Vad är vishet?

[reflex]

Förmodligen finns det redan en tråd med detta ämne men antalet trådar förefaller oändlig så jag tröttnade på att leta.

Filosofi är kärlek till vishet, men vad menar man då med vishet?
Vishet anges som en egenskap. Hur är man då när man är vis?

Det svar som kommer för mig är ungefär, att då har man "koll", då har man klart för sig vad vår tillvaro handlar om
och vad som verkligen är viktigt i livet.

Nog med förslag?

[Aquavitae]

Mitt första inlägg på detta forum.

Ingen lätt fråga, då svaret beror på vilket håll man anfaller den. Mitt korta svar är att desto fler sanningar man besitter - desto längre har man till visheten.

Att filosofi skulle vara kärlek till vishet håller jag inte med om. Man kan med flammande hat som drivkraft söka sanningar - och hitta fler frågor än svar, fast det kräver att man i grunden inte är alltför besatt av herr vishet.

//mvh

[zätatre]

Vishet är för mig enbart en strävan som tar sin början då man inte är nöjd med de svaren man redan fått.

[rogerv]

Inom buddhismen drar man ett likhetstecken mellan vis och upplyst. En upplyst person som t ex Buddha eller Dalai Lama m fl har då i hela sitt liv ägnat sig åt andliga och fysika övningar för att nå upplysning
Vidare är det väl svårt att tänka sig att en lättretlig person är vis. Vishet tillskrivs såna som trollkarlen Gandalf i Sagan om ringen-en lugn eftertänksam helst vithårig man.
Kung Salomo i Bibeln ansågs mycket vis jmf salomonisk.
Det har funnits visa män och kvinnor genom tiderna. Frågan är om man kan hitta någon nu i Västerlandet.
Det finns inga forum för dem. Visheten har lärt dem att pengar och makt inte är viktigt och därmed hittar man dem inte i politiken, jetsetet.Hoppas i alla fall att det finns några visa gymnasielärare,då inom vilken disciplin som helst.
Är det någon som känner till en vis människa?

[Algotezza]

Finns vishet? Var finns den idag?

/Algotezza

[förstår mig själv]

Det svar som kommer för mig är ungefär, att då har man "koll", då har man klart för sig vad vår tillvaro handlar om
och vad som verkligen är viktigt i livet.

Nog med förslag?

Ja så är det. Först börja känna. Då vet man vad som är viktigt i livet. Sedan använder man hjärnan till att uppnå de goda känslorna.

[Algotezza]

Det svar som kommer för mig är ungefär, att då har man "koll", då har man klart för sig vad vår tillvaro handlar om
och vad som verkligen är viktigt i livet.

Nog med förslag?

Ja så är det. Först börja känna. Då vet man vad som är viktigt i livet. Sedan använder man hjärnan till att uppnå de goda känslorna.

Känner gör vi automatiskt och alltid. Inget vi börjar eller slutar göra vid en viss tidpunkt. Det finns inga onda känslor, bara sådana man inte vill kännas vid, sådana man skäms inför sig själv och andra för eller är rädd för.

Bejaka sina och analysera dem för att förstås sig själv bättre är vad viljan och förnuftet kan göra.

/Algotezza

[förstår mig själv]

Det är få känslor de flesta har och mycket olust. Man har stängt av känslor, sinnen. Detta är som att stänga av ögonen, öronen och tex smärta. Känslorna Defineras av det man känner, amplitud och vilken känsla. Anfåddhet känns annorlunda än ångest som känns annorlunda än orgasm osv. Känslorna är resultatet av våra liv, det som styr och anger vad som är rätt och fel. Detta är förenligt med evolutionsteorin och är nödvändigt och tillräckligt för liv. Förstår man inte detta är man psykotisk och detta leder till utrotning av människan. Om man strävar efter andra mål kommer resultatet mätt i känslor bli närmast slumpartat. Människan kommer att lida( dvs vara i helvetet) och sedan utrotas.

[Pilatus]

Filosofi är kärlek till vishet, men vad menar man då med vishet?

Erfarenhet + ett gott omdöme + klokskap + eftertänksamhet + reflekterande + känsla + tolerans + rättvis + omutbar.
Bilden av en vis man var under min uppväxt en grånad man, som exempelvis profeten som sitter lutad över sina skrifter och funderar över världens fåfänga. Eller filosofen som med stoiskt lugn löser upp till synes hopplösa problem inom etik och begreppsanalys.

[Algotezza]

Det är få känslor de flesta har och mycket olust. Man har stängt av känslor, sinnen. Detta är som att stänga av ögonen, öronen och tex smärta. Känslorna Defineras av det man känner, amplitud och vilken känsla. Anfåddhet känns annorlunda än ångest som känns annorlunda än orgasm osv. Känslorna är resultatet av våra liv, det som styr och anger vad som är rätt och fel. Detta är förenligt med evolutionsteorin och är nödvändigt och tillräckligt för liv. Förstår man inte detta är man psykotisk och detta leder till utrotning av människan. Om man strävar efter andra mål kommer resultatet mätt i känslor bli närmast slumpartat. Människan kommer att lida( dvs vara i helvetet) och sedan utrotas.

Känsloflödet rinner på av sig självt. Du kan aldrig stänga av det. Du kan ha dålig kontakt med ditt känsloflöde men det är en inre kran du inte kan stänga av. Man kan ta avstånd från och förneka delar av detta flöde men det kräver mental energi och gör en kroniskt trött, något som många dras med idag.

Är man psykotisk om man inte förstår evolutionsteorins koppling till känslorna?

Utrotar psykoser människan?

En psykos innebär inte bara lidande hela tiden, den kan även innebära lyckokänslor med och angstglück.

Det är inte lidandet som riskerar ta död på människan utan hennes girighet och oförmåga att leva i harmoni med jordklotet, kretsloppsprincipen och naturen.

/Algotezza

[reflex]

Erfarenhet + ett gott omdöme + klokskap + eftertänksamhet + reflekterande + känsla + tolerans + rättvis + omutbar.
Bilden av en vis man var under min uppväxt en grånad man, som exempelvis profeten som sitter lutad över sina skrifter och funderar över världens fåfänga. Eller filosofen som med stoiskt lugn löser upp till synes hopplösa problem inom etik och begreppsanalys.

Kanske livserfarenhet är en förutsättning. Om jag går till mig själv så tycker jag i alla fall att
jag har "lite" bättre "koll" nu, än vad jag hade under pubertetsåren, men människor är ju olika.....

[förstår mig själv]

Den som tror, fantiserar, blir upplärd, antar systemet, kulturer, normer, religioner, lagar osv. Denna människa tänker inte själv utan verkställer och sinnen dvs känslor stängs av. Denna människa förstår inte sig själv och blir inte herre över sina känslor. Utvecklas inte. Är alltså sinnessjuk, dvs sinnena fungerar inte. Spinoza, Einstein och Jesus var relativt befriade från sinnessjukdom.

[Pilatus]

Erfarenhet + ett gott omdöme + klokskap + eftertänksamhet + reflekterande + känsla + tolerans + rättvis + omutbar.
Bilden av en vis man var under min uppväxt en grånad man, som exempelvis profeten som sitter lutad över sina skrifter och funderar över världens fåfänga. Eller filosofen som med stoiskt lugn löser upp till synes hopplösa problem inom etik och begreppsanalys.

Kanske livserfarenhet är en förutsättning. Om jag går till mig själv så tycker jag i alla fall att
jag har "lite" bättre "koll" nu, än vad jag hade under pubertetsåren, men människor är ju olika.....

Ja, frågan är om man kan vara vis och samtidigt sakna livserfarenhet. Men ett långt liv leder inte automatiskt till vishet, det är en egenskap som är mer sammansatt än så.

[förstår mig själv]

Det är alltid de som tänker minst med sin egen hjärna som är sjukast. Dvs de som verkställer, gör vad andra säger. Styrs av regler, order, kulturer, normer, religioner, pengar, osv dessa får ett fattigt liv. Dessa människor upplever mest dåliga känslor i livet och utvecklas inte heller och blir omedvetna om vad som finns att hämta här i livet.

[Pilatus]

Det är alltid de som tänker minst med sin egen hjärna som är sjukast. Dvs de som verkställer, gör vad andra säger. Styrs av regler, order, kulturer, normer, religioner, pengar, osv dessa får ett fattigt liv. Dessa människor upplever mest dåliga känslor i livet och utvecklas inte heller och blir omedvetna om vad som finns att hämta här i livet.

Tråden råkar handla om vishet "förstår mig själv".