Hegels Andens Fenomenologi ett stöd för Gud

[lösdrivaren]

obegripligt svammel av mej

[J R Auk]

Vet någon om det finns eller har någon läst en förklarande eller upplysande bok angående Andens Fenomenologi; boken som skulle belysa logiken och begrepp bakom Hegels text?

Jag har nyss läst Alexanders Kojeves transkriptioner från föreläsningar. Jag vet inte om man skall ta det som Hegel rätt av men han har väldigt många poänger som sätter Hegels tänkande i ett praktiskt perspektiv. Dessutom är han väldigt pedagogisk.

http://en.wikipedia.org/wiki/Alexandre_Koj%C3%A8ve

http://uploading.com/files/ICDQBUL1/kojeve.rar.html

[Fry]

Denna tråden hjälpte mig mycket i förståelsen av Hegel: http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... php?t=6687

[J R Auk]

Hej Wilhelm

Ärligt talat förstår jag inte vad som avses. Texten verkar fantasifull. Kan kanske mer ses om ett bevis på människans fantasi, ur vilket även idén om en gud vuxit fram, så på så sätt ligger det väl något i detta.

Vänligen

Fredrik

Jå det kan vara att jag inbillade mig en gud mellan läsandet någonstans eller menar du att vad jag skrev var fantasifull?

Jag förstod att Andens fenomenologi skildrar andens resa genom människans inbillning av världen som den är.
Fenomenologi
"Fenomenologi är en teori och metod inom filosofin, läran om fenomen och väsen. Inom fenomenologin studeras särskilt förhållandet mellan varseblivningen och objekten för varseblivningen, samt söker förklara eller beskriva idéer och väsen för oss, så som de ter sig för oss. Fenomenologin studerar därför inte primärt kausala samband mellan objekt. Poängteras bör att man inom fenomenologisk filosofi inte hävdar att ren kunskap om "tinget i sig" kan nås, eftersom all kunskap medlas via erfarenheten av den, det vill säga "tinget för oss.""

Alltså som det sägs, och hur jag också har föstått, så är det inte möjligt att uppnå absolutiskt kunskap.
Men om jag har rätt så verkar Hegel försöka bevisa motsatt.
Är det kanske just det som folk i medeltiden undrade att det absolutiska är guds väsen och kan därför inte uppnås av människan?
Och om det absolutiska inte kan uppnås så tycker jag att det lämnar en plats för idén om något gudomligt?

Vad Hegel i mångt och mycket gör är att försöka göra reda för hur vi kan gå vidare från Kants idé om transcendental idealism, vilken alltid är relativ, om även objektiv kunskap. Han har en utläggning där han påtalar skillnaden i vetenskaper som sysslar med sanning, och de som sysselsätter sig med det relativa. Sanning är enligt Hegel något som måste vara absolut. Det måste vara "sig självt nog" för att kunna ta plats som sitt eget subjekt. Dvs sanningen är självidentitet, vore det inte självidentitet vore det relativt, och då beroende i sin utsaga som kunskap på det som det relaterar till.

Så Hegel söker bygga ett cirkulärt system, icke-relativt, där han beskriver hur vi kan komma att ha absolut kunskap. Detta gör han genom att säga att vi är begreppen (Begriff) genom vår relation till tiden. Eller snarare, enbart i tiden kan "discourse" om begreppen ta plats. Han försöker alltså inkludera historien som en del i hur vi kommer att ha kunskap. Så att processen av att nå vetande är just kunskapen istället för att det hägrar som ett objekt för att relatera till. Vi är kunskapsobjektet istället för att ett kunskapsobjekt står för oss att relatera till.

Det absoluta är tes+antites, vara+negation, A och icke-A, eller med andra ord i-och-för-sig. Det är det som är givet och negationen av det givna. Men man skall då veta att negationen, icke-A, är positiv, eftersom den i sin relation mot A har en positiv bestämning. Det är inte negation som i att bara ta bort A. Utan det är negation i att det tar bort A och lägger till icke (vilket ger icke-A i en bevarad identitet gentemot A). Så löser Hegel problemet med att låta en identitet bestå genom en förändring. A bevaras i icke-A som relationen icke tar mot A.

Så för att nå sann kunskap istället för relativ sådan så måste vi nå det absoluta. Det som är (in-itself) och blir (for-itself). När vi når hur något är i-och-för-sig så vet vi vad det var och vad det är på väg att bli, men utan att upprepa detta ad infinitum (ett problem som annars kommer av att all syntes ger skäl till ny tes och antites). Det är en mättad dialektisk analys som kommer av att negera allt det givna tills det framträder i all sin negation men utan att negeras. Dvs vi har nått cirkelns slut. Dialektiken har upphört och visar oss ett absolut begrepp. Vi har genomlevt tiden och format begreppet och känner det i-och-för-sig.

Så du har helt rätt i att Hegel menar att vi kan nå absolut kunskap.

[AndersWesterlund]

Vet någon om det finns eller har någon läst en förklarande eller upplysande bok angående Andens Fenomenologi; boken som skulle belysa logiken och begrepp bakom Hegels text?

David Hawkes har skrivit en mycket pedagogisk bok, som inte främst handlar om Hegels filosofi, men som kastar ljus över den dialektiska tankegången överlag genom att bearbeta begreppet ideologi. Avsnittet om Hegel är mycket upplysande, och den historiska infallsvinkeln ökar förståelsen för dialektikens mekanismer. http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0415290120

Annars kanske jag själv kan bidra med något: http://reflectionandtheories.blogspot.com/

Mvh
Anders

[kab]

Hej Willhem!
Vet inte om det kan vara till så mycket hjälp men, "Förnuftet i historien" är en intressant skrift av Hegel,(översatt av O.Möller) en bra ingång i hur han tänker om Andens fenomenologi, förnuft, historia, folk och stater. tycker jag  

[AndersWesterlund]

Hej Willhem!
Vet inte om det kan vara till så mycket hjälp men, "Förnuftet i historien" är en intressant skrift av Hegel,(översatt av O.Möller) en bra ingång i hur han tänker om Andens fenomenologi, förnuft, historia, folk och stater. tycker jag  

Vilket sammanträffande, den började jag läsa idag. Vet du om den skrevs innan eller efter Fenomenologin?

[kab]

Hej Anders!
förnuftet i historien kom efter andens femenologi