Tidsuppfattning och språk

[freddemalte]

Det blir ganska många "tror jag" även bland seriösa hjärnforskare när de ger uttryck för vad de "vet".

Ha ha! Ja ironiskt nog är det oftast de oseriösa utanför eller i forskningen vilka "inte vet" som utalar sig med "säkerhet"

[Pilatus]

Det blir ganska många "tror jag" även bland seriösa hjärnforskare när de ger uttryck för vad de "vet".

Vilka forskare kommer fram till något så vagt? Vetenskapliga undersökningar kan givetvis resultera i att en hypotes inte kan beläggas på ett tillfredsställande sätt. Men kanske menar du att forskningsområdet är större än någon ursprungligen kunnat föreställa sig och att vi endast har ungefärliga uppfattningar om hur hjärnan fungerar i stort. Det är sant. Men vilka skulle ha en bättre kunskap om hjärnan än de som dagligen studerar den?

[Zokrates]

Det blir ganska många "tror jag" även bland seriösa hjärnforskare när de ger uttryck för vad de "vet".

Vilka forskare kommer fram till något så vagt? Vetenskapliga undersökningar kan givetvis resultera i att en hypotes inte kan beläggas på ett tillfredsställande sätt. Men kanske menar du att forskningsområdet är större än någon ursprungligen kunnat föreställa sig och att vi endast har ungefärliga uppfattningar om hur hjärnan fungerar i stort. Det är sant. Men vilka skulle ha en bättre kunskap om hjärnan än de som dagligen studerar den?

Den som använder sin hjärna.
Ja, det var ett seriöst svar utifrån hur hjärnforskare uttrycker sig, har märkt att det finns många spekulationer som ibland går mot sensationshållet förmodligen i avsikt att göra forskaren känd genom att skapa sig ett namn i forskarvärlden. Ser man tillbaka på de senaste decennierna så inser man ju att många teorier har övergetts, även teorier som när de lanserades togs för "senaste sanningen" inom området. Att forskningsområdet hjärnan är stort märks när det jämförs med forskningen om universum i ordalag som, "– Det är med hjärnan som med rymden. Ju mer vi lär oss om den, desto mer inser vi hur lite vi egentligen vet Hans Forssberg", ju fler frågor som besvaras desto fler nya frågor uppstår.

Vill du ha ett namn på en hjärnforskare som använder "tror jag" frekvent, så har du ju Hugo Lagercrantz.

[freddemalte]

Det blir ganska många "tror jag" även bland seriösa hjärnforskare när de ger uttryck för vad de "vet".

Vilka forskare kommer fram till något så vagt? Vetenskapliga undersökningar kan givetvis resultera i att en hypotes inte kan beläggas på ett tillfredsställande sätt. Men kanske menar du att forskningsområdet är större än någon ursprungligen kunnat föreställa sig och att vi endast har ungefärliga uppfattningar om hur hjärnan fungerar i stort. Det är sant. Men vilka skulle ha en bättre kunskap om hjärnan än de som dagligen studerar den?

Den som använder sin hjärna.
Ja, det var ett seriöst svar utifrån hur hjärnforskare uttrycker sig, har märkt att det finns många spekulationer som ibland går mot sensationshållet förmodligen i avsikt att göra forskaren känd genom att skapa sig ett namn i forskarvärlden. Ser man tillbaka på de senaste decennierna så inser man ju att många teorier har övergetts, även teorier som när de lanserades togs för "senaste sanningen" inom området. Att forskningsområdet hjärnan är stort märks när det jämförs med forskningen om universum i ordalag som, "– Det är med hjärnan som med rymden. Ju mer vi lär oss om den, desto mer inser vi hur lite vi egentligen vet Hans Forssberg", ju fler frågor som besvaras desto fler nya frågor uppstår.

Vill du ha ett namn på en hjärnforskare som använder "tror jag" frekvent, så har du ju Hugo Lagercrantz.

Hej Zokrates

Här tar du upp en jätteintressant sak vad gäller den epistemologiska frågan inom hjärnforskningen, dvs vad innebär det att ”ha kunskap om hjärnan?”

Det du skriver är bra att ha med i tankarna när man funderar på hur vi kan nå mer förståelse (ett bättre ord än kunskap) vad gäller hjärnan. Du har på ett sätt väldigt rätt när du skriver att ”användaren” besitter den främsta förståelsen av hur hjärnan fungerar och verkar. Det är en så kallade egenupplevd erfarenhetsbaserad kunskap som var och en förvärvar genom sitt liv. Den deprimerade människan är djupt insatt i hur ”en deprimerad hjärna är”, den drogberoende människan är djupt insatt i hur ”en drogberoende hjärna är”, en dement människa är djupt insatt i hur ”en dement hjärna är” etc. Detta är dock en annan form av insikt och kunskap än den som hjärnforskare besitter vad gäller hjärnans funktionalitet, egenskaper, strukturer, tillstånd, relationer etc.

För det första är (självklart) hjärnforskare sin egen hjärna i termer av att de också besitter delar av vetskapen om att vara medveten, uppleva, erfara kvalia, sinnestillstånd, känslor, abstraktioner etc. Så i den meningen är även hjärnforskaren ”allmänvetande i hur det är att vara en hjärna”. Det som dock skiljer icke hjärnforskare från hjärnforskare vad gäller kunskap om hjärnan är ju självklart förståelsen för och erfarenheten av all den forskning som gjorts hittills. Var forskare har sitt specialområde men tar till viss del även del av andra hjärnforskares kunskaper, insikter, analyser, artiklar, seminerar, böcker etc.

Jag använder t ex min lever dygnet runt men det innebär inte att jag kan mer om levern än en person som är professor i cellbiologi med specialisering på hepatocyt (leverceller). Jag besitter självklart en hel del erfarenhet och kunskap vad gäller min Volvo XC70. Jag vet hur den känns att köra, hur den beter sig i olika sammanhang och kan genom detta påstå att jag antagligen vet mer än de som inte har kört den någon gång. Men det är inte samma sorts kunskap (erfarenhet eller insikt) som Volvos anställda besitter, ty de har ritat bilen, de har utvecklat den, de har byggt den, de kan programmen i dess styrenheter etc – kunskap som jag kan gissa mig till men absolut inte kan påstå att jag har en djupe förståelse i jämfört med dem.

Det är nästan samma sak med hjärnan i termer av att det naturligtvis finns en erfarenhetskunskap hos den som är något sånär uppmärksam på sina mentala aktiviteter, men den seriöse hjärnforskaren har en definierad kunskap som handlar om t ex förståelsen för cell-till-cell-signalering, neurala närverk, sinnesmodaliteternas funktioner, de olika områdena i hjärnan, neurotransmittorernas funktioner och aktiviteter, olika sjukdomstillstånd, neurofarmakologi etc. Visst är det så att man inom forskningen lär sig nya saker (var dag), men det innebär ju inte att allt man vet är fel och att kunskapen enbart ligger hos användaren.

Sammanfattningsvis kan man säga att:

Icke hjärnforskare och hjärnforskare besitter kunskapen i hur det är att vara en hjärna medan hjärnforskaren dessutom har betydligt mer detaljkunskap om hjärnans funktionalitet och relation till övriga forskningsområden så som kognitionsvetenskap, språkvetenskap etc.

Jo, det finns skojare över allt och så även bland hjärnforskare!

Jag antar att du håller med mig om vi tar språkvetenskap som exempel, dvs att de som använder språket förvisso kan det i termer av vardaglig funktionalitet etc, men en professor i språkvetenskap och språkforskare har betydligt mer koll på etymologi, grammatik, språkhistoria, dialekter, semantik och mycket annat inom språkvetenskapen?

Hälsar Fredrik

PS. Jag har full förståelse för att just hjärnan, medvetandet och upplevandet är aspekter av tillvaron som dock är betydligt mer svårbegripligt för oss än vad språk, bilar och levern är - men just detta resonemanget anser jag håller ändå. DS