För det mesta är alla program som visas på TV plågsamt ytliga och mest avsedda att underhålla. Ibland händer det dock att man finner något som ändå kan vara intressant. Igår till exempel visades ett program om Buddhas liv och kamp för att bli "upplyst" . Trots att detta program också var rätt så ytligt så var det i alla fall intressant för den som inte är så bevandrad inom Buddhismen. Min första tanke är att det visar att Buddhismen vilar på samma minst sagt bräckliga grund som kristendomen.
Mycket handlar om att förstå meningen med livet och att förstå världen och man får verkligen säga att Siddharta kämpade hårt för att nå denna insikt. Han höll på att stryka med på kuppen. Vad han kom fram till är i stort sett samma sak som den som aldrig ägnat sig åt grubblerier om existentiella frågor redan vet. Nämligen att livet är till för att levas efter bästa förmåga.
Till exempel:
Jag tycker själv att jag förstår meningen med livet och att jag förstår världen.
Betyder det att jag verkligen också gör det?
Ingen aning, men spelar det egentligen någon roll.
Räcker det inte med att jag själv tycker att jag förstår världen och meningen med livet?
Buddhismen
Moderator: Moderatorgruppen
Buddhismen
filosofi är att göra det begripliga obegripligt
Buddhismen
reflex skrev:Jag tycker själv att jag förstår meningen med livet och att jag förstår världen.
Betyder det att jag verkligen också gör det?
Ingen aning, men spelar det egentligen någon roll.
Räcker det inte med att jag själv tycker att jag förstår världen och meningen med livet?
Kan man förstå någonting sådant som meningen med livet?
Vad innebär det att förstå något?
Har det med kunskap om det som förståelsen omfattar?
Moderator
Buddhismen
Pilatus skrev:reflex skrev:Jag tycker själv att jag förstår meningen med livet och att jag förstår världen.
Betyder det att jag verkligen också gör det?
Ingen aning, men spelar det egentligen någon roll.
Räcker det inte med att jag själv tycker att jag förstår världen och meningen med livet?
Kan man förstå någonting sådant som meningen med livet?
Vad innebär det att förstå något?
Har det med kunskap om det som förståelsen omfattar?
Man måste till att börja med förstå vad man menar med förstå. Orden är våra verktyg och kan ibland vara för trubbiga.
Jag ska försöka göra min egen bild av vad det innebär att förstå.
Förståelse måste innehålla ett mått av kunskap.
Men hur vet vi om denna "kunskap" är sann? Det kan vi tyvärr aldrig veta.
Vissa menar säkert att det som står i Bibeln är kunskap. Min kunskap är kanske inte densamma som din kunskap.
Alltså kan kunskap även reduceras till övertygelse om hur det förhåller sig grundad på egna "erfarenheter".
Jag ser att det här resonemanget leder fram till att kunskap mer eller mindre är en illusion.
Kunskap kan grunda sig på erfarenhet eller på studier av olika slag. Kunskapen måste vara mer värd ju mer den har att "luta sig mot".
Förståelsen av denna kunskap och de slutsatser man drar av sin eventuella kunskap är att förstå.
Gick det här att "förstå"?
filosofi är att göra det begripliga obegripligt
Buddhismen
reflex skrev:Räcker det inte med att jag själv tycker att jag förstår världen och meningen med livet?
Om du anser att det räcker så räcker det. Om du vill forska mer om livet så bör du väl göra det.
En av de skillnader som jag observerat mellan buddismen och abrahamsreligionerna är att den förstnämnda inte försöker pracka på dig definitionen om rätt och fel, himlen och helvetet. Buddhismen talar om vad som högst troligen är bra för dig respektive vad som högst troligt är dåligt för dig. Buddhismens mål är att du ska må som bra som möjligt.
Abrahamsreligionerna predikar för andra om vad som är rätt och fel, skrivet i sten. Målet med religionerna är att du ska prisa Gud, och om du gör det tillräckligt bra så blir du belönad med 72 oskulder och en ny Pontiac GTO.
Det finns inga krig, bara inre konflikter.
Buddhismen
reflex skrev:Men hur vet vi om denna "kunskap" är sann? Det kan vi tyvärr aldrig veta.
Jodå, det kan vi. Kunskap är sann, berättigad tro.
Alltså kan kunskap även reduceras till övertygelse om hur det förhåller sig grundad på egna "erfarenheter".
Det krävs mer än enbart iakttagelse för att kunna förklara t ex årstidsväxlingar. Kunskap kräver i många fall en teori som förklarar varför något händer.
Moderator
Buddhismen
Pilatus skrev:Jodå, det kan vi. Kunskap är sann, berättigad tro.
Det krävs mer än enbart iakttagelse för att kunna förklara t ex årstidsväxlingar. Kunskap kräver i många fall en teori som förklarar varför något händer.
Jodå, all kunskap kan sägas vara ett slags tro, men vem avgör om den är sann och berättigad?
På sätt och vis kan allt som vi grundar våra ståndpunkter på kallas för olika former av "erfarenheter".
filosofi är att göra det begripliga obegripligt
Buddhismen
Silver skrev:reflex skrev:Räcker det inte med att jag själv tycker att jag förstår världen och meningen med livet?
Om du anser att det räcker så räcker det. Om du vill forska mer om livet så bör du väl göra det.
En av de skillnader som jag observerat mellan buddismen och abrahamsreligionerna är att den förstnämnda inte försöker pracka på dig definitionen om rätt och fel, himlen och helvetet. Buddhismen talar om vad som högst troligen är bra för dig respektive vad som högst troligt är dåligt för dig. Buddhismens mål är att du ska må som bra som möjligt.
Abrahamsreligionerna predikar för andra om vad som är rätt och fel, skrivet i sten. Målet med religionerna är att du ska prisa Gud, och om du gör det tillräckligt bra så blir du belönad med 72 oskulder och en ny Pontiac GTO.
Ett citat från en kristen sång (som kan tolkas på ett annat sätt):
Låt mig växa stilla, som ett träd i skogen
gör mig i det lilla, för det stora mogen
filosofi är att göra det begripliga obegripligt
Buddhismen
reflex skrev:Pilatus skrev:Jodå, det kan vi. Kunskap är sann, berättigad tro.
Det krävs mer än enbart iakttagelse för att kunna förklara t ex årstidsväxlingar. Kunskap kräver i många fall en teori som förklarar varför något händer.
Jodå, all kunskap kan sägas vara ett slags tro, men vem avgör om den är sann och berättigad?
Först måste vi bestämma oss för vad som menas med att en utsaga är sann. Enligt korrespondensteorin är ett påstående P sant om och endast om det överensstämmer med verkligheten. Så om jag säger att det enligt kalendern är det måndag i dag, så är det inte alltför komplicerat att avgöra om påståendet stämmer med din egen uppfattning. Det vi uttalar med anspråk på att vara sant måste kunna beläggas.
Och vi kan även konstatera att det finns goda skäl för påståendet att den 14 januari 2013 är en måndag. Någon avvikande uppfattning kan kanske finnas enligt någon annan kronologi än den vi vant oss vid. Men det är en invändning som jag i så fall vill höra.
På sätt och vis kan allt som vi grundar våra ståndpunkter på kallas för olika former av "erfarenheter".
Njae, det verkar diskutabelt. En person Nisse kan ju lätt inta en ståndpunkt att fri hastighet borde införas på våra motorvägar. Men det är svårt att tänka sig att Nisse skall kunna grunda denna åsikt på någon svensk erfarenhet. Tyska motorvägar kanske har en annan standard och även där finns rekommendationer om en begränsning av hastigheten.
Moderator
Buddhismen
Pilatus skrev:reflex skrev:Pilatus skrev:Jodå, det kan vi. Kunskap är sann, berättigad tro.
Det krävs mer än enbart iakttagelse för att kunna förklara t ex årstidsväxlingar. Kunskap kräver i många fall en teori som förklarar varför något händer.
Jodå, all kunskap kan sägas vara ett slags tro, men vem avgör om den är sann och berättigad?
Först måste vi bestämma oss för vad som menas med att en utsaga är sann. Enligt korrespondensteorin är ett påstående P sant om och endast om det överensstämmer med verkligheten. Så om jag säger att det enligt kalendern är det måndag i dag, så är det inte alltför komplicerat att avgöra om påståendet stämmer med din egen uppfattning. Det vi uttalar med anspråk på att vara sant måste kunna beläggas.
Och vi kan även konstatera att det finns goda skäl för påståendet att den 14 januari 2013 är en måndag. Någon avvikande uppfattning kan kanske finnas enligt någon annan kronologi än den vi vant oss vid. Men det är en invändning som jag i så fall vill höra.
Det kan mycket väl finnas ett annat samhälle någonstans på jorden som har en helt annan tideräkning precis som du säger. Enligt deras inställning är det inte alls måndagen den 14 januari 2013. Samma dag på samma planet men två olika sanningar!!
På sätt och vis kan allt som vi grundar våra ståndpunkter på kallas för olika former av "erfarenheter".
Njae, det verkar diskutabelt. En person Nisse kan ju lätt inta en ståndpunkt att fri hastighet borde införas på våra motorvägar. Men det är svårt att tänka sig att Nisse skall kunna grunda denna åsikt på någon svensk erfarenhet. Tyska motorvägar kanske har en annan standard och även där finns rekommendationer om en begränsning av hastigheten.
Måste man verkligen begränsa vad man betraktar som erfarenhet till något man fysiskt varit med om. Allt som man gör och tar del av under livet kan väl betraktas som ett slags erfarenhet.
filosofi är att göra det begripliga obegripligt
Buddhismen
Det finns en ganska intressant filosofilektion på youtube om frågan om fri vilja kontra determinism av 'Sisyphus Redeemed'. Varning för spoilers...
Lektionen handlade alltså om fri vilja vs determinism. Det som var intressant var att SR visade på att vissa av de filosofiska begrepp som vi använder inte ger oss någon ny förståelse utan bara omformulerar vad vi redan vet men med andra ord. Han tog som exempel idén om "Elan Vital" som Henri Bergson beskrev i början av 1900 talet. Bergson observerade att det finns en skillnad mellan levande varelser och döda föremål och han kom fram till att levande varelser har något som döda föremål saknar och han kallade detta något för "Elan Vital", eller "livskraft". Vad SR förklarade var att detta begrepp ger sken av att förklara saken men utan att ge oss någon ny förståelse. Det är samma fenomen oavsett om man kallar det för levande eller döda föremål. Att säga att levande varleser har "Elan Vital" är samma sak som att säga att dom är levande och därför olika döda föremål. Vi har därför inte kommit någonvart, bara hittat på ett nytt ord för samma sak.
Diskussionen om fri vilja vs determinism präglas av samma skenförklaringar, nämligen att det verkar som att vi har en "fri vilja" och därför inte fungerar som en robot enligt determinismen. Men det är ju egentligen samma sak som att säga att vi kan välja vad vi vill göra. Saker som vi redan vet men som inte ger oss någon djupare förståelse för vad det är som faktiskt händer. Det hela blir endast ett semantiskt problem eller diskussion.
Vad gäller Buddhismen och dess "upplysning" så verkar vi återigen hamna i samma dilemma. Vi kan observera att vissa människor tycks vara klokare än andra och undrar alltså hur det kan komma sig. Vi kan då hitta på att dessa unika individer måste ha uppnåt ett högre medvetandestatium än andra. Vilket ju är ett annat sätt att säga samma sak, de är klokare / har ett "högre medvetande". Hur har de då uppnått detta högre medvetande? De har då uppnått "upplysning". Vilket innebär att de har "förståelse" eller "insikt". Med andra ord så har vi återigen bara omdefinierat samma sak, de är klokare än andra, de har "insikt" de har "högre medvetande" vilket är samma sak som att säga att de är klokare än andra och därigenom har vi inte uppnått någon förståelse bara gett nya namn på redan kända förhållanden.
Oavsett de metoder som Buddhismen lär ut för att uppnå dessa tillstånd så spelar det mindre roll. Det som spelar roll i sammanhanget är att vi inte blivit ett dugg klokare på vad som faktiskt är skillnaden mer än vad vi redan vet samtidigt som vi inte fått reda på nånting alls om vad som faktiskt gör dessa unika individer klokare än andra. Buddhismen har sin förklaring på detta men jag tror de flesta hört den vid det här laget och behöver inte upprepa den här. Vad som är märkligt i sammanhanget är att samtidigt som Buddhismen gör visdom till något extremt mystiskt och teologiskt så har vi faktiskt en betydligt mer jordnära förklaring på hur människor blir klokare. Helt enkelt ålder, erfarenhet, studier, reflektion, relationer och kreativt arbete. Saker som man lär sig genom att leva ett vanligt liv med upp och nedgångar, med och motgångar.
Problemet med denna jordnära förklaring är kanske att den är för tråkig. Folk vill inte höra detta för de vet redan att det förhåller sig på detta sättet. Det är betydligt mer spännande att låta sig svepas in i mystik och ritualer och gå omkring i religiösa dräkter och tro att man lär sig något som bara de väldigt speciella kan förstå.
SR menar i frågan om fri vilja vs determinism att istället för att försöka förklara något med nya termer istället ställa frågan på ett sätt att den går att besvara. Genom att fråga vad vi egentligen försöker att förklara. SR ger den fantastiskt simpla omformuleringen av frågan till att bli "Hur kan man förklara mänskligt beteende?". Genom att formulera frågan så så har vi något reellt att studera och kan därför hitta svar. Likadant kan man tänka sig frågan om meningen med livet att istället fråga "Vad är det viktigaste för mig?" eller "Finns det något som är lika viktigt för alla överallt när som helst?" eller kanske "Vilken fråga är den viktigaste frågan och varför?".
Då har man iallafall någonstans ett börja från. Men det verkar som att folk inte är intresserade av dessa frågor, för de vet redan vad som är viktigast för dem. De vet redan att alla inte är överens om vad som är viktigast och bryr sig oftast inte heller. Inte heller bryr de sig särskilt mycket om vad som är den viktigaste frågan för det är ju självklart deras egen fråga! Så finns det egentligen något hopp för filosofi om nu allt vi vill veta är saker som vi redan vet, men som filosofin och religionen bara gett nya namn på?
Vad vi istället tycks stå inför är inte problemet med tillvaron, utan det enorma berg av skenförklaringar som filosofin och särskilt religionen gett oss. Där en enkel observation kan bekräfta att det finns en skillnad mellan levande och döda saker har religionen skapat en massiv teoretisk överbyggnad som sägs ska "förklara" dessa skillnader, att det finns en varelse som har som syfte att ge saker liv och styra världen och säga vad som ska leva och vad som ska dö. Därefter ytterligare "förklaringar" på vad som därför måste hända då man dör och varför vi finns till och alla sådana saker. Så det svåraste för filosofen kan inte vara att hitta på nya förklaringar på varför saker är som de är, utan att lära sig stå ut med vad han redan vet. Men vad är egentligen värre, att lära sig att stå ut med sådant som upplevs som tråkigt eller att måsta förhålla sig till oändliga spekulationer som i slutändan bara leder tillbaka till utgångspunkten, och likt Sisyphus rulla upp samma sten om och om igen bara för att se den rulla tillbaka.
Lektionen handlade alltså om fri vilja vs determinism. Det som var intressant var att SR visade på att vissa av de filosofiska begrepp som vi använder inte ger oss någon ny förståelse utan bara omformulerar vad vi redan vet men med andra ord. Han tog som exempel idén om "Elan Vital" som Henri Bergson beskrev i början av 1900 talet. Bergson observerade att det finns en skillnad mellan levande varelser och döda föremål och han kom fram till att levande varelser har något som döda föremål saknar och han kallade detta något för "Elan Vital", eller "livskraft". Vad SR förklarade var att detta begrepp ger sken av att förklara saken men utan att ge oss någon ny förståelse. Det är samma fenomen oavsett om man kallar det för levande eller döda föremål. Att säga att levande varleser har "Elan Vital" är samma sak som att säga att dom är levande och därför olika döda föremål. Vi har därför inte kommit någonvart, bara hittat på ett nytt ord för samma sak.
Diskussionen om fri vilja vs determinism präglas av samma skenförklaringar, nämligen att det verkar som att vi har en "fri vilja" och därför inte fungerar som en robot enligt determinismen. Men det är ju egentligen samma sak som att säga att vi kan välja vad vi vill göra. Saker som vi redan vet men som inte ger oss någon djupare förståelse för vad det är som faktiskt händer. Det hela blir endast ett semantiskt problem eller diskussion.
Vad gäller Buddhismen och dess "upplysning" så verkar vi återigen hamna i samma dilemma. Vi kan observera att vissa människor tycks vara klokare än andra och undrar alltså hur det kan komma sig. Vi kan då hitta på att dessa unika individer måste ha uppnåt ett högre medvetandestatium än andra. Vilket ju är ett annat sätt att säga samma sak, de är klokare / har ett "högre medvetande". Hur har de då uppnått detta högre medvetande? De har då uppnått "upplysning". Vilket innebär att de har "förståelse" eller "insikt". Med andra ord så har vi återigen bara omdefinierat samma sak, de är klokare än andra, de har "insikt" de har "högre medvetande" vilket är samma sak som att säga att de är klokare än andra och därigenom har vi inte uppnått någon förståelse bara gett nya namn på redan kända förhållanden.
Oavsett de metoder som Buddhismen lär ut för att uppnå dessa tillstånd så spelar det mindre roll. Det som spelar roll i sammanhanget är att vi inte blivit ett dugg klokare på vad som faktiskt är skillnaden mer än vad vi redan vet samtidigt som vi inte fått reda på nånting alls om vad som faktiskt gör dessa unika individer klokare än andra. Buddhismen har sin förklaring på detta men jag tror de flesta hört den vid det här laget och behöver inte upprepa den här. Vad som är märkligt i sammanhanget är att samtidigt som Buddhismen gör visdom till något extremt mystiskt och teologiskt så har vi faktiskt en betydligt mer jordnära förklaring på hur människor blir klokare. Helt enkelt ålder, erfarenhet, studier, reflektion, relationer och kreativt arbete. Saker som man lär sig genom att leva ett vanligt liv med upp och nedgångar, med och motgångar.
Problemet med denna jordnära förklaring är kanske att den är för tråkig. Folk vill inte höra detta för de vet redan att det förhåller sig på detta sättet. Det är betydligt mer spännande att låta sig svepas in i mystik och ritualer och gå omkring i religiösa dräkter och tro att man lär sig något som bara de väldigt speciella kan förstå.
SR menar i frågan om fri vilja vs determinism att istället för att försöka förklara något med nya termer istället ställa frågan på ett sätt att den går att besvara. Genom att fråga vad vi egentligen försöker att förklara. SR ger den fantastiskt simpla omformuleringen av frågan till att bli "Hur kan man förklara mänskligt beteende?". Genom att formulera frågan så så har vi något reellt att studera och kan därför hitta svar. Likadant kan man tänka sig frågan om meningen med livet att istället fråga "Vad är det viktigaste för mig?" eller "Finns det något som är lika viktigt för alla överallt när som helst?" eller kanske "Vilken fråga är den viktigaste frågan och varför?".
Då har man iallafall någonstans ett börja från. Men det verkar som att folk inte är intresserade av dessa frågor, för de vet redan vad som är viktigast för dem. De vet redan att alla inte är överens om vad som är viktigast och bryr sig oftast inte heller. Inte heller bryr de sig särskilt mycket om vad som är den viktigaste frågan för det är ju självklart deras egen fråga! Så finns det egentligen något hopp för filosofi om nu allt vi vill veta är saker som vi redan vet, men som filosofin och religionen bara gett nya namn på?
Vad vi istället tycks stå inför är inte problemet med tillvaron, utan det enorma berg av skenförklaringar som filosofin och särskilt religionen gett oss. Där en enkel observation kan bekräfta att det finns en skillnad mellan levande och döda saker har religionen skapat en massiv teoretisk överbyggnad som sägs ska "förklara" dessa skillnader, att det finns en varelse som har som syfte att ge saker liv och styra världen och säga vad som ska leva och vad som ska dö. Därefter ytterligare "förklaringar" på vad som därför måste hända då man dör och varför vi finns till och alla sådana saker. Så det svåraste för filosofen kan inte vara att hitta på nya förklaringar på varför saker är som de är, utan att lära sig stå ut med vad han redan vet. Men vad är egentligen värre, att lära sig att stå ut med sådant som upplevs som tråkigt eller att måsta förhålla sig till oändliga spekulationer som i slutändan bara leder tillbaka till utgångspunkten, och likt Sisyphus rulla upp samma sten om och om igen bara för att se den rulla tillbaka.
Buddhismen
Är man färgblind till den grad att allting blir svart eller vitt så lär man därefter ut att "så här ser jorden ut". Om man inte klarar av att se det andrar gör så är det mest logiska att det inte heller finns. Och att det rationella är mest logiskt är ju logiskt.
Så länge slumpen inte är motbevisad så får deterministerna och ateisterna lugna sina högafflar och inse: tyvärr, inte heller denna gång nådde ni ända fram till målet. Jorden är inte rundare än vad vi kan beräkna den till.
Så länge slumpen inte är motbevisad så får deterministerna och ateisterna lugna sina högafflar och inse: tyvärr, inte heller denna gång nådde ni ända fram till målet. Jorden är inte rundare än vad vi kan beräkna den till.
Det finns inga krig, bara inre konflikter.
Buddhismen
Sceptisk skrev:Lektionen handlade alltså om fri vilja vs determinism.
Det finns filosofer som hävdar att fri vilja och determinism inte utesluter varann, kompatibilism.
Diskussionen om fri vilja vs determinism präglas av samma skenförklaringar, nämligen att det verkar som att vi har en "fri vilja" och därför inte fungerar som en robot enligt determinismen.
Vi är ett slags biologiska robotar med möjlighet att välja våra handlingar. Det är inte endast "som det verkar".
Vad som är märkligt i sammanhanget är att samtidigt som Buddhismen gör visdom till något extremt mystiskt och teologiskt så har vi faktiskt en betydligt mer jordnära förklaring på hur människor blir klokare. Helt enkelt ålder, erfarenhet, studier, reflektion, relationer och kreativt arbete. Saker som man lär sig genom att leva ett vanligt liv med upp och nedgångar, med och motgångar.
Det finns förstås många människor som uppnått mogen ålder, som studerat och reflekterat, men som likväl gör stolliga saker. Samtidigt finns det människor med slätstruken begåvning som handlar vist, de brukar det förstånd de har och handlar klokt, gör bra saker. Frågan vinner inte på att trivialiseras. Buddhisterna har kanhända tänkt på frågan ett eller ett par varv mer än att frågan om visdom enkelt kan reduceras till livserfarenhet.
SR menar i frågan om fri vilja vs determinism att istället för att försöka förklara något med nya termer istället ställa frågan på ett sätt att den går att besvara. Genom att fråga vad vi egentligen försöker att förklara. SR ger den fantastiskt simpla omformuleringen av frågan till att bli "Hur kan man förklara mänskligt beteende?".
Det var ju en enkelt formulerad fråga på ett mycket omfattande och komplext problem. Det förefaller dock inte självklart att något svar infinner sig för att vi formulerar oss enkelt om mänskligt beteende.
Moderator
Buddhismen
reflex skrev:Min första tanke är att det visar att Buddhismen vilar på samma minst sagt bräckliga grund som kristendomen.
Mycket handlar om att förstå meningen med livet och att förstå världen och man får verkligen säga att Siddharta kämpade hårt för att nå denna insikt. Han höll på att stryka med på kuppen. Vad han kom fram till är i stort sett samma sak som den som aldrig ägnat sig åt grubblerier om existentiella frågor redan vet. Nämligen att livet är till för att levas efter bästa förmåga.
Jag håller inte med dig om att Buddhismen vilar på samma grund som Kristendomen. Den största skillnaden är att Kristus, även om många av hans ideal var beundransvärda, baserade sin filosofi på att den bygger på himmelska band mellan honom och Gud. Buddhismen har ingen motsvarighet till Gud, det var nämligen en av huvudskälen till att Buddha gick emot Hinduismens koncept av Brahman.
reflex skrev:Jag tycker själv att jag förstår meningen med livet och att jag förstår världen.
Betyder det att jag verkligen också gör det?
Ingen aning, men spelar det egentligen någon roll.
Räcker det inte med att jag själv tycker att jag förstår världen och meningen med livet?
Egen förståelse av meningen med livet är bara en komponent av att verkligen förstå det. Ta exempelvis missbrukaren Olof som injicerar sig dagligen med heroin och dricker liter av alkohol per vecka. Har han funnit sin mening med livet? Nej, det finns uppenbarligen bättre vägar för Olof att ta även om hans direkta självinsikt inte räcker till, det behövs istället insikt utifrån, något som kommer från en annan hjärna än hans. Olof har inte mer fri vilja att "hämta" insikt än någon annan människa, och den förmågan hindras ytterligare av att han genom sitt missbruk bryter band med människor som skulle kunna ge honom nya synvinklar på tillvaron. Fri vilja är enligt mig en illusion. Han har inte en egen fri vilja att välja rätt väg endast genom att sitta ner och fundera på saken.
Buddhismen
Jag kollade en gång till på slutdelen av programmet om Buddha.
Intrycket kvarstår. Det enda han uppnådde med alla sina strävanden och sitt självplågeri var ju vad alla människor innerst inne redan vet.
Att bli upplyst är således att bli medveten om det man innerst inne redan vet.
Resten av Buddhismen är troligen bara sånt som andra människor med skiftande motiv byggt på under de femhundra år som denna religion fördes vidare genom muntlig tradition.
Intrycket kvarstår. Det enda han uppnådde med alla sina strävanden och sitt självplågeri var ju vad alla människor innerst inne redan vet.
Att bli upplyst är således att bli medveten om det man innerst inne redan vet.
Resten av Buddhismen är troligen bara sånt som andra människor med skiftande motiv byggt på under de femhundra år som denna religion fördes vidare genom muntlig tradition.
filosofi är att göra det begripliga obegripligt
Buddhismen
reflex skrev:Att bli upplyst är således att bli medveten om det man innerst inne redan vet.
I Wikipedia kan man läsa att Siddhartha under intensiv meditation nådde något som beskrivits som uppvaknande/upplysning eller Nirvana – ett transcendent tillstånd där han med enormt utsträckt medvetande lämnade alla mänskliga begrepp och erfarenheter och passerade de gränser som skiljer människan från Det absoluta.
Att bli upplyst tycks ha haft en helt annan innebörd för Siddhartha än för flertalet andra människor som inte ägnar meditation särskilt mycket intresse.
Moderator
Återgå till "Religion och andlighet"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 14 och 0 gäster