Är din sanning hela världens sanning?

[SigurdV]

Man kan väl vara lite instrumentell och ödmjuk här, och konstatera att inga sanningar finns, men att det finns vissa saker som är av karaktär paradigm, dvs man tar dem för sant och människor har inte svårt att enas kring dem, mer än filosofiskt, typ 1+1, medan det finns andra frågor som mer är tycke, smak och beroende av olika saker i skallen, hur ett land skall styras, eller hur fort man bör köra på en 50-väg genom en obefolkad del av ett tätortsområde.

Så nej, min sanning att 1+1 är inte sann, men det är vad jag använder och det verkar funka. Och eftersom jag inte ifrågasätter den fungerar den väl praktiskt som en sanning.

Det viktigaste är de enklaste sanningarna: HAR du betalat varan du promenerar ut ur affären med eller inte? Livet består NÄSTAN bara av enkla sanningar! Det som fungerar praktiskt som en sanning är med största sannolikhet också sant! Det är i resonemang... när man drar ut konsekvenser som sanningen börjar lösas upp i konturerna och kan ersättas med lögner.

[reflex]

En gammal kinesisk berättelse:
"En gammal man och hans son bodde i ett övergivet fort på toppen av en ås och en dag förlorade han en häst. Grannarna kom för att uttrycka sitt beklagande med anledning av den otur som drabbat honom och den gamle mannen frågade dem: Hur kan ni veta att det var otur? Några dagar senare kom hästen tillbaka och hade då med sig en skock vilda hästar; och grannarna kom nu och gratulerade honom till denna lyckträff. Den gamle mannen frågade: Hur kan ni veta at detta är en lyckträff? Eftersom de fått så många hästar började den gamles son att rida och en vacker dag bröt han benet. Grannarna infann sig åter för att ge uttryck åt sitt deltagande och den gamle mannen svarade: Hur kan ni veta att detta var en olycka? Året efter blev det krig och därför att den gamle mannens son var ofärdig slapp han gå ut till fronten."

Gullig story! Visst övertolkar vi ibland...öh... kanske obehagligt ofta. Och visst förväxlar många tradition och sanning, men det innebär bara att vi misstagit oss på den och den "sanningen"... det innebär INTE att ingenting är sant!
Det är väl den sanning som efter den egna existensen är lättast att inse:
DET ÄR INTE SANT ATT INGENTING ÄR SANT!
Jag är antingen socialt inept eller en social anarkist eftersom jag struntar i att gratulera (eller beklaga sorg) ... det är min sambo som tvingar fram sånt ur mig

Jag är säker på att du förstår hur jag menar. Det är klart att det alltid finns en sanning, men hur vet i att det verkligen är sanningen? Vi kan aldrig vara säkra på detta och därför anser jag min inställning försvarbar.

[SigurdV]

Jag är säker på att du förstår hur jag menar.

Hur vet du det? Och hur kan du vara säker? Du SÄGER att du är säker men kan du verkligen vara säker på det? Man kan inte vara säker på att man är säker. Tänk om man har fel trots allt? Se bara på vad du säger strax?

Det är klart att det alltid finns en sanning, men hur vet vi att det verkligen är sanningen? Vi kan aldrig vara säkra på detta och därför anser jag min inställning försvarbar.

Nej! Du anser INTE din inställning försvarbar! Du HAR tyvärr misstagit dej på den punkten. Du kan förstås inte inse det själv eftersom du inte vet HUR du skulle kunna misstagit dej på nåt så uppenbart! Men tänk då på att du PÅ ALLVAR påstått att man aldrig kan vara säker!

Från och med nu borde du noga dubbelkontrollera allt och aldrig vara säker på NÅGONTING, eller medge att man inte behöver veta HUR man vet det man vet... Det är vackert väder? Tvivla då inte på det! Jag tror att "att tro" egentligen är att överge förståndet och låta sig vägledas av känslor...

Känslorna kommer till dej nånstans ifrån ... du blir rädd... du tvivlar ... det gör ont ... du får hjärtklappning ... du undrar om något är säkert ... du undrar om det är säkert att något är säkert ... du undrar om det är säkert att det är säkert att något är säkert...

Förstår du att du redan förstår det här? Så varför påstå att du är en åsna? Du KAN inte BÅDE tycka att nåt är sant men kanske inte är det! Du KAN ha båda känslorna samtidigt men att veta är inte detsamma som att känna. Att veta är att ha jämfört det förstådda med verkligheten och sett att de stämmer överens:

Du vet hur många slantar du har i handen när du räknat dem! Hur mycket du än tvivlar på dej själv! Hur mycket du än vill vara som dom andra (panka) . Hur mycket du än må NJUTA av att påstå att du kan ha mistagit dig och att du förresten inte VET HUR man kan veta att man inte har fel ...

[reflex]

Jag är säker på att du förstår hur jag menar.

Hur vet du det? Och hur kan du vara säker? Du SÄGER att du är säker men kan du verkligen vara säker på det? Man kan inte vara säker på att man är säker. Tänk om man har fel trots allt? Se bara på vad du säger strax?

Det är klart att det alltid finns en sanning, men hur vet vi att det verkligen är sanningen? Vi kan aldrig vara säkra på detta och därför anser jag min inställning försvarbar.

Nej! Du anser INTE din inställning försvarbar! Du HAR tyvärr misstagit dej på den punkten. Du kan förstås inte inse det själv eftersom du inte vet HUR du skulle kunna misstagit dej på nåt så uppenbart! Men tänk då på att du PÅ ALLVAR påstått att man aldrig kan vara säker!

Från och med nu borde du noga dubbelkontrollera allt och aldrig vara säker på NÅGONTING, eller medge att man inte behöver veta HUR man vet det man vet... Det är vackert väder? Tvivla då inte på det! Jag tror att "att tro" egentligen är att överge förståndet och låta sig vägledas av känslor...

Känslorna kommer till dej nånstans ifrån ... du blir rädd... du tvivlar ... det gör ont ... du får hjärtklappning ... du undrar om något är säkert ... du undrar om det är säkert att något är säkert ... du undrar om det är säkert att det är säkert att något är säkert...

Förstår du att du redan förstår det här? Så varför påstå att du är en åsna? Du KAN inte BÅDE tycka att nåt är sant men kanske inte är det! Du KAN ha båda känslorna samtidigt men att veta är inte detsamma som att känna. Att veta är att ha jämfört det förstådda med verkligheten och sett att de stämmer överens:

Du vet hur många slantar du har i handen när du räknat dem! Hur mycket du än tvivlar på dej själv! Hur mycket du än vill vara som dom andra (panka) . Hur mycket du än må NJUTA av att påstå att du kan ha mistagit dig och att föresten VET du inte HUR du vet att du inte har fel ...

Jag tror i alla fall att du förstår hur jag menar.
Du tycks ha en förkärlek för satslogik. Jag vill hellre hålla mig kvar i det som jag uppfattar som min verklighet, för att inte göra saker onödigt komplicerade. Vi har ett liv att leva och det levs ofta med känsla och intuition istället för logik.

[SigurdV]

Du vet hur många slantar du har i handen när du räknat dem!

Jag tror i alla fall att du förstår hur jag menar.
Du tycks ha en förkärlek för satslogik. Jag vill hellre hålla mig kvar i det som jag uppfattar som min verklighet, för att inte göra saker onödigt komplicerade. Vi har ett liv att leva och det levs ofta med känsla och intuition istället för logik.

Jag gillar att se bevis nedskrivna så man kan betrakta dem.
Jag gillar inte att missta mig. Jag gillar inte ATT MOTSÄGA MIG SJÄLV.
Jag förstår inte varför DU vill motsäga dig själv! Många gör det...

Jag tror det är en smittosam mental sjukdom. Tack och lov så är den rätt harmlös. Den brukar dock vara förknippad med en överdriven tillit till "AUKTORITER":
Säger Magistern att sigurdV har fel så har sigurdV fel.

Jag ljuger inte om det här: Även religiositet är en smittosam mental sjukdom!
Vi vet för lite om de infektioner som gör oss dummare än nödvändigt, men det är experimentellt belagt att schizofreni lindras tillfälligt av antibiotika!

[SigurdV]

Jag tror i alla fall att du förstår hur jag menar.

SE! Hur orubbligt du vidhåller"sanningen"! Visst är du väl beredd att brinna på kättarbålet i denna fråga? (Inga tvivel om den saken!)

Jag försöker få dej att fatta att du kontrolleras:

Myror blir ibland invaderade av en parasit som avsöndrar ämnen som får myr-hjärnan att styra myran att stanna på toppen av ett grässtrå tills en ko
äter upp strået (och myran). I kons tarmar lägger parasiten ägg som kläcks i kons avföring. Och nya myror som kliver i avföringen blir infekterade.

Vetenskapsfilosofer (Kuhn)
talar om "PARADIGMER"
men sanningen är biologisk.
http://dl.dropboxusercontent.com/u/1037 ... 20Svea.MP3

[SigurdV]

Jag tror inte du förstod att det är min egen låt?
Det gör inget... men förståndet ÄR det viktigast DU har.
Eller inte har ... hur det nu än må vara med det.

[förstår mig själv]

Förståelse beror av vår egen kropp. Kropparna är olika därför kan vi inte förstå något på samma sätt. Ju mer lika vi är ju mer lika kan vi förstå. Viktigt att inte förväxla förstå samma med "gör" samma.
Generellt gäller att ju mer information vi får om något destå bättre förstår vi det. Många människor lever sina liv i samma miljöer och med samma rutiner och detta hindrar dem att förstå sig själva och livet.
Satt och tänkte lite igår och jag föreställde mig ett träd tror jag det var och försökte notera vad som egentligen hände i kroppen. Upptäckte att det var en känslokombination närvarande och det måste vara detta som är att förstå åtminstonde delvis. Tror att känslorna översätts i ord. Det finns så oerhört många känslor av olika sort och grad att det är möjligt. Om man känner vad något är blir det "verkligt". Annars blir det mer som robbot/dator. Verkligheten kan ju inte existera för någon som inte känner. Allt blir ju betydelselöst också i så fall. Och något betydelselöst tror jag inte existerar. Allt hör ju ihop och påverkar varandra.
Dessutom vore det ett bra system att vi inte kunde se höra eller känna det som är betydelselöst. Varför slösa på krafterna till något som saknar betydelse, då är det bättre att det inte existerar för oss.

[Okunnig]

Vilka svar söker du?...dom som gör din värld komplett eller dom som du kan dela med andra?...måste en teori som blir komplett i den enskilda individens hjärna nödvändigtvis bli komplett i en annans? Kan logik kompensera för 2 liv av skilda gener och erfarenheter så länge som båda besitter förmåga att ta till sig logiken...eller är din hjärnas neurostruktur så specifik och unik att dina sanningar alltid kommer skilja sig marginellt från andra människors, oavsett eran logiska förmåga?

Det enda som spelar roll är att särskilja fantasi från verklighet. Det våra neurologiska konstruktioner associerar till är inte samma sak som verkligheten. Visst, fantasi har en egen existens i sig själv, genom de nervsignaler den består av, men din fantasi om att kunna flyga är inte samma sak som de neurologiska nervsignaler i din hjärna som skapar denna fantasi.

Ett gott exempel är gravitation. Gravitationen måste ha funnits långt innan liv har funnits, för annars hade det inte skapats platser för liv att existera. Ett universum utan gravitation som samlar saker hade varit så utspätt att det hade krävts mer energi att färdas till nästa matbit än matbiten själv kan erbjuda i form av energi. Med andra ord hade eventuellt liv svultit ihjäl. Vissa saker i verkligheten är inte beroende av våra fantasier, och på samma sätt, våra fantasier kommer aldrig att förändra dessa saker.

Du pratar om ifall olika människors sanningar överensstämmer. Det är som att säga "Är en subjektiv bedömning exakt likadan som en annan subjektiv bedömning?" Svaret är självfallet "NEJ!" helt enkelt för att subjektiva bedömningar är personliga, och ej styrda av objektiva fakta. Men jag finner inget intresse i detta. Om något är sant enbart för dig, vilket roll spelar denna uppfattning i det stora hela? Ingenting!

Din dröm, din önskan, din tro, är TOTALT MENINGSLÖS!. Det enda som betyder någonting är vad du gör, för det skapar konsekvenser, och de konsekvenserna kan i sin tur förändra världen. Sluta tänk på vad du vill ska vara sant, börja istället tänka på hur du kan bete dig för att omforma världen till det du vill att den ska vara. Inget åstadkoms genom att drömma, allt åstadkoms genom att göra! Man kan inte åstadkomma något alls genom att drömma, enbart genom att handla. Din dröm kanske kan ge dig motivationen som är nödvändig för att du ska bete dig på ett visst sätt, men det är allt.

Skit fullständigt i vad andra människor tror är sant, koncentrera dig på att hitta den metafysiska verkligheten....och om du inte gillar den, räkna ut hur du ska bete dig för att omforma den metafysiska världen till det du tycker att den borde vara.

[Kristofer]

Vilka svar söker du?...dom som gör din värld komplett eller dom som du kan dela med andra?...måste en teori som blir komplett i den enskilda individens hjärna nödvändigtvis bli komplett i en annans? Kan logik kompensera för 2 liv av skilda gener och erfarenheter så länge som båda besitter förmåga att ta till sig logiken...eller är din hjärnas neurostruktur så specifik och unik att dina sanningar alltid kommer skilja sig marginellt från andra människors, oavsett eran logiska förmåga?

Det enda som spelar roll är att särskilja fantasi från verklighet. Det våra neurologiska konstruktioner associerar till är inte samma sak som verkligheten. Visst, fantasi har en egen existens i sig själv, genom de nervsignaler den består av, men din fantasi om att kunna flyga är inte samma sak som de neurologiska nervsignaler i din hjärna som skapar denna fantasi.

Så...hur skiljer du på fantasi och neurologiska signaler?...och hur skiljer du på vad våra neurologiska konstruktioner associerar till och verkligheten? hur skiljer du på "fantasi" och tolkning av verkligheten?

Ett gott exempel är gravitation. Gravitationen måste ha funnits långt innan liv har funnits, för annars hade det inte skapats platser för liv att existera. Ett universum utan gravitation som samlar saker hade varit så utspätt att det hade krävts mer energi att färdas till nästa matbit än matbiten själv kan erbjuda i form av energi. Med andra ord hade eventuellt liv svultit ihjäl. Vissa saker i verkligheten är inte beroende av våra fantasier, och på samma sätt, våra fantasier kommer aldrig att förändra dessa saker.

Du pratar om ifall olika människors sanningar överensstämmer. Det är som att säga "Är en subjektiv bedömning exakt likadan som en annan subjektiv bedömning?" Svaret är självfallet "NEJ!" helt enkelt för att subjektiva bedömningar är personliga, och ej styrda av objektiva fakta. Men jag finner inget intresse i detta. Om något är sant enbart för dig, vilket roll spelar denna uppfattning i det stora hela? Ingenting!

Allt är i förlängningen subjektiva bedömningar...det vi menar med "tro" och "objektiva fakta" är inte ngt väsensskilt...

Din dröm, din önskan, din tro, är TOTALT MENINGSLÖS!. Det enda som betyder någonting är vad du gör, för det skapar konsekvenser, och de konsekvenserna kan i sin tur förändra världen. Sluta tänk på vad du vill ska vara sant, börja istället tänka på hur du kan bete dig för att omforma världen till det du vill att den ska vara. Inget åstadkoms genom att drömma, allt åstadkoms genom att göra! Man kan inte åstadkomma något alls genom att drömma, enbart genom att handla. Din dröm kanske kan ge dig motivationen som är nödvändig för att du ska bete dig på ett visst sätt, men det är allt.

Skit fullständigt i vad andra människor tror är sant, koncentrera dig på att hitta den metafysiska verkligheten....och om du inte gillar den, räkna ut hur du ska bete dig för att omforma den metafysiska världen till det du tycker att den borde vara.

[Algotezza]

Mitt medvetande är en enda kjökkenmödding av minnen, fantasier, åsikter, farhågor, vad jag upplever med mina sinnen här och nu, tankar, idéer, känslor, insikter, ett mentalt-emotionellt spänningsfält kan man säga - och vad som då kommer fram i korttidsminnet "här och nu" via arbetsminnet beror på vad jag får tillfället är inriktad på att göra.

Tänkande, skrivande och talande är också handlingar där tänkandet bara påverkar omvärlden om det omsätts i tal, skrift eller handling. Telepatisk påverkan av omvärlden kan kanske finnas men jag vet inte. För det mesta är våra tankar inkapslade i våra hjärnors skal - antagligen för att dessa tankar och andra inre processer inte ska sippra ut i för hög grad och påverka andra negativt. Om det räckte med tanken för att komma in i andras medvetanden skulle livet på denna jord i ännu högre grad vara ett helvete, med andras inre tankar, känslor och röster som invaderade ens eget medvetande.

Var och en upplever världen utifrån tidigare erfarenheter och förmåga att uppleva denna omvärld och skapar sin bild därav. Fakta uppkommer via händelser och handlingar, i den yttre världen i alla fall. Inre fakta är mer dimlika. Men när vi vill gå under ytan krävs analys och analysförmåga och den skiftar från person till person. Likaså när vi vill försöka förutsäga vad som ska ske. Då krävs både empiri och kognitiva och intellektuella analys- och syntesförmågor.

/Algotezza

[klorofyll]

Vilka svar söker du?...dom som gör din värld komplett eller dom som du kan dela med andra?...måste en teori som blir komplett i den enskilda individens hjärna nödvändigtvis bli komplett i en annans? Kan logik kompensera för 2 liv av skilda gener och erfarenheter så länge som båda besitter förmåga att ta till sig logiken...eller är din hjärnas neurostruktur så specifik och unik att dina sanningar alltid kommer skilja sig marginellt från andra människors, oavsett eran logiska förmåga?

Bra fråga. Jag söker svar som gör min värld komplett. Jag tänker att frågan handlar om om du vill lära dig om en funktion och använda den kunskapen till att hjälpa andra, eller bli en funktion som andra har hjälp av och som du får feedback genom. Exempel på det första kanske vore att lära sig om något tekniskt, typ datorer, och exempel på det andra vore kanske att bli typ psykolog. Jag tror att alla söker olika sanningar.

[förstår mig själv]

Vi har ju (tyvärr) byggt upp ett samhälle med intolerans mot människors egenart. Detta leder ju till ett statiskt rörelsemönster/tankar hos människokroppen. De flesta får alltså liknande upplevelser/input. Därmed bildas ungefär samma teorier(sanningar). Detta sker såklart med nödvändighet, det som ska förstås utgår alltså från att sinnena stämmer. Om du tex tittar på din hand "vet" du så att säga vad du kommer att se. Våra teorier blir inte mer Sanna än så.
Ett sinne kan felaktigt. Ett avstäng sinne "tex blind, döv" leder inte till "falska" ideer. Om vi tex ser spöken"hallucinerar", tex hör röster kommer annorlunda och kanske skrämmande ideer med nödvändighet uppstå som tanke/teori. (Vi bör försöka förstå dessa människor, lära oss, uppskatta deras särart). Dvs, upplev, lär. Att ha som arbete att förtrycka människors särart, det är psykiatrernas jobb). Att bli "normal". Senare generationer kommer döma oss som vi dömer tex hitler, Karl 12. Osv. Att lägga ner så mycket kraft på att styra andras kroppar. Säga vad som är rätt/fel för någon annan. Istället borde man fokusera på sin egenkropp att den utvecklar förnuftet och förstår naturen. Eller göra gott. Dvs göra något som leder till en god känsla i någon annans kropp. Det är svårare, man måste ha bra teorier, annars kan det gå illa. Att göra något för artens överlevnad alltså. Einstein, spinoza, Bibeln tex. Anger vägen(finns säkert fler vägar att gå).
Intelligensen är inte så viktig sinnena är mycket viktigare. IQ är dessutom ärftligt. Om man tex ska lösa en uppgift och jämför människors prestationer när dessa människor har ungefär "samma" förkunskaper. Då blir IQ det som skiljer.