Är du en äkta människa?

Ventilera dina personliga funderingar om smått och stort.

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9939
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 03 jan 2012 19:15

A skrev:Jag har aldrig sett spöken (och tro mig jag har sökt efter dom),


Varför har du sökt spöken, låter konstigt med tanke på att världen är full av levande OBEKRÄFTADE människor...

Marko
Avstängd
Inlägg: 5408
Blev medlem: 13 jan 2011 01:47

Inläggav Marko » 04 jan 2012 01:34

Leta efter spöken.

Jag provade Anden i glaset, bräde i grupp som ensam och inget fungerade,
Som barn besökte jag övergivna hus som påstods ha spöken, hittade inget mer än en kuslig stämning som rädslan skapade.

Jag trodde aldrig riktig på berättelser om spöken, men har alltid haft en andlig djupare syn på livet.

När jag och mitt ex flyttade till en annan lägenhet så började det hända saker utanför vår kontroll,
Vi letade inte upp det alla upplevde. Vi kände oss mest iakttagna eller besökta. Inledningsvis pratade aldrig direkt om det.
Grannar kände samma sak (två arbetskollegor bodde dörr i dörr med oss en kortare tid. och dom frågade mig på jobbet om jag upplevde samma sak av iaktagelser och 'skumma' händelser, jag svarade nej på frågan, men förstod vad dom syftade på..)

Det hände som sagt märkliga saker för oss och grannarna. Under en fest tog vi upp ämnet med några bekanta.
Och ett antal månader senare visade en tjej upp ett urklipp frän den lokala tidningen där dom skrivit om 'spök'-längan där vi bodde.

Jag skulle vilja besöka dom som bor i vår gamla lägenhet och fråga dom vad dom upplevt i lägenheten där dom bor.

Dessa händelser har gett mig en syn på världen. Jag vet inte hur den ser ut. Tankar går till att leta upp möjligheter via materians egenskaper, till att en dualism existerar.

Världen har många fantasifulla förklaringar,
En händelse jag mins var att någon fotograferat själen eller livet med högspänning, stod en artikel om det i illustrerad vetenskap på 90 talet. För några månader sedan hittade jag vem som fotograferat och vad tekniken heter.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kirlianfotografering .. och utifrån det så kom jag själv fram till att det är inget som bevisar någonting. det fanns brister i metoden...

så, de som påstår att materia är orsaken till allt, kan jag inte ta som korrekt heller, för det finns inga bevis för att materia är orsaken till liv och medvetande, inte ännu iaf.

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9939
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 04 jan 2012 02:13

Jag har egentligen aldrig letat spöken, de tycks däremot ha letat upp mig då det hänt konstiga saker
varthän jag än flyttat, men däremot har jag försökt kontakta andar, en viss skillnad. Men utan alla
dessa övernaturliga händelser som jag varit med om så skulle jag säkerligen tvivlat lika mycket som
de flesta andra.

Marko
Avstängd
Inlägg: 5408
Blev medlem: 13 jan 2011 01:47

Inläggav Marko » 04 jan 2012 17:11

Subjekt som illusion.

Subjektet är verklig som objektet.

Vi hade inte överlevt utan subjekt.
objekt som subjekt speglar varandra.

A, En illusion är för mig inte samma som overklig.
En illusion är antaganden som inte går att fastställa riktigheten i.
Typ qualia.

fantasi kanske är en sannolikhets kalkylator ?
som kompenserar felaktigheterna i sinnesupplevelser.

Subjektet programmerar objektet med nya varialbler som man ska ta hänsyn till.

A
Inlägg: 486
Blev medlem: 23 aug 2004 18:17

Inläggav A » 04 jan 2012 17:46

Ok Marko, men jag menar illusion på det sättet att man tror på det man ser och i detta fall tror man att man ser ett
objekt. Men i själva verket är det ett subjekt man ser (och vise versa, det spelar ingen roll). Men poängen är att det går
inte att uppdela dom på det sättet. Därför är det en synvilla, en illusion. En falsk uppfattning av verkligheten.

Det är egentligen bara inlärt. Subjekt och objekt är inlärda antaganden som cirkulerar, på samma sätt som
all annan kunskap cirkulerar.

På det sättet uppfattar jag "en äkta människa". Alla är vi äkta människor, alternativt att ingen är en äkta människa.

Marko
Avstängd
Inlägg: 5408
Blev medlem: 13 jan 2011 01:47

Inläggav Marko » 04 jan 2012 17:53

A skrev:Ok Marko, men jag menar illusion på det sättet att man tror på det man ser och i detta fall tror man att man ser ett
objekt. Men i själva verket är det ett subjekt man ser (och vise versa, det spelar ingen roll). Men poängen är att det går
inte att uppdela dom på det sättet. Därför är det en synvilla, en illusion. En falsk uppfattning av verkligheten.

Det är egentligen bara inlärt. Subjekt och objekt är inlärda antaganden som cirkulerar, på samma sätt som
all annan kunskap cirkulerar.

På det sättet uppfattar jag "en äkta människa". Alla är vi äkta människor, alternativt att ingen är en äkta människa.



Hur kom du fram till denna slutsats ?
Via ditt tänkande på ett subjektivt plan.

Du lär dig hela tiden med subjektet.

illusion,
en magiker vet om brister i ögats hastighet,
han trollar bort saker, vi vet att något har hänt,
men inte vad.. illusionen berättar att något sker, men vi vet inte varför det sker.

Vi ser hela tiden tex ett föremål för att senare inte se det.
Det är slutsatsen vi borde ta, fram tills vi vet varför det hände.

A
Inlägg: 486
Blev medlem: 23 aug 2004 18:17

Inläggav A » 04 jan 2012 17:53

Marko, jag ser att vi har nästan skrivit identiska inlägg haha.

Nåja... då har vi kommit fram till samma sak, kan man säga!

Fantasi som sannolikhetskalkylator... ja! En slags sån.
Fantasi är för mig en lite sämre version av djupsovande drömmar, men definitivt bättre än antaganden.
Tror det är vår kommunikation med omgivningen som skapades under barndomen.

A
Inlägg: 486
Blev medlem: 23 aug 2004 18:17

Inläggav A » 04 jan 2012 17:59

Ok, jag hade lite fel i att vi var på samma nivå hehe... Jag trodde jag skulle hinna posta mitt senaste inlägg före ditt.

Men subjekt, objekt. Du tror att man lär sig med hjälp av subjektet. Jag undrar då, är min kropp ett subjekt eller ett
objekt? Är en bortklippt nagel ett subjekt eller ett objekt?

Sen tänker jag gå vidare med att fråga om ögonen är objekt. Är inte synen då också ett objekt? Det är det ju.
Jag kan observera min syn, mina tankar. Jag kan till och med observera att jag observerar...

Och alltså blir det till att allt det vi kan uppfatta således objekt... och borde inte gränsen subjekt/objekt vara utsuddad
här någonstans? Eller ska man fortsätta söka efter gränsen??

Jag menar inte att världen är ett objekt eller att världen är ett subjekt. Världen är precis som den är, men inte något av
detta (subjekt/objekt).

Marko
Avstängd
Inlägg: 5408
Blev medlem: 13 jan 2011 01:47

Inläggav Marko » 04 jan 2012 19:02

Eftersom det subjektiva existerar, så är det en del av naturen
eftersom objekt existerar så är det en del av naturen.
även tid existerar för oss som subjekt och är verklighet att ta vara på. (illusion där vi inte har hela bilden)
Allt vi ser existerar, på ett eller annat vis.


om jag tar ett enkelt exempel,
Jag kan med tanken räkna ut att jag blir skadad om jag ställer mig framför en bil i rusningstrafiken.
jag måste ha den subjektiva egenskapen för att kunna överleva som människa och som objekt.
utan det subjektiva hade människan inte varit till.

vad dessa består av vet inte jag..

Så jag kör med symboliska bilder och förklaringar, som var för sig fungerar, men inte alltid ihop.

Men jag kan inte säga att subjektet är icke existerande för att det inte är materiellt.
jag kan inte ens säga att subjektet har fel, för jag förstår inte dess processer.

Marko
Avstängd
Inlägg: 5408
Blev medlem: 13 jan 2011 01:47

Inläggav Marko » 04 jan 2012 19:07

Och alltså blir det till att allt det vi kan uppfatta således objekt... och borde inte gränsen subjekt/objekt vara utsuddad


Det är en fråga jag ställer mig många gånger.
tänk dig att allt hör ihop, det går lättare om man tänker på energi som inte har ett direkt slut.
vi som människor är som massa och objekt begränsade till vad vi är, men ser vi oss som energi,
vilket vi också är, så är gränserna lite mer suddiga och mixade.

A
Inlägg: 486
Blev medlem: 23 aug 2004 18:17

Inläggav A » 04 jan 2012 19:36

tänk dig att allt hör ihop

Ja precis.
Alltså det är det jag menar.
Alla dessa idéer...
Vems är dom?
Jag har inte hittat på en enda och dom jag har hittat på, ställs ändå framför mig som subjekt, precis som en film på
en bioduk.
Alltså är det objektivt.
Vem är jag som subjekt, utan ett objekt som definierar mig?
Hur kan jag veta något, när jag är en betraktare av vetskapen?
Nu säger jag inte att jag är ett subjekt, men dessa termer finner ingen annan väg ut.
Om man bara har blått, rött och brunt att välja på, så har man bara det att välja på.
För mig finns det subjekt, objekt, och en till som ser allt detta, en slags "a prio-känsla" som utsuddar gränserna...
som är långt innan vetskapen om "subjektivt och objektivt" som är inlärt först långt senare.
om jag tar ett enkelt exempel,
Jag kan med tanken räkna ut att jag blir skadad om jag ställer mig framför en bil i rusningstrafiken.
jag måste ha den subjektiva egenskapen för att kunna överleva som människa och som objekt.
utan det subjektiva hade människan inte varit till.

För mig är detta objektivt... det är så, tills vidare!

Vad är skillnaden mellan att jag släpper ett glas som går sönder på golvet, och ett glas som trillar ner från bordet och
går sönder genom t.ex en jordbävning?

Vetskapen är detsamma - glaset går sönder på den ytan från den höjden, etc, etc. Den blir väl inte subjektiv bara för att
det är jag som släpper glaset så att det går sönder?

På samma sätt krossas kroppen om man går ut framför en bil... Den blir väl inte subjektiv bara för att det är du som
går ut framför bilen? Smärtan är objektiv, allt det är objektivt...

Men jag vet inte ... jag tror att världen alltid är lättare att se som den är.

Men när jag ser den så inte tänker jag "ok, nu tittar jag subjektivt" eller "nu tittar jag objektivt"...

Marko
Avstängd
Inlägg: 5408
Blev medlem: 13 jan 2011 01:47

Inläggav Marko » 04 jan 2012 19:48

mitt inre upplever saker som kan hända, de känns verkliga utan att något behöver ha skett.
Det anser jag vara den subjektiva delen. Vi tar lärdom av drömmar, tankar och känslor.

objektet är rent fysiskt. energi tillhör fysiken och är knuten till materia.
upplevelsen av dessa är den subjektiva.


hur jag tänker på rummet, tex om jag ser att världen bara är här och nu, så blir det med min tanke en omöjlighet för rörelse att existera. Men jag upplever att rörelse existerar. så nutid kan inte vara en hel sanning.
det måste finnas en framtid och historia som är levande med. Men det går inte tanken med på, för framtiden är inte här just nu, en omöjlighet för mig.

trotts alla tankar så känner jag en helhetskänsla av vad allt är.

Vincent Kayne
Inlägg: 16
Blev medlem: 04 jan 2012 22:32

Inläggav Vincent Kayne » 04 jan 2012 22:55

Är alla människor eller är alla människor en olik människa?

A
Inlägg: 486
Blev medlem: 23 aug 2004 18:17

Inläggav A » 05 jan 2012 00:10

Marko skrev:mitt inre upplever saker som kan hända, de känns verkliga utan att något behöver ha skett.
Det anser jag vara den subjektiva delen. Vi tar lärdom av drömmar, tankar och känslor.

objektet är rent fysiskt. energi tillhör fysiken och är knuten till materia.
upplevelsen av dessa är den subjektiva.

Ja. Men jag har svårt att bestämma gränsen för vart upplevelsen för objektivt subjektivt är.
Är känslor subjektiva? Jag kan känna pulsen gå upp eller känna hur halsen fylls av varm gråt när jag ser nått fint
kärleksögonblick på  någon film.
Men för mig är det faktiskt svårt att säga att dessa känslor tillhör mig. Jag upplever dom, JA. Jag känner dom, JA.
Jag blir hänförd, JA.

Men ändå kan jag fundera över "vart kommer min kropp och mina känslor ifrån?" Vart kommer allt ifrån?
VART KOMMER TANKEN "VART KOMMER ALLT IFRÅN" IFRÅN?

Jag tycker det är ett gigantiskt mysterium.

Visst känner jag subjektivitet i den mening du beskriver! Det gör jag! Men jag kan ändå på något sätt distansera mig från detta.

Hur är det möjligt, om det är en total subjektiv grej? Borde det inte vara omöjligt att distansera sig?

Marko skrev:hur jag tänker på rummet, tex om jag ser att världen bara är här och nu, så blir det med min tanke en omöjlighet för
rörelse att existera. Men jag upplever att rörelse existerar. så nutid kan inte vara en hel sanning.
det måste finnas en framtid och historia som är levande med. Men det går inte tanken med på, för framtiden är inte här
just nu, en omöjlighet för mig.

trotts alla tankar så känner jag en helhetskänsla av vad allt är.

Jo...

Men, när jag tänker så här "mjölken finns i kylen och jag är sugen på den" och reser mig upp för att röra mig mot målet,
så ser jag väl på sätt och vis in i framtiden?

Jag reser mig upp från stolen, och går mot framtiden.

Men det är ett antagande, och tanken har fel på att det är DEN mjölken som är i kylen. Men, är inte detta att resa in i
framtiden?

Användarvisningsbild
Harald Davidsson
Inlägg: 5897
Blev medlem: 28 okt 2009 13:48

Inläggav Harald Davidsson » 05 jan 2012 07:08

Jag är en så oerhärt äkta människa
att folk inte klarar av att assimilera mig.


Återgå till "Tankar och känslor"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 0 och 0 gäster