Fysisk attraktion.

[Angelina]

Är den fysiska attraktionen nödvändigt för att ett förhållande ska fungera i längden? Jag tror så, men vill gärna höra motargument.
Ibland kan man bli attraherad av någon som man VET att man inte skulle fungera ihop med rent psykologiskt, men ändå finns attraktionen där. Är det generna som då har tagit kontroll och säger "varsågod, här är lämplig partner rent biologiskt". Eftersom det fungerar på detta sättet så kanske man ska lita på generna eller? Ska man som "upplyst" individ kunna bortse från detta?
Vad är genernas andliga aspekt?

[Johan Ågren]

I längden har de psykologiska aspekterna en mycket viktigare roll. Våra biologiska funktioner är inte konstruerade för att bevara långvariga förhållanden, därav detta moderna dilemma. Man kan träffa någon som man vill ha sexuellt umgänge med (och blir förälskad i) även om man rent förståndsmässigt förstår att partern inte är lämplig i ett långvarigt förhållande. Om man vill konstruera något som går utöver de biologiska drifterna så måste man hålla på sig och agera förståndigt i stället för impulsivt.

Jag tror dock på den djupare kärleken som kan uppstå i ett harmoniskt långvarigt förhållande, men det kräver arbete. Olikheter blir i ett långvarigt förhållande att de olika aspekterna kompletterar varandra, men blir i respektlöshetens sken ett ämne för konflikt.

Det finns många olika varianter och kombinationer i detta ämne. Det har att göra med att vi inte enbart är vårt ytjag utan att vi har många delpersonligheter och djup i vårt medvetande. Ett till synes dåligt val kan ur en djupare aspekt av vårt medvetande vara förlösande och helt rätt.

I slutändan tror jag på en förening mellan driftlivets impulsivitet och det andliga förnuftet, men idag befinner vi oss i ett mellanläge och får efter bästa förmåga stappla oss fram.

Johan

[Angelina]

Vad jag menade med fysisk attraktion var egentligen förälskelse, kärlek vid första ögonkastet, tror vi på det?

[Johan Ågren]

Angelina,

Om det är bilder på dig på din webbsida så blev jag förälskad i dig vid första ögonkastet. Men jag tror inte det skulle fungera, så enkelt är det inte. Det här fungerar säkert olika mellan män och kvinnor - rent biologiskt. Kvinnor har evolutionärt sett mer att förlora på "dåliga val".

Jag har själv hamnat i en situation där jag i ett svagt ögonblick föll för en kvinna, skaffade barn och gifte mig. Nu har vi levt tillsammans i snart 6 år och har ett barn på 4år. Vi är som natt och dag och det fungerar inte så bra psykologiskt. Men det finns ändå en dynamik där som gör att vi behöver varandra. Jag skulle inte orka med att vara gift med en människa som var filosofiskt lagd. Därmed inte sagt att jag föredrar svaga kvinnor. Min frus nästa projekt är att hon ska vara med i dockhussåpan "på riktigt". Hon heter där Chaya, vilket är hennes indiska namn. Hon åker iväg på onsdag till allmän beskådan för svenska folket i 11 veckor. För mig är hon Ulrika. http://www.chaya.nu Det är intressant att hon ska gå till de ytterligheter som jag själv försöker motarbeta. Det är nog i alla fall inte en personligt riktad reaktion, då hon var sådan redan innan jag träffade henne.

Johan

[Angelina]

Angelina,

Om det är bilder på dig på din webbsida så blev jag förälskad i dig vid första ögonkastet. Men jag tror inte det skulle fungera, så enkelt är det inte.

Jag blir så ledsen när du säger sådär...

Önksa Chaya lycka till iaf, för tänk om hon blir rik och berömd, då kan du leva fett på hennes bekostnad och filosofera i lugn och ro resten av livet.
Eller mja, du får nog räkna med att få mota bort ett antal stalkers kanske..
Motsatspar kan konstigt nog också fungera rätt bra.

Fast att bli kär i ett foto på en hemsida är nog inte rikitgt vad jag syftade på heller. Utan kärlek vid första real life ögonkastet. Alltså verkligen första ögonkastet. Du vet absolut ingenting om den här personen utan bara blir förlorad vid första anblicken. Har det hänt någon? Eller är det sådant som bara sker i sagor?

[NT85]

"Det har att göra med att vi inte enbart är vårt ytjag utan att vi har många delpersonligheter och djup i vårt medvetande. Ett till synes dåligt val kan ur en djupare aspekt av vårt medvetande vara förlösande och helt rätt."

Ville bara säga att jag håller med om detta till fullo.

Undrar vad Angelina syftade på med "förhållande". Menar du någon sorts kk-förhållande eller (lät nästan så)?! jag menar ett kärleksförhållande kan ju hålla i längden även om inte den fysiska attraktionen finns. Antagligen blir det lite mer av en vänskapsrelation men men. Definera "förhållande".

Angående kärlek vid första ögonkastet. Jovisst jag tror absolut det är möjligt. Jag tror "kärlek vid första ögonkastet" är kärlek i den mån att när man kort ser personen i fråga så reflekterar man undermedvetet utseendet till vad man ser för karaktärsdrag(personlighet) i en annan person, vars egenskaper man på något sätt uppskattat eller sett som positiva. Alltså man ser personen och man tror att denne är den person som man verkligen vill ha på grund av de egenskaper som man ser som värdefulla och man inbilldar sig att denne person har dessa. Allt detta undermedvetet, därför känns det som magic!

By the way Johan, lycka är självbekräftelse... Du vet vad jag menar!*wink* (..hoppas jag)

[Johan Ågren]

Är det någon skillnad att se en person på till exempel en film och att se personen "på riktigt"? Innan man har kontaktat personen och fått mer utbyte så är väl personen bara ett utseende? Eller hur menar du Angelina? Jag har blivit förälskad många gånger vid ett första ögonkast, men det har konstigt nog alltid varit "live" som du menar. Kanske en sådan situation är annorlunda ändå eftersom personen faktiskt är inom räckhåll, och det triggar en djupare återkoppling. Tror det är viktigt att det sker i en situation där man anar mer av personen än bara utseendet; t.ex att personen skrattar eller gör något "äkta" som förmedlar ett djup. Kan också vara sorg eller smärta. Men som sagt jag tror inte mäns förälskelse är lika vacker; inte lika unik som kvinnors. Vi går igång på det mesta

Personligen har jag märkt att jag har en inre förälskelse som jag projicerar på olika människor. När jag hittat ett offer släpper jag bara på förälskelsefloden. Jag kan vakna upp och vara jättekär i en person jag drömt om men aldrig mött tidigare.

De största känslostormarna i mitt liv har inte direkt berört det motsatt könet (och ingen annan levande varelse eller föremål heller), utan har varit en inre glöd som uppstått efter meditation och dans.

Johan

[NT85]

Är det någon skillnad att se en person på till exempel en film och att se personen "på riktigt"?

tolkningsfråga.

Men som sagt jag tror inte mäns förälskelse är lika vacker; inte lika unik som kvinnors. Vi går igång på det mesta

Tss.. det där tror jag är totalt överskattat, åtminstone att säga att det är så rent "av naturen".

[Johan Ågren]

Lite skämtsamt, men ändå en fördom med viss substans, och även evolutionärt sett motiverat.

Johan

[NT85]

Lite skämtsamt, men ändå en fördom med viss substans, och även evolutionärt sett motiverat.

Jo jag vet att du mest skämtade men jag stör mig så på tjejer som ser det som någon sorts grundläggande sanning i tillvaron, därför var jag tvungen att invända!

För övrigt kan man ju även ta hänsyn till allas vår relativt lika uppväxt som ett steg i att "mannen är som han är" och "kvinnan är som hon är" mentalt. Om man känner för att ta upp såna faktorer.

[MrTambourineMan]

Är det någon skillnad att se en person på till exempel en film och att se personen "på riktigt"?

tolkningsfråga.

Vad då "tolkningsfråga"? Klart man kan tolka allt på olika vis, så även tankarna som far runt i ditt huvud, men vad menar du exakt? Det är en klart och tydligt ställd fråga?

Men som sagt jag tror inte mäns förälskelse är lika vacker; inte lika unik som kvinnors. Vi går igång på det mesta

Tss.. det där tror jag är totalt överskattat, åtminstone att säga att det är så rent "av naturen".

Subjektiv åsikt utan stöd i något objektivt vedertaget. Jag kan berätta, iaf vad gäller råtthanar, att deras sexuella beteende och "relationer" skiljer sig avsevärt från honornas.

[Angelina]

Jag vet inte vad jag gaggar om egentligen, är bara chockad av något som hände nyligt...

[NT85]

Vad då "tolkningsfråga"? Klart man kan tolka allt på olika vis, så även tankarna som far runt i ditt huvud, men vad menar du exakt? Det är en klart och tydligt ställd fråga?

Vad jag menade var att det är ens egna subjektiva uppfattning huruvida det är en skillnad på att se en person i på film eller "på riktigt". Här kan man ju även spekulera vidare i kring huruvida vår kollektiva uppfattning om samhället verkligen är rättvisande; i verklighetssynpunkt. I vilket fall ville jag påvisa att den som vill kan tyda ut dessa om det är samma sak att se en person på film och bli kär eller att bli kär i verkligheten. Först som sist är det en tolkningsfråga.

Subjektiv åsikt utan stöd i något objektivt vedertaget. Jag kan berätta, iaf vad gäller råtthanar, att deras sexuella beteende och "relationer" skiljer sig avsevärt från honornas.

Okej, det låter bra då sätter vi lekamedtecken mellan rått hanar och människor av manligt kön! Om vi vill disskutera djupare här kan vi slå våra okloka huvuden ihop och försöka ta reda på vad mänskligt medvetande är och vad som är en råtthanensmedvetande. Detta för att sedan ifrågasätta axiom som "instinkter" etc.

[Johan Ågren]

Om man ser evolutionsmässigt så kan man ganska långt jämföra människor och djur (människan är ett djur), men idag så börjar de gamla instinktiva beteendena mer och mer att överskuggas. Men rent mutationsmässigt så har vi de gamla drifterna och beteendena intakta under ett lager av kulturell kontroll, alltför kort tid har löpt för att våra tillfälliga värderingar ska ha någon form av evolutionär påverkan.

Honor är av naturen mer selektiva än hanar, och det är inte en tillfällighet att kvinnor har lättare att ragga upp en kille än tvärt om. Det vore dumt av en kvinna att riskera att bli med barn med någon med icke gynnsamma gener medan hanen inte tar samma risker genom att para sig med många honor. Denna underliggande faktor påverkar vår attraktionsupplevelse. När en kvinna väl stöter på en man som uppfyller kriterierna så blir attraktionsupplevelsen desto strakare och tydligare, medan mannen går omkring och känner sig småattraherad hela tiden och ser alla kvinnor som potentiella mödrar.

Den mest fungerande strategin för effektiv genetisk spridning från mannens sida har nog varit att inrikta sig på en eller två mödrar där han gav extra omsorg medan det lite här och var fanns vildskott (barn) som kunde ha chansen att överleva om de hade tur, kanske om en annan man tog hand om hans egna barn i tron om att det var hans egna, eller om det fanns andra gynnsamma omständigheter för modern och barnet.



Johan

[Johan Ågren]

Jag vet inte vad jag gaggar om egentligen, är bara chockad av något som hände nyligt...

Det tog ett tag innan jag riktigt förstod vad du trevade efter (insåg det för en minut sedan). Den gamla hederliga slitningen mellan ande och driftliv - det ena något lågt och djuriskt, och det andra något upphöjt och rent. Driftlivet har i perioder varit förtryck till demoniska nivåer, och följden har då blivit demoniska uttryck när drifterna kokar över. Mitt råd är att du ska försöka integrera de olika aspekterna till en nivå där ingen dualitet existerar, där tar sig även driftlivet ett andligt uttryck. Vår negativa syn på mycket som rör gener, natur och drifter har alltså att göra med att de är undertryckta (surpressed). Av samma anledning ser vi negativt på dödandet som faktiskt är en förutsättning för livets metabolism. Konsekvenserna av det förtryckta driftlivet i kombination med kulturella och andliga föreställningar är vad som skapar de perversioner vi ser i världen.

Det är alltså inte driftlivet (eller generna) som är roten till det onda utan reaktionen på att det är undertryckt. Genernas andliga aspekt är obefläckad i dess naturliga form men i den dualism som uppstår är det lätt att anklaga dem för onskan. Andra anklagar andligheten för ondskan. Sanningen ligger däremellan höljd i dunkel, för världens beskaffenhet är varken av sådan art som materialisterna eller idealisterna föreställer sig. Allt är ett missförstånd, och vi är långt hemifrån.

Johan