Tror Euklides bevisade för några tusen år sedan att det finns oändligt antal primtal. Och precis som Tore sa, det går ut på att bevisa att det inte finns ett största primtal.
suchanother skrev:Vet inte riktigt vad du menar men kom att tänka på vad som i matematiken kallas Möbiusband som är en geometrisk yta som har häpnadsväckande egenskaper. Det har t.ex. bara en sida (i en tredimensionell existens)! Om du skär ett Möbiusband längs mittlinjen så söderfaller det inte i två delar som man förväntar sej utan i två ytor! I ett Möbiusband kan du nå en punkt på "motsatta" sidan utan att passera kanten.
De flesta egenskaper ett Möbiusband har strider mot det sunda förnuftet.
Ett Möbiusband kan du lätt fixa själv: klipp ur en remsa på några cm från t.ex. en tidning, vrid ena änden ett halvt varv och klistra ihop ändarna. Testa gärna med att klippa remsan i två delar genom mittlinjen!
Om du vrider ena änden ett halvt varv så klistrar du väl i princip ihop remsans ena yta med den andra, och får då bara en yta kvar. Ser inte varför den strider mot det sunda förnuftet, tycker den är ganska logisk.
Men att den faktiskt har en enda yta i en tredimensionell existens är ganska intressant trots allt. Inte läst om den tidigare, men det kan förklara en hel del. :]
kringlan skrev:Det är däri definitionsproblemet är. Jag menar att kommer du tillbaka till början är det inte oändligt.
En öändlighet har varken början eller slut i min mening, att komma tillbka till samma sak oavsett om det är en perfekt kopia innebär än ändlighet. Om detta kan man ju ha olika åsikter. Tycker dock som sagt att det ändliga är bra på att gå i circlar och det oändliga borde gå bortom den "formen".
Så frågan här blir, när du har rest omkring i universum i en evighet och sett att det inte finns flera du och du stöter på stället där du började allting. Är universum då oändligt?
kringlan, så sant så sant. Menade bara att om det är så att universum är oändlig så behöver det inte finnas oändligt antal "jag", saxar, tv-apparater eller dylikt. Jag ser själv inte universum som oändligt om det är så att du påbörjar en resa och du återkommer på samma ställe som du först startade vid efter en viss tid. Att sluta på samma ställe som man startade är inte en definition på en oändlighet vad jag känner till.
På samma sätt har jag svårt att se universum som något oändligt i sig, tycker inte det finns något bra bevis för det, snarare som en desperat lösning.
