Hjärntransplantation?

[Doppil]

Hejsan!

Under den senare tiden har filosofin vuxit fram som ett gediget intresse för min del. Jag läste på ett engelskt forum där man diskuterade begreppet hjärntransplantation. Jag satte in begreppet i filosofiska termer, och vad skulle hända om nu "Kalle" dör och "Johan" är i behov utav en ny hjärna, och man transporterar "Kalles" friska hjärna till "Johan"?

Låt oss även leka med tanken, att "Kalle" skadas svårt i en bilolycka, och kroppen tar såpass mycket skada att hon inte kan fortsätta leva med den. Halva hjärnan är endast skadad, och läkaren lyckas att opererar in halvan i en annan kropp som finns tillgänglig? Personen som vaknar ur narkosen kommer inte att se ut som Kalle, men skulle han uppfatta sig som Kalle?

Lek även med tanken att efter noga forskande är inte Kalles andra hjärnhalva skadad, man opererar även in den här i en annan mans hjärna. Skulle då den här personen uppfatta sig som Kalle? Skulle det finnas två Kalle? Är det möjligt för honom att känna igen Kalles familj, vänner och liknande?

Vad tror ni? Vem är egentligen "Kalle"?

Begreppet är relativt diffust fortfarande. Vad tror ni om detta? Finns det filosofer som har diskuterat just det här? Jag har letat runt utan resultat.

MVH

[freddemalte]

Hej Doppil

Välkommen till forumet!
Bra och intressant fråga. Lurig och svår.

Under den senare tiden har filosofin vuxit fram som ett gediget intresse för min del. Jag läste på ett engelskt forum där man diskuterade begreppet hjärntransplantation. Jag satte in begreppet i filosofiska termer, och vad skulle hända om nu "Kalle" dör och "Johan" är i behov utav en ny hjärna, och man transporterar "Kalles" friska hjärna till "Johan"?

Kalle kan inte, per definition (rent principiellt), vara död och samtidigt ha en fungerande hjärna.

Låt oss även leka med tanken, att "Kalle" skadas svårt i en bilolycka, och kroppen tar såpass mycket skada att hon inte kan fortsätta leva med den. Halva hjärnan är endast skadad, och läkaren lyckas att opererar in halvan i en annan kropp som finns tillgänglig? Personen som vaknar ur narkosen kommer inte att se ut som Kalle, men skulle han uppfatta sig som Kalle?

Det beror, dels på hur Kalle har förhållit sig till sin egen identitet. Med andra ord om kalle har identifierat sig mycket med sin egen kropp och dess utseende eller mest med sitt tänkande, dels vilken hjärna som är intakt (vilka funktioner som kvarstå i hans mentala värld), dels hur bra denna tänkta transplantation de facto går.

Lek även med tanken att efter noga forskande är inte Kalles andra hjärnhalva skadad, man opererar även in den här i en annan mans hjärna. Skulle då den här personen uppfatta sig som Kalle? Skulle det finnas två Kalle? Är det möjligt för honom att känna igen Kalles familj, vänner och liknande?

Samma här som ovan. Anledningen till att jag uppfattar mig själv som den jag var igår är ju först och främst mitt minne, sedan även det sammanhang jag lever i etc. Om detta skulle förändras radikalt kommer säkert min självbild och därmed min identitetsupplevelse att ändras, dvs det behövs inte någon transplantation för att det ska ske.

Vad tror ni? Vem är egentligen "Kalle"?

Frågan är intressant och svaret bygger helt och hållet på definitioner. Identiteten för ett objekt beskrivs nästan enbart i generella termer, ty det finns alltid en detaljnivå som man inte kan hantera vad avser kravet på beskrivning av objektet/fenomenet. Om jag tar min bil som exempel, den består av en mängd komponenter som tillsammans utgör det fenomen som jag refererar till när jag avser ”min bil”. Detta är dock en mental konstruktion då någon skulle kunna byta ut den mot en extremt lik bil, byta lås och registreringsskyltar, utan att jag hade märkt något (förutsatt att likheten är extrem – eftersom jag har argusögon). Då kan man ju anse att jag inte längre kör runt med den bil jag refererar till när jag avser min bil, eller så går man med på att, så länge kraven är uppfyllda för att jag ska uppfatta det som min bil, så är det min bil. Så här är ju då frågan om bilens identitet är kopplat till dess chassinummer, registreringsnummer, till dess komponenter etc? När jag lämnar in bilen på verkstad byter de (oftast) ut några delar på bilen. Då brukar jag inte uppfatta det som att jag har fått en ny bil, men dock möjligtvis en förändrad bil. Här kan vi ju då definiera bilen som att ha fått en ny identitet (t.ex. bättre komfort) eller så refererar vi begreppet identitet till helhetsobjektet (vilket till stora delar är samma komponenter). Antagligen är det så att det finns flera olika sorters identitet som vi lätt blandar ihop, dels identitet i form av vad ett fenomen (t.ex. en bil eller en människa), utgör i relation till andra strukturer i sin omedelbara närhet (jag kallar detta fortsättningsvis för ”yttre identitet"), dels identitet i kraft av en "inre" (för egen del) bevarad helhet (idé) över tid. Om jag lämnar min bil (vilken förvisso kan ha en intrinsikal kärna av vara, men dock inte ett medvetande) och fokuserar på människan istället så utgör ju min identitet, dels den jag uppfattas som av min omgivning, vilket bibehålls genom en rad egenheter (egenskaper - eller vad man nu ska kalla det), t.ex. utseende, beteende, personlighet, gemensamma minnen med mera. Ju fler av dessa som förändras kraftfullt, desto svårare för omgivningen att se den röda tråden i den "yttre identiteten". Vidare har vi då den identitet som man skulle kunna kalla den "inre identiteten", dvs när medvetandetillståndet hos person A refererar till sin egen identitet är detta säkert väldigt komplicerat och handlar, dels om hur den "yttre identiteten" hålls vid liv i kombination med att det finns en sammanhängande röd tråd av minnen och kontext i själva medvetandetillståndet. Med andra ord kräver den "inre identiteten" att personen har ett väl fungerande minne samt ser en kontext i hur denne lever sitt liv. Om man rotar ordentligt i hjärnforskningens historia kan man säkert hitta några fall där personer fått skador, tumörer eller blodproppar som lett till att personen förlorat förmågan att uppfatta sin egen person som en egen individ, dvs blivit identitetslös. Vidare kan man tänka sig att t.ex två enäggstvillingar som uppfostras utan någon åtskillnad av deras person får en betydligt svagare "inre identitet" än vad gemene man har (?). Det finns ytterligare en identitet som jag inte tagit upp innan och det är den unika identiteten, dvs att något kan enbart vara sig själv och inget annat. Vad jag avser här, med ”unik identitet” är då att om vi tänker oss att det på en planet långt bort finns en person som både till inre- och yttre identitet är oskiljaktig från mig, så är ändå den personen inte jag. På samma sätt med en bil med exakt samma kvantfysiska strukturella konfiguration som min bil kan ändå inte vara min bil då min bil är unik. ”Hemligheten” i detta är två faktorer. Tid och rum. Om ett fenomen A sker i tidpunkten t och på platsen Z så kan det inte finnas något annat fenomen som är identiskt med A utan att vara strukturellt likadant som A samt ske i tidpunkten t på platsen Z. Om något av dessa kriterier inte är uppfyllda är det andra fenomenet (låt oss kalla det A*) antagligen extremt likt, men dock inte identiskt med A.

Så för att sammanfatta texten ovan ser jag tre tydliga identitetsbegrepp:

1. Inre identitet (upplevelseberoende: minne, psyke etc). Den du frågar om i din frågeställning.

2. Yttre identitet (definitionsberoende: sociala processer, hierarkiska detaljnivåer). Hur andra uppfattar individen i fråga.

3. Unik identitet (a priori). Den personen helt enkelt är, vilket måste specificeras för varje givet ögonblick.

Så svaret på frågan ”vem jag är” blir då:

1. Den jag upplever mig vara

2. Det som omgivningen definierar mig som

3. Den jag är

Här ett intressant föredrag i ämnet: http://www.youtube.com/watch?v=MYDWbM6SqIw

Och här ett annat: http://www.youtube.com/watch?v=ifIbyexApas

Begreppet är relativt diffust fortfarande. Vad tror ni om detta? Finns det filosofer som har diskuterat just det här? Jag har letat runt utan resultat.

Ja, Derek Parfit är väl den mest känd av moderna filosofer: http://sv.wikipedia.org/wiki/Derek_Parfit

Läs hans bok Reasons and Persons, den tar upp de frågor du är intresserad av.

Av tidigare filosofer är nog David Hume den som har diskuterat detta mest: http://web.mnstate.edu/gracyk/courses/w ... .iv.vi.htm

Här har du en intressant och bra artikel i ämnet: http://plato.stanford.edu/entries/identity-personal/

Tobias Hansson Wahlberg forskar i ämnet: http://www.fil.lu.se/person/TobiasHanssonWahlberg

Här är ett Filosofiska Rummet om Identitet: http://sverigesradio.se/sida/artikel.as ... kel=778145

Hälsar Fredrik

[förstår mig själv]

Han skulle uppfatta sig som Kalle men uppfatta att han hade en annan kropp. Styrkan och mängden av inkommande signaler skulle ju vara annorlunda. Känslor som tex andnöd, syn, hörsel, sensorisk, proprioception osv skulle vara annorlunda. Troligen skulle det ta tid innan han kunde höra se och gå. Hjärnan måste anpassa sig till den nya inputen. Detta är främst en neorologisk fråga.

[Jörgen]

Läkevetenskapen medger att man opererar bort en skadad hjärnhalva,
och att både patienten och personen överlever.

Patienten vaknar upp efter operationen halvförlamad,
men kvarvarande hjärnan kan medels terapi tränas upp att
så småningom överta kontrollen för hela kroppen på nytt.

Jag förmodar dock att ena ögat förblir icke-seende,
det ögat som kanske inte längre är kopplat till hjärna.

Att koppla ihop 2 olika hjärnhavor i samma kropp torde så småningom leda till en ny individ som innehade minnen och erfarenheter av två individer, eller också får så man 2 individer i samma kropp som var och en värnar om sin individualitet.

Ett till alternativ vore att man dubblerade operationen, och gjorde 2 stycken seperata individer i var sin kropp med var sina två urprungliga individers olika hjärnhalvor.

Poängen? Intressant experiment?

[förstår mig själv]

Håller med ganska interessant. Man kan fundera över detta. Ögat kommer inte att kunna skicka in input till hjärnan om kabeln dvs nerven inte är inkopplad. Syncentra sitter bilateralt har jag för mig. Skämma lite ska nog orka ta fram neurologiboken och ge ett svar på detta. Dvs hur signalerna korsas på sin väg in till hjärnan. Det intressanta är ju att hjärnan är inställd på ögonen. Kalibrerad kan vi kalla det för. I syncentra tolkas ju input från ögonen och inputen ska vara förenlig med massa annat för att allt ska stämma. Upplevelsen av bilden beror ju på input och det som tidigare kommit in. Kalla det det vi har lärt oss.

[Jörgen]

I en framtida religion gifter man sig högtidligen i en operationssal
och byter hjärnhalvor med varandra
till en trollkarlcyborgs vilda dans och sång.

Och ett ögå också. Och hjärtat.

Och könsorgan, livmodern tas ut och sätts in
i ett mobilt livsuppehällande system som sköter om
den snuskiga arbetsamma detaljen av ett äktenskap.

Så trycker man om en knapp så sätter den igång,
medans det gifta paret kan filosofera i ro.

[Ben]

-------------

[förstår mig själv]

I en framtida religion gifter man sig högtidligen i en operationssal
och byter hjärnhalvor med varandra
till en trollkarlcyborgs vilda dans och sång.

Och ett ögå också. Och hjärtat.

Och könsorgan, livmodern tas ut och sätts in
i ett mobilt livsuppehällande system som sköter om
den snuskiga arbetsamma detaljen av ett äktenskap.

Så trycker man om en knapp så sätter den igång,
medans det gifta paret kan filosofera i ro.

Jag kan iprincip garantera att detta kommer aldrig att ske. Inte för att det är omöjligt utan rimligen bör det ta några hundra år minst och om vi fortfarande inte förstått att detta är vansinne så måste vi ha gått under. Vill vi detta har vi inte förstått oss själva och alltså måste vi ha gjort miljarders miljarders vanvettiga rörelser som lett till utrotning.

[Antimonetarist]

Frågan känns på något sätt, som jag inte för tillfället kan förklara, nära besläktad med denna: Om ett par kloner föds ur konstgjorda livmödrar, uppfostras i identiska rum, och serveras mat och dylikt ur automater styrda av synkroniserade atomur, kommer de att tänka samma tankar? Röra sig likadant genom rummen? Antagligen inte, en aldrig så marginell skillnad kan få stora konsekvenser i ett så känsligt system som hjärnan är, men betydligt väsentligare: vad kommer att skilja dem åt? Kommer de att resonera likadant? Vem är vem? Skulle de rent av vara samma person? Om man sympatiserar med dem som resonerar att personen är summan av genarvet plus upplevelserna, så ja. Men saker ter sig annorlunda när de drivs in absurdum.