Egot som svindlare

[K-3ViN]

Lever de flesta människor kvar i sina uppfattningar om sig själva?
Vi lever i ett demokratiskt pöbelvälde där det minsta som är utvecklat i det största (viljan) blir som ett sätt att leva eller att sträva efter. Samhällsidealet för tjejer är att de ska ha fin bakdel ex.vis och om en tjej inte har det, tränar hon för att få det och efter att hon tränat dåligt i 3 veckor omedveten att hon har tränat uselt, tror hon att hon har fått en 'finare' bakdel men i verkligheten är det en illusion/tanke som hon har skapat. Att eftersträva x och att ha/vara x är en paradox och om denna tjej i fråga nu tror att hon har en finare rumpa så lever hon utifrån en tanke. Det finns miljontals bättre exempel men men.
Accepterar människor sin tillvaro efter ett tag eller lever de flesta i en eftersträvande perception?

[Anne]

Jag vet inte hur illa ställt det är med det där, men jag tycker att det är rena rama dumheter. Lyssna! (Vet att jag tjatar, men det verkar finnas fog för det)

[K-3ViN]

Utomordentlig låttext, sådana låtar stärker den verkliga existensen ++++++++.

[Anne]

Japp

[K-3ViN]

Lynx vi säger att x gör en utomordentlig affär där han tjänar 6000kr på någonting som man brukar tjäna 4000kr. Tror du inte att det finns en stor risk att personen hamnar i en egoistisk fälla "Åh vad professionell jag är som har sålt så bra" när det egentligen handlar om att köparen är okunnig och slösar pengar på allt möjligt?

[Anne]

Får med bedrövelse medge att jag inte tror att det är helt ovanligt. Själv gillar jag antikviteter. Jag är inte rik. Det blir en mosig konflikt i mig om jag är på en auktion och ropar in något där jag vet att säljaren egentligen borde fått mer, men jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det.