Hur kunde Big Bang ske?

[reflex]

Lyssna på de där tre låtarna jag postade häromdagen och försök omsätta dem till ett större perspektiv.

Hur skulle vi kunna tänka längre än vår tanke sträcker sig? Med min psykos i bagaget och den erfarenheten jag har med den har jag vad som skulle kunna vara alternativa delförklaringar till Hela Bilden, men inte Hela Bilden och det kan lika gärna vara en dåres resonemang så jag vill egentligen inte prata för mycket om det... tror jag. Jag kan ju ha fel. Jag vet bara vad jag upplevde.

Prata på du bara!
Vi är alla dårar. (ibland och ibland inte)
Dessutom säjs det att av barn och dårar får man höra sanningen.

[Pilatus]

Tidslinjen är tex "linjär" ordning har ingen början eller slut eller riktning.

Jag får upplysa dig om att du har fel. Ett barn vet att det som är gjort kan inte göras ogjort. Eller med andra ord, tiden har en riktning. Det går inte att ändra på. I sf-filmer laborerar man ibland med att göra resor i tiden för att rätta till något förargligt misstag. I Source Code får Colter Stevens i uppdrag att reda ut vem som placerade en bomb på ett tåg. Det är en mycket välgjord sf-film om ett avancerat experiment.

Sedan är det bättre att vara i verkligheten och inte läsa för mycket böcker.

Att propagera för antiintellektualism i Filosofiforum torde vara en större synd än att uttala djävulens namn i kyrkan.

[Illusionen]

Illusion du skriver tyckande. Det handlar inte om det utan använder man sin kropp som observationsinstrument och litar till sinnena är det väldigt pålitligt.
Pilatus säger att han kan förnimma tiden, vilket jag är tveksam till. Det handlar om tidsuppfattning dvs något man som reflex säger "tänker" ut. Om någon tex frågar.Hur lång tid har gått eller vad tror du klockan är svararar man på detta genom att fundera på vad som har hänt och hur lång tid det "brukar" ta. (omedvetet eller medvetet). Vi förstår tiden genom oss själva och det som händer i oss alltså. Håller alltså med reflex.
Du har ju en "naturvetenskaplig" förklaring till dina ideer om vad tiden är. Och ja vore det enkelt att förstå med "skolkunskaper" skulle det nog vara känt redan. Personligen är jag helt säker på att mycket av naturen bara kan förstås med vår egen kropp.
Vad säger tex människor på matte/fysik forum om dina ideer?

Rubriken till föreliggande tråd lyder, Hur kunde Big Bang ske?
Av enkla logiska skäl ifrågasätter jag om denna fråga kan besvaras, innan frågan, Vad är tid ?, getts ett väl underbyggt svar.
Ingen har, såvitt jag känner till, besvarat frågan på ett bra och tillfredsställande sätt, vilket jag tolkar som att ingen klarat av detta.
Jag har då ställt frågan om det är meningsfullt att besvara rubricerad fråga, om ingen kan besvara frågan, VAD ÄR TID ?

De resonemang du och Reflex antyder, kräver med stor sannolikt även svar på frågorna,

- VAD ÄR DET VI FÖRNIMMER ?
- VAD UTGÖR MEDVETANDETS/JAGETS REFERENS ?
innan frågan
- VAD ÄR TID?

har förutsättningar att besvaras på ett trovärdigt sätt.
Att referera till en förnimmelse, utan att besvara dessa frågor, är enligt min uppfattning att "tycka", utan egentlig grund.
Om du ej delar min uppfattning vore det intressant att få ta del av hur du resonerar.

Hälsar
Illusionen

[Anne]

För några år sedan var jag väldigt fokuserad på att försöka förstå hur "rubbet hänger ihop" i den subjektiva välviljan att rädda världen. Jag var verkligen helt inne i dessa tankar. Efter Många timmars grubblande och läsande klickade det oväntat - pang! - till alltet är en illusion - det är min fantasi. Inget finns på riktigt. Kämpade som en galning för att behålla fokus kvar i denna verklighet. Ironiskt nog läste jag renässansen då. Religiösa människor pratar ofta om att "se ljuset". Allt - allt! - blev vitt. Stäng dina tankar, sa Lao tzu. Det gjorde inte jag helt. Jag vet inte om jag gjorde fel. Jag ville ge liv.

Jag åkte till psyket. Jag bestämde mig för att det måste finnas där. Min sambo följde med som sällskap och jag sa hejdå till mina barn. På TV :n i väntrummet visades Jeopardy med frågor berörande de böcker och händelser jag precis hade i mitt huvud. Till doktorn sa jag att de var vården och att de därför måste hjälpa mig. Väl uppe på avdelningen upplevde jag maxad surrealism. Jag satte mig i sällskapsrummet. Ingen sa något. Inte ett ord. Det var ett tiotal personer därinne. Jag bara iakttog. Jag noterade dock att när jag tänkte en tanke så reste sig en av personerna och gick ett varv i rummet. Det var olika vilken person som reste sig och varven var olika. Alla gjorde det någon gång. Fortfarande inte ett ljud från någon. Efter ett tag gick jag ut på balkongen för att ta ett bloss. En kille som jag inte hade sett i sällskapsrummet kom ut på balkongen där jag satt ensam. Han ropade mina barns namn ut i luften, log mot mig. Sedan gick han in igen. Efter en stund kom det ut en tjej på balkongen och berättade hur mycket hon älskade en man som bar samma namn som min dåvarande sambo. Jag var inte rädd eller något, men jag bibehöll tanken att det fanns hjälp och tanken på de jag älskar.

När jag gick upp dagen därpå eller *snett leende* vad man nu ska kalla det var alla fortfarande helt tysta, jag menar helt tysta. Jag tänkte att det måste vara nån vajsing med tiden här och frågade i brist på annat när det blir frukost. Klockan visade då på ca halv två på eftermiddagen. Då började alla helt plötsligt tjattra om frukost! En personal log och sa att hon skulle se vad de kunde få till. Mitt i allt detta dök en farbror (ny patient) upp på avdelningen och mumlade lågmält upprört att de var något fel på tiden. Jag tror att jag var i en parallell verklighet då.

[SigurdV]

Hur skulle vi kunna tänka längre än vår tanke sträcker sig? Med min psykos i bagaget och den erfarenheten jag har med den har jag vad som skulle kunna vara alternativa delförklaringar till Hela Bilden, men inte Hela Bilden

Kanske genom att öka precision i stället för att öka längd på måttet... förvandla 4/4 till 8/8... Låta bokstäver vara satser med bilder...

[Pilatus]

För några år sedan var jag väldigt fokuserad på att försöka förstå hur "rubbet hänger ihop" i den subjektiva välviljan att rädda världen.

Den berättelsen hade ett inslag av att verkligheten ibland överträffar dikten.

Ur led är tiden: ve! att jag är den som föddes att den vrida rätt igen. (Hamlet)

[reflex]

Illusion du skriver tyckande. Det handlar inte om det utan använder man sin kropp som observationsinstrument och litar till sinnena är det väldigt pålitligt.
Pilatus säger att han kan förnimma tiden, vilket jag är tveksam till. Det handlar om tidsuppfattning dvs något man som reflex säger "tänker" ut. Om någon tex frågar.Hur lång tid har gått eller vad tror du klockan är svararar man på detta genom att fundera på vad som har hänt och hur lång tid det "brukar" ta. (omedvetet eller medvetet). Vi förstår tiden genom oss själva och det som händer i oss alltså. Håller alltså med reflex.
Du har ju en "naturvetenskaplig" förklaring till dina ideer om vad tiden är. Och ja vore det enkelt att förstå med "skolkunskaper" skulle det nog vara känt redan. Personligen är jag helt säker på att mycket av naturen bara kan förstås med vår egen kropp.
Vad säger tex människor på matte/fysik forum om dina ideer?

Rubriken till föreliggande tråd lyder, Hur kunde Big Bang ske?
Av enkla logiska skäl ifrågasätter jag om denna fråga kan besvaras, innan frågan, Vad är tid ?, getts ett väl underbyggt svar.
Ingen har, såvitt jag känner till, besvarat frågan på ett bra och tillfredsställande sätt, vilket jag tolkar som att ingen klarat av detta.
Jag har då ställt frågan om det är meningsfullt att besvara rubricerad fråga, om ingen kan besvara frågan, VAD ÄR TID ?

De resonemang du och Reflex antyder, kräver med stor sannolikt även svar på frågorna,

- VAD ÄR DET VI FÖRNIMMER ?
- VAD UTGÖR MEDVETANDETS/JAGETS REFERENS ?
innan frågan
- VAD ÄR TID?

har förutsättningar att besvaras på ett trovärdigt sätt.
Att referera till en förnimmelse, utan att besvara dessa frågor, är enligt min uppfattning att "tycka", utan egentlig grund.
Om du ej delar min uppfattning vore det intressant att få ta del av hur du resonerar.

Hälsar
Illusionen

Om inte du hör till dem som kör med eget lexikon så kan de två första frågorna besvaras enligt följande.
VAD ÄR MEDVETANDETS/JAGETS REFERENS?
Förnimmelser eller varseblivningar är medvetandets referens. Medvetandet är kopplat till "jaget" som även skulle kunna benämnas "själen".
Varseblivningar kommer till oss via sinnena men även via våra tankar och ideer och vidarebearbetas av jaget och sätts i samband med våra tidigare erfarenheter.
VAD ÄR DET VI FÖRNIMMER?
Vi förnimmer det vi behöver förnimma. Vi är ett djur på planeten Jorden, som av naturen(evolutionen) utrustats med precis de förnimmelser som vi har bruk för i vårt dagliga liv. Dessutom förnimmer vi (av bara farten) saker som vi inte behöver. Verkligheten är med all säkerhet betydligt mer komplicerad än vad vi anar, men eftersom naturen inte kunde se att vi behövde veta mer så vet vi heller inte mer.
Eftersom människan är ett vetgirigt djur med livlig fantasi så försöker vi hela tiden vidga våra kunskaper långt utöver vad vi från början hade bruk för.

[Illusionen]

Illusion du skriver tyckande. Det handlar inte om det utan använder man sin kropp som observationsinstrument och litar till sinnena är det väldigt pålitligt.
Pilatus säger att han kan förnimma tiden, vilket jag är tveksam till. Det handlar om tidsuppfattning dvs något man som reflex säger "tänker" ut. Om någon tex frågar.Hur lång tid har gått eller vad tror du klockan är svararar man på detta genom att fundera på vad som har hänt och hur lång tid det "brukar" ta. (omedvetet eller medvetet). Vi förstår tiden genom oss själva och det som händer i oss alltså. Håller alltså med reflex.
Du har ju en "naturvetenskaplig" förklaring till dina ideer om vad tiden är. Och ja vore det enkelt att förstå med "skolkunskaper" skulle det nog vara känt redan. Personligen är jag helt säker på att mycket av naturen bara kan förstås med vår egen kropp.
Vad säger tex människor på matte/fysik forum om dina ideer?

Rubriken till föreliggande tråd lyder, Hur kunde Big Bang ske?
Av enkla logiska skäl ifrågasätter jag om denna fråga kan besvaras, innan frågan, Vad är tid ?, getts ett väl underbyggt svar.
Ingen har, såvitt jag känner till, besvarat frågan på ett bra och tillfredsställande sätt, vilket jag tolkar som att ingen klarat av detta.
Jag har då ställt frågan om det är meningsfullt att besvara rubricerad fråga, om ingen kan besvara frågan, VAD ÄR TID ?

De resonemang du och Reflex antyder, kräver med stor sannolikt även svar på frågorna,

- VAD ÄR DET VI FÖRNIMMER ?
- VAD UTGÖR MEDVETANDETS/JAGETS REFERENS ?
innan frågan
- VAD ÄR TID?

har förutsättningar att besvaras på ett trovärdigt sätt.
Att referera till en förnimmelse, utan att besvara dessa frågor, är enligt min uppfattning att "tycka", utan egentlig grund.
Om du ej delar min uppfattning vore det intressant att få ta del av hur du resonerar.

Hälsar
Illusionen

Om inte du hör till dem som kör med eget lexikon så kan de två första frågorna besvaras enligt följande.
VAD ÄR MEDVETANDETS/JAGETS REFERENS?
Förnimmelser eller varseblivningar är medvetandets referens. Medvetandet är kopplat till "jaget" som även skulle kunna benämnas "själen".
Varseblivningar kommer till oss via sinnena men även via våra tankar och ideer och vidarebearbetas av jaget och sätts i samband med våra tidigare erfarenheter.
VAD ÄR DET VI FÖRNIMMER?
Vi förnimmer det vi behöver förnimma. Vi är ett djur på planeten Jorden, som av naturen(evolutionen) utrustats med precis de förnimmelser som vi har bruk för i vårt dagliga liv. Dessutom förnimmer vi (av bara farten) saker som vi inte behöver. Verkligheten är med all säkerhet betydligt mer komplicerad än vad vi anar, men eftersom naturen inte kunde se att vi behövde veta mer så vet vi heller inte mer.
Eftersom människan är ett vetgirigt djur med livlig fantasi så försöker vi hela tiden vidga våra kunskaper långt utöver vad vi från början hade bruk för.

VAD ÄR MEDVETANDETS/JAGETS REFERENS?

R: Förnimmelser eller varseblivningar är medvetandets referens.
I: Förnimmelsen är enligt mitt synsätt en funktion av aktuell referens.
Förnimmelse bör då rimligen hänföras till efter referensen, alltså ej samtidigt.
Förnimmelsen kan således inte vara sin egen referens, enligt mitt ”lexikon”.

VAD ÄR DET VI FÖRNIMMER?

R: Vi förnimmer det vi behöver förnimma.
I: Vad svarar man på det påståendet ? Ett gott skratt förlänger livet ?
Menar du att du därmed har svarat på frågan ?
Anser du att förnimmelsen består av något t ex struktur och/eller har en sort ?

Är osäker om jag tolkat dig rätt, anser du att du svarat på frågan, VAD ÄR TID ?

/ Illusionen

[reflex]

Om inte du hör till dem som kör med eget lexikon så kan de två första frågorna besvaras enligt följande.
VAD ÄR MEDVETANDETS/JAGETS REFERENS?
Förnimmelser eller varseblivningar är medvetandets referens. Medvetandet är kopplat till "jaget" som även skulle kunna benämnas "själen".
Varseblivningar kommer till oss via sinnena men även via våra tankar och ideer och vidarebearbetas av jaget och sätts i samband med våra tidigare erfarenheter.
VAD ÄR DET VI FÖRNIMMER?
Vi förnimmer det vi behöver förnimma. Vi är ett djur på planeten Jorden, som av naturen(evolutionen) utrustats med precis de förnimmelser som vi har bruk för i vårt dagliga liv. Dessutom förnimmer vi (av bara farten) saker som vi inte behöver. Verkligheten är med all säkerhet betydligt mer komplicerad än vad vi anar, men eftersom naturen inte kunde se att vi behövde veta mer så vet vi heller inte mer.
Eftersom människan är ett vetgirigt djur med livlig fantasi så försöker vi hela tiden vidga våra kunskaper långt utöver vad vi från början hade bruk för.

VAD ÄR MEDVETANDETS/JAGETS REFERENS?

R: Förnimmelser eller varseblivningar är medvetandets referens.
I: Förnimmelsen är enligt mitt synsätt en funktion av aktuell referens.
Förnimmelse bör då rimligen hänföras till efter referensen, alltså ej samtidigt.
Förnimmelsen kan således inte vara sin egen referens, enligt mitt ”lexikon”.

VAD ÄR DET VI FÖRNIMMER?

R: Vi förnimmer det vi behöver förnimma.
I: Vad svarar man på det påståendet ? Ett gott skratt förlänger livet ?
Menar du att du därmed har svarat på frågan ?
Anser du att förnimmelsen består av något t ex struktur och/eller har en sort ?

Är osäker om jag tolkat dig rätt, anser du att du svarat på frågan, VAD ÄR TID ?

/ Illusionen

Nej, vi tycks inte förstå varandra riktigt.
För mig är det här inga kostigheter alls.
Vi ser, hör, känner dofter med mera information som våra sinnen kan fånga upp. Denna information förmedlas via nervsystemet till vårt medvetande där det kan bearbetas av jaget. Till detta måste vi foga all abstrakt varseblivning som vårt jag via tänkande, ideer med mera själv konstruerar förser vårt medvetande med. Det här är väl i stort sett den medvetandemängd som vi har att arbeta med.
Beträffande vad tid är så har jag förklarat min ståndpunkt så gott jag kan. Den känns rätt för mig och huruvida den skulle ha någon allmängiltig status vet jag inte.

[reflex]

För några år sedan var jag väldigt fokuserad på att försöka förstå hur "rubbet hänger ihop" i den subjektiva välviljan att rädda världen. Jag var verkligen helt inne i dessa tankar. Efter Många timmars grubblande och läsande klickade det oväntat - pang! - till alltet är en illusion - det är min fantasi. Inget finns på riktigt. Kämpade som en galning för att behålla fokus kvar i denna verklighet. Ironiskt nog läste jag renässansen då. Religiösa människor pratar ofta om att "se ljuset". Allt - allt! - blev vitt. Stäng dina tankar, sa Lao tzu. Det gjorde inte jag helt. Jag vet inte om jag gjorde fel. Jag ville ge liv.

Jag åkte till psyket. Jag bestämde mig för att det måste finnas där. Min sambo följde med som sällskap och jag sa hejdå till mina barn. På TV :n i väntrummet visades Jeopardy med frågor berörande de böcker och händelser jag precis hade i mitt huvud. Till doktorn sa jag att de var vården och att de därför måste hjälpa mig. Väl uppe på avdelningen upplevde jag maxad surrealism. Jag satte mig i sällskapsrummet. Ingen sa något. Inte ett ord. Det var ett tiotal personer därinne. Jag bara iakttog. Jag noterade dock att när jag tänkte en tanke så reste sig en av personerna och gick ett varv i rummet. Det var olika vilken person som reste sig och varven var olika. Alla gjorde det någon gång. Fortfarande inte ett ljud från någon. Efter ett tag gick jag ut på balkongen för att ta ett bloss. En kille som jag inte hade sett i sällskapsrummet kom ut på balkongen där jag satt ensam. Han ropade mina barns namn ut i luften, log mot mig. Sedan gick han in igen. Efter en stund kom det ut en tjej på balkongen och berättade hur mycket hon älskade en man som bar samma namn som min dåvarande sambo. Jag var inte rädd eller något, men jag bibehöll tanken att det fanns hjälp och tanken på de jag älskar.

När jag gick upp dagen därpå eller *snett leende* vad man nu ska kalla det var alla fortfarande helt tysta, jag menar helt tysta. Jag tänkte att det måste vara nån vajsing med tiden här och frågade i brist på annat när det blir frukost. Klockan visade då på ca halv två på eftermiddagen. Då började alla helt plötsligt tjattra om frukost! En personal log och sa att hon skulle se vad de kunde få till. Mitt i allt detta dök en farbror (ny patient) upp på avdelningen och mumlade lågmält upprört att de var något fel på tiden. Jag tror att jag var i en parallell verklighet då.

Nej, det där förstod jag inte mycket av. Kanske för att jag själv aldrig drabbats av några psykoser. (såvida jag inte har en som ständigt pågår). Vad många inte tänker på är att hjärnan och medvetandet ibland strular till det så att medetandet får felaktiga signaler. Vi kan aldrig lita på våra sinnen helt och fullt.

[Illusionen]

Om inte du hör till dem som kör med eget lexikon så kan de två första frågorna besvaras enligt följande.
VAD ÄR MEDVETANDETS/JAGETS REFERENS?
Förnimmelser eller varseblivningar är medvetandets referens. Medvetandet är kopplat till "jaget" som även skulle kunna benämnas "själen".
Varseblivningar kommer till oss via sinnena men även via våra tankar och ideer och vidarebearbetas av jaget och sätts i samband med våra tidigare erfarenheter.
VAD ÄR DET VI FÖRNIMMER?
Vi förnimmer det vi behöver förnimma. Vi är ett djur på planeten Jorden, som av naturen(evolutionen) utrustats med precis de förnimmelser som vi har bruk för i vårt dagliga liv. Dessutom förnimmer vi (av bara farten) saker som vi inte behöver. Verkligheten är med all säkerhet betydligt mer komplicerad än vad vi anar, men eftersom naturen inte kunde se att vi behövde veta mer så vet vi heller inte mer.
Eftersom människan är ett vetgirigt djur med livlig fantasi så försöker vi hela tiden vidga våra kunskaper långt utöver vad vi från början hade bruk för.

VAD ÄR MEDVETANDETS/JAGETS REFERENS?

R: Förnimmelser eller varseblivningar är medvetandets referens.
I: Förnimmelsen är enligt mitt synsätt en funktion av aktuell referens.
Förnimmelse bör då rimligen hänföras till efter referensen, alltså ej samtidigt.
Förnimmelsen kan således inte vara sin egen referens, enligt mitt ”lexikon”.

VAD ÄR DET VI FÖRNIMMER?

R: Vi förnimmer det vi behöver förnimma.
I: Vad svarar man på det påståendet ? Ett gott skratt förlänger livet ?
Menar du att du därmed har svarat på frågan ?
Anser du att förnimmelsen består av något t ex struktur och/eller har en sort ?

Är osäker om jag tolkat dig rätt, anser du att du svarat på frågan, VAD ÄR TID ?

/ Illusionen

Nej, vi tycks inte förstå varandra riktigt.
För mig är det här inga kostigheter alls.
Vi ser, hör, känner dofter med mera information som våra sinnen kan fånga upp. Denna information förmedlas via nervsystemet till vårt medvetande där det kan bearbetas av jaget. Till detta måste vi foga all abstrakt varseblivning som vårt jag via tänkande, ideer med mera själv konstruerar förser vårt medvetande med. Det här är väl i stort sett den medvetandemängd som vi har att arbeta med.
Beträffande vad tid är så har jag förklarat min ståndpunkt så gott jag kan. Den känns rätt för mig och huruvida den skulle ha någon allmängiltig status vet jag inte.

Det är ok.
Som avslutning vill jag nämna att en effekt av det jag benämner DubbelReferensPrincip, DRP, är att det genereras en ”inåtvänd” dimension.
Du kan se det som att atomen programmeras INTERNT av atomära relativrörelser.
Det är ett helt fascinerande perspektiv, då ju våra liv förefaller registrerade via denna ”inåtvända” struktur.
Personligen är jag övertygad om att denna ”INTERNA STRUKTUR” är involverat i medvetandets referens.

SigurdV ställde tidigare någon gång frågor ang tid, som ingen verkade vilja förstå, men som jag anser var berättigade.
Det går att besvara/förklara hans frågor via den ”interna strukturen”.
Det är samma struktur som jag använder mig av för att beskriva varför klockors tidangivelse ändras vid relativrörelse.

/ Illusionen

[Anne]

Men om jag frågar dig då, reflex (eller någon annan) - om du hade noterat att det enbart uppstod rörelser i omvärlden av dina tankar, annars var det helt stilla - vad hade du gjort? Om du upplevde att det var knäpptyst, och då menar jag Absolut knäpptyst, innan du talade och när du väl talade var omvärlden som papegojor till dig, förutom att du la märke till att det finns något väldigt underligt, men vänligt långt bortom detta (detta=verkligheten som vi känner till den)? Hade du enbart observerat? Hur länge då? Hade du tröttnat på papegojor som enbart repeterade vad du sa? Skaparen har min sympati och jag betraktar Skaparen som ett övergivet skilsmässobarn.

[Pilatus]

Men om jag frågar dig då, reflex (eller någon annan) - om du hade noterat att det enbart uppstod rörelser i omvärlden av dina tankar, annars var det helt stilla - vad hade du gjort? Om du upplevde att det var knäpptyst, och då menar jag Absolut knäpptyst, innan du talade och när du väl talade var omvärlden som papegojor till dig, förutom att du la märke till att det finns något väldigt underligt, men vänligt långt bortom detta (detta=verkligheten som vi känner till den)? Hade du enbart observerat? Hur länge då? Hade du tröttnat på papegojor som enbart repeterade vad du sa? Skaparen har min sympati och jag betraktar Skaparen som ett övergivet skilsmässobarn.

Det låter förstås litet platt att tala om en förändrad verklighetsuppfattning för den som befinner sig mitt i ett tillstånd av stegrad sensibilitet och som inte kan befria sig från en ångestfylld overklighetskänsla. Om det hela åtföljs av att man har stark och orubblig tro på egna uppfattningar oavsett hur dessa framstår för andra, så förbrukas all energi och kanske efterföljs av depressiva känslor och total kraftlöshet. Skall man kämpa emot eller låta sig sjunka in i psykosen? Hur tar man sig sedan ur? Det har skrivits mängder av böcker i ämnet. Det blir antagligen en stor omstart för den som kommit igenom. Att lära sig undvika sådant som får nervsystemet att rusa. Att kunna slappna av och sova tillräckligt. Att inte förlora sina vänner.

Jag märker att jag bara skrev utan att reflektera så mycket. Det är inte någon analys av vad du skrev. Kanske är det bara sådant jag läst om och sett i min närhet och på sjukhuset där jag arbetade för många år sedan.

[förstår mig själv]

Illusion. Tycker reflex ligger hyggligt nära mig (närmare än ni andra). Du säger att förnimmelsen är en funktion av referensen. Ja det är rimligt logiskt och självklart kan tyckas. Det har varit min uppfattning sedan jag var liten. Tyvärr når man inte referensen. Vi kan säga att man kan närma sig sanningen. Tyvärr måste man i så fall överge sina sinnen och det leder inte till insikt eller förståelse enligt min bestämda uppfattning. Däremot kan vi komma vidare om vi börjar förstå våra känslor och ser samband mellan känslorna och händelser. Vi har inga andra verktyg till att förstå på djupet. Eftersom sinnena är fakta/information måste dessa användas för att bygga upp vår verklighet.
Vi har olika sätt att få förståelse. Det känns som om dina teorier stämmer. Hur kan du använda dig i vardagen av dina idéer för att uppnå lycka?

[förstår mig själv]

Pilatus det är din tidslinje som är konstant. En reallinje tex där står siffrorna i ordning. 8 bredvid 7. Till höger om. Har inget med tid att göra.