Det är svårt för människan att acceptera förändringar.
Det är människans största dilemma som skapar lidande
i alla möjliga former.
Ondskan skapar vi själva genom att försöka kämpa
emot naturens egna lagar som är både i som utanför
oss. Vi är ju den själva, men eftersom vi är har miss-
förstått oss själva så missförstår vi även livet själv.
Allt börjar i psyket... Människan är än idag dold eller
människan har än idag valt att inte se verkligheten för
vad den är.
Sluta slåss mot livet, för livet själv vinner ALLTID,
du är bara en ynka manifestation av den =)
Men tänk på att via människan har vi möjligheten att
bli medvetna om oss själva. Vore ju lite synd att sumpa
chansen vi har att veta vad vi egentligen är...
För människan håller faktikt på att utrotas, vi är bara en
art bland de andra som oxå har börjat sin väg mot slutet.
Men det behöver inte bli så... vi väljer ju själva. =)
Jag har redan gjort mitt val. Jag vill leva och känna mitt
riktiga jag och kroppen är den jag använder för att få
uttryck för mig själv...
Så det som egentligen skriver här är inte en människa
utan en form av kraft som strömmar genom den som
utanför den. Det är jag det och det är du med så som
allt annat levande i denna som alla andra universum.
Det är livet själv som skriver =)
Dö så förstår du vad du är
Moderator: Moderatorgruppen
Vilken fin predikan.
Jag känner dock ett visst motstånd mot vad livet genom mathias skriver, och det är det här med ynka manifestation, för livet genom Angelina ser det mer som en magnifik manifestation, och att slåss mot livet är att slåss mot sig själv och om livet alltid vinner, så vinner alltså alltid jag. Man skapar sin egen verklighet. Vill man se livet som något externt och sig själv som ynka, så är det vad man får uppleva. Kampen finns nog där som en morot, en motivation att agera. Man söker upp den för att man behöver den, motståndet triggar motivationen såsom solen triggar blomman att slå ut.
Jag känner dock ett visst motstånd mot vad livet genom mathias skriver, och det är det här med ynka manifestation, för livet genom Angelina ser det mer som en magnifik manifestation, och att slåss mot livet är att slåss mot sig själv och om livet alltid vinner, så vinner alltså alltid jag. Man skapar sin egen verklighet. Vill man se livet som något externt och sig själv som ynka, så är det vad man får uppleva. Kampen finns nog där som en morot, en motivation att agera. Man söker upp den för att man behöver den, motståndet triggar motivationen såsom solen triggar blomman att slå ut.
-
TMA_c
Angelina
Predikan *hehe... låter så... vet inte... religiöst och strikt och instängt,
kantigt och stramt. Predikan låter som om man sade nått som är på
ett visst sätt.
Det är inte vad jag här förmedlar. Jag försökte iaf. tala för friheten att vara det man är... Att bara vara det man är och inte det man vil vara ngt.
specifikt. Visst är vi fria till en viss mån, men reptilhjärnan är alltid där
oftast mer eller mindre och trotsar.
"Jag känner dock ett visst motstånd mot vad livet genom mathias skriver"
Varför ?
Bara gör det du gör, tyck det du tycker för stunden.
Med ynka manifestation menar jag kroppen (intellektet - hjärnan),
den är så liten jämfört med livet själv som flöder via kroppen.
Då menar jag att vad intellektet vill och gör är pytteliten i sammanhanget
samtidigt som den fungerar som ett verktyg för själen om man nu vill kalla det så. Så den kan vara jätteliten samtidigt som den kan vara stor.
Det är paradoxalt, helt beroendes på från vilket perspektiv man ser det
ifrån.
Och ja, livet själv... energin...själen... vinner alltid tillslut, men ibland
utan att man märker är ju hjärnan där och protesterar och sätter
käppar i hjulet. Hjärnan är klurig då den inte alltid vet vilken del av dig
den ska lyda =)
/T
Predikan *hehe... låter så... vet inte... religiöst och strikt och instängt,
kantigt och stramt. Predikan låter som om man sade nått som är på
ett visst sätt.
Det är inte vad jag här förmedlar. Jag försökte iaf. tala för friheten att vara det man är... Att bara vara det man är och inte det man vil vara ngt.
specifikt. Visst är vi fria till en viss mån, men reptilhjärnan är alltid där
oftast mer eller mindre och trotsar.
"Jag känner dock ett visst motstånd mot vad livet genom mathias skriver"
Varför ?
Bara gör det du gör, tyck det du tycker för stunden.
Med ynka manifestation menar jag kroppen (intellektet - hjärnan),
den är så liten jämfört med livet själv som flöder via kroppen.
Då menar jag att vad intellektet vill och gör är pytteliten i sammanhanget
samtidigt som den fungerar som ett verktyg för själen om man nu vill kalla det så. Så den kan vara jätteliten samtidigt som den kan vara stor.
Det är paradoxalt, helt beroendes på från vilket perspektiv man ser det
ifrån.
Och ja, livet själv... energin...själen... vinner alltid tillslut, men ibland
utan att man märker är ju hjärnan där och protesterar och sätter
käppar i hjulet. Hjärnan är klurig då den inte alltid vet vilken del av dig
den ska lyda =)
/T
Sorry, blandade ihop vem som postat vad.
Det var ju du TMA_c, som hade skrivit den ursprungliga posten och mathias som skrivit amen, ser jag nu...
Hullerombuller!
Jag förstår precis vad du menar, och håller med...var bara lite käbblig och ville peta lite på ordvalet. Blev inspirerad av pajkastningen i en annan tråd.
Men, kroppen och intellektet är heller inte ynka...jag gillar nog inte det ordet helt enkelt, det har en nedlåtande klang.
Och jag gillar heller inte storleksjämförelser, hierarkier etc.
Är trotsig idag.

Det var ju du TMA_c, som hade skrivit den ursprungliga posten och mathias som skrivit amen, ser jag nu...
Hullerombuller!
Jag förstår precis vad du menar, och håller med...var bara lite käbblig och ville peta lite på ordvalet. Blev inspirerad av pajkastningen i en annan tråd.
Men, kroppen och intellektet är heller inte ynka...jag gillar nog inte det ordet helt enkelt, det har en nedlåtande klang.
Och jag gillar heller inte storleksjämförelser, hierarkier etc.
Är trotsig idag.
-
TMA_c
Återgå till "Religion och andlighet"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 26 och 0 gäster
