Den fria viljan

[Sceptisk]

Ett sönderanalyserat ämne förvisso, men det finns saker att kritisera angående begreppet "fri vilja". Särskilt eftersom mycket av det juridiska tänkandet och frågor om ansvar bygger på detta begrepp. Min kritik är att "fri vilja" inte förklarar vad som faktiskt händer inom en människa när man väl fattar ett beslut. Att kalla ett beslut för ett uttryck av "fri vilja" missar målet. Begreppet är missvisande. Som jag uppfattar det så drivs vi inte av "vilja", utan snarare av aptiter och dessa aptiter i sin tur har sin grund i våra primära behov. Vi har inte bara aptit för att äta mat och dricka vatten, utan också aptit på att sova och aptit av skönhet och trygghet. Att vara behovsvarelser innebär att vi är helt beroende av omgivningen för att själva kunna leva.

Att se människan som en aptit och behovsvarelse innebär att vi inte längre kan prata om ansvar och juridik på samma sätt. För lagar är ju egentligen bara en abstraktion, eller en instruktion om hur man inte får stilla sin aptit. Det finns många vägar att gå i livet och lagen säger vilka vägar som man inte får gå. Oftast så bygger det också bara på sunt förnuft och att man ska kunna fungera socialt. Men vi är inte lagvarelser, vi är behovsvarelser. Vi kan aldrig ta oss ifrån våra behov. Detta innebär att ett begrepp som ansvar också mister sin relevans i en djupare mening. Ansvar blir i denna mening i princip ett begrepp för om man är lydig eller olydig, om man är pliktmedveten eller inte. I övrigt så har ansvar ingen relevans.

Begreppet ansvar brukar dyka upp just i lagiska sammanhang där det finns en outtalad "folkpsykologi" som säger att människor som gör misstag har en benägenhet att skylla ifrån sig. Dock en mer korrekt bild av människans psyke är att vi har en aptit för att veta hur vi ska kunna tillfredställa våra behov. Förnuft är därför inget i grunden "förnuftigt"; Det finns ingen tänkare i människan som "tänker ut" hur saker ska göras. Snarare så är det så kallade förnuftet också i grunden en aptit som söker sin tillfredställelse. Medvetandet ser jag som en konsekvens av dessa behov och aptiter och inte något som existerar på egen hand. Känslor och tankar och medvetande har utvecklats till att informera om behov och söka tillfredställelse. Till exempel, vad skulle ett medvetande utan kropp vara till för nytta? Vad skulle detta medvetande göra om det inte fanns några behov att tillfredställa? Vad skulle det vara medvetet om?

En illusion är att sökande efter saker som skönhet och moral och liknande inte har sin grund i någon aptit utan i en övernaturlig själ. Även sökande efter skönhet har sin grund i apititerna; Jag ser därför strävan efter skönhet som en helt naturlig drift efter att uppnå harmoni. Bilder av vackra landskap eller vackra människor påminner oss om detta tillstånd som vi själva vill uppnå och det är därför vi njuter av så kallad skönhet. Om man plågas av sjukdomar så vill man inte se fulhet, för fulheten påminner en om det otäcka i att vara sjuk och man får känslan av att sjukdomen är hopplös. Skönhet däremot, inklusive vacker musik, påminner om hur det är att vara frisk och må bra.

Grov konst och musik ser jag därför som ett uttryck för strävan. Hårdrock och dödsmetall till exempel är ju väldigt aggressiva musikstilar. Det är musik för dem som söker efter dessa kvalitéer. Styrka, makt, framgång, det är en befrielse från monotonin att lyssna på sådan musik.

Men återigen, varför tror "folkpsykologin" att människor vill skylla ifrån sig sina misstag? För att det är så som det verkar vara och för att folkpsykologin bygger på koncept som "fri vilja" och saker som lagar och straff. Dock så har folkpsykologin fel; Människor ser ut att vilja skylla sina misstag på andra, men eftersom vi är behovsvarelser och i fullständigt beroende av andra för att kunna leva så finns det faktiskt god grund för att man kan skylla på andra för ens eget beteende. Saken är den att det inte alls handlar om att skylla på någon eller ta ansvar, utan om att uppnå ett tillstånd av social harmoni. Då den sociala harmonin störs, till exempel genom ett svek, så reagerar folkpsykologin med att söka syndabockar eller kräva ansvar. Detta ser jag som fel väg att gå. Det som vore ett bättre alternativ är att söka försoning och bygga upp tilliten igen. För samhället vilar inte ytterst på lagen utan på tillit. Att leva tillsammans innebär att vi måste kunna lita på varandra. Dock så är ingen perfekt, men när svek inträffar så är det i min mening betydligt sundare att återigen söka tillit till den som svek eftersom målet är social harmoni eftersom det tillfredställer vårt behov av trygghet och gör det möjligt för oss att kunna kommunicera.

Det gamla tänkandet om fri vilja, lagar och ansvar leder till ett strafftänkande där någon måste utses som ytterst ansvarig och där ett svek innebär totalt avståndstagande, gör att samhället blir svårare att leva i och betydligt mer hotfullt och farligt. Misshandel, missbruk och våldtäkter och sådana saker uppstår i en miljö där människor tror att de inte kan, eller behöver, lita på varandra. Det låter kanske kontroversiellt, men det beror på att man måste se på hela utvecklingskedjan i hur samhällsproblematik uppstår. För ytterst så är all samhällsproblematik att de sociala relationerna rasat samman. Familjeband har gått sönder, vänskapsband splittrats, det finns ingen tillit till varandra och därför är det inte heller någon som ställer upp och skyddar då det behövs. Var och en sköter sig själv och lever i rädsla för omgivningen. I ett sådant socialt icke-mans-land sker betydligt fler fall av våld, missbruk, våldtäkter och så vidare än om människorna har en gemenskap där de litar på varandra och kan kommunicera.

Idén om "fri vilja" och lagar har också lett till att man ser på människor som antingen goda eller onda. Därför tror jag att om man ser på människor som behovsvarelser så behöver man inte dessa övernaturliga kategorier. Att människor beter sig illa mot varandra behöver ingen övernaturlig förklaring, utan kan förklaras på andra mer jordnära sätt. Man behöver inte heller skylla på någon för det finns ingen att skylla på, inte ens sig själv.

[förstår mig själv]

Tycker att du har mycket rätt där. Även om jag inte håller med om allt.

[Justin Case]

Juridiskt ansvar, och även moraliskt ansvar, är föreställningar som har instrumentellt värde. Straffets i särsklass viktigaste funktion ska vara att ha avskräckande effekt (och främst då på andra än den som straffas), inte att straffa för straffandets skull eller för hämnds skull eller som "vård" av gärningsmannen eller något sådant. Att det är avskräckning som är det viktiga med straffandet innebär att det bara är sådana potentiella framtida gärningsmän, som kan förväntas bli avskräckta från brott av straffandet, som straffandet ska rikta in sig på att avskräcka från brott. Allvarligt psykiskt störda personer skulle väl i allmänhet inte bli nämnvärt (mer) avskräckta från att begå brott om de fick veta att lagen gällde lika för dem som för psykiskt friska(re) människor, d.v.s. så att alla inklusive de allra mest psykiskt sjuka blir straffade lika för brott av alla slag, så att t.ex. mord alltid ger långvarigt fängelsestraff (utan utskrivningsprövning) oavsett hur frisk eller sjuk gärningsmannen är och/eller var vid brottstillfället. Eftersom det inte lönar sig (d.v.s. avskräcker andra) nämnvärt att straffa allvarligt psykiskt störda brottslingar, gör man det helt enkelt inte. Rättspsykiatrisk vård är inte en form av straff, något som blir tydligt i de fall då den psyksjukförklarade mördaren tillfrisknar relativt snabbt och skrivs ut och blir fri relativt kort efter domen. Att den rättspsykiatriska vården äger rum under inspärrning, vilket i praktiken gör den lik fängelsestraff, antar jag motiveras på samma sätt som där en psyksjuk frihetsberövas och sätts under tvångsvård fastän han inte begått något brott utan bara befaras vara på grund av sin sjukdom benägen att skada andra människor. Att en psyksjuk begått ett allvarligt brott är alltså inget som den rättspsykatriska vård som följer är ett straff för, utan bara något som ses som ett bevis för den sjukes farlighet och som endast med hänvisning till det motiverar till tvångsvård. Omvänt skulle säkert fängelse i många fall vara rätt straff för en "frisk" gärningsman även i fall där man på något sätt vet att gärningsmannen inte skulle begå brott igen även om han skulle släppas fri. Där är alltså vederbörandes farlighet inte det avgörande, utan den avskräckande effekten på andra. Fängelsestraff är till för att avskräcka andra människor från att göra sådant som gärningsmannen gjort. Rättspsykiatrisk vård är till för att skydda andra människor från gärningsmannen.

Dock ser jag inte riktigt varför vården ska tvingas på den som inte vill ha den. Jag tror att Torbjörn Tännsjö har rätt i att även om man måste hålla farligt psyksjuka människor inspärrade så länge de är farliga, borde man låta dem själva välja om de ska ha vård eller inte. Att påtvinga någon vård, vilket man gör när man dömer någon till rättspsykiatrisk vård, är att blanda ihop omsorg (vård) med maktutövning (tvång) på ett obehagligt sätt. Det riskerar göra människor negativt inställda till allt som har med vård att göra. De negativa konsekvenserna av det har nog underskattats. Och jag har svårt att tro att påtvingad vård generellt skulle ha god effekt på den som utsätts för den. Snarare riskerar väl tvånget i tvångsvård skapa, hos den tvångsvårdade, ett hat gentemot allt vad vård och läkare heter? Frihetsberövningen, däremot, är en annan sak. Frihetsberövning är mycket mindre intrusiv än vad tvångsvård är. Att frihetsberöva psykiskt störda brottslingar är väl i många fall antagligen nödvändigt. Och under frihetsberövningen kan man naturligtvis erbjuda dem vård, som de får om de vill, och slipper om de vill. Om vården är frivillig kommer nog fler att tacka ja till den och ta den till sig, än vad som tar tvångsvård till sig när de utsätts för sådan. Alltså: ersätt "rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning" med "frihetsberövning med särskilt utskrivningsprövning samt möjlighet till vård för den som vill".

Men tillbaka till ansvarsfrågan och föreställningen om människans eventuellt "fria" vilja. Att säga att den och den brottslingen har ansvar för sina handlingar, men inte den och den, är något som kan ha instrumentellt värde och i så fall kan vara motiverat av utilitarism; det är bra att sätta människor i fängelse när det ger avskräckande effekt, och dåligt att sätta människor i fängelse när det inte ger avskräckande effekt. Att utan förväntade positiva konsekvenser sätta allvarligt psykiskt sjuka människor, som begår brott, i fängelse, det skulle i onödan öka mängden lidande i världen, vilket vore dåligt. Att det är fel att sätta en gärningsman i fängelse som begått ett brott under allvarlig psykisk störning beror inte i grunden på att det vore orättvist mot honom. Kanske vore det orättvist mot honom, men det är inte det som är anledningen till att det vore fel att sätta honom i fängelse. Anledningen till att det vore fel att sätta honom i fängelse är att eftersom framtida brottslingar, i samma typ av situation som han handlade brottsligt i, och med samma grad av psykisk störning, inte kommer att ha sinnesnärvaro nog att avstå från att handla brottsligt i de situationerna. Att veta att samhället straffar sådana handlingar med fängelse oavsett psykisk förmåga hos gärningsmannen skulle inte ge dessa psykiskt störda gärningsmän psykisk kapacitet att avstå från att begå brotten mer än vad de har nu när samhället inte straffar sådana handlingar av sådana psykiskt störda personer med fängelse, så ger det inget att straffa sådant med fängelse - annat än att det kanske skulle ge vissa i samhället en skön känsla av hämnd eller dylikt (det är inte ett tillräckligt starkt skäl; dessa individers njutning av hämnden skulle inte komma i närheten av styrkan och varaktigheten i den fängslades lidande av att vara fängslad i flera år). Att däremot straffa psykiskt friska(re) gärningsmän, när dessa begår samma brott, med fängelse, det kan vara befogat däremot, eftersom det kan avskräcka andra i ungefär motsvarande grad psykiskt friska personer från att begå liknande brott i framtiden. Återigen har riktigheten i straffet inte att göra med om gärningsmannen i någon absolut mening "förtjänar" att straffas eller inte (kanske "förtjänar" ingen brottsling att straffas, i någon absolut betydelse av "förtjänar"), utan riktigheten i straffet hänger bara på vad konsekvenserna av straffet kan förväntas bli i form av avskräckande effekt på framtida potentiella brottslingar.

Ansvarsfrågan bör så att säga vara av instrumentell natur, inte något som har med någon absolut sanning om ansvar att göra - ty någon absolut sanning om ansvar finns nog inte. Att någon har "ansvar" är något man säger och stiftar lagar på grundval av bara för att det ger bra konsekvenser att säga det och stifta lagar på grundval av det, inte för att det är i någon absolut mening "sant".

Dock kan man fråga sig om inte allt som sägs/tänks/görs, sägs/tänks/görs enbart för de bra konsekvenser det ger (eller förväntas ge) att säga/tänka/göra det! Visserligen kanske det är sant (i en absolut mening) att 2+2=4, men det kanske inte är därför man tror, och bör tro, att 2+2=4, utan man kanske tror och bör tro att 2+2=4 av det enda skälet att det är fördelaktigt att tro att 2+2=4. Mot detta kan invändas att orsaken bakom att det är fördelaktigt att tro att 2+2=4 är att "det är absolut sant att 2+2=4 oavsett vad man tror om saken". Men kanske har även den invändningen berättigande endast därför att den är fördelaktig att tro på, inte för att den i någon absolut mening är sann. Och så vidare.

Men för att återgå till trådens ämne. Att straffa människor för brott de inte rår för att de begår (t.ex. när en allvarligt psykiskt störd människa begår brott på grund av sin allvarliga psykiska störning) anses inte vara rättvist, och därför kan det ibland bli så att en person som avsiktligt dödat en annan person (och normalt sett alltså skulle dömas till livstids eller i vart fall många års fängelsestraff, om han vore "frisk") döms till rättspsykiatrisk vård och sedan blir fri redan något år efter fällande dom. Han kanske var psykiskt störd vid brottstillfället men så kanske han snabbt tillfrisknade och snart befanns tillräckligt frisk och tillräckligt ofarlig för att kunna släppas. Sådant retar upp en del människor, andra förstår logiken i det och accepterar det. Om t.ex. en CP-skadad person råkade rycka till våldsamt och okontrollerat med armen så att någon knuffades ned framför ett framrusande tåg och dog, skulle man inte anse att den CP-skadade borde sitta i många år i fängelse eller dömas till många års rättspsykiatrisk vård mot sin vilja. Skulle det ens bli någon polisanmälan? I vart fall skulle det säkert inte bli åtal. Man skulle uppfatta händelsen som att armens ryckande var något som "bara blev", inte att den CP-skadade är mördare eller ens att han var oaktsam. Men om det istället för en defekt motorik är en defekt förmåga till moral som får någon att döda någon, då är det som om defekten hos gärningsmannen plötsligt ses som något klandervärt, något som vederbörande "är", snarare än något som "bara blev", och då hoppar hämndbegäret fram hos många i publiken. Inkonsekvent? Kanske det. Eller kanske bara okunnigt om att även sådana handikapp som inte syns kan vara lika okontrollerbara som sådana som syns?

Eller är förklaringen till den diskrepansen att många lekmän tvivlar på rättspsykiatrikers kompetens när dessa "friar" de "bara" psykiskt störda gärningsmannen från ansvar, på ett sätt som de inte skulle tvivla på rättsläkares "friande" utlåtande om t.ex. en CP-skada som får en arm att rycka okontrollerat? Har många helt enkelt svårt för att tro på att det finns allvarliga, okontrollerbara psykiska störningar? Eller har de (alltså de personer som blir förbannade när en mördare blir fri kort efter att ha blivit dömd till rättspsykiatrisk vård, där mördaren hade en allvarlig psykisk störning vid brottstillfället, en störning som gick över snabbt sedan) - har de personerna svårt att tro på att rättspsykiatriker kan avgöra när en psykisk störning är så pass allvarlig att den gör gärningsmannen moraliskt fri från ansvar och när den inte är det, och anser de i så fall att man i tveksamma fall hellre ska fälla än fria? Är det farhågor, om riskerna för att psykiskt friska mördare kan simulera psykisk störning för att slippa ut snabbt, som gör att man är så ovillig att låta vad som bedömts vara psykiskt störda mördare kunna bli fria kort efter fällande som? Vad är värst: att en psykiskt "frisk" mördare går fri genom att simulera att ha varit psykiskt störd vid brottstillfället men snabbt därefter tillfrisknat, eller att en psykiskt sjuk mördare misstas för att vara en sådan simulant och döms till mångårigt fängelsestraff för ett brott han på grund av allvarlig psykisk störning vid brottstillfället inte hade kunnat undgå att begå? Rimligen det sistnämnda, om man ska utgå från att rättsväsendet så fort det föreligger rimligt tvivel hellre bör fria än fälla (vilket väl är en allmänt vedertagen princip?).

[Justin Case]

Men återigen, varför tror "folkpsykologin" att människor vill skylla ifrån sig sina misstag? För att det är så som det verkar vara och för att folkpsykologin bygger på koncept som "fri vilja" och saker som lagar och straff. Dock så har folkpsykologin fel; Människor ser ut att vilja skylla sina misstag på andra, men eftersom vi är behovsvarelser och i fullständigt beroende av andra för att kunna leva så finns det faktiskt god grund för att man kan skylla på andra för ens eget beteende.

Dessa "andra", som du hävdar att det finns god grund för att skylla på för ens eget beteende, även de kan ju i så fall skylla på "andra", och så vidare, tills man tvingas konstatera att ingen är ansvarig för något. Det blir ju bara att man flyttar oansvarigheten vidare, som en het potatis eller svarte petter. Nej, var och en är ansvarig för sina handlingar, om än kanske i olika grad beroende på psykisk hälsa/ohälsa. Man kan även tänka sig att många människor som begår brott på grund av psykisk ohälsa i viss mån är ansvariga för sin psykiska ohälsa, och därmed indirekt även i viss mån ansvariga för sina brott. Om man varje dag i många år jämrar sig, tycker synd om sig själv, gräver ned sig i negativitet, psykiskt förgiftar sig med nedbrytande tankar, och som resultat av det utvecklar någon psykisk sjukdom som sedan får en att begå ett allvarligt brott, har man inte då på ett moraliskt oförsvarbart sätt bäddat för det brottet under flera års tid, genom att utveckla den psykiska ohälsa man utvecklade? Om man någon gång i tiden var frisk, och inte hade behövt låta livets eventuella motgångar göra en psykiskt sjuk, utan faktiskt "hjälpte till" med den processen genom att tänka onödigt negativt och sänka sitt psykiska välbefinnande i onödan, är man då inte till viss del moraliskt ansvarig för de brott som den psykiska ohälsa man skapat i förekommande fall leder till? Kanske ungefär som att en rattfyllerist genom sitt drickande är ansvarig för eventuella dödsfall som han orsakar med sitt rattfylleri, även om han vid bilkörandet redan är så full att han just då kanske inte skulle kunna köra på annat sätt än farligt. Rättsväsendet friar inte rattfyllon som kört ihjäl folk, friar dem inte med hänvisning till att alkoholen gjort dem bortom förmåga att förstå rätt och fel, även om alkoholen gjort just det med dem. Man fäller dem med hänvisning till att de är ansvariga för vadhelst brott de genom att dricka alkohol vid tidpunkt T1 får sig själva att begå vid tidpunkt T2. Varför skulle inte på samma sätt ett till en början kanske fullt kontrollerbart negativt tänkande som tillåts utvecklas till negativa spiraler av eskalerande självömkan som leder till psykisk sjukdom som leder till brott, varför skulle inte sådant behandlas juridiskt på motsvarande sätt, alltså som om det vore alkoholförtäring som ledde till bilkörning som ledde till någons död? Alltså så att personligt ansvar anses föreligga hos gärningsmannen i båda fallen, även om den tidpunkt då gärningsmannen fritt valde den olyckliga händelseutvecklingen ligger en bit tillbaka i tiden.

Du kanske vill invända att människor inte kan rå för att de utvecklar psykisk sjukdom genom t.ex. negativt tänkande, men det är för generaliserande. Vissa människor som utvecklar psykisk sjukdom hade kanske inte kunnat förhindra det, man andra som utvecklar psykisk sjukdom kanske hade kunna förhindra det. Liksom vissa som blir alkoholister och därefter sätter sig och kör bil kanske hade kunnat förhindra det, vissa andra inte. Tankens och viljans kraft är stor, om man väljer att låta den vara det. Det är ett val man gör. För det valet har man moraliskt ansvar. Kanske bör man även ha juridiskt ansvar för det.

Saken är den att det inte alls handlar om att skylla på någon eller ta ansvar, utan om att uppnå ett tillstånd av social harmoni. Då den sociala harmonin störs, till exempel genom ett svek, så reagerar folkpsykologin med att söka syndabockar eller kräva ansvar. Detta ser jag som fel väg att gå. Det som vore ett bättre alternativ är att söka försoning och bygga upp tilliten igen. För samhället vilar inte ytterst på lagen utan på tillit. Att leva tillsammans innebär att vi måste kunna lita på varandra.

Tillit kan man få någon enstaka gång utan att förtjäna den, men för att upprepade gånger få tillit av andra, måste man visa att det lönar sig att lita på en, något man visar genom att hålla vad man lovar. De som inte håller vad de lovar förtjänar ju inte tillit - tills de börjat visa att de håller vad de lovar. Man bör bestraffa brustna löften med brusten tillit. Genom att lita på endast de som håller vad de lovar får man människor att hålla vad de lovar. Att alltid lita på alla, oavsett om de håller vad de lovar eller inte, och tro att det ska göra världen bättre, är som att säga till de personer som håller vad de lovar en: "jag värdesätter inte att du håller vad du lovar mig. För titta här, jag är lika snäll mot sådana som inte håller vad de lovar mig, som jag är mot dig! Du har alltså inget för att du håller vad du lovar mig!". Att skicka sådana signaler till särskilt pålitliga människor är nog inte särskilt uppbyggligt. Varför ska de hålla vad de lovar dig, om du ändå fortsätter behandla dem som du hade behandlat dem om de inte hade hållit vad de lovat dig?

Om jag kan ägna all min tid åt att samarbeta med människor som håller vad de lovar, varför ska jag då ägna något av den tiden till att hjälpa människor som, trots att de skulle kunna, inte håller vad de lovar? I båda fallen blir jag, på grund av att min tid är begränsad, tvungen att avstå från att samarbeta med någon eller några till förmån för någon eller några andra. Varför då prioritera en som inte håller sina löften framför en som håller sina löften? Vore inte det bara att i onödan belöna opålitlighet och på så sätt riskera ge fler människor incitament att bli opålitliga?

Dock så är ingen perfekt, men när svek inträffar så är det i min mening betydligt sundare att återigen söka tillit till den som svek eftersom målet är social harmoni eftersom det tillfredställer vårt behov av trygghet och gör det möjligt för oss att kunna kommunicera.

Det gamla tänkandet om fri vilja, lagar och ansvar leder till ett strafftänkande där någon måste utses som ytterst ansvarig och där ett svek innebär totalt avståndstagande, gör att samhället blir svårare att leva i och betydligt mer hotfullt och farligt. Misshandel, missbruk och våldtäkter och sådana saker uppstår i en miljö där människor tror att de inte kan, eller behöver, lita på varandra. Det låter kanske kontroversiellt, men det beror på att man måste se på hela utvecklingskedjan i hur samhällsproblematik uppstår. För ytterst så är all samhällsproblematik att de sociala relationerna rasat samman.

Det var inte bättre förr, inte generellt. Med det du kallar för att "de sociala relationerna rasat samman" syftar du kanske bara på de negativa förändringar som skett, att relationer kanske i många fall blivit kallare, men det har även skett väldigt positiva förändringar, som t.ex. att kvinnor och barn lever tryggare i hemmen sedan hustrumisshandel och barnaga förbjöds. Om man räknar med våldet i hemmen var det säkert mycket mer våld förr i tiden än vad det är i vår tid. I vår tid kanske det däremot verkar som att det är mer våld i vår tid än förr i tiden, för i vår tid basunerar massmedia ständigt ut så mycket "smaskigt" våld de bara kan, och struntar i det mesta annat av vikt (eftersom de flesta massmediekonsumenter av någon anledning belönar dem när de gör detta, och alltså beställer en sådan bild av världen). Den oproportionerliga fokuseringen på våld som massmedia bedriver ger ju självklart folk en väldigt skev bild av hur vanligt våld är per capita. För den som levde för t.ex. 50 år sedan, när våld inte rapporterades tillnärmelsevis lika ymnigt och hämningslöst i massmedia som idag, framstår det således som att det är mer våld idag än för 50 år sedan, trots att så inte är fallet.

Du säger att det ökade våldet idag kan förklaras med bristande tillit mellan människor, men eftersom det ökade våldet bara är en illusion skapad av massmedia (våldet har inte alls ökat), finns det ingen våldsökning att förklara.

(Naturligtvis sker fler mord, misshandlar, etc, år 2012 än t.ex. år 1952, eftersom människorna blivit fler, men det sker inte fler mord, misshandlar etc per capita, vilket väl är det relevanta.)

Att människor litar mindre på varandra idag kan nog stämma i och för sig. Vi reser ju mer idag, vi är fler i städerna, vi har fler kontaktytor med fler människor, och vi hinner därför inte lära känna varandra lika bra som man tenderade göra förr. Kvalitet har i viss mån ersatts med kvantitet. Men, som Stalin sa: "även kvantitet är en sorts kvalitet"!

(Inget gott om Stalin i övrigt. Men just det uttalandet var bra.)

Det är inte odelat negativt att vi träffar många fler nya människor under en livstid idag än förr. Det innebär ju också en berikning. Vi blir mindre enögda, vi får vidare perspektiv, tack vare att vi träffar människor från hela världen istället för att sitta och umgås med samma gamla polare hela dagarna, som man gjorde förr när umgänge med de andra i den egna lilla byn var det enda sociala liv man hade att tillgå. Det finns positivt och negativt med båda livsstilarna.

Familjeband har gått sönder, vänskapsband splittrats,

Ibland är det bra att familjeband "går sönder", till exempel när modern i en familj skiljer sig för att fadern super och slår henne och/eller barnen. Eller, för den delen, när det omvända sker, för det händer väl det också antar jag. Förr gjorde i många fall kristen moral att dysfunktionella familjer krampaktigt höll ihop och höll god min utåt, även när de mådde så dåligt att det hade varit mycket bättre för dem att lösas upp. Idag löses sådana familjer oftare upp, och det är i många fall bra! Eller i varje fall bättre än att gå och härda ut i en tvångsmässig samvaro man lider av.

Angående vänskapsband som splittras: vänskapsband har splittrats i alla tider, men skillnaden är att idag är det lättare att efter en sådan händelse snabbt hitta nya vänner, eftersom man genom den större folktätheten i städerna och genom internet och mobiltelefoner har tillgång till ett större antal människor på kortare tid, att stifta bekantskap med och bygga upp nya vänskaper med.

det finns ingen tillit till varandra och därför är det inte heller någon som ställer upp och skyddar då det behövs.

Det där stämmer ju inte. Jag har tillit till en del människor, de har tillit till mig, vi stöttar varandra när det behövs. Jag tycker det verkar gälla de flesta människor. Ytterst få människor saknar helt vänner. Visst finns det totala eremiter, men sådana har det väl alltid funnits, jag vet inte om det är speciellt vanligt just i vår tid jämfört med förr i tiden. En människa med udda, svår personlighet blev förr lätt sittande ensam eftersom ingen i den lilla byn han/hon bodde i förstod honom/henne. Idag får sådana udda personligheter lättare kontakt med varandra, tack vare internet. Vad beträffar dessa människor är din beskrivning helt upp och ned. För dem är vår tid en tid av bättre vänskapsband än forna tider. Ju fler människor man har att välja på att bli vän med, desto troligare är det att man hittar någon som man passar ihop med. Därför är jag inte så säker på att vänskaperna var bättre förr, på det hela taget.

Var och en sköter sig själv och lever i rädsla för omgivningen. I ett sådant socialt icke-mans-land sker betydligt fler fall av våld, missbruk, våldtäkter och så vidare än om människorna har en gemenskap där de litar på varandra och kan kommunicera.

Folk söp rätt duktigt förr också, och de rökte som borstbindare, så det där med att missbruk skulle vara ett större problem idag än förr, det är väl väldigt tveksamt. Och även om kristendomen under en tid fick folk att supa mindre, förstörde istället kristendomen själv väldigt mycket i människors sociala liv. Ta bara en sådan sak som att man inte fick älska vem man ville, eftersom vissa typer av relationer ansågs syndiga, så att människors kärlek och liv blev förstörda helt i onödan.

Idén om "fri vilja" och lagar har också lett till att man ser på människor som antingen goda eller onda. Därför tror jag att om man ser på människor som behovsvarelser så behöver man inte dessa övernaturliga kategorier. Att människor beter sig illa mot varandra behöver ingen övernaturlig förklaring, utan kan förklaras på andra mer jordnära sätt.

Det håller jag med om, men det var väl förr i tiden, snarare än nu, som man såg på människor som på något "övernaturligt" sätt antingen goda eller onda, eftersom religionen med just sådana föreställningar hade ett hårdare grepp om en större andel av befolkningen (här i väst) förr i tiden än vad den har nu. Detta talar emot att det skulle ha varit bättre relationer mellan människor förr i tiden än nu. Det var väl snarast förr i tiden som man kallade avvikande människor för häxor och brände dem på bål på grund av föreställningar om övernaturligt gott och ont i människor. Visst sker liknande saker än idag mot vissa typer av människor, men idag är en mer vetenskaplig syn på människan vanligare än förr, så det har blivit bättre. Dock är det möjligt att sammanhållningen mellan människor i tajta små grupper var starkare på t.ex. "häxbrännandets" tid då man kanske sammangaddade sig "vi mot dem" i högre grad än vad man gör idag. Men priset för denna starkare sammanhållning var väl kanske inte direkt ett pris vi borde vara beredda att betala idag för att få tillbaka den sammanhållningen. Sammanhållning genom sammangaddning mot oskyldiga värnlösa utfrysta individer framstår för mig inte som särskilt tilltalande.

Naturligtvis är det möjligt att ha stark sammanhållning utan ett "vi mot dem"-tänkande som grund, men historiskt har det väl ändå varit just på "vi mot dem"-tänkande som sammanhållning mellan människor byggts. Ta till exempel alla krig. Det var länge sedan Sverige var i krig. Detsamma gäller allt fler av västvärldens länder. Det är ett välkänt fenomen att få saker skapar så stark sammanhållning mellan människor som krig. Men är krig verkligen ett pris värt att betala för sammanhållning? Jag tycker inte det. Hellre fred, till priset av mindre sammanhållning, om man måste välja. Men som tur är måste man inte välja heller. Min vision är att hela mänskligheten går ihop och "sammangaddar" sig mot åldrandet och naturen, så att vi besegrar döden och får total kontroll över materian och energin och löser alla energi- och resursproblem. På sätt och vis är även det en form av krig, men ett krig där förloraren (naturen) lyckligtvis inte lider av att bli besegrad, eftersom den inte har något medvetande.

Man behöver inte heller skylla på någon för det finns ingen att skylla på, inte ens sig själv.

Ibland när någon påstås ha begått ett brott ska offret kanske ha skadestånd av gärningsmannen. Det är då naturligt att diskutera i termer av huruvida offret får "skylla sig själv" eller om man ska beskylla gärningsmannen för offrets skada. Om man inte vill använda ordet "skylla" har man bara gjort språket ett ord fattigare, och inte åstadkommit någon förbättring för det. På något sätt kommer man ändå att behöva uttrycka det man idag uttrycker med "skylla" och skuldbegreppet, för att när så behövs kunna komma fram huruvida någon bör åläggas att på grund av brott betala någon något skadestånd eller liknande.

[förstår mig själv]

-Lagar straffar alla. Vi väljer inte våra tankar. När tankevarianter uppstår så jämförs dessa med lagar och man förnimmer en känsla. Det är en hämmande känsla kalla det olust eller ledsen. Detta gör att vi snabbt slutar tänka på detta och tänker på annat. Detta styr tanken. Därigenom har vi inte tankefrihet. Våra tankar är inte till för att vi ska må dåligt utan må bra. Tanken får det svårare  att lyckas med detta. Inte för att man tänkte begå brott utan för att tanken inte kan fritt analysera en situation. Hjärnan hindras att fritt löpa och använda sina kunskaper om kroppars röreelser. Vissa varianter stäng av och tanken kunde inte via de "olagliga varianterna finna rätt ide utan måste gå via andra krångligare vägar. Hjärnan får anstränga sig i onödan och arbeta på ett onaturligt, oekonomiskt, sjukt sätt.
Många så kallade sjukdomar måste med nödvändighet uppst. Tex depression, mani, fobier, psykoser, fibromyalgi, ADHD, trötthetssyndrom utbrändhet osv.. Resultat av lagar och regler. Dessa "sjukdomar" är symptom på samhällets sjukdom.
-Föreställningen om straffet. Det är den värsta skadan. För alla hämmar utveckling och tanken. Alltså.
-Visst är det så att folk blir uppskrämda av tidningar. Att de blir RÄDD. Att de får en felaktig bild av verkligheten. "blev våldtagen, misshandlad". Man skriver ju inte en notis i tidningen varje gång någon inte blev tex våldtagen eller misshandlad. Denna fokusering på delar av människan leder till felaktig bild/förståelse av människan. Detta innebär felaktig verklighetsuppfattning och ett "felaktigt beteende". Leder således till lidande. Människor hämmas gör inte sådant de vill. Blir RÄDDA i onödan och beter sig svårförklarigt i sina kontakter med andra.
-Sedan ska vi vara medvetna om våran "intuition/instinkt olika ord för samma) förträfflighet. Oroar vi oss för en dålig händelsevariant så blir sannolikheten att vi drabbas av denna högre. Detta beror på vårat ändrade beteende mot andra. Andra ser vad vi känner och vad vi gör. Styrs vi av dåliga KÄNSOR så uppstår dåliga känslor i omgivningn och detta är inte bra för oss själva. Att röra sig bland kroppar som "mår dåligt"
-Våran RÄDD passivitet och isolering gör att vi vill ha ännu fler lagar. Att vi börjar hata. Att vi får fördomar. Och att vi går in i vår psykos/vanföreställning allt djupare. Och det hela blir bara värre.
-Såhär är det med sjukdomar också. Föreställningen om sjukdom och död gör att vi lider i onödan. Dvs stort psykiskt lidande för en fantasi. Tyvärr skadas dessa i vården. Tillslut får de en vårdskada. Dvs en frisk patient får en utredning eller medicinering som skadar den eller dödar den.
osv osv...
- Kan skriva hur länge som hellst om detta fortsätta att ge exempel på lidandena som uppstår av lagar.

[Sceptisk]

förstår mig själv

Du kanske skulle vara intresserad att läsa mina andra inlägg i detta ämne. Till exempel om "Domarprincipen" som går in på effekterna av att ha en "Herre" eller "domare" som högsta princip i ett samhälle. Vi i väst har ju väldigt länge haft herrar i någon form, kungar, kejsare och andra maktmänniskor som agerar utifrån lagen. I andra samhällen, framförallt det Judiska samhället så har man istället läraren som det högsta idealet, trots att de i både Judisk och Kristen tradition ses som spridare av Guds lag. Men de har en fundamentalt annorlunda syn på lagen än vad Kristen kultur har. Se gärna mitt inlägg om "Den västerländska idealmannen".

[Anna Sara]

Man kan inte påstå att viljan är fri. Det är ett skäl att ta upp den.

[Sceptisk]

Justin

Du skriver väldigt långa inlägg och det är både bra och dåligt. Bra genom att man får en inblick i hur du tänker, men dåligt genom att det blir många utsvävningar kring ämnen som inte har något med tråden att göra. Vi talar om helt olika saker. Hela dina långa inlägg går att reducera ner till ditt kärnbudskap som är att; "Alla är ansvariga för sina handlingar, till och med psykiskt sjuka är ansvariga för sina egna sjukdomar och byråkraten/teknokraten ska styra världen utifrån vad som ger bäst konsekvenser och det spelar ingen roll vad som är matematiska fakta eller om världen blir sönderexploaterad för att nå det syftet och livet blir bara bättre och bättre och bättre."

Du har helt enkelt bara vandrat förbi mitt argument, förnekat det rakt av utan att ge några som helst skäl till det, för att sedan pladdra på om din politiska vision som du så ofta gör även i andra trådar.

Jag skulle rekommendera dig att läsa mitt inlägg igen och istället för att prata om vad du tycker om stort och smått; Ge relevanta skäl till varför du inte håller med om det jag skriver. För jag får inte känslan av att du alls förstått vad jag sagt.

[förstår mig själv]

Problemet medpsykos är att de förstår lite bättre än andra. Dvs alla andra. Det är vad andra gör på grund av detta mot de psykotska som gör att de får lida i onödan. de "frska""dvs doktorn" är för sjuk att förtå denpsykotske. Därförbir doktorn farlig för den psykotiske. Alla människor ävendjur vill ju må så bra som möjligt. Gäller doktorn och den psyktiske. ( i själva verket är det detta somdriver oss detta som är viljan; ja den är inte fri).
Prblemet för den psykotiske ärr att doktorn int förstår vad som är viktigt för den psykotiske utan eftersom dr ite förstår knappt något alls av människan utanendast delen. Så behandlar han delen. Så länge delen (tex denpsykotiske börjar tvätta sig klä sig pådet sätt somalla andra gör) Osv så trordoktrn att denpsykotiske blivit frisk.
Dock så glömmer han det viktigaste. EN PATIET (Ja tom ett djur) FÖRSTR ALLTID OM DEN MÅR BRA. Dvs får den tex on i magn av äpple så vet dn detta. VET. Problemet uppstår när doktorn inte förstår detta. Problem för patienten upstår då.
Doktorn börjar behandla VANSINIGT efter delar och glömmer bort att patienten mår sämr dvs BLIR SJUK av behndlingnge.
Doktorn utgår ifrån att han ser en sjukdom för att den andre är annorlunda. Men har inte själv tänkt efter vad annorlunad betyder. Att det är relativt. Att det lika gjärna kan var doktorn som var sjuk. Han går på definitioner inte på försttåndet. Doktorn saknar helt sjukdomsinskt om sn egen sjukdom. Och därför blir det så fruktanssvärt att den sjuke behandlar den friske. Om tex neutonträffadearistotles skulle kanske aristoteles tycka Newton var sjuk. Dessutom skule han inte passa in ikulturen och torterasihjäl omedelbart. Om man försökte förstå det hla påett vettigt sätt så komer mn märka att den "sjuk" dvs Newton kommer hela tiden exakt förstå Aristoteles men arstoteles förstår inte Newton. Detta gäller generllt. Det som ä kultur defineras som friskt och det somär annorlunda är sjukt. Det enda man helt säkert tycker sig kunna se är att den sjuka förstår verkligheten bätte en den som dömer straffar och definerar.
Samma skull ju hända Einstein m han träffadnewton. Einstein skulle förstå Newton det skulle alla klart och tydlig kunna se. Einstein skulle kunna anpassa sig till Newtons freställningar om välden och fungera i idetta. Lea sit liv tjäna pengar osv. Dock skullle han börja förklara relativitetsteorin så skulle man anse honom galen. rmodlige tortera ihjäl honom, tex fick kyrkn för sig att han var ateist .
Nu är detläkrna som sköter om tortyren. Så har det alltid varit genom alla tider. Jesus tex. De sjuka torterar de som förstår under föreställningen av att de är galna.

[Sceptisk]

förstår mig själv

Du också, vad är det för smörja som du lägger in i tråden egentligen? Psykoser och vansinniga doktorer?? Håll dig till ämnet. Om du ändå skulle mena att det har någon relevans, var god att förklara vad det skulle vara.

[förstår mig själv]

VKTIG INFO STOPP. STANA UPP och läs denna informiton denna teoi. Denna ledertill SNABB förståelse aver själv och världen. Kom på den alldeles nyss. Tänke här pröva och användaden.
Först vet vi teorin om ALLT= teorin om mig själv. detta bör göra er nyfikna och anstränga er till att förstå er själv.... Kanske känns ine detta så motiverat för er men trotts allt. Kanske lyckas ni förstå något om er själva. KAnske vardet värt något?... Kanske är ni inte så intereserade av er själva. Ni bryr er kanske inte? Kanske annat är viktigare för er. Ja är det så ska ni ju nturlit vis int försöka försttå er själv. Gör det andra istället, det mår ni bättre själva av. Ni har förstått att ni mår bättre och det kanske räcker så. För en del ärdet kanske rätt. För de som fortsätter läsa var det kanskerätt attförtå sig själv i stället... Båda har ju rätt. Rätt kan vara oika. Alla kan ínte förtå i samma takt. De flesta kan inteförstå sig själv alls. Och kommer aldrig att göra detta. De har ju redan förstått tycker de. Sedan när någon annan förstår dem, bevisligen i och med att denne andre till och med kan förklara  den som inte vill förstå, till och med förklara dene bättre männisa som inte vill förstå vad den egentligenvill säga ch förklara denne själv bättre en vad den själv skulle kunna om orsaken till att denna inte vil fortsätta att förstå. Dvs föra denandres talan så att det känns så b som möjligt för den andre. å sagt de denndreegentligen ville tydligt logiskt och klart. Trots detta märkligt komiska bevis på kompetensen kommer denne andre som inte vill förstå mer ändå tycka att den som bevisligen förstod den andre på alla sätt måste var galen och ska strffas. Han vlllha bort dn andre. Han förstår på något primitivt sätt att hn mår dåligt och förklarar detta med den kloke. Dvs den kloke är orsaken till det dårenkänner.... Och detta är ju helt korrekt.... RIKTIGT. SANT osv... så långt är alt ok. en sedan närdåre(dn psykotiske) försöker bli av med sina känslor. Kan han icke göra på annat sätt än att på delar av den kloke förstå honom på så sätt att han försvinner. Allt är naturligtvis logiskt, fungerar rtionellt. Uppfylller målet. Osv... Ja då kan dåren döda. Ofta hittar han ett fragment(en enligt kulturen dålig del på den kloke) som han bevisar och delen definerar den kloke som tx ondsefull, oetsk, olaglig... något straff finns det den gälande kulturen som den kloke får lid för att den ville få dåren att förstå.... Så är det även nu på exakt samma sätt som det alltid har varit straffas den kloke av dåren pågrund av att dåren är just endåre. Förstår bara delen. DVS den kloka orsakar dålig känsla i dåren. det är dårens teor... Därför måste den kloke förintas. Dåren använder de sätt han kan att få bort den kloke. Detta är den klokes straff och följer enligt NAURLAGARNA. Dåren förstår inte bättre. Frlåt honom för han förstår inte bättre alltså.
Ja ja nog om detta... Ju större straff destå mer förstår man... VSB. Samhället styrs alltså av dårar haralltid gjort. Den dåre som förstår delen bäst är densom bestämmer och straffar och orsakarstörst lidnde och minst lycka föra EAKT alla  människor.... Psykoser är tyvärr sådana att de blir helt omvända. Dvs så långt ifrån naturvetenskapen det är möjligt. Dvs så dålig tsom möjligt för alla..  
OKvad lärde vi oss då jo teorin är att:

DET SOM MAN VILL TRO/MÅR bäst  av ALLTID är FALSKT i naturen (ger lidand olycka död osv)=dålig naturvtenskap om det är en FANTASI(dvs vanförställning). Dvs om det inte är något man kan förtå med ögon öron och känsla som inet stämmer eller kan bevisas av detta så är det DÅLIGT=stämmer inte med verkligheten. LIDA DÖ osv uppstår ur deta naturligtvis.

DET MAN VLL TRO DET FÖRSÅR MAN OM det är en teoi som kan prövas, användas bevisas genom sinnen dvs ögon, öron och känslor. Man vill tro försttår kan bevisa och använda. Då är det ALLID bra. Bra naturvetnskap och ger oftast glad osv.

DET MAN INTE VILL TRO men som kan förstås med ögon öron känslor dvs använddas till lycka glädje osv. Dvs det kan vara en användbar teori, kan vara sann. Det är SANNT. DET ÄR VERKIGT... DETTA SKA FÖRSÖKA BEVISAS.ganska snabbt Snabt kommer ni då att sluta må dåligt av detta. Ja i princip omedelbart ni försöker förstå JA OMDELART då ni försökerförstå så mår niBÄTTRE BÄTRE BÄTTRE. Automatiskt. NATURAG.


-Vill ni förstå snabbt. Det enda ni behöver göra är att. Ta den tanke ni hellst int skule vilja vara sann. Tex väelden är en fantasi. Så fort ni börjar försöka bevisa det niinte vill. DIRET då ni bestämme er kommer ert öde vara att bli lyckligare och lyckligare må bättre och bättre. Bi mer och mer annorlunda i förhålande till "idioterna".

-Ta nästa teori. Som ni ine vill ska stämma. Bevis lite osv.. Ta en annan. osv.. Mer och merannorlunda. Nio förstår andra bättre hela tidensamtidigt som andra förstårer sämre...

Om ni VILL börja.. Försöka endast en microsekund. Dvs ni har tänkt tanken. Detta gör att ni börjarförstå och nikommermed nödvändighet fortsätt.

PM a mig när ni tänkt tanken. Jg kan hjälpa er md bevis. Och övertyge er snabbare.

[förstår mig själv]

Jag är väl medveten om att ni kan ICKE förstå för snabbt. Ni måste smälta. Sortra bort. drömma osv. Rekomenderar er dock att ni läser mig så mycket ni orkar.
Bästa sättet till lycka och förstå dig själv och ALLT.( ni kan ju till ochmed fråga för helvete, en väldig fördel få informtion levererat för fan, spinoza kan ni intfråga längre tex) VÄRLDEN OSV... Ja detta ahr jag angett..Tidigare har jag angett andra metoder men nu har jag förstått  lite bättre och angett en bättre teori för så snabb förståelse om er själv. ALLT människan, vägen till lycka... Allt detta uppnås och mycket annat som är bra( mer glädje och minskat lidande). Inget dåligt. Det enda straffet blir det ni känner innan ni börjar försöka. Sedan blir allt BÄTTRE, BÄTTRE osv i all oändlighet(troligen om spinoza har rätt, vilket jag försöker förstå och bevisa men ännu intelyckats).

Metoden.... Allt vi kanförstå som vi vill förstå kommer vi att förstå och detta ganska enkelt. När vi väl börjar så kan vi inte sluta och vi fortsätter av nödvändighet att förstå för det känns bra. Detta kommer aktivera er och omöjliggöra tex en depresion. Maniska kommer ni antaglgen att bli(och det är trevligt inget ni inte önskar det lovr jag er, dessutom lär ni er mer om er själv och andra av vad ni känner och upplever)...Teorier om er... Pröva dem förstå omdet stämer eller inte. Som enprincip i princip är det såhär. Förstår ni inte så är det korekt, förstår ni att det är fel så är det fel. Dock kännr ni att detär fel så är teorin RÄTT. Gäller sålänge jag förtsår mer än ni. Enkelt men rätt.

DET SOM GÅR ATT FÖRSTÅ, DET SOM UTVECKLAR DIG är det som du relativt enkelt kan förstå. Med förstå menar jag med ögon öron och känsla. Dvs det som är SANNT, VERKIGT, "OÄNDLIGT" GÄLLLER. Så här enkelt är det. Så fort ni börjar så fortsätter ni. sanningen driver er genom glad och vägen till lycka så att det blir miljarder gånger starkare än en drog. NÖDVÄNDIGT NATURLAG.

Gör här det lite lättare för er genom att ge er några teorier påståenden som jag bevisat, som ni kan försöka förstå/bevisa(som sagt, känns det svårt så pm).

-Döden är det ni ser hända med ögon, öron och känsla. Det och endast det. Dvs ser ni en ande höreller känner den när ni ser döden så är det DÖDEN. KOrt och gott. NI själva BEVISAR när ni ser DÖDEN(eller ett lik me bättre att se döden hända, lik är ok). Exakt det ni upplevde är DÖDEN. Förstår ni på annat sätt så blir det vnföreställning pyks osv... INGEN ANNAN kan få er att tro att era ögon, öron och KÄNSLOR slutade fungera just där och ingen annan stans. Detta är vansinne ALLID EXAKT ALLTD... VID ALLA SITUATINER OCH TILLFÄLLEN. Om ni ska gå ifrånera sinnen så ska iden vara er egen. Säger någon att tex såg även anden. Du ska fortfarande tro på dig själv. Du hör ett påstående (en teori om natrfenomen altså). u ha någon alltså påstått något som inte stämde med din verklighet. Då betyder det antinngen ljuger denne eller så anser han att han kan bevisa detta.
Ja då vil du ha beviset. Antingen får du ditt bevis ochändrar dig för att det var sannt. Anars fortsätter du att tro på det d gör.. Du bör ju dock vara medvten om vad som sker i samhället. Ja att dårarna bestämer och de kloka straffas för att  de vill/väljer straffet. Detta vet du och har förstått. Du bör därmed övertyg dig om att duförstår dåren och mer än dåren. Då vet du vad du ska tro osv. Du MÅSTE göra så i och med att annar är du enligt bevi dåren som straffar(du kan själv se också i efterhand att du straffat på det sätt jag säger).
Saker och ting kn vara svåra att förstå. Nuvet du ju i alla fall hur du ska göra för att ta reda på vem som är dåre och vm sm är klok. 100% av gångerna går detta att göra. Misslyckas du så är du dåren som straffar. Och den kloke är den som straffas i vanlig ordning enligt all erfarenhet kunskap och bevis. ALLTID såhär.
Antagligen är det några som anses som dårar som läser nu vad jag skriver. De kan möjligen förstå att jag kanske tycer att de är dårar(men det gör jag inte:))... Både de och jag förstår VEM som ÄR DÅREN.... Exakt på samma sätt.
På samma sätt som ni definerade dårar enligt samhället osv. Det de tycker om er. tycker ni om mig..... Dvs ni vet nu att de är dårar och ni vet nu hur de upptattas er... Exakt på det sätt ni uppfattas mig uppfattar de er. Dvs jag förstår er på samma sätt som ni förstår dårarna. Ni förstår mig som dårarna förstår er....
Ja ja detta innebär ju förståss att ni är dåra i förhållande till mig(skit i det, jag gilllar alla och er mer än dårarna).
INFORMATIONEN ÄR.... DET NI TYCKER OM MIG..... DET ÄR VAD DE TYCKER OM ER.... SAMMMA. Förstå dårarna alltså.... Dårarna får samma uppfattning om er som ni får om mig. Det ni tycker om mig... det ni vill göra med mig... det GÖR dårarna med er..... FÖRSTÅ...... Gör de så som jag säger????. GÖR DE SÅ MED ER SOM NI VILL GÖRA MED MIG??????. TEORI..... PRÖVA..... JAG SÄGER ATT NI UPPLEVT I VERKLIGHETEN HÄNDA MED ER VAD NI VILL SKA HÄNDA MIG..... Ja niog för idag.





Börja alltså med det som känns värst för er. Det är eran värsta psykos/vanförställning. Den som gör er hjärna störst skada och den som kommer få er att ändra er så snabbt som möjligt. Dett som gör er mest gott altså. Dock blir det ju det svåraste. Klarar ni denna så blir allt enklare... Tänk på börjar ni med ett påstående. Så kmmer ni efter tt tg int vilja längre. Det bästa ni då kan göra för er själva(ja om målet är att förstå) är att ta ett annat pstående. Arbeta med att bevisa detta osv... Då har ni alltid någotinteressant att göra. Ni kan uppnå målet som ni vill. tillslut märker ni att byter ni tes/teori. Så ärdet för att det var rätt. Vissa saker förstås i rätt ordning. Ena teorin kan inte förstås till fullo utan att någonav de andra börjar att förstås.
är man vet detta vt man tex att Jesus ljög(eller om det nu va så att han ä påhittad, kan bevisa men viil inte nu... Ni kommer att kunna. Ni får göra det om det känns bra föra er. jag skiter i vilket. Är 99,99 % säker på att ha fanns. Så kanske ska jag säga vet. Vet tilräckligt väl.

Ja i och med att man måste förstå i rätt ordning. Betyder detta att man kan säga vad någon annan vet. Mn vet att åtminstånde det visste han. Kansk mer. Då vill man läsa så förstår man hur mycket ha visste.
Tex vänd andra kinden till... säga detta för 2000 år sedan betyder att man btraktat verkligheten. Förstått sig självv ganska väl. Förstått vad som får en at inte förstå. Vad vanföreställnig är och lite diffust om hur skadligt detta är. DEt änågot manaktar sigför.. Man har kommit tilll det stadie då man förstår att man skdas själv av att ljugaungfär på smma sätt som man skadas av vanföreställningen skadas man av lögnen. Dock så ljuger man ändå men behöver inte göra det lika ofta. Mycket mer sällan. Detta vet jag är bevisat förstått prövat stämmer överense med allt anat jag sett och hört i livet. Detta betyder ungfär 99,99999999999999999999 procent säker på att det jag sägernu om JEUS stämmer.

- Han förstod mäniskan bättre än alla andra tidigare.
-Han förstod genom att förstå sig själv, och genom att betrakta, se hörkänna andra.
-Han förstod inte bgreppet teori, vilket underlättar avsevärt när man ska förstå Begreppet teor ärmer användbart än tex språket när det gäller att förstå naturen.
-Han kallad det förmodligen idee eller känsla istället
- Han prövade sina ideer och känslor och såg att de förklarade mäniskan. Han förstod md ögon öron ochkänsla
-Han var tvungen att ljuga för att överleva. Detta plågande honom naturligtvis. Man KÄNNER att det är fl och vad verkningarna av lögn blir. Därför är det väldigt svårt. Tillslut välje man döden. Ljuga blir plågsammare än död. ch dådör man. Då vill amn helre dö om amn förstår. Förstod han detta så förstod hanmer än andra kindn till. Han var ävenlycklig ochen del annat. Dock så dog han på det sätt han gjorde.. Varr detta vd som hände (vilket vi ju anse inte vet) så måste han ha valt detta själv. Han skulle kunna undvika detta eklare än någon annan om han ville. Dvs blev han korsfäst så måste hn gjort detta med avsikt. Varianten att inte göra detta måst varit sämre.
- ALLT jag skriver är 99,9999999999% osv.ALLT om jesus här.
-Jesus har spridit sina ideer och påverkat människornas rörelser til det bättre. Han är en orsak til att ja förstår det jag gör och att texspinoza förstått. skulle inte vara möjligt annars. Världen hade sett annorlunda ut. Allt går mot det bättre men olika fort. Ju mer vi förstår destå fortaregår det.
-Förstår man så mycket(de gjorde även spinosa) så vill man att det sa gå fortare ochatt andra förstår mer sprider och att detgår fortre. Man får en idee om hur man ska leva för att detta mål uppnås.
-Vi kan konstatera att jesus uppnått något ochförmodligen vfar det ungefär det som skedde som var avsikten. Dvs detta ä verkan. Hanvar orsak. Puttade på. Vi har nått hit där vi är snabbare.
- Med  absulut nödvändighet kanjesus inte ha trott på GUD. evigt liv. Ochannan shit ochvansinne som kristendomen står för. tyvärr så följer man natrlagen och använder det som är fel och dålig dvs vanföreställningarna och lögnerna. Dock så har en del bra bevarats. Även om detta bra(dvs de som går att bevisa, NATURVETENSKAP)
- Förstår man mycket så vill man följa upp dvs se omnaturen gör enligt teorin. Man vi se in iframtiden. Försöka förstå den så bra som möjligt. Då man förtått tillrckligt mycket kommer ideen om framtiden också. Man vil kunna förutsäga vad somhänder. Detta måste ju ske med vetenskap/teori så att det inte blir FANTASI. Det är det värsta man kan göra... Allt följer orsak och verkan. Förstår man verkan så är det framtid.  bättre man förstår ju säkrare och längre kan man se. r man tillräckligt duktig så borde det gå att se sin egenevighet. Spinza skriver ju detta. Då bör vi nog tro på detta. se om det stämmer så här långt i alla fall. Tanken är väll om jag förstår spinoza rätt. Så ser han sin egen verkan in i evigheten. Låter ju svårt. Naturligtvis ser hn intet ALLT otan endast en del som går ievigheten. Alla påståenden hittils har jag ju kunnat bevisa. Evighten är hanns sista påstående. Och i och med att alt annat stämmer oc i och med att fantasier osv blir svårare och svårare mer omöjliga att förstå ju mer man förstårmåste det vara rätt. Gud är enfantasi. Spinosa definerar vad gud är ned naturvetenskaap. Gudär ett ORD. Spinosa definerardetta ord med sina bevis. Naturen är bättre, beskriver bättre så vi förstår vad han menar.
Jag har bevisat att världen är en föreställnig en fantsi. Detta måste spinoza också förstått. Har dock inte rktigt sett att han skriver detta tydligt någon stanns. Fråga? Ar någon av er sett något som antyder att spinosa säger detta.
Med nödvändighet måst han ha förstått dett. Naturligtvis går det att leta fram om man letar... ska väl göra detta då om ingen av er kanhjälpa mig... edan skriver jag vad han skriver och förklarar hur detta ska tokas. DEt måste med nödvändighet kunna hittas. Då det måste han förstå först eftersom jg gör det. Me samtidigt är jag ännu inte siktgt säkerpå vad han menar med de sista teorierna detta om evighten.
Får väl följa min egn lära då. rannsaka mig, Finns det en obehaglig snning gömd, Något som skulle kunna förstås(ögonöronk...osv) på rätt sätt som jag inte kan kmma på för att mina känsslor hindrar mig?
JA NÖVÄDIGT... Bevis.... spinoza KAN inte ljuga( i alla fall inte här, om annat med det förstår man), stridermotNATURLAG. FÖRSTÅ det som går att förstå men som inte förastås av dig för det känns fel.
VSB.
Så gör jag. Får se. Roligen förstårjag i morgon. Svaret kommer rdovisas.

Verkar som om han förstått detta. Detta är NATURVETESKAP. Och nu användes den till att förstå historia bättre. MYCKET MER EXAKT än bibel teoligi ochannat trams.
PS. e sista orden. som jag alltså förklarat tidigare. Att dårrna styr... Ja jadåre är relativt. De betyder förtå mycket sämre/har inte ännu börjat förstå annat än vad som lärts ut av andra... Iprincip kulturen alltså.
Dårarna straffar de som är kloka, se bakåt i tiden se att det stämer. Så här är dt alltidd. Den kloke förstår dåren och förstårdåren bättre än dåren själv. Dåren förstår även detta. Dåren föstår att om den kloke för dårens så kan han beskriva dåren ärligare och dåren gagnas av detta. De förstår dåren med. Dåren är helt övertygad om att den kloke förstår dåren själv bättre och kan beskriva inför andra vad dåren menar mycket bättreän dårn själv. Dåren vet och vill at den kloke ska göra detta. Både dåren och den kloke förstår att den kloke är br för dåren på alla sätt och vis. dåren förstår en del. Denkloke kan visa på andra fördelar för dåren och även dåren förstår detta.
så här långt är allt bra. Elendet uppstår när den klokeförsöker få dår att bli klokare på annat sätt. På et sätt som går snabbare. Så länge den kloke hjälper dåren så förstår dåren detta och samtidigt bir den klokare. denkanacepteraden klokes hjärntvätt av sig själv på setta sätt. Den kloke kan dutta som dn vill. Ändra takten. Den kloke blir lycklig ju fortare dåren förstår. år man över en viss gräns och förklarar rnt ut enligt logik förrnuft bevis osv. Så förstår inte dårenvad man säger längre. Detta betyder att den kloke blivit galen. Den kloke kommer att må dåligt av detta. Han tror ju fel, och detta betyder dålig känsla. Dåren vill ha bort sin dåliga känsla och gör på det sätt den altid har gjort. Dåren hittar delar hos dn kloke(attribut), som kan användas för dårens avsikter. Dåren har ju förstått att den koke är galen och även förstått vad som vore bäst för dårens egen skull. Dåren är en MNNISKA dvs dåren kan vara denn klokes förälder, släkt eler vän. JA. Detta är vad som händer den kloke. Har alltid hänt och händer fortfarande. Världen ärbakvänd(KOMIK). En extra belöning till den kloke. den kan skratta åt vansinnet. Samtidigt så må dårensämre occh sämre för sin dårskap.
Vem är dåre här då+??? aristotles? eller newton? eller einstein?. I prktiken så blirdet så att om newton reste tillbaka i tiden så skulle han kunnaföra aristoteles talan, förstå aristoteles bättre än aristoteles förstod sig själv. Dock så fort Newton förklarar bättre för aristteles hur väelden fungerar. kommer Aristoteles tro att newton var galen. Newton blir torterad och avrättad gaska omedelbart. Aristoteles var inte heller någongalning utan han slöt sig till sina teorer med det han visste(ögon, öron känslor). Hans inputvar rätt. Att tro annat an han gjorde var FEL. Båda hade rätt menhade annan input förstod hellt korrekt världen lite annorlunda. Einsten åker tillbaka till Newton. Newton märker att einsteinförstår peerfekt Newton, kan förklara Newton bättre än Newton kan förklara sigsjälv. detta är uppenbart. Einstein förstår Newton perfek,bättr änNewton själv till  och med. Så läng alltär statiskt på detta sätt kommer Newton gillá einstein. Einstein vt detta. Han kanfölja NEwton i hela sitt liv och vrka fullt normal för alla. än sinapengar.
Detta kan hända det vet einsteinn om ha gör Newton. Det vor vansinne att börja LJUGA tex om naturen. Då skulle Einstein torlign torteras och avrättas.... Elller? ja om han hade rätt så blir det så. Hade han fel så skulle de skratta skratta åt honom bara, han skulle inte  torteras och dödas. Bara OM HAN HADE RÄTT, INTE OM HAN HAR FEL.
Bakvända världen alltså. I och med att detta är naturkunskap såkan den används bakåt i tiden och förstå vem somhde rätt och vem som had fel. Vem som strffade och vem som blir straffad. Då går det att bevisa att den somstraffas alltid förstår mer enden som straffar. Att idioten ärden som straffar och densom altid lidermest av det den gjort med den som förstod bättre. ALLTID.
Ha kanske föstårni detta. Då BORDE ni VERKLIGN försöka fförstå om detta gäller ÄVEN NU.... JA det är NATRLAG. Det kommmer ju ALLID att vara på detta sätt(mer eller mindre). Så vi kan pågoda grnder anta att såhär är det nu med. Så länge någon straffar så ÄRdet så att det ALLTID är idioten som straffar och denkloke som blir straffad. TYVÄRR SORRY. Känns kanske inteså bra för er.Tyvärr är NATRVEENSKAPnaturvetnskap. Resten är fantasier.
det somgår att pröva och känns dåligt är SANNT. sorry. teorier är teorier. de är SANNA.. Har inget med vilja ondska etik elle annat att göra "tyvärr".
Ok Einstein måste först förstått relativittsteorin sedan spinosa. Saker och ting förstås i steg. Därför vet man.
Einstein gjorde delen först sedan förstod han helheten. I och med att han vr så oerhört duktig på sin del så fick han lida destå mer. Sorgligt men så är det med kloka människor. Får de fel input så gör de kraftfullt och dramatiskt efefktfult, dvs verkan avdelen blir stor ändå. Dennna typ av människa kmmer troligen förstå helheten så måningom. Helhetenär så stark(vägen till lycka) så den vägen följes. Stackars Einstein.

[förstår mig själv]

Förlåt glömde påståendena som ska bervisas

-Gud är en vanföreställning som skapats av en ateist pga självbevarelsedrift.

-Du förstår att du har rätt och orsaken till detta. Orsaken kan ibland vara "okonventionell" och därför måste du ljuga tex. (detta gäller djur och människa ALLA)

- Dina tankar kan skapa känslor. Känslan är då en orsak av tanken.. Det du tänkte(dvs det som hände i verkligheten) är det som förklarar känslan. Förstå tanken och känslan och se ett samband.

-Attmå bra är aldrig fel. Dock hindras du av samhälle/lag regel/kultur att må bra ofta. Det är inte ditt fel utan felet är dårarna som styr.

- Om du själv vill så uppnår du detta bättre än om någon annan säger åt dig vad du ska göra.
-Säger någon åt dig vad du ska göra så kan det vara så att den andre vill uppnå något annat än du. Annars är det så att ni vill uppnå samma men den andre förstår inte. Dvs förstår den andre så vill den uppnånågot annat än du. Dvs han ljuger antagligen.
- Den som straffar är den som gör lagar i din närhet. detta är dåren som bestämmer. Är dåren ingen dåre så kommer du märka att denna förstår dig men du inte honom. Sedan märker du också att du är "elak" mot dåren.
-Viljan är inte fri för om så vore gick det inte att förstå andra. Ju mer du förstår andra(eller dig själv ju mer förstår du att viljan inte är fri). Naturlagarna gäller inte om viljan är fri(slump/fantasi/oförklarligt)
- Människor ljuger för att de är tvugna. Dvs de gör så för att de straffas på något sätt om de är ärliga. Då måste de.
- Om ödet för en människa beror på omständigheter så kommer människan försöka förklara för dig att de omständigheter rådde som var bäst för den människa vars omständigheter berodde på ödet.
- Vi måste göra det viktigaste först. Om något för dig är uppenbart viktigast för denne kommer hans rörelser och ord visa att din ide/teori stämmer. Skulle den inte stämma kommer du om du försöker förstå se att något annat blev viktigare.
-Det sexuella urvalet styrs inte av upplevelser(input) vanföreställningar och psykoser gör ju detta. Sexuella urvalet styrs av gener(MÅSTE), Detta kan bevisas av dig... KÅT är något som ska uppstå i verkligheten dvs om du betraktar någon men ögon öron och känslor och inget annat... Blir du KÅT så kommer objektet bli exakt lika kåt som du.
Detta beror på gener. Blev du KÅT på detta sätt på objektet när du var tex 20 så blir du det på samma sätt när du är 100. Den andre också. Och orgasmen blir lika skön.

- Att lova är fel. Det kan vara rätt då av olika anledningar(föreställningar/vanföreställningar). När tiden går så kommer löftet att vara ett hinder för dig och endast göra att du mår sämre. Aldrig bättre. LOVA aldrig något alltså

-Om du nu ändå tänker gifta dig så se till att du blir KÅT i verkligheten på denna. Då kommer sexet alltid vara bra i alla fall. Något som kan trösta dig i din olycka. Göra att det ändå blir bättre.
- Arg är ett naturfenomen som skapar föreställningar. Arg är att tvinga. Styra. Bestämma. LAG. Får folk att göra som du vill. Ändra naturen. Påverka den. ARG är fel sätt. Verkan av arg blir dålig för ALLA.

[förstår mig själv]

Ser att jag skriver som en kratta när jag läser min inlägg. Beror mest på tangentbordet faktiskt, lite på att jagär ordblind och slarvig.. Ska försöka skärpa mig angåente detta. För eran del spelar detingen roll ni får fördomar om mig osv. Ni förtår ändå det som ska förstårs. Dvs ni blir ändå den avsedda verkan. Oavsett om ni läser eller inte. Läser inte =verkan. Läser=verkan. Ska ta hit min sekreterare kanske. Möjligen blir det bättre då detta skingrar en del av era fördomar och ni blir tvugna att klura ut andra för att uppnå erat MÅL.
Enklast och smartast på alla sätt och vis är var ÄRLIG och säg vad du vill, säg ditt mål. Kanske uppnås det direkt om tex jag fick veta.. Var tyst??!! Kanske blev jag tyst och målet blir uppnått.

Våra känslor är SANNA. Verklighet.. Förök först förstå dina känslor ALLTSÅ.. Om du gör i fel ordning ALLTså förstå "verkligheten" först sedan dig själv kommer du förstå verkligheten fel.
- Alla input måste vara förenliga med varandra.. Dvs känner du något måste ögonen vara förenliga. Är det icke förenligt så är det SJUKDOM. Måste rättas till. Känslor ögon och örnon måste vara förenliga med varandra.... Uppnår du detta så ändras din verklighet till det bättre releterat till din förmåga att förstå naturen.
-ALLT ska vara förenligt och då kan du KÄNNA helheten med abslolut säkerhet och förstå ALLT på detta sätt med samma säkerhet... Vi säger att du har en röd glödhet platta framför dig. Du lägger långsamt handen på denna och registerar SMÄRTA-- Dina ögon måste då se vad du KÄNNER. DVS Ögonen får inte se din hand 30 CM från plattan när det gör jätteont och du skriker. Ser inte dina ögon detta att din hand är mycket nära eller på plattan så¨behöver verklighetsuppfattningn ändras. Så att du förstår NTUREN bättre och alla sinnen stämmer med varandra.
-GÖR du inte detta så kan du inte bli lycklig dina sinnen förstå verkligheten olika och det blir FALSK
-Förstå dina känslor när du KÄNNER något tex då måste alla sinnen reagera och signalera vad som händer.. DÅ förstår du bättre.Dina sinnen samarbetar och är dessa KALIBRERADE. DVS förstådda så registerar de verkligheten och så fort ett sinne inte säger vad man tror(följer teori) så känner man detta. Man förstår att det är fel och att DETTA måste rättas till för att förstå verkligheten. Då kan man ändra verkligheten så att sinnena stämmer eller så kalibrerar man SINNET så att verkligheten blir konstant men delen(sinnet) ändras. Så länge sinnena är förenliga så spelar det ingen roll om föreställningen om vwerkligheten ändras eller om ett sinne kalibreras.
-Det som är enklast är det RÄTTA, så länge allt är förenligt med varandra så blir det BÄTTRE.
-När en känsla uppstår är det VERKLIGHET. Dina andra sinnen ska förstå vad som händer och tolka din känsla, förklara den och få en teori om vad som var orsaken.. Om du kan förstå helhetens orsak så är det det bästa. Förstå du delens orsak så är det BRA.
- När verkligheten ändras så betyder det att du förstå bättre. Då ska du veta att detta är orsaken till att verkligheten blir annorlunda än andras. Du har utvecklats. Det är alltid bra. Säger nogon annan något annat så ska du veta att det är för att du förstår bättre som detta sker. DVS din förståelse ökar= förstår verkligheten bättre. Du upplevs som annorlunda men det är för att du förstår som du blir annorlunda. Det och endast det.
-När något märkligt händer så är det alltid pga att du förstår och du ska välkomna detta. Inte bli RÄDD. RÄDD ska man bli när man inte förstår. Det som händer är att du förstår bättre. Inget annat. ALDRIG FARLIGT... bLI INTE rädd ALLTSÅ UTAN FÖRSÖK ATT FÖRSTÅ. Låt inte RÄDD användas bakoch fram, använd dena när du inte förstår men inte när VERKLIGHETEN ändras på grund av att du förstår. OMÖJLOIGT ATT DET SKADAR. FÖRSTÅ ÄR ALLTID RÄTT PÅ ALLA SÄTT.
-Ju mer verkligheten ändras destå mer förstår dui. JU annorlunda och snabbare den ändras ju GLADAR borde du bli. Inte ens djuren kan förstå fel... Det gör inte du hellerOMÖJLIGT.. RÄDD är försök att förstå..... Mer än så är det inte.... KOmmer rädd när verkligheten ändras så förstå det. Så försvinner RÄDD. Och du kan förstå mer.... RÄDD kan inte i sig skada mer än RÄDD. Något annat än RÄDD kan inte hända... Har du kännt RÄDD så har det värsta hännd värre än så kan det inte bli. RÄDD kan bli ett straff/lidande du får i onödan för att du inte försöker förstå...
ONÖDIG

[Anne]

...