, jag brukar vara lite segstartad.

Fram till dess kan jag ju se det som ett fantasifullt projekt.

[Justin Case]

bara att det är minst 3 grader kallt, är det klokare att för säkerhets skull klä sig för en kallare temperatur än 3 minusgrader än att klä sig för endast 3 minusgrader. På i stora drag samma sätt tänker jag om hur vi bör handla utifrån hur många dimensioner det minst tycks finnas.

Eller så får du förbereda dig på att raskt rusa genom kylan för att få upp kroppsvärmen och sänka exponeringstiden i kylan.

När argumenten tryter, försöker du skämta bort mina argument, för att slippa erkänna att jag har rätt?

Om det vore a) exakt 3 grader kallt ute, när b) termometern samtidigt råkar vara igensnöad på precis ett sådant sätt att man kan se att det är minst 3 grader kallt men inte avgöra om det är ännu kallare än så eller inte, vore inte dessa två saker (a och b) ett statistiskt sett ganska ovanligt sammanträffande? Varför utgå från att verkligheten troligare är som statistiskt sett ovanliga sammanträffanden än typ "på vilket sätt som helst som stämmer överens med observationer (allt annat lika)"?

[Marko]

bara att det är minst 3 grader kallt, är det klokare att för säkerhets skull klä sig för en kallare temperatur än 3 minusgrader än att klä sig för endast 3 minusgrader. På i stora drag samma sätt tänker jag om hur vi bör handla utifrån hur många dimensioner det minst tycks finnas.

Eller så får du förbereda dig på att raskt rusa genom kylan för att få upp kroppsvärmen och sänka exponeringstiden i kylan.

När argumenten tryter, försöker du skämta bort mina argument, för att slippa erkänna att jag har rätt?

Om det vore a) exakt 3 grader kallt ute, när b) termometern samtidigt råkar vara igensnöad på precis ett sådant sätt att man kan se att det är minst 3 grader kallt men inte avgöra om det är ännu kallare än så eller inte, vore inte dessa två saker (a och b) ett statistiskt sett ganska ovanligt sammanträffande? Varför utgå från att verkligheten troligare är som statistiskt sett ovanliga sammanträffanden än typ "på vilket sätt som helst som stämmer överens med observationer (allt annat lika)"?

Det var inget skämt för att skyffla bort någon vinst poäng.
Men ditt exempel utgår ifrån att det mest troliga är vad som man utgår ifrån.
Jag håller med dig om det, men jag är alltför medveten om att saker inte är som jag tror att det är.
Det sker alltid nya saker och på ett oförväntat vis.

Sammanträffandet översnöad termometer och en faktiskt -3c och snö i kombination. Det kan ju vara -3c eller -30 utan snö.
Det jag däremot vet är att när det snöar på vintern så är det mildväder och nästintill tö. kanske plus till -10c
dock kan högtrycket ersatts av lågtryck och jag vet inte hur kallt det är bara genom att uppskatta.

Jag utgår inte från sannolikheter i alla lägen, jag tar reda på vad som skett och när och hur innan jag kopplar in vad som är troligt.
i ditt fall hade jag gått ut och tittat, känt om det är kallt eller hur omständigheterna verkar och tagit på mig kläder efter det.

jag hade gissat på vilken temperatur det är utefter hur kyligt det ser ut att vara ute, termometern kan ju vara sönder.
(En termometer har jag nog inte tittat på sen 30 år tillbaka, tempen är inte viktig, jag överlever en kort vandring i kylan i T-shirt och shorts, har förövrigt åkt skidor i T-shirt på vintern och fjället, fast det är ju ot)

är det mest troligt att det finns tre dimensioner `?
svaret varierar nog på vem du frågar. En teoretisk fysiker hade nog svart annorlunda än hur du vill ha det.

och mitt svar är fortfarande, Beroende på hur jag ser på saken så får man olika antal uppfattningar.
en är att enstaka partiklar för fram energi och lever i sitt eget rum. noll dimensioner (oändligt med punkter som bildar vårt 'rum')
en är att energifällt kanske är allt, en eller två dimensioner
en är att allt jag gör i min vardag verkar ha tre dimensioner + fenomenet tid.
en kan vara fyra dimensioner om jag försöker hitta rörelserna i en dimension
en kan vara fem, om jag börjar se det ur ett holografiskt sätt..

beroende på hur jag ser på saken blir svaret olika och alla ser jag ur sitt perspektiv som sannolika.

[Justin Case]

Det var inget skämt för att skyffla bort någon vinst poäng.

Jag är inte ute efter "vinstpoäng". Orden "att jag har rätt" använde jag enbart som förkortning för den mycket längre utläggning det hade blivit om jag hade måst dra hela min argumentation igen som ett sätt att referera till den.

Det känns fortfarande som att du inte tar in min argumentation. Du går in på alternativa sätt att ta reda på hur kallt det är, men det är helt missriktat. Ser du någon motsvarighet till sådant som t.ex. "hur kallt det ser ut att vara ute (förutom vad du ser av termometern)" i dagsläget när det gäller frågan om antalet dimensioner? Nej. Om det t.ex. fanns 4, 17 eller miljontals dimensioner, skulle alla våra sinnesintryck mycket väl kunna vara desamma som idag, eftersom vi tycks vara byggda för att kunna uppfatta saker och ting i endast 3 dimensioner. Ser du någon motsvarighet till "man kan gå ut och känna efter hur kallt det är" i dagsläget när det gäller frågan om antalet dimensioner? Det tvivlar jag på, annars skulle vi väl redan ha gjort det vid det här laget. Det är inte relevant att det finns andra sätt att ta reda på hur kallt det är, än att titta på termometern och tänka. Jag kanske inte tillräckligt noga förklarade syftet med liknelsen med termometern. Syftet var att visa att enbart det faktum att något, låt oss kalla det x, t. ex. antalet dimensioner, har ett visst minsta rimliga värde med tanke på observationer, i detta fall 3, inte automatiskt betyder att det troligaste värdet för x är just 3. Om nu termometerliknelsen haltar, haltar den bara på ett irrelevant sätt. Det enda du behöver göra är att föreställa dig att termometern var ditt enda sätt att ta reda på temperaturen, och att du inte hade något sätt att ta reda på hur många fler än 3 minusgrader den visar där bakom snöhinnan, om det är fler än 3 minusgrader. Vill du ta in vad jag försöker säga med min termometerliknelse, kan du nog göra det.

Att det skulle finnas färre än 3 dimensioner finner jag fortfarande oerhört mycket mindre sannolikt än att det skulle finnas minst 3, av samma skäl som jag finner det oerhört mycket mer sannolikt att du och jag tillhör samma djurart, närmare bestämt människa, än att jag är en späckhuggare och du är en undulat, till exempel. Om du gör en radikalt annorlunda bedömning tycks det i varje fall inte komma till uttryck i ditt beteende. Endast människor brukar göra diskussionsinlägg, till exempel. Med tanke på att du låter observationer (t.ex. att du ser ut som en människa, låter som en människa, rör sig som en människa, etc) avgöra din bedömning där (så att du slutleder att du torde vara en människa), det vill säga slutleder utifrån observationer, men inte i konsekvensens namn är det minsta beredd att slutleda från observationer när vi pratar om antalet dimensioner, har jag svårt att förstå.

Men ditt exempel utgår ifrån att det mest troliga är vad som man utgår ifrån.
Jag håller med dig om det, men jag är alltför medveten om att saker inte är som jag tror att det är.
Det sker alltid nya saker och på ett oförväntat vis.

I viss mån, ja. Självklart är saker inte alltid som man tror, men det betyder inte att alla möjligheter bör behandlas som lika sannolika. Ändå tycks det mig att du på något sätt försöker få det till det. Jag är säker på att du inte lever som du lär när det gäller det. Talk is cheap. Det är när det kommer till handling som ens påståenden ställs på prov på allvar. Sannolikt är det ditt handlande snarare än dina ord som uttrycker din uppriktiga inställning i frågan. Du handlar helt uppenbart med utgångspunkt från att alla möjligheter nog inte är lika sannolika, och därför tror jag dig inte när du påstår att du inte anser att man bör göra det.

Sammanträffandet översnöad termometer och en faktiskt -3c och snö i kombination. Det kan ju vara -3c eller -30 utan snö.
Det jag däremot vet är att när det snöar på vintern så är det mildväder och nästintill tö. kanske plus till -10c
dock kan högtrycket ersatts av lågtryck och jag vet inte hur kallt det är bara genom att uppskatta.

Jag utgår inte från sannolikheter i alla lägen, jag tar reda på vad som skett och när och hur innan jag kopplar in vad som är troligt.

Även där utgår du från sannolikheter - bland annat hur stor sannolikhet du anser att du bör tillmäta möjligheten att du kan lita på dina sinnen och sinnesintryck.

och mitt svar är fortfarande, Beroende på hur jag ser på saken så får man olika antal uppfattningar.
en är att enstaka partiklar för fram energi och lever i sitt eget rum. noll dimensioner (oändligt med punkter som bildar vårt 'rum')
en är att energifällt kanske är allt, en eller två dimensioner
en är att allt jag gör i min vardag verkar ha tre dimensioner + fenomenet tid.
en kan vara fyra dimensioner om jag försöker hitta rörelserna i en dimension
en kan vara fem, om jag börjar se det ur ett holografiskt sätt..

beroende på hur jag ser på saken blir svaret olika och alla ser jag ur sitt perspektiv som sannolika.

Det är orimligt att se dem alla som lika sannolika. Det går med största sannolikhet inte ihop med hur du lever i övrigt. Om du tycker att det låter som att din telefon ringer, är sannolikheten för att du gör en ansats att svara förmodligen större än om du inte får in några sinnesintryck som tyder på att din telefon ringer. Du resonerar inte "det kan lika gärna vara så att telefonen inte ringer som att den ringer (även om det låter som att den ringer), så det finns ingen anledning att svara just nu, jag kan lika gärna svara när det inte låter som att den ringer, för den kanske lika gärna ringer då istället". Så resonerar du med säkerhet inte. Så var konsekvent och resonera inte så i diskussionen om antalet dimensioner heller!

[Marko]

Nej, Det är inte orimligt att tilldela olika egenskaper till olika aktiviteter och företeelser,
att en dimension bilder tre med samma komponenter kan se som lager eller utanpåliggande funktioner.
jag skrev tidigare att en punkt kan bilda ett 'RUM' eller en dimension. (underförstått med andra egenskaper än sin grundläggande)
jag skrev även ett exempel om vetenskapens (tror det är MIT som kommit fram med iden att information existerar i den andra dimensionen, hur troligt är det att den tredje existerar om den andra existerar ?

Jag ser inte helt givet att om ett eller två existerar så är tre mer trolig.

I strängteorin tilldelas verkligheten där 26 eller 10 dimensioner. Vissa påstår att den 10e är den som binder ihop alla till ett
jag kan föreställa mig att 26 kommer från utveckling och tillskrivna nya funktioner hos energi som då måste förklara i sin existens.

alltså, en partikel lever i sitt eget energifält eller punkt, 0 dimensioner (här tänker jag mig spontan uppstående osynlig materia som verkar utöver tid och rum och försvinner lika fort, dessa är även benämnda som virtuella partiklar eftersom dom inte alls existerar, men påverkar) här är 0 trolig. denna partikel tunnlar och går över en två dimensionell yta.
en annan EGENSKAP och ska förklaras.

vår egen materia tunnlar inte av någon anledning och vi ger den tre dimensioner att röra sig i.
Den fjärde är en helt annan egenskap och lika trolig.

hur kallt är det om det är -3 och -30 samtidigt, vad är mest troligt att ett instrument visar ?
det den är designad till och ett effektivvärde ? eller det den inte är designad till ?
Där jag brukar mäta i strömmar och motstånd så betyder mätinstrumentet mycket. saknas funktioner använder man matte
eller skaffar sig ett verktyg som kan visa det man verkligen mäter (och här drar jag in teknologiska verktyg utefter vad vi vet och tror är sant)  ser man en elektron som en boll som knuffar fram andra bollar så kan jag berätta att verkligheten bakom är mer komplicerad än så... vi använder metaforer för att föreställa sig delfunktioner. bollarna funkar som bas verktyg för att förstå, men förklarar inte andra egenskaper som vid tex högfrekvens och induktioner och reaktansers och impedansers betydelser. En rolig kunskap om elektroner och ledare är att elektronerna färdas inte i hela ledarens area,
den håller till i ytterkanterna. mattpartiet av ledaren är obelastad.
sen kan man lära sig oändligt mycket mer om en enkel elektrons egenskap.

om en ton har övertoner innebär det att den ena av dessa inte existerar som trolig ?

vi använder ord som symboler, matte som symboler men måste med med många symboler förklara en företelse.
och vi måste vara överens om vad vi menar. Själv använder jag ordet analog på ett annat sätt än andra,
mötte ofta ett frågetecken när jag sa, världen är analog.. Analog till vad ?
min världsbild med analog betyder att det inte finns en minsta beståndsdel utan ett oändligt antal 'punkter' som samverkar
den är kontinuerlig och utan digitala delar. (här får jag lätt ihop att inga enskilda delar existerar i vårt rum och det är ett)
bilden kommer från analog och digital elektronik.

Att kunna grundläggande elektricitet när man grejjar med datorer är bra,
inte för att man mäter och använder sig av kunskapen på ett fysiskt sätt, men man får in ett annat 'tänk'
man får ett ordförråd som är viktig, många nya metaforer och förståelse. inte helt konstigt att elutbildningen idag är sammankopplad till datorutbildningarna.

verkligheten är inte så lätt som den ser ut men jag nöjer mig att ta den lätta versionen för att den funkar bra.

Även där utgår du från sannolikheter - bland annat hur stor sannolikhet du anser att du bör tillmäta möjligheten att du kan lita på dina sinnen och sinnesintryck.

Jag utgår sällan från sannolikheter från första stund, jag är inte den typen av person. Jag utgår ifrån en känsla och inte ett matematiskt värde. (har du själv provat att andligt bli ett med något annat ?, jag lagade faktiskt datorer ett tag på det viset, jag slappnar av och 'pratar' med maskinen och ber den 'berätta' hur den mår. Och visst funkar det med lika bra som att göra logiska analyser.. se inte ordet prata och berätta som verkliga, det är metaforer för den andliga kommunikationen)

nej, nu är det dags att gå iväg och laga en grub som ville annat än mig. vilken metafor ska jag köra denna gången ?
ska jag se grub som en kvinna som behöver smekas igång eller ska jag använda mig av att hon är noob som inte kan sköta sitt... tror det får bli en skönhetsoperation. jag vill ha henne vacker.

[matahari]

Justin, käfta med trollet Marko leder ingen vart, han kör olika avledningsmanöver rejs
i varje avdelning på forat för att det ska se rationellt godtagbart ut, för varje fråga du
ställer ställer han en motfråga inlindat i baklänges resonemang som i den här tråden.

Svamlet om 10 eller 26 strängteorier stämmer inte heller det finns allt mellan
3 och 90 olika dimensions teorier allt enligt min f.d professor Lars Gustafsson.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Lars_Gustafsson

vi använder ord som symboler, matte som symboler men måste med med många symboler
förklara en företelse. och vi måste vara överens om vad vi menar. Själv använder jag ordet
analog på ett annat sätt än andra,mötte ofta ett frågetecken när jag sa, världen är analog..
Analog till vad ? min världsbild med analog betyder att det inte finns en minsta beståndsdel
utan ett oändligt antal 'punkter' som samverkar den är kontinuerlig och utan digitala delar.
(här får jag lätt ihop att inga enskilda delar existerar i vårt rum och det är ett) bilden kommer
från analog och digital elektronik.

Här ser du hur han lindar in sitt svammel, alla vi som gått ur grundskolan vet att det inte
existerar en endaste digital transistor/digital elektronik.  Vi vet dessutom att världen inte
består av en oändlig mängd punkter (han åsyftar digitala punkter annars skulle han inte
prata om punkter utan om schrödingers katt om han vetat bättre).

Om han åtminstone hade haft Kallekula's eller Zokrates kvalitet när han trollar så hade vart OK!

[Marko]

Bara för att rätt ska vara rätt,
Digital elektronik är inte analog elektronik.
En transistor är i sig varken analog eller digital i sin konstruktion. Det är hur vi hanterar och bygger upp dess funktioner som blir analoga eller digitala. (vi styckar upp en analog värld med mitt sätt att se, grunden är analog)
Och i naturen pratas det om kvantsprång. Det kan ses lite som flip/flopp och ett digitalt värde. annars ser jag i det stora det mesta som ett flöde eller analogt.

Det där med punkter är din syn. min handlar om helt andra saker.
Det grudar sig på varför jag tror att tidsresor inte kan göras och hur energier beter sig när de når ljusets hastighet.
jag ser det helt enkelt som en oändlig punkt där kommunikation mot omvärlden inte kan ske på något vis utifrån en partikels perspektiv. Tidsresor är inte möjliga för att rummen separeras åt och blir enskilda dimensionspunkter. På ytan av dessa dimensioner som inte längre kan kommunicera eller existerar i vårat rum ser jag det som att energier kan färdas fram.
Det blir lite metaforiskt som svarta hålens händelsehorisont som får funktioer eller holografiska egenskaper.
Rent spontant fick jag ur detta en tanke på hur indeterminism kan se ut eller uppstå.

Och för att vara tydlig så du slipper få ångest och aggressioner, Det är en hypotes bland många som jag har.


digital eller analog ?

[matahari]

Bara för att rätt ska vara rätt,
Digital elektronik är inte analog elektronik.
En transistor är i sig varken analog eller digital i sin konstruktion. Det är hur vi hanterar och bygger upp dess funktioner som blir analoga eller digitala. (vi styckar upp en analog värld med mitt sätt att se, grunden är analog)
Och i naturen pratas det om kvantsprång. Det kan ses lite som flip/flopp och ett digitalt värde. annars ser jag i det stora det mesta som ett flöde eller analogt.

Det där med punkter är din syn. min handlar om helt andra saker.
Det grudar sig på varför jag tror att tidsresor inte kan göras och hur energier beter sig när de når ljusets hastighet.
jag ser det helt enkelt som en oändlig punkt där kommunikation mot omvärlden inte kan ske på något vis utifrån en partikels perspektiv. Tidsresor är inte möjliga för att rummen separeras åt och blir enskilda dimensionspunkter. På ytan av dessa dimensioner som inte längre kan kommunicera eller existerar i vårat rum ser jag det som att energier kan färdas fram.
Det blir lite metaforiskt som svarta hålens händelsehorisont som får funktioer eller holografiska egenskaper.
Rent spontant fick jag ur detta en tanke på hur indeterminism kan se ut eller uppstå.

Och för att vara tydlig så du slipper få ångest och aggressioner, Det är en hypotes bland många som jag har.
digital eller analog ?

Sitt still, ta det lugnt, hetsa inte upp dig, andas ut, och tänk efter innan du blandar ihop och rör till
din världsbild än mer. Intressant att notera vidare är ditt konstanta brukande av svara på frågor
som aldrig ställts, en form av utfyllnad.

Du har inga argument utan utger dig för att ha argument , din tes är trolla alla så mycket
att de till slut tror på det du trollar med. Du statuerar det ganska bra när du säger citat:

beroende på hur jag ser på saken blir svaret olika och alla ser jag ur sitt perspektiv som sannolika.

Med andra ord du har funnit helig gral, den perfekta bortförklaringen och du behöver aldrig någonsin
bemöta  eller ens motivera vad du säger eller någon annan redan känd och etablerad vetenskap och
eller sakligt baserad argument som påvisar motsatser,vilket i sig påminner om hur en präst i en av
de tyngre sekterna arbetar. Ett evigt ad hominem byggande och att gömma sig bakom i multipla led.

Märkte du hur gymnasisten lösdrivaren/Suchen högg ner på ditt användande av "hypotes"?

Nå hur blir, ska du eller ska du inte ta pengar från Gaddafis konto bara för att du hyser sympatier
med honom och han kan få obehagskänslor om du gör det? Han har många illusioner i sina kassavalv
att dela med sig av , du kan använda en analog dator om du vill du hittar dem på en del museum.

Bara för att strömmen slutar flöda i transistorn upphör inte själva transistorn att existera som du vill påskina.
Du har låst in dig i iden om att ljusets hastighet är alltings absoluta hastighet oavsett vad.

[Marko]

jag lider inte av några direkta obehag,
och det är fortfarande min bild omvärlden att beroende på kontext och infallsvinklar så blir bilden olika.
Ghadaffi får behålla sina pengar, jag är inte intresserad av hans ekonomi och har aldrig klankat ner på deras sätt att hantera pengar.  (däremot går jag hårt åt på hur väst hanterar miljö och människor i sin ekonomi)

Jag har väl beskrivit hur olika dimmensioner kan se ut, och så vitt jag vet vet ingen om en högre dimmension finns som påverkar vårat, det är utanför vår förmåga att se den fjärde eftersom vi lever i den tredje.
den andra och den första måste självklart finnas om vi har tre. annars kan vi lika gärna säga att den tredje är den första. eller hur ?

den femte finns också som teoretiskt. och m theory har än mer som jag inte kan något om.
sannolikheten att första och andra existerar är lika stor som den tredje. varken mer eller mindre om de existerar.

sen att folk inte kan grundskolenivå på elektronik är inte mitt fel.
en transistor har olika egenskaper beroende på hur dom byggs.

[matahari]

jag lider inte av några direkta obehag,
och det är fortfarande min bild omvärlden att beroende på kontext och infallsvinklar så blir bilden olika.
Ghadaffi får behålla sina pengar, jag är inte intresserad av hans ekonomi och har aldrig klankat ner på deras sätt att hantera pengar.  (däremot går jag hårt åt på hur väst hanterar miljö och människor i sin ekonomi)

Jag har väl beskrivit hur olika dimmensioner kan se ut, och så vitt jag vet vet ingen om en högre dimmension finns som påverkar vårat, det är utanför vår förmåga att se den fjärde eftersom vi lever i den tredje.
den andra och den första måste självklart finnas om vi har tre. annars kan vi lika gärna säga att den tredje är den första. eller hur ?

den femte finns också som teoretiskt. och m theory har än mer som jag inte kan något om.
sannolikheten att första och andra existerar är lika stor som den tredje. varken mer eller mindre om de existerar.

sen att folk inte kan grundskolenivå på elektronik är inte mitt fel.
en transistor har olika egenskaper beroende på var och hur dom byggs.

Och så kör han vidare med att svara på frågor som aldrig ställts och som ändå är självklarheter
och omfocuseringar, du har redan vunnit troll VM Marko du kan slappna av nu.

Varför inte svara på dina egna svar och frågor istället? Den där om transistorn t.e.x?

Jag utgår sällan från sannolikheter från första stund, jag är inte den typen av person. Jag utgår ifrån en känsla och inte ett matematiskt värde. (har du själv provat att andligt bli ett med något annat ?, jag lagade faktiskt datorer ett tag på det viset, jag slappnar av och 'pratar' med maskinen och ber den 'berätta' hur den mår. Och visst funkar det med lika bra som att göra logiska analyser.. se inte ordet prata och berätta som verkliga, det är metaforer för den andliga kommunikationen)

Kan du inte istället berätta hur det låter när du pratar med din elektronik och vad den svarar dig på andliga tilltal?

Skall för övrigt tipsa dig om en bok, Brian Greene, the elegant universe, en nätt tegelsten.

[Marko]

Kan du inte istället berätta hur det låter när du pratar med din elektronik och vad den svarar dig på verbala tilltal?

Som jag skrev var det en metafor och inte en 'verklig' dialog.
Du läser inte med förstånd, du läser för att hitta fel och inte kontext.

det låter så här när jag i lugn och ro 'lyssnar' på var felet ligger "   "
alltså inget, och ur den stilla stunden så framkommer ideer om var felen kan tänkas ligga.
en intuition vardagligt talat.

[matahari]

Kan du inte istället berätta hur det låter när du pratar med din elektronik och vad den svarar dig på verbala tilltal?

Som jag skrev var det en metafor och inte en 'verklig' dialog.
Du läser inte med förstånd, du läser för att hitta fel och inte kontext.

det låter så här när jag i lugn och ro 'lyssnar' på var felet ligger "   "
alltså inget, och ur den stilla stunden så framkommer ideer om var felen kan tänkas ligga.
en intuition vardagligt talat.

Hallååå!? Inte manipulera dig fram Marko, det står klart och tydligt:

Kan du inte istället berätta hur det låter när du pratar med din elektronik och vad den svarar dig på andliga tilltal?

Så hur låter ditt andliga spirituella samtal med elektroniken du lagar, vad är dess respons?