Kärlek... Vad är denna känslan som får oss att må så bra och ger vårt liv mening. Familj och förhållande; är de uppriktiga känslor? Älskar vi verkligen varandra? vad är att älska överhuvudtaget?
Eller är kärlek beviset på att vi snarare är varelser som endast handlar egoistiskt? Ja, kärlek är kanske tecken på vår egoism, vi ger kärlek så länge vi får något tillbaka, mamman älskar sina barn för att de är något som tillhör henne och därför vill hon helt enkelt ta hand om det som är sitt.
Att behöva älska för att kunna bli älskad.
Kärlek
Moderator: Moderatorgruppen
Hej!
Jag tror att Kärlek är själva känslan för liv, känslan att leva är underbar! Om vi sedan vänder den känslan till en eller fler spelar egentligen ingen roll. Om man är kär i någon och denne någon riktar sin kärlek tillbaka uppfylls man av en härlig känsla, av att få något (bli sedd) men också att ge (se någon annan).
Kärlek och egoism, hör säkert ihop! och jag ser inget fel i det? Att vara egoistisk behöver per definition inte betyda något negativt, kan lika gärna vara positivt. Jag tror att vi ofta relaterar egoism som något negativt beroende på att vi kopplar det med ägande. Men som jag ser det så har kärlek inget med ägande att göra, utan ordspråket "om du älskar någon så släpp den fri" passar bättre in. För att göra detta bör man veta vem man är och vara trygg med känslan av kärlek, det vill säga, Jag/ego, Om jag kan ha den känslan så vill jag dela med mig av den känslan till dig/er, känslan av att leva, Kärlek till livet och allt som finns där i
Jag tror att Kärlek är själva känslan för liv, känslan att leva är underbar! Om vi sedan vänder den känslan till en eller fler spelar egentligen ingen roll. Om man är kär i någon och denne någon riktar sin kärlek tillbaka uppfylls man av en härlig känsla, av att få något (bli sedd) men också att ge (se någon annan).
Kärlek och egoism, hör säkert ihop! och jag ser inget fel i det? Att vara egoistisk behöver per definition inte betyda något negativt, kan lika gärna vara positivt. Jag tror att vi ofta relaterar egoism som något negativt beroende på att vi kopplar det med ägande. Men som jag ser det så har kärlek inget med ägande att göra, utan ordspråket "om du älskar någon så släpp den fri" passar bättre in. För att göra detta bör man veta vem man är och vara trygg med känslan av kärlek, det vill säga, Jag/ego, Om jag kan ha den känslan så vill jag dela med mig av den känslan till dig/er, känslan av att leva, Kärlek till livet och allt som finns där i
Nietzsche,
Just kärlek som begrepp tycker jag är svårt att riktigt uttala sig om; kan kärlek vara sann? Det jag tycker att du tar upp, eller ni kanske är förälskelse, men jag är lite osäker på var gränsen går. Moderns kärlek till ett barn är instinktiv en impuls, antagligen som förälskelsen. Hormoner, instinkter... Med det perspektivet så blir ju poesin kanske något mindre vacker =\
Att man dock älskar något som sitt eget behöver kanske inte vara egoistiskt. Illussionen om altruism eller egoism kanske är lite enkelspåriga. Om man kan bredda sitt perspektiv på att "älska" andra människor och glädjas åt sina framgångar lika mycket som sina egna ska man väl knappast kalla det egoism.
Kanske man utgår som en punkt med basintressen men denna växer med tiden till en cirkel som ökar i diameter. Att kunna bredda från en liten egoistisk punkt till någon som tar hand, eller värnar om flera människor eller rent av hela planeten, betraktar jag som lite för godhjärtat för att blanda ihop med självgodhet. Om du menar att man är egoistisk för att man gör handlingar för att de känns rätt(oavsett själ eller elektrokemiska reaktioner i hjärnan) så är man väl egoistisk. Själv ser jag handlingar som logiska val som kan vara altruistiska eller egoistiska! Vad som ska betraktas som en egoistisk eller altruistisk handling är något som tyngt mig de senaste dagarna.
Kab,
Egoism menar jag är något negativt men vi kanske tänker likadant bara att vi menar olika saker med egoism?
Just kärlek som begrepp tycker jag är svårt att riktigt uttala sig om; kan kärlek vara sann? Det jag tycker att du tar upp, eller ni kanske är förälskelse, men jag är lite osäker på var gränsen går. Moderns kärlek till ett barn är instinktiv en impuls, antagligen som förälskelsen. Hormoner, instinkter... Med det perspektivet så blir ju poesin kanske något mindre vacker =\
Att man dock älskar något som sitt eget behöver kanske inte vara egoistiskt. Illussionen om altruism eller egoism kanske är lite enkelspåriga. Om man kan bredda sitt perspektiv på att "älska" andra människor och glädjas åt sina framgångar lika mycket som sina egna ska man väl knappast kalla det egoism.
Kanske man utgår som en punkt med basintressen men denna växer med tiden till en cirkel som ökar i diameter. Att kunna bredda från en liten egoistisk punkt till någon som tar hand, eller värnar om flera människor eller rent av hela planeten, betraktar jag som lite för godhjärtat för att blanda ihop med självgodhet. Om du menar att man är egoistisk för att man gör handlingar för att de känns rätt(oavsett själ eller elektrokemiska reaktioner i hjärnan) så är man väl egoistisk. Själv ser jag handlingar som logiska val som kan vara altruistiska eller egoistiska! Vad som ska betraktas som en egoistisk eller altruistisk handling är något som tyngt mig de senaste dagarna.
Kab,
Egoism menar jag är något negativt men vi kanske tänker likadant bara att vi menar olika saker med egoism?
Hej kotten!
Ja! jag tror vi menar samma sak! Jag är bara inte helt överens med distinktionen mellan altruism och egoism, jag menar att var utgår vi från i livet? Jo från oss själva! vi kan inte göra annat, om vi inte fanns hade vi inget att utgå från!
Så om vi vill att så många som möjligt skall må bra så ligger fortfarande vår egen värdering bakom detta, vi gör ju detta för att när andra mår bra så mår jag själv bra! Och jag ser inget fel i detta!
Så i grunden är vi egoister, ego, för att kunna ha en altruistisk värdering!
Jag ber om ursäkt för att jag förmodligen avviker från tråden, men men jag tror att det är en stor del av den!
Kommentera gärna så får jag mer att tänka på
Ja! jag tror vi menar samma sak! Jag är bara inte helt överens med distinktionen mellan altruism och egoism, jag menar att var utgår vi från i livet? Jo från oss själva! vi kan inte göra annat, om vi inte fanns hade vi inget att utgå från!
Så om vi vill att så många som möjligt skall må bra så ligger fortfarande vår egen värdering bakom detta, vi gör ju detta för att när andra mår bra så mår jag själv bra! Och jag ser inget fel i detta!
Så i grunden är vi egoister, ego, för att kunna ha en altruistisk värdering!
Jag ber om ursäkt för att jag förmodligen avviker från tråden, men men jag tror att det är en stor del av den!
Kommentera gärna så får jag mer att tänka på
Jag tror att jag får svara mig själv först!
Egoism tror jag handlar om en språklig diskurs, och hänvisar härmed till RFT (relational frame Theory) det vill säga hur vi kring begreppet egoism skapar en social kontext kring begreppet, men det är ju bara en kombination av ord som i sig har fått en betydelse ur en social kontext, detta för att vi ska förstå en distinktion mellan mellan olika typer av sätt att förhålla sig till omvärlden.
Det handlar med andra ord om känslor, och hur gör vi med dessa, i princip som ordet kärlek?
Egoism tror jag handlar om en språklig diskurs, och hänvisar härmed till RFT (relational frame Theory) det vill säga hur vi kring begreppet egoism skapar en social kontext kring begreppet, men det är ju bara en kombination av ord som i sig har fått en betydelse ur en social kontext, detta för att vi ska förstå en distinktion mellan mellan olika typer av sätt att förhålla sig till omvärlden.
Det handlar med andra ord om känslor, och hur gör vi med dessa, i princip som ordet kärlek?
Det stora problemet med kärlekens egoism tycker jag är framförallt konsekvenserna till den.
Gamla stammar dyrkade Totem, skapade tabuer av dess irrationela/neurotiska vidskepelser, barn älskades av sina föräldrar snarare för att de tillhörde stammen och inte för att de var deras barn. Jag menar, redan då har vi en koncept som baseras på egoism.
Efter den andliga tron kom religionen och dess nya värderingar som baserades framförallt på kärlek.
Detta var alltså räddsla och behovet av att kunna ha en grund/idé på vår kärlek och därmed få den att ha en mening, en rationel mening.
Krig och religion är en produkt av den egoistiska kärleken vi har, saknaden av en mer nihilistisk tänkande får oss människor att ha kärlek som en sorts frälsare.
Kärlek är kanske det mest paradoxala begreppet i vårt liv, det som får oss att alltid kunna agera "egoistiskt" med gott samvete samtidigt som det är det viktigaste vapnet och frälsaren från artens undergång.
Gamla stammar dyrkade Totem, skapade tabuer av dess irrationela/neurotiska vidskepelser, barn älskades av sina föräldrar snarare för att de tillhörde stammen och inte för att de var deras barn. Jag menar, redan då har vi en koncept som baseras på egoism.
Efter den andliga tron kom religionen och dess nya värderingar som baserades framförallt på kärlek.
Detta var alltså räddsla och behovet av att kunna ha en grund/idé på vår kärlek och därmed få den att ha en mening, en rationel mening.
Krig och religion är en produkt av den egoistiska kärleken vi har, saknaden av en mer nihilistisk tänkande får oss människor att ha kärlek som en sorts frälsare.
Kärlek är kanske det mest paradoxala begreppet i vårt liv, det som får oss att alltid kunna agera "egoistiskt" med gott samvete samtidigt som det är det viktigaste vapnet och frälsaren från artens undergång.
Kab och Nietzsche,
Kanske skulle man kunna basera "äkta" kärlek som uppoffrandet av sitt eget välbefinnande för andra part. Exempelvis att man i extrema fall är beredd att utstå tortyr eller död för att skydda andra part. En mindre variant av kärlek kan vara att man är beredd att utstå viss smärta eller lite lidelse. Frågan är dock om detta är kärlek eller den poetiska kärleken såsom mer beskriver dynamiken mellan två. Det är svårt att inte låta bli att försöka romantisera begreppet. Tyvärr måste jag hålla med dig Kab... Även om jag inte gillar klingandet av att kärleken är egoistisk.
Saknar vi ett nihilistisk tänkande idag? Först tänkte jag att nej men vi har väl ett rikt nihilistiskt tänkande idag.. Sedan slog det mig att det har vi ju inte alls, vi har ett långt kodex av värderingar som vi förväntas(och i stor del också) anamar. Mångkultur, ekologiskt, demokratibegrepp, feminism, osv. osv. Det finns så många moraliska normer man inte kan ifrågasätta. Är det så du tänker?
Kärlek är ju en slags "energigivade"(med en väldigt alternativ definition) som då måste kanalisera från det ena till det andra...
Kanske skulle man kunna basera "äkta" kärlek som uppoffrandet av sitt eget välbefinnande för andra part. Exempelvis att man i extrema fall är beredd att utstå tortyr eller död för att skydda andra part. En mindre variant av kärlek kan vara att man är beredd att utstå viss smärta eller lite lidelse. Frågan är dock om detta är kärlek eller den poetiska kärleken såsom mer beskriver dynamiken mellan två. Det är svårt att inte låta bli att försöka romantisera begreppet. Tyvärr måste jag hålla med dig Kab... Även om jag inte gillar klingandet av att kärleken är egoistisk.
Saknar vi ett nihilistisk tänkande idag? Först tänkte jag att nej men vi har väl ett rikt nihilistiskt tänkande idag.. Sedan slog det mig att det har vi ju inte alls, vi har ett långt kodex av värderingar som vi förväntas(och i stor del också) anamar. Mångkultur, ekologiskt, demokratibegrepp, feminism, osv. osv. Det finns så många moraliska normer man inte kan ifrågasätta. Är det så du tänker?
Kärlek är ju en slags "energigivade"(med en väldigt alternativ definition) som då måste kanalisera från det ena till det andra...
Re: Kärlek
Nietzsche skrev:Kärlek... Vad är denna känslan som får oss att må så bra och ger vårt liv mening. Familj och förhållande; är de uppriktiga känslor? Älskar vi verkligen varandra? vad är att älska överhuvudtaget?
Eller är kärlek beviset på att vi snarare är varelser som endast handlar egoistiskt? Ja, kärlek är kanske tecken på vår egoism, vi ger kärlek så länge vi får något tillbaka, mamman älskar sina barn för att de är något som tillhör henne och därför vill hon helt enkelt ta hand om det som är sitt.
Att behöva älska för att kunna bli älskad.
Intressant ämne. Skall bli trevligt att följa denna tråd. Men jag hänger inte med, oturligt nog... Kan du förklara hur "kärlek" och det att "älska" hör ihop? Om jag menar att jag älskar att utföra en viss handling, exempelvis snusa, visar jag då kärlek? Svara gärna Nietzsche.
Barba non facit philosophum
Marko: Sörjer du de du känner och har en nära relation med lika mycket som de du aldrig träffat och inte ens vet vilka dem är?
Du sörjer endast de som påverkar dina känslor och därför är den sörjen en egoistisk känsla, en känsla som grundar på ett negativt psykisk tillstånd.
Barn har inte känslor för sina föräldrar utan de är bara beroende av dem. Känslor hos barn utvecklas senare när de börjar rationalisera begreppet.
Eutyfron: Kärlek = behov
Eller hade du snusat om snusdosen inte gett dig den sköna känslan/kicket du gillar hos det?
Du sörjer endast de som påverkar dina känslor och därför är den sörjen en egoistisk känsla, en känsla som grundar på ett negativt psykisk tillstånd.
Barn har inte känslor för sina föräldrar utan de är bara beroende av dem. Känslor hos barn utvecklas senare när de börjar rationalisera begreppet.
Eutyfron: Kärlek = behov
Eller hade du snusat om snusdosen inte gett dig den sköna känslan/kicket du gillar hos det?
Marko
Jag tror inte det handlar om en determinism, det handlar om rationalitet.
Vi människor agerar på drifter, vi gör det som vi "vill" göra (iaf utanför jobbet) Vi har lust och känslor.
Har du frågat dig varför du älskar överhuvudtaget? Varför du får den driften, den lusten att älska, vad motiverar dig att älska utan att få något tillbaka?
Äter du din mat utan att du får något tillbaka?
Kör du bil utan att vilja ta dig någonstans?
Har du vänner, och om du har dem, varför har du dem?
Jag tror inte jag behöver ge dig ytterligare exempel på din fråga, försök tänka rationalistiskt lite grand. Och även orationalistiskt...om du tror på någon gud(som älskar dig) och därför ska du älska tillbaka...
Jag tror inte det handlar om en determinism, det handlar om rationalitet.
Vi människor agerar på drifter, vi gör det som vi "vill" göra (iaf utanför jobbet) Vi har lust och känslor.
Har du frågat dig varför du älskar överhuvudtaget? Varför du får den driften, den lusten att älska, vad motiverar dig att älska utan att få något tillbaka?
Äter du din mat utan att du får något tillbaka?
Kör du bil utan att vilja ta dig någonstans?
Har du vänner, och om du har dem, varför har du dem?
Jag tror inte jag behöver ge dig ytterligare exempel på din fråga, försök tänka rationalistiskt lite grand. Och även orationalistiskt...om du tror på någon gud(som älskar dig) och därför ska du älska tillbaka...
Nietzsche skrev:Eutyfron: Kärlek = behov
Eller hade du snusat om snusdosen inte gett dig den sköna känslan/kicket du gillar hos det?
Du missade att svara på frågan. Jag kanske förvirrade med mitt exempel. Hursom, vi försöker igen. Vänligen berätta för mig hur "kärlek" och det att "älska" hör ihop. Det skulle göra min dag om jag fick reda på det.
När du besvarat min fråga skall jag försöka besvara din fråga/påstående.
Barba non facit philosophum
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 7 och 0 gäster