Ta bort mig från forumet

[Zokrates]

.. religiös godhet gynnar religionen och den som inte bryr sig om religioners makt har inget att förlora

Bland religiösa har jag sällan upplevt genuin godhet, som vore de ögontjänare hela bunten och dessutom
till skillnad från de flesta ateister vara helt och hållet befriade från allt vad moral innebär, man får ju leta
med ljus och lykta efter den lilla moralen som finns hos dem, var är den?

Sannerligen har jag aldrig stött på ett falskare släkte än just boktroende oavsett vilken titel som står på pärmen.

[Raan Manschett]

.

[Morningstar]

---

[Raan Manschett]

.

[Algotezza]

Ser asatro som ett primitivt påhitt.

Förstår dig inte helt. Buddhister ber väl till Buddha, till "gud"?
q

Buddha him self är ingen gud, han förespråkar enbart läran om buddhismen, inom buddhismen finns sen gudar som man tillber vid olika ändamål, dessa fungerar ungefär som de gamla asagudarna, det finns en för varje område. Inte en diktatorgud för alla områden.

Buddhismen är lite mer komplex än att enbart säga att buddha är buddismens gud. Det finns många buddha , vanligt folk som tänkt till lite extra, och sprider sin lära genom sina tempel. Men dessa har egentligen inget med den buddhistiska "gudatron" att göra. Därför säger jag igen: För mig är buddhismen en livsstil, inte en gudatro.

Buddhismen har som de flesta religioner en väg till frälsning, befrielse från det som religionen pekar ut som människans problem, en lockande utopi. Det har Martinus också - det är hans sämsta sida. Det är ju alla religioners lockbete, deras vara. "Följ våra dessa regler, tro på rätt sätt så blir du fri - du får en belöning som klår det mesta!"

Fast Martinus menar att allt är bra och blir bara bättre så det är bara att leva som vanligt, behövs inga särskilda regler. Det kan kanske verka lite slappt.

Finns det religioner utan livsstil? Kristna, muslimer, hinduer och judar har väl också en livsstil.

/Algotezza

[Raan Manschett]

.

[Algotezza]

Ser asatro som ett primitivt påhitt.

Förstår dig inte helt. Buddhister ber väl till Buddha, till "gud"?
q

Finns det religioner utan livsstil? Kristna, muslimer, hinduer och judar har väl också en livsstil.

/Algotezza

Absolut och det har jag också skrivit tidigare, att alla religioner har ungefär samma lära. Sen är det hela enbart en tolkningsfråga.

Läran är ju utarbetad efter människans instinkter så det är väl ganska lgiskt att den blir snarlika i alla religioner.

---
Har ni varit i ett buddhistiskt tempel i Sverige någon gång? Om inte så gå dit och upplev skillnaden mot en annan religions kyrka.
Du kommer att tas emot med glädje över att just DU kommer till dem, du kommer att få mat och dryck. Det är en självklarhet för en buddhist att inte låta en besökare gå därifrån hungrig , du kan bara bara vara, det krävs inget av dig, men vill du medverka i mantra får du det, på dina vilkor. Ett buddhistiskt tempel är oftast enbart ett enkelt hus eller hydda, det behöver inte vara rikt utsmyckat, även om det är dessa tempel man helst visar upp.

Även om Buddha inte är Gud anses han väl ha särskilda fullkomliga egenskaper, egenskaper som i andra religioner skulle kallas gudomliga. Man kan säga att Buddhor och bodisattvor tillsammans utgör en en diakron gudomlighet som manifesterar sig i världen. På samma vis Gud/Jesus någon som inkarnerar i tiden. Buddhismens tidssyn är väl närmast cirkulär/cyklisk medan kristendomens är linjär.

Pema Dorje, en av Dalai Lamas medarbetare, brukar varje år komma till min frus skola och hålla föredrag. Jag lyssnade på honom där för ett par år sedan och fikade och samtalade med honom efteråt. Han var mycket filosofisk, varm och humoristisk.


/Algotezza

[Raan Manschett]

.

[Algotezza]

Ser asatro som ett primitivt påhitt.

Förstår dig inte helt. Buddhister ber väl till Buddha, till "gud"?
q

Finns det religioner utan livsstil? Kristna, muslimer, hinduer och judar har väl också en livsstil.

/Algotezza

Även om Buddha inte är Gud anses han väl ha särskilda fullkomliga egenskaper, egenskaper som i andra religioner skulle kallas gudomliga. Man kan säga att Buddhor och bodisattvor tillsammans utgör en en diakron gudomlighet som manifesterar sig i världen. På samma vis Gud/Jesus någon som inkarnerar i tiden. Buddhismens tidssyn är väl närmast cirkulär/cyklisk medan kristendomens är linjär.

Pema Dorje, en av Dalai Lamas medarbetare, brukar varje år komma till min frus skola och hålla föredrag. Jag lyssnade på honom där för ett par år sedan och fikade och samtalade med honom efteråt. Han var mycket filosofisk, varm och humoristisk.


/Algotezza

Tja beror på vad du menar med gudomlig, för mig är en gudomlig person en som alla alltid ser upp till och som aldrig gör några fel. Då är inte buddhan gudomlig, för det är vanliga människor som har fel och brister som alla andra människor. Buddhister "tror" inte på buddhan som en gud, de tror på tolkningen som en viss buddha gör av läran.

Det finns många buddha och de är lite olika i olika länder, Dhali Lama är tibet och anses vara en reinkarnation av den första tibetanska buddhan. Men buddhismen har sitt ursprung i hinduismen, men när det begav sig får länge sedan så tyckte ett gäng att hinduismen var lite väl sträng, de startade en ny klubb som blev buddhismen.

Min buddhism är den thailändska buddhismen som skiljer sig ganska mycket från andra buddhistiska läror. Framför allt är den betydligt mer accepterande. Och då är buddhismen över lag den mest accepterande läran av dem alla.

Tron som sådan  på en viss tolkning av buddhismen eller vilken lära som helst har väl mindre betydelse än att i handling följa tolkningen, leva tolkningen. Jag uppfattar buddhism som pragmatisk - det som funkar i praktiken är sant.

Lutherdomens Tron allena! anser jag är fel väg att gå. Det är handlingarna som avgör vad slags människor vi är, vad vi går för, vilken moral vi har, inte att vi kan övertyga någon förment religiös auktoritet om att man tror det rätta på rätt sätt.

/Algotezza

[Raan Manschett]

.

[Zokrates]

Med historien i ögonvrån så inser vi snabbt vad en satanisk mänsklig frihet skulle innebära i realiteten,
att leva i ett rent helvete av konstant skräck helt och hållet utan varje spår av trygghet annat än för
de få som kortare perioder blir herre på täppan så länge styrkan är på topp.

[Algotezza]

Ser asatro som ett primitivt påhitt.

som sådan  på en viss tolkning av buddhismen eller vilken lära som helst har väl mindre betydelse än att i handling följa tolkningen, leva tolkningen. Jag uppfattar buddhism som pragmatisk - det som funkar i praktiken är sant.

Lutherdomens Tron allena! anser jag är fel väg att gå. Det är handlingarna som avgör vad slags människor vi är, vad vi går för, vilken moral vi har, inte att vi kan övertyga någon förment religiös auktoritet om att man tror det rätta på rätt sätt.

/Algotezza

Precis så anser jag också, det är handlingen som avgörande och tron på sig själv.

Och det finns ingen rätt eller fel gud, alla som tror gör det de själva känns rätt.

Men om du anknyter rätt eller fel gud till vad grundfrågan var så har du missuppfattat frågan.

Frågeställningen från början var om det är den gud människan i den kristna tron anser vara gud verkligen är gud, och inte satan i guds skepnad. Frågan om vi tror på den rätta (alltså GUD) eller den felaktiga (SATAN)

Här motsäger du dig själv:

Å ena sidan:

1. Men om du anknyter rätt eller fel gud till vad grundfrågan var så har du missuppfattat frågan.

Å den andra:

2. Frågeställningen från början var om det är den gud människan i den kristna tron anser vara gud verkligen är gud, och inte satan i guds skepnad. Frågan om vi tror på den rätta (alltså GUD) eller den felaktiga (SATAN)

Å ena sidan menar du att frågan inte gällde rätt eller fel Gud (punkt 1 ovan). Å den andra att handlade om kristna tror på rätt eller fel gud (punkt 2 ovan)

Det må vara som det är med detta. Jag går vidare.



Vilka kriterier finns för "rätt Gud" och "fel Gud" - och om de finns, vem har satt ihop dem och för vilket syfte?

Att bedöma trädet efter frukten

Om vi skall bedöma trädet efter frukten har onekligen tron på den kristne guden  - som anses vara samma för alla monoteistiska religioner - gett rätt bittra, sura för att inte säga ibland oätliga frukter, genom krig, mord på s.k. hedningar (t.ex. Sydamerikas urbefolkning),  våld mot och kränkning av kvinnor etc. etc. etc. Då brukar man skylla på människans fria vilja men onekligen är religionen med i bilden när t.ex.  präster välsignar vapen.

Det blir ett rätt urlakat påstående att då påstå: "Jo, det är rätt Gud vi dyrkar - men vi människor har skapat en tro, kyrkor och heliga skrifter som inte gör honom rättvisa, eftersom vi är ofullkomliga och Gud fullkomlig." Eller: "Jesu ursprungliga lära var rätt och sann men sedan har kyrkan förvanskat den." Varför lät Gud kyrkan förvanska läran i så fall? Det mördande i Guds namn som skett och sker sker med Guds goda vilja, han accepterar det eftersom han inte sätter stopp för det. Kan han inte det är han inte allsmäktig, vill han det inte är han inte absolut god. Det gamla teodicéproblemet igen. Löses detta problem om vi menar att det är Satan de kristna trott och tror på? En andemakt som sägs vilja det onda och njuta av det - det onda har skett och sker, en makt som inte är allsmäktig och inte absolut god. Om Satan är trädet har det gett frukter därefter. Teodícéproblemet löses kanske om det är Satan de kristna trott och tror på.

/Algotezza

[Algotezza]

Förutsättningen för denna diskussion är att vi ponerar att gud finns. Oavsett vi tror eller inte.

Enligt bibelns förklaring på guds och djävulens chefsplaceringar gick det till i stort enligt följande:

En ängel (Lucifer) var inte nöjd med hur himelriket drevs och försökte göra uppror. Enligt bibeln så lyckades han inte, han blev nedslagen och förpassades som en svart ängel till helvetet där han blev chef.

Men tänk om han lyckades, tänk om det var Lucifer som vann och förpassade gud ner till helvetet.

Då tror vi på fel gud.

Varje gång vi lovordar gud så lovordar vi egentligen djävulen, och varje gång vi spottar efter ondskan så spottar vi egentligen efter det goda.

Av alla dessa gudar som kräver tro för att existera och bli starka, kommer i denna förklaring djävulen att bli allt starkare och gud allt svagare.

För att kunna sitta kvar på som chef i hemmelriket krävs att djävulen inte enbart gör onda saker, han gör gott en gång och ont 2 gångare. Han ser också till att människan tror att det inte är han som gör dessa onda saker utan det är människan själv som är ond. Precis som alla onda människor driver han en diktatur, man ska inte ha andra gudar än honom och enbart de som tror på honom kommer till himlen. Och man får absolut inte tro på djävulen, (som egentligen är den goda guden), Och majoriteten av människorna ska vara glada och arbeta hårt, helst utan varken pengar eller mat, för att några få ska vältra sig i mer pengar än de kan göra av med.

Det räcker att se på nyheterna en gång för att börja tro att jag har rätt.

Min fråga är: Skulle en riktig god gud behandla sina troende på detta sätt?

Löses inte problemet om vi antar att

1. Gud fortfarande är Gud och bossen i himlen.
2. Att Satan förlorade den himmelska kampen och kastades ner i helvetet.
3. Detta helvete är jorden, Tellus.
4. Satan är jordens herre.
5. När vi stora och små djävlar i helvetet tillber vår Gud är det Satan vi tillber.
6. Satan genomgick ett syndafall och hamnade i helvetet.
7. Människan genomgick ett syndafall och hamnade i helvetet.
8. Eftersom vi är lögnens faders barn blundar vi för vår sanna identitet - men den är  härmed avslöjad.

/Algotezza

[Raan Manschett]

.

[Marko]

.. religiös godhet gynnar religionen och den som inte bryr sig om religioners makt har inget att förlora

Bland religiösa har jag sällan upplevt genuin godhet, som vore de ögontjänare hela bunten och dessutom
till skillnad från de flesta ateister vara helt och hållet befriade från allt vad moral innebär, man får ju leta
med ljus och lykta efter den lilla moralen som finns hos dem, var är den?

Sannerligen har jag aldrig stött på ett falskare släkte än just boktroende oavsett vilken titel som står på pärmen.

Jag har sällan sett genuin godhet i människor som söker makt.