Definition av ondska

[Harald Davidsson]

men datorn används inte för att skapa rättvisa i världen,

Det brukar vara hackers som gör detta.
Det är många hackers ambition att skapa rättvisa i världen.

Hade varit roligt att se att bankomaterna började dela och fördela pengar över världen,
eller ett virus som började föra över pengar i världen.

förresten, ironiskt att bankomaterna kör microsofts windows xp som operativsystem.
en fin kapitalistisk symbolik.

förutsättningen för rättvisa är inte kärlek,
det är viljan att ha ett jämlikt samhälle och arbeta för det.

menkärlek skulle väl inte direkt hindra rättvisa, va

[Marko]

jag vet inte vad kärlek gör,
skapar svartsjuka och mord, som det skapar ljuvliga känslor.

Tror rättvisa är en egen känsla.

[Kristofer]

men datorn används inte för att skapa rättvisa i världen,

Det brukar vara hackers som gör detta.
Det är många hackers ambition att skapa rättvisa i världen.

Hade varit roligt att se att bankomaterna började dela och fördela pengar över världen,
eller ett virus som började föra över pengar i världen.

förresten, ironiskt att bankomaterna kör microsofts windows xp som operativsystem.
en fin kapitalistisk symbolik.

förutsättningen för rättvisa är inte kärlek,
det är viljan att ha ett jämlikt samhälle och arbeta för det.

menkärlek skulle väl inte direkt hindra rättvisa, va

Verkligen inte...och när man ändå diskuterar dessa två begrepp...är inte kärlek mer eftersträvansvärt än rättvisa?

rättvisa är ofta en upplevelse som är relativt islolerad till individen...d v s beroende på hur man ser på en händelse kan man uppleva den både som rättvis och orättvis, allt för ofta är denna upplevelse dessutom kopplad till det materiella, d v s man bortser från andra ev. vinster...kärlek är inte lika mkt en tolkningsfråga och kärlek är aldrig orättvis...bara bristen på kärlek.

[Kristofer]

jag vet inte vad kärlek gör,
skapar svartsjuka och mord, som det skapar ljuvliga känslor.

Tror rättvisa är en egen känsla.

det finns ingen kärlek i varken svartsjuka eller mord...det handlar om begär...begär är inte kärlek.

[Marko]

jag vet inte vad kärlek gör,
skapar svartsjuka och mord, som det skapar ljuvliga känslor.

Tror rättvisa är en egen känsla.

det finns ingen kärlek i varken svartsjuka eller mord...det handlar om begär...begär är inte kärlek.

Det finns kärlek i svartsjuka, och lite andra saker som sorg, besvikelse, ilska, rädsla med mera.

Hade man inte älskat den man gör, och begår handlingarna... så saknas motivet.
kan man vara svartsjuk utan att älska ?

[Zokrates]

Om man inte till fullo förstår begreppet kärlek så skulle du ha rätt marko, men förstår man innebörden
av kärlek kan man inte vara svartsjuk och hysa äkta kärlek samtidigt. Svartsjuka är ett utslag av kontroll
och maktbegär och av att vilja äga den andre, helt oförenligt med kärlek.

[Marko]

Jag förstår inte vad kärlek är.
Det enda jag vet är vad jag tycker och känner.

jag känner ibland si och så, men handlar ditt och datt.
Det är ett komplext system med egna förutsättningar mot andras viljor.

att kompromissa när man är trött, sjuk eller annat, då kan man ibland säga saker man inte menar.

[Zokrates]

Jag förstår inte vad kärlek är.
Det enda jag vet är vad jag tycker och känner.

Nej, det är inte många som gör det. jag kan ta en liknelse med en man och en bil som exempel
där bilen är kvinnan i liknelsen.

Wow, den där bilen vill jag ha, den köper jag, nu är den betald och min, nu får bara jag köra den,
det är jag som underhåller och servar bilen, den är bara MIN. Om någon stjäl min bil så vill jag
döda den personen. Jag lånar inte heller ut min bil, skulle aldrig falla mig in, om bilen strejkar
så bankar jag på den, jag blir förbannad, jag har rätt att slå på min bil, den är ju min.
Jag älskar min bil.

Att se på äktenskapsförhållanden som en ekonomisk förbindelse är vanligast i världen, där
man delar på inkomster och utgifter, skaffar ett gemensamt hem, barn, etc. Även här ser
förmodligen många det som en ren investering både i tid och resurser, därmed inte sagt att
mannen behandlar kvinnan som en ägodel, men en del har säkert det i baktanken ändå.
När otrohet är på tapeten så ställs det mot de "uppoffringar" som investerats i förhållandet,
många ser det då som ett dubbelt svek, ungefär som vore det ett företag och där den ena
parten bara skänkt iväg kapital till en främmande person.

Inget av de ovanstående exemplen handlar om äkta kärlek, förvisso kan starka känslor växa ur
båda exemplen och inväxlas till beroende, kanske till och med (tveksamt) ge upphov till djup kärlek.

[Marko]

Jag har inte den blekaste vad äkta kärlek är för dig.

För mig är det något helt annat, och äkta kärlek tror jag är fantasier och drömmar.
Dramatiska människor vill att äkta kärlek.

absolut kärlek, jag tror inte ens att gud om han finns som person är äkta kärleksfull.

[Harald Davidsson]

Jag har inte den blekaste vad äkta kärlek är för dig.

För mig är det något helt annat, och äkta kärlek tror jag är fantasier och drömmar.
Dramatiska människor vill att äkta kärlek.

absolut kärlek, jag tror inte ens att gud om han finns som person är äkta kärleksfull.

äkta kärlek är äkta kärlek,
men vad är äkta ondska,

för det mesta pratar vi om pseudo-ondska,
att palme var en hemsk statsminister osv.

[Kristofer]

jag vet inte vad kärlek gör,
skapar svartsjuka och mord, som det skapar ljuvliga känslor.

Tror rättvisa är en egen känsla.

det finns ingen kärlek i varken svartsjuka eller mord...det handlar om begär...begär är inte kärlek.

Det finns kärlek i svartsjuka, och lite andra saker som sorg, besvikelse, ilska, rädsla med mera.

Hade man inte älskat den man gör, och begår handlingarna... så saknas motivet.
kan man vara svartsjuk utan att älska ?

svartsjuka är en illusion...motivet är inte kärlek...det är saknaden och längtan efter kärlek...det är en stor skillnad.

Jag ser det så här:
man måste älska sig själv för att kunna älska andra...att älska sig själv får väldigt många positiva konsekvenser. En person med en stark självkärlek blir aldrig svartsjuk. Ser man sig själv som en bra, snäll och älskvärd person ser man också sin partner som ngn som har dragit högsta vinsten...en person som redan dragit högsta vinsten vill sällan byta, därmed behöver man inte oroa sig för detta. Det får även andra positiva konsekvenser då partnern känner sig otroligt uppskattad...har man en stark självkärlek kommer man tycka att man förtjänar det bästa, känner sig partnern som "det bästa" kommer även dennes självkärlek att växa.

Motsatsen är att inte älska sig själv, se sig som en ganska usel person som ska ha tur om man träffar ngn överhuvudtaget. Ofta väljer dessa en partner som de tycker har vissa tydliga brister, p g a rädslan för att partnern förr eller senare ska se igenom vilken usel person man själv är och då lämna en. Ofta trycker man i dessa relationer ner sin partner för att inte denna ska upptäcka att den kan få ngn bättre och lämna en. Ju sämre en person tycker om sig själv desto sämre kommer den tycka om sin partner...och desto räddare kommer den vara för att bli övergiven.

båda dessa exempel får spiralliknande konsekvenser då relationen i det övre exemplet kommer lära båda personerna att älska sig själva och sin partner allt mer...i dessa relationer kommer ingen svartsjuka att existera medan kärleken bara växer sig starkare, både kärleken till sig själv, sin parner och, jaa, hela sin omgivning. I de undre exemplet blir effekten den motsatta...relationen kommer få båda parterna att tycka sämre om sig själva och sin partner och dessutom väcka ett allt större kontrollbehov, en konkurens och en svartsjuka.

Dessa är förstås ytterligheter men det är iaf ett tydligt (?) exempel på hur jag ser på relationen kärlek-svartsjuka...och att inget av dessa begrepp kan förstås utifrån individens känslor om partnern alt objektet i fråga...man måste alltid se till individen själv för att kunna bedömma känslans natur.

Att bli älskad av ngn som älskar sig själv är en otrolig ynnest...att bli älskad av ngn som hatar sig själv är en omöjlighet. svartsjuka är en låtsaskänsla eller en illusion...den grundar sig i rädsla och begär...ej i kärlek.

Däremot håller jag med dig om att det finns kärlek i sorg och ilska...ibland...

[Kristofer]

Jag har inte den blekaste vad äkta kärlek är för dig.

För mig är det något helt annat, och äkta kärlek tror jag är fantasier och drömmar.
Dramatiska människor vill att äkta kärlek.

absolut kärlek, jag tror inte ens att gud om han finns som person är äkta kärleksfull.

äkta kärlek är äkta kärlek,
men vad är äkta ondska,

för det mesta pratar vi om pseudo-ondska,
att palme var en hemsk statsminister osv.

jag håller med...skulle jag i en mening definiera ondska skulle det bli ngt sånt här:

ondska är att förvilla och vilseleda.

[Anders]

Får jag komma med en annan vinkling på ondskan?

Om man skulle försöka sig på att vara lite Heidegger så består väl ondskan av komponenterna

Viljan till ondska
-------------------
Rädsla
Relativism(Har andra det sämre har jag det ganska bra)
Övertygelse om egen åsikts riktighet(eller rädslan för att den inte är riktig)

Rent praktiska faktorer(hungrig, fattig, utarbetad)

Men rädslan tror jag är den största. Då rädslan släpper och vi vågar släppa in händer mirakel.

Vad tycker ni om den?

[Pho-ku]

Ur Gilles Deleuze's Spinoza Practical Philosophy:


II. A devaluation o fall values, and of good and evil in particular (in favor of "good" and "bad"): Spinoza the immoralist.

In any case, there are always relations that enter into composition
in their particular order, according to the eternal laws of nature. There is
no Good or Evil, but there is good and bad. "Beyond Good and Evil, at least
this does not mean: beyond good and bad." [Nietzsche, On the Genealogy
of Morals] The good is when a body directly compounds its relation with ours,
and, with all or part of its power, increases ours. A food, for example. For us,
the bad is when a body decomposes our body's relation, although it still
combines with our parts, but in ways that do not correspond to our essence,
as when a poison breaks down the blood. Hence good and bad have a primary,
objective meaning, but one that is relative and partial: that which agrees with
our nature or does not agree with it. And consequently, good and bad have
a secondary meaning, which is subjective and modal, qualifying two types,
two modes of man's existence.

That individual will be called good (or free, or rational, or strong) who
strives, insofar as he is capable, to organize his encounters, to join with
whatever agrees with his nature, to combine his relation with relations that
are compatible with his, and thereby to increase his power. For goodness is
a matter of dynamism, power, and the composition of powers. That individual  
will be called bad, or servile, or weak, or foolish, who lives haphazardly,
who is content to undergo the effects of his encounters, but wails and accuses
every time the effect undergone does not agree with him and reveals his own
impotence. For, by lending oneself in this way to whatever encounter in
whatever circumstance, believing that with a lot of violence or a little guile,
one will always extricate oneself, how can one fail to have more bad encounters
than good? How can one keep from destroying oneself through guilt,  and
others through resentiment, spreading one's own powerlessness and enslavement
everywhere, one's own sickness, indigestions, and poisons?
In the end, one is unable even to encounter oneself.

[Harald Davidsson]

ondska är att förvilla och vilseleda.


men detta betyder bara att ondskan är falsk                    

naturligtvis är ondskan sann, för den existerar, men skepnaden ör falsk

påven i vatikanen är den största inkarnationen i nån mönniska idag
av ondska

därför att påven ör motsatsen till Jesus

därför att Dalai lama är motsatsen till Buddha