Zokrates skrev:Moral är kanske inte det lättaste att göra en liknelse på, det kom ett tack men ingen kritik,
kanske beror det på att jag själv inte erbjöd tillräckligt att tugga på, möjligt?
Din liknelse mellan moral och lera/murbruk/murar/fästningar framstår till stor del som plausibel som grov beskrivning av hur vi människor, generellt (även om det finns många undantag),
för närvarande fungerar när det gäller moral. Men att svängdörrar skulle vara något som företrädesvis affärsmän använder sig av betyder inte att det är dåligt. För de syften affärsmännen har - att tjäna mycket pengar - fungerar det ju ofta bra att köra med svängdörrar. Då kan det väl funka bra för andra syften också? Det som ska bytas ut är kanske snarare är
syftet man har med att använda svängdörrar. Affärsmännens
syfte med svängdörrarna kanske är fel. Men
svängdörrarna kan vi ta efter, bara med ett bättre syfte. Jag säger inte att svängdörrar är det bästa möjliga, det finns säkert något ännu bättre, om man letar vidare och provar sig fram mer. Men svängdörrar är nog bättre än murar, generellt. Givet att syftet med att använda dem är gott, vill säga.
Murar är en mycket rigid struktur, och att ha svängdörrar i murarna framstår då som bättre än att inte ha det, då det möjliggör mer (dock bara lite mer) förändring ifall att murarna blev felplacerade när de byggdes. Och i jämförelse med den bästa möjliga moralen är jag ganska säker på att murarna är felplacerade, om vi alls ska ha några murar. Kanske borde vi inte alls ha murar som grundstruktur, det gör det kanske onödigt svårt att förändra strukturen. Om en viss moral är dålig, kommer erfarenheter att visa det med tiden, och då kan man återgå till den beprövade moralen tills vidare - förutsatt att moral inte byggs som murar och fästningar utan med mer flyttbara (och gärna omformbara och utbytbara) "byggstenar" eller element. Om en viss moral är bra, kommer erfarenheter att bekräfta det med tiden, och då kan konstruktionen med murar i förstone tyckas bra, eftersom den garderar en mot misstag. Men det är för kortsiktigt. Det vore väldigt konstigt om ens de mest moraliska människorna på jorden idag (eller hittills i mänsklighetens historia), så här pass kort tid efter vårt universums uppkomst, skulle inneha den bästa möjliga moralen, en moral som inte längre går att förbättra ytterligare.
Sannolikheten är nästan hundraprocentig att den moral vi hittills uppfattat som den bästa kandidaten faktiskt inte är den bästa, och det kommer också att visa sig med tiden. Eller rättare sagt, huruvida det kommer att visa sig - för oss själva, i den betydelsen att vi faktiskt upptäcker och inser det - beror på om vi alls har möjlighet att pröva några andra moraler och jämföra dem med vår befintliga moral, om så bara som i en "sandlåda". Att krossa sina murar och låta det bildas en sandlåda av det som blir kvar av dem kan vara nödvändigt för att upptäcka möjliga bättre strukturer, kanske strukturer helt utan murar men med något annat istället. "Byggstenarna", om det alls ska vara byggstenar, bör nog vara flexibla, omformbara och vara möjliga att snabbt omorganisera i nya formationer hela tiden. Hur man skulle kunna organisera (vad det nu är byggstenarna ska bestå av eller ersättas av) i bättre formationer är något vi inte kan upptäcka om vi inte lämnar plats åt sådana experiment - något som förutsätter att de nu alltför rigida murarna krossas så att sådan plats uppstår.
Grundviljan till en bra moral måste förstås bibehållas, så någonstans längst därnere i sanden bör det väl finnas kvar en liten sten som står för den viljan. En grundläggande vilja på vilken all moral sedan kan byggas. Samtidigt är det viktigt att hur vi
definitierar bra moral - eller hur vi
ser på vad som är "bra moral" (och/eller hur vi
tolkar det vi ser när vi ser på den där grundstenen som är viljan till bra moral) - inte är ristat i sten, eller bestående av sten (kanske varken som murar eller av mer fragmentariska stenar här och där). Även den där grundstenen av grundvilja till bra moral måste alltså utmanas emellanåt. Men naturligtvis blir det ohållbart att hålla på och utmana och ompröva sin moral
hela tiden. Då hinner man ju inte med att
tillämpa den, använda den. Men det kan nog vara lika fel att upprätthålla en och samma moral hela tiden, utan att prova på andra, möjliga moralalternativ.
Det kan i alla händelser inte vara optimalt att vara beroende av en så rigid struktur som murar, fästningar, sten, för att kunna finna den bästa moralen. Det viktigaste är inte att vi hela tiden
upprätthåller bra moral. Det kan vara viktigare att riva ned murarna (nu eller typ snart) för att leta efter en ännu bättre moral än vad vi hittills haft - även om detta gör att det tillfälligt blir ett avbrott i upprätthållandet av den hittillsvarande till synes hyfsat acceptabla moral som byggts upp i oss. Det måste ju nämligen vara bättre att vi har en så bra moral som möjligt på
lång sikt, än att vi har den bästa moral vi tror att vi kan ha vid en enskild, nära i tiden liggande tidsperiod (t.ex. de närmaste 10 till 60 åren, eller vad nu folk idag ser som sin framtid). Moralutvecklingen ska helst kunna fortsätta generation efter generation, och om nödvändigt överleva oss enskilda människor. Att mänskligheten på sikt uppnår en så bra moral som möjligt är viktigare än att just vi som lever
nu har, medan just
vi lever, en så bra moral som möjligt. (För resonemangets skull bortser jag här från det faktum att vi har evigt liv tack vare universums oändlighet, och att teknikutvecklingen snart kommer att möjliggöra extrem livsförlängning.)
Ett skäl mot att riva murarna (vår nuvarande moral) skulle kunna vara att teknikutvecklingen kanske kommer att leda till övermänsklig AI som kommer att, bättre än vad vi nu kan, tänka ut hur man bör göra med den saken. Det skulle tala för att vi nu bör förändra oss så lite som möjligt och bara låta teknikutvecklingen ha sin gång. Men en stor fara med den lösningen är att den inte tar hänsyn till det faktum att människor med en särskilt
rigid moral utgör ett
hot mot teknikutvecklingens utsikter att få ha sin gång (tillräckligt länge för att övermänsklig AI ska uppnås). Jag tänker på de många i olika grad dogmatiskt religiösa människor och grupperingar som till stor del styr världen idag, och som skapar och upprätthåller farliga krig som kan eskalera och leda till mänsklighetens förintelse innan den där AI:n hunnit tas fram. För att hitta något sätt att styra samhällsutvecklingen bort från den farliga väg som dessa religiösa människor håller den på, verkar det behövas något mycket annorlunda det vi hittills har försökt med. Jag tror därför att vi bör vara mycket mer villiga (än vad de flesta hittills varit) att ompröva den rigida moral som kristendomen för länge sedan implanterat i oss och som styr oss än idag i en större utsträckning än vad vi kanske märker.
Jag tror alltså att det är bättre att vi (nu levande vetenskapligt tänkande människor) fokuserar på att forma om vår moral, och hoppas på att kommande generationer kommer att ta över vår stafettpinne och fortsätta efter oss, fortsätta leta efter en (mer) optimal moral (än vi nu har), än att vi behåller samma moral som vi alltid haft (mer eller mindre). Att de kortsiktiga konsekvenserna av att vi skrotar vår hittillsvarande "mur-struktur-aktiga moral" kanske blir sämre än om vi behåller den, det håller jag villigt med om. Men det viktiga är inte dessa kortsiktiga konsekvenser, det viktiga är de oändligt långsiktiga.
Om jag - bara som ett exempel - ska föreslå en bättre modell för moral än både murar och svängdörrar, föreslår jag något i stil med hur människokroppen (inklusive hjärnan) är beskaffad. Ett system bestående av flera olika typer av komponenter i samverkan:
1. Något i stil med vårt hårda skelett, för strukturell integritet, så att det överhuvudtaget är möjligt att styra resten av resten av moralen, ändra ställning och form på den, förflytta den, vid behov forma om dess omgivning och/eller den själv, etc. Till skillnad från murar är ett skelett omformningsbart, tack vare andra delar av kroppen, som t.ex.:
2. Något i stil med muskler, som med stöd av "skelettet" kan användas till nyss nämnda handlingar.
3. Något i stil med senor, brosk, etc. av liknande skäl.
4. Nerver, för kommunikation om "hur det går" med det ovanstående, vad som kommer utifrån som man kanske bör ta hänsyn till, m.m.
5. Hjärnan, som styr alltsammans = den där grundstenen av vilja till moral som jag nämner ovan.
Det centrala är alltså
stor förmåga till intelligent omformbarhet och anpassning till förändringar. En förmåga murar och fästningar inte brukar ha mycket av.
En ytterligare fördel med en moral som liknar en omformbar människokropp, snarare än murar och fästningar, är att man kan utöva tidigare nämnda experimenterande och sökande i strävan att hitta bättre och bättre sätt att omorganisera sin moral (sin "kropp") eller delar av sin moral (utvalda "kroppsdelar") på.
Vår moral blir nog aldrig perfekt, men vi bör nog göra den bättre och bättre, helst utan ände, och ett fortgående förbättringsarbete är nog det bästa i moralväg som någonsin går att "uppnå".