ProduktionsSamhälle

Våga ifrågasätta och se alternativ. Fria ämneskategorier, bara det belyser något nytt och hoppfullt för mänskligheten.

Moderator: Moderatorgruppen

belmon
Inlägg: 3
Blev medlem: 24 feb 2010 14:16

ProduktionsSamhälle

Inläggav belmon » 31 okt 2013 00:34

Människan började gå sin egen väg, först när hon började uppta en aktiv roll i sitt liv och sin överlevnad: Hon började producera sin föda. Andra djurarter kan överleva endast om naturen tillhandahåller deras mat. Därför är de icke-mänskliga djuren, jämfört med människan, passiva i sina liv.

Produktion är en process i vilken människan organiserar verktyg och verktygsanvändning för mat och andra livsnödenheter. Den aktiva faktorn i produktionen är produktionsverktyget. Produktionen gjuter in och ackumulerar sin utveckling i Verktyget, med andra ord, indikerar produktionsverktyget utvecklingsnivån i mänskligt samhälle. Verktyget avgör gränser för människors välstånd och kultur. Verktyget präglar organiseringen av produktionen och producenters medvetande. När människan trädde in i produktionen inkorporerades hon med de verktyg hon använde. Genom produktion förvandlades människan till verktygsdjur med nya karaktärsdrag som hon fick av sitt verktyg. Människan mötte sitt verktyg och även sina andra medmänniskor i produktionen. Människan, verktygen och produktionen blev ett och samma fenomen med tre olika aspekter, den ena kunde inte identifieras utan den andra.

Produktionen är en målinriktad aktivitet. Målet i all produktion är produktivitet och högre vinning. All tanke, handling, känsla, dröm och även alla bestämda samhälleliga strukturer, som kulturer, filosofier, religioner, ideologier är präglade av produktionsförhållanden.

Produktion och människan skapades samtidigt och utvecklats som en helhet. Till en början skapade förmänniskan produktionen som medel och sätt för sin överlevnad. Därefter har produktionen etablerat sig i mänskligt liv och förblivit den aktiva aktören som format människan. Det är människan som driver produktionen, men det är produktionen och verktyget som föreskriver villkoren för mänskligt liv. Produktionen, som etablerat väsen, har fått ett självständigt väsen i ständigt behov av kontinuitet och utveckling.

En historisk period har gått över till annan främst på grund av utveckling i produktionen, slavsamhället till feodalsamhället och senare till industrisamhället. Grupper av människor i samhällen har inte haft annat än att följa och anpassa sina liv, söka sina behov och komma i interrelationer med varandra efter rådande normer, anpassade till och härstammade från produktionsförhållandena, under de givna historiska perioder som de levde i.

Slavsamhället gav plats åt feodalsamhället och feodalsamhället utvecklades till industrisamhället efter utvecklingar inom produktionen, vilket gjorde det nödvändigt behovet av nyare sociala, kulturella, och politiska förändringar.

De nya samhällsklasserna har, trots sina aktiva deltagande i revolutioner, inte varit de historiska aktörer, utan snarare varit själva produkten av produktionens utveckling. Trots otaliga uppror mot slavherrar i slavsamhällen, revolt mot adeln i bondesamhällen och revolutioner mot industriherrar i industrisamhällen har det varit de nya produktionsförhållandena under dessa perioder som nödvändiggjort behovet av nya förändringar i samhällen i övrigt. Upproren och revolutionerna själva har utlösts efter dessa nya materiella förändringar i produktionens struktur, som uttryck för behovet av omställningar, vilket i sin tur ledde till politiska och sociala förändringar, med reformer i lagar och styrelseskick.
Verktygets mekanism utformar och utvecklar produktionens struktur, därför är produktionen rationellt och kalkylbaserat och allt i det mänskliga livet är präglat av kalkyl. Enligt mänskligt förnuft är hela universumet baserat på kalkylens logik. Mänskligt tänkande är instrumentellt och pragmatisk, d.v.s. det är baserat på resultat och konsekvens. Den mänskliga historien är en kontinuerlig följd av historiska moment där varje historiskt skede utlöst det nya, efter de rådande maktförhållanden, baserade på materiella tillgångar, hämtad från produktionen. Däremot finns det inga tydliga spår av historisk utveckling efter människors samförstånd, dialog eller förnuft. Civilisationen följer alltid en blind logik.


Produktionen i mänsklig historia började med jakt som verktygsbaserad och planerad handling. Man har hittat tecken på mänskligt liv, i form av jaktverktyg, från tidig stenåldern, för 2 300 000 år sedan, vassa stenar och spjut, för att attackera djur på avstånd, stenknivar, m.m. Människor från den tiden vandrade runt, mållös, i små grupper i jakt efter föda. De åt i princip allt de kunde få tag på, som myror, insekter, trädens rötter … Det hände någon gång att de stötte på andra djur, som de jagade.

Tidigt kom de på att, i jämförelse med insekter och andra knappa ätbara, kunde jaktbyten vara betydligt effektivare föda. Så började de tidigt inrikta sig på jakt. För att jaga behövde de effektivare verktyg. De lärde sig att vässa stenbitar genom att kasta dem på andra stenar. De lärde sig att binda fast små vassa stenar på spetsen till pinnar av kvist och använda dem som spjut för att kunna attackera djur på avstånd. De jagade i grupp. Så pass långt var de fortfarande en djurart bland alla andra, fastän biologiskt mer utvecklade. Det stora klivet började när detta mest utvecklade djur började utföra sina aktiviteter, framför allt jaktevenemang på ett mer rutinerat och planerat sätt då jaktutrustningar spelade en avgörande roll.

Civilisationen fick revolutionerande framsteg tack vare betydlig effektivare produktionsmetoder. Matsamlarperioden, då grupper av människor flackade runt efter föda, gav plats åt fastboende. Från den perioden kom användning av djur i nästan alla områden i människans vardag, djur som lastredskap, inom produktionsprocessen bland annat vid odling, jakt, djur som mat och färdmedel ... Att hålla djur i fångenskap för en omfattande och systematisk utnyttjande förändrade människans levnadsnivå. Detta tillsammans med odling, skapade nyare förutsättningar för produktionen: slaveriet. De första slavarna var djuren, rättslösa, levande individer som utnyttjades som verktyg inom produktionen.

Slaveriet förblev produktionens avgörande moment som uppfyllde kravet på effektivisering. Denna effektivisering gjorde det möjligt för det nya samhället att prestera ut mer avkastning av varje enskild person i produktionen, mer än vad producenten/arbetskraften behövde för sin egen överlevnad, ett överskott som kunde sparas. Från den tiden dödades inte krigsfångar. De sattes in i produktion, som slavar. Detta var begynnelsen av klassamhälle. Människoslavar behandlades i princip som övriga djurslavar, som levande redskap inom produktionen.

Det faktum att både djurslavar och människoslavar var kännande individer, med egna personligheter och egna intressen med förmågan till att känna smärta och glädje, har inte varit hemlighet för någon. Men det var produktionens effektiviseringskrav som alltid har satt upp normerna och definierat moralen. Produktionens avgörande karaktärsdrag är att förtingliga allt, bland annat levande individer, både djur och människor, och förvandla dem till kvantitativa föremål för att kunna foga in och organisera dem i produktionsprocessen som arbetskraft.

I takt med verktygets- och teknikens utveckling, har själva slaveriet modifierats. Till en början kunde det vara nödvändigt att hålla människoslavarna i fångenskap, och till och med binda fast dem, för att ha en total fysisk kontroll över dem.

Om vi nu grovt uppfattar stora antalet dräng som var fasta vid den jord de odlade, som slavar, så kan vi säga att det traditionella slaveriet avskaffades så sent som under senaste århundraden. Och detta på grund av teknikens revolutionerande utveckling. Utvecklingen gjorde det möjligt att slaveriets råa form, d.v.s. den fysiska kontrollen över arbetskraften anpassades till teknikens nya förutsättningar. Det väsentliga i slaveriet är att kunna ta beslag på slavarnas arbetsinsatser.

Stora fabriker skapades, som kunde inrymma stora antal arbetare. Vidsträckta åkerfält rustade med maskiner, ockuperades av lantarbetare, som kunde mångdubbla avkastningen och en förmånligare fördelning av produktionen, sociala reformer för erkännande av slavar som medborgare, skapade större tilltro hos dessa nya samhällsmedlemmar vilket skapade en ny känsla av delaktighet och tillhörighet i det gemensamma samhället. Känslan som fri människa och tillkomsten av fritt avtal mellan arbete och kapital gjorde utövandet av extrema former av kontroll i slaveriet både opraktiskt och obehövligt. Slavarna utförde arbetet av fri vilja genom kontrakt. Isolerande anläggningar med omfattande fysiska bevakningar gav plats åt små logier som byggdes kring produktionscentra och produktionsfält där arbetarna levde resten av sina liv, efter långa arbetstider på fabriker och åkrar.

Slaveriet innebär, per definition, att äga och utnyttja levande individer som verktyg. Utnyttjandet av individens arbetsinsatser är grunden till all slaveri. Utifrån denna tolkning är slaveri en oskiljbar del av produktionen, ty produktion som etablerad struktur bär av naturen egenskapen av utnyttjande. Individen förlorar alltid sin personlighet och reduceras till föremål, till objekt i produktionen. Det är inte enbart de direktproducerande egendomslösa som blir berövade sin personlighet. Även de som bedriver och organiserar produktionen och äger produktionsmedlen är avlägsnade från sin personlighet och deras beteenden är i allra högsta grad betingade av produktionens krav. I denna bemärkelse kan äganderätten inte spela någon avgörande roll i sammanhanget. Fördelningen av resurser kan därför inte heller avgöra individens tillstånd gentemot slaveriet. Individen, som levande varelse med egna intressen och egen själ, är urholkad och berövad sitt väsen, hur mycket han än konsumerar. Samhälleliga egenskaper utifrån ägande, status och konsumtionsmängd är den alienerande produktionens påhitt, egenskaper som besannar individens objektiverade tillstånd i maskineriet. Välstånd och konsumtion i dagens moderna samhälle kan nog uppfattas som sanna variabler på en total infogande till produktionsapparaten.

Manipulering har från början varit produktionssamhällets ambition. Produktionen behöver med nödvändighet rättfärdiga reducerande av individen som produktionsobjekt och samtidigt skapa nya egenskaper som bättre lämpar sig efter produktions krav. Manipuleringsapparaten har alltid varit i full verkan för att skapa nya definitioner och modifiera det befintliga för att inordna och utveckla produktionsindivider efter rådande normer.

Samhälle
Samhälle är en beteckning för all mänsklig samvaro under bestämda, mer varaktiga former. Produktionen är grundformen för det mänskliga samhället och olika samhällen får sina specifika egenskaper främst utifrån produktionsförhållanden.

Produktionen förvandlar allt till ting, till produktionsfaktorer, som arbetskraft, arbetsmaterial och arbetsmedel. Själva människoenheterna, samhällets anpassningsindivider, omfattas och gjutas in i produktionens organisation som likformiga föremål med bestämda funktioner till givna ändamål, arbetskraft. Med arbetskraft menar vi alla som befinner sig i produktionens organisation, både de som direkt deltar i själva produktionen, de som administrerar, dirigerar och organiserar produktionen. [Denna innebörd skiljer sig från det allmänna betydelse som enbart innefattar de som direkt deltar i produktionen och inte de som äger produktionsmedlen och organiserar den].
Allt i naturen, både levande och livslösa får beteckningen ”resurs”. Samhället organiserar sina resurser, både levande och livlösa, inom bestämda platser i den väldiga organisationen.

Produktion/reproduktion
Det produktiva samhället producerar sig genom två processer: produktionsprocessen, i vilken själva produktionen sker och reproduktionsprocessen, där förutsättningarna för produktionen förbereds. Det innebär att samhället genom sina åtskilliga institutioner - bl.a. utbildningsväsenden, rättsväsenden, underhållningsinstitutioner och även genom kulturer, moraler, normer, religioner, ideologier och filosofier – reproducerar produktionssamhället.

Vardagen delas i produktion och reproduktion. Tiden efter arbetstiden ägnas åt reproduktion av arbetskraft och återhämtning och förberedning till kommande arbetsdag. Underhållningsinstitutioner spelar sin roll inom reproduktionen för att hantera anpassningsindivider efter arbetet, som kan vara otaliga, som kyrkor, medier, populära konstassociationer, …

Familj som en av samhällets primära institutioner har hand om reproduktion av samhällsmedlemmar. Familj föder upp barn och tillsammans med samhällets utbildningsinstitutioner och andra berörda inrättningar, sätter den nyfödde under en omfattande och systematisk samhällsprogrammering där denne successivt bearbetas och förbereds för att i mogen tid kunna ta en plats i produktionen.

Barnafödande är en produktion i successivt takt, som allt annat i produktionssamhället, kaotiskt, visionslöst, okontrollerat, meningslöst, hysteriskt, mot gränslöshet. Produktionssamhällets accelererande tempo kan inte fortleva utan den humana faktorn, som driver den och konsumerar dess utflöde.

Utbildning och uppfostran innebär institutionalisering. Alla stunder i dessa barns liv planeras till anpassning och socialisering. Det handlar inte det minsta att låta dessa utveckla egna personligheter med egna impulser, känslor, tankar och drömmar. Barn i utbildning utsätts för en intensiv inlärningsprocess (speciellt i modern tid) med enorma mängder information i syfte att hålla dem sysselsätta bl.a. för att inte lämna en stund för dem att vara, tänka och känna efter. Barn i produktionssamhälle har alltid behandlats som inmatningsobjekt. Hon blir aldrig tillfrågad om vad hon känner och vill, utan snarare erbjuds till vad som gäller. Uppfostran är en förberedande resa till framtidens arbetskraft. Skillnaden mellan de gamla samhällen och de moderna är att barn i de förra tidigare slukades in i produktionen.

Reproduktionens institutioner, samhällets indoktrineringscentra, bär ansvaret att Normen i samhället återställs och efterföljs. Ledare av olika slag, profana och andliga, dirigerar ”folket”, för att främja missionen och förinta personliga visioner, för att förebygga och motarbeta alla möjliga risker för utvecklande av personligheter och för att utplåna eventuella, unika individualiteter. Alla ska utvecklas till samhällsmedborgare, med förutsebara egenskaper, ty produktionen är en planerad process och kan inte ta hänsyn till och dra fördel av unika personligheter.

Identitet
Personlig Identitet i produktionssamhälle profilerar sig enbart genom kvalitetens och graden av en ensidig anpassning och förvärvande av det samhället erbjuder. Egna individuella egenskaper, känslor tankar och impulser fungerar enbart för att gjuta och forma flödet av samhälleliga utbud. Att utveckla en egen identitet är nästan en omöjlighet i produktionssamhälle, eftersom grundförutsättningarna för att utveckla en egen identitet är extremt begränsade och all personligt bemöts stundligen av motstånd. Identiteten är även djupt bunden till själva produktionen och den produktiva värde denne skapar. Ju mer värde och inkomst personen presterar ut, desto mer värde och status han får.

Individens identitet formas genom ett passivt mottagande av produktionssamhällets mallar. Anpassningsindivider identifierar sig genom sin kultur (föreskrifter för beteenden som förs från generation till generation, utan hänsyn till specifika egenskaper hos den enskilde), genom sin nationalitet (geografiska tillhörigheter baserade på symmetriskt handlande, blodsband och betonande av likheter framför olikheter), genom sin religiösa, ideologiska bundenheter (där han blint åtar sig följsamhet av sina förmyndare). Individ i produktionssamhälle hämtar sin identitet utifrån, i brist på några egna, inifrån.

Individ och ansvar
Samhällsenheters ansvarsområden är begränsade inom inlärningsmodulernas scheman. Det största ansvaret för anpassningsindivider är att hitta och sträva efter sin plats i produktionssamhället och ta hand om sin kropp som resurs och ta emot produktionens gåvor som är framtagen just för denne.

Att tänka och känna ansvar för icke-produktion, t.ex. för naturen och att ha känslor för andras lidanden, är långt utanför det denne är fostrad till. Det låter som att den enskilde endast har sitt omedelbara vardagsbekymmer att tänka på och känna ansvar för, som sina kläder, sin kropp, sina prylar, sitt utseende och de uppdrag som produktionssamhället lägger på hans axlar, inget mer. Andra frågor är de privilegierades bekymmer och ansvar, det är ju De som äger samhället. Medborgaren behöver bara lita på sina representanter och lämna alla andra frågor åt dem och känna sig trygg. Att tänka, känna ansvar, diskutera och fatta beslut är de utvaldes angelägenhet. Det är just därför de finns till.
Från tidiga åldrar kvävs allt eget inom den nya samhällsmedlemmen och för varje dag som går känner hon sig mer och mer omförmågen och maktlös inför det mäktiga produktionssamhället. Hon får all chans att innanför gränserna vänja sig vid vardagliga straff och belöningsrutiner, för att utveckla en anpassningspersonlighet, integrerad med produktionssamhället. Samhället lämnar inget utrymme att existera på annat sätt och ingen annan väg att gå.

En anpassningsindivid är, vid sidan om övriga produktionsfaktorer, bunden till produktionen. Ansvarstagande som egenskap förutsätter, däremot, självständighet, insikt och vision.

Dubbelt liv
Trots en totalmanipulering och samhällets krav på sättet att leva och vara, finns det inom samhällsmedlemmen naturliga egenskaper av en levande varelse som står i skarp motsättning mot produktionssamhällets mekaniska villkor. Detta leder individen till ett dubbelt liv. Människor ska alltid visa sig vara på det sättet samhället kräver. Alla är instruerade om vad samhället kräver av sina medborgare och vad som är Normen. Den som bestämmer sig att bete sig avvikande kommer att motstå enorma psykiska och fysiska påfrestningar, vilket tvingar denne en systematisk självcensur och självisolering. Samhällslagarna i sin tur har bestämda påbud och sanktioner med syfte att eliminera och åtminstone minimera varje överträdelse.

Socialisering och institutionalisering skapar, från första dagarna i samhällslivet, förvanskade egenskaper hos anpassningsindivider där känslor och tankar och drömmar får gåtfulla uttrycksformer. Å ena sidan är dessa personliga egenskaper, i sig, naturliga personlighetsdrag. Å andra sidan manipuleras dessa drag till något enhetligt med normerna: drömmar och fantasier liknar reklambilder utspridda över allt eller schablonsnormer som samhället ständigt hamrar in i medborgarens medvetande. Produktionen förser samhällsmedlemmen konsten att hantera och anpassa känslor och tankar till gällande mallar i alla situationer. Personliga egenskaper får i produktionssamhället en instrumentell, alienerad karaktär. Man får intrycket att samhällsmedlemmen redan är ett produktionsobjekt som producerar naturliknande känslor och drömmar som perfekt passar rådande samhällsnormer. Slutprodukten blir en omväxlande dubbel-personlighet, en utsökt produkt, framtagen av produktionssamhället som alla bör sträva efter för att bemästra sig med, som nyckel till lycka i samhällslivet.

Ett fritt liv, rikt av spännande, varierande moment där individen, fritt, väljer, bygger upp och skapar sina stunder, kan vara en abstraktion i produktionssamhället. I överensstämmelse med produktionsmallar och allt som produceras i samhället, produceras livets moment i fabriken Samhälle, ett efter annat, med fastställda former i likformiga livsvanor. Varje dag liknar dagarna innan och efter. Livet är en fortlöpande rad av bestämda vanor som automatiskt och mekaniskt följer varandra, vilket gör all användande av hjärna och egna tankar och känslor överflödigt.

Trygghet
Tryggheten har, från första början, varit produktionssamhällets biprodukt, att producera för att försäkra sin överlevnad, att medborgaren ska känna tryggheten om mat och andra livsnödenheter. Produktionen har inte producerat enbart det materiella, utan även sättet att producera, rutinerna, den trygga vardagen, igenkännbara mallar, ritualer, kulturer och moraler, för att medborgaren ska känna lugnet att veta vad som kommer, vad som gäller, vad som är rätt och vad som är fel. Produktionen är en förplanerad process. All beteenden bör vara förutbestämda för att kunna vara genomförbara i syfte att nå givna resultat. När produktionen etablerar sig i samhällslivet och i likhet med produktionens fastställda arbetsmoment, förvandlar den även livet i givna igenkännbara fragment utspridda i vardagen.

Tryggheten börjar rota sig djup inne i samhällsmedborgaren från tidiga dagar. Individen börjar inse att eget tänkande för att söka och skapa egna utgångar, som dessutom kan innebära risken till misslyckande, inte är nödvändigt. All tanke läggs på att övervinna anpassningstekniken. Individen lär sig inte att ta ansvar för något personligt. Ingen vill sticka ut och stå för en tanke och vara stolt över. Hellre vill han försvinna i mängden och känna tryggheten. Det är produktionssamhället som bär ansvaret för all tanke, för rätten, för sanningen, för det goda. Ingen är van vid känslan av oro inför en oviss framtid. Det finns instruktioner för allt att anpassa sig efter och det finns experter inom alla områden att följa.

Den ständiga utvecklingen i produktionen infogar människan i produktionsförhållanden och avrustar successivt all personlighet och försvårar självständighet och frihet för den enskilde.

Fragmenterade filosofier
Alla mänskliga filosofier har det gemensamma draget att de reflekterar produktionssamhället, präglat av produktionens väsentliga egenskaper med den avgörande uppgiften att reproducera produktionssamhället. Filosofiskt bidrag är inte, trots antaganden, ett fritt sökande efter sanning, utifrån en förutsättningslös nyfikenhet. Det är snarare ett planerat projekt, inspirerad av produktionsprocess, i syfte att åstadkomma givet resultat. Slutsatser i filosofier reproducerar alltid grundsatserna.

Människan i alla filosofier är full tagen av sin förmodan om sitt herravälde, långt ifrån en tanke baserad på harmoni med övriga naturen. Naturen i alla filosofier är bara ett medel och hennes herravälde är det enda målet.

Filosofer har, nämligen, bestämda platser i produktionssamhället, där de får sina identiteter ifrån. Det gemensamma hos alla filosofier är människans privilegierade plats i universumet och människans genuina grundvärde och människans rätt framför alla andra arters.

All värdesystem och tänkande efter värderingsprinciper är inspirerad av produktionslogiken. Det handlar alltid om resultat. Värderingslogiken är alltid ett projekt att sätta sig över andra.
Produktionsfilosofin är ofri.

Framtid
Industrialismen har varit kulmen på totalekonomi. Det ständiga, accelererande tempot för utveckling har kommit i kapp med naturens yttersta gränser. Naturen har börjat visa klara tecken på otillräcklighet och utarmning inför produktionens måttlösa krav.
Vi står inför planetens största utmaning. Produktionen är av naturen totalt oberörd av kravet på hänsyn och vision. Den är ett maskineri som endast har de mekaniska förutsättningarna att ta med i beräkningen. Individer med visioner är alldeles i underläge. Stater och resursägare är mest än alla involverade i produktionens villkor.

Kalkylen är segrad. En kalkyl i styrkeförhållandet mellan visioner utanför icke-produktion som svävar som drömmar och den rådande verkligheten ger klara uttryck för produktionens obestridliga triumf.

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9945
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Produktion

Inläggav Zokrates » 31 okt 2013 01:19

Ett par saker.
Varför tror du att samlar/jägarfolk vandrade omkring mållöst?

En annan sak, skandinaver verkar ganska unika i det att vi fortfarande värderar naturupplevelser, något få andra folkslag verkar göra i samma omfattning. Vilket är det största hotet mot bevarandet av detta, jag antar global kapitalism, främlingsvälde.

Sedan fattas det något i din bild av produktion, det att endast verka för att lägga allt det som människor indoktrinerats att värdesätta i form av ädelstenar och ädelmetaller under sig, som ett sjukligt samlarmani utan slut, i det hänseende är eventuell produktion bara en bisak som ett medel att nå den eventuella makt detta ger.

Plockade vi väck dessa mentala dårar ur leken så skulle produktionen normaliseras till nivåer där människan skulle kunna verka i fred och samklang med naturen och de resurser vi behöver.

reflex
Inlägg: 1261
Blev medlem: 24 nov 2012 11:10

Produktion

Inläggav reflex » 31 okt 2013 05:19

Zokrates skrev:Ett par saker.
Varför tror du att samlar/jägarfolk vandrade omkring mållöst?

En annan sak, skandinaver verkar ganska unika i det att vi fortfarande värderar naturupplevelser, något få andra folkslag
verkar göra i samma omfattning. Vilket är det största hotet mot bevarandet av detta?

Sedan fattas det något i din bild av produktion, det att endast verka för att lägga allt det som människor indoktrinerats
att värdesätta i form av ädelstenar och ädelmetaller under sig, som ett sjukligt samlarmani utan slut, i det hänseende är
eventuell produktion bara en bisak som ett medel att nå den eventuella makt detta ger.
Plockade vi väck dessa mentala dårar ur leken så skulle produktionen normaliseras till nivåer där människan skulle kunna
verka i fred och samklang med naturen och de resurser vi behöver.

Tänk om denna mentala dåre sitter och lurar i oss allihop. Då kanske vi inte skulle inte ens skulle uppfylla kriteriet för en lågsiktigt hållbar population i fall alla dessa "dårar" skulle "plockas bort". :)
filosofi är att göra det begripliga obegripligt

förstår mig själv
Inlägg: 3058
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Produktion

Inläggav förstår mig själv » 31 okt 2013 09:37

Jag trot inte att vi fören efteråt kan förstå vad det var vi gjorde som orsakade de "goda" "förändringarna" som löste problemet. "Kunskapen", kommer främst från dem som inte har makt. De som inte "bestämmer". De är dessa som i verkligheten styr. Bara, bra och användbara ideer ger reell påverkan. Dessa sprids och stärks för att människor vill ha dem för att må bättre. En del människor tex politiker tror att de vet vad som är rätt fel. Det tar så att säga ansvar att fatta beslut som en förnuftig människa inte kan ta av självbevarelse drift. Den förnuftige har oändligt mer makt och förändrar mer ändå. När man ser fler verkningar och syften med det som sker förstår man naturen/Gud på ett annat sätt. Det fantastiska som sker går inte att förstå helt lång ifrån. Att stäva efter en vanföreställning, tro börjaförverkliga detta ger bara lidande, allt annat kommer motverka sådana förändringar. Den som styr blir mer och mer ofri, förlorar känslorna och utvecklar inte förnuftet. Tacka dem för att de finns de har också sin roll att fylla (även om den inte ser helheten av vad den orsakar).

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9945
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Produktion

Inläggav Zokrates » 31 okt 2013 12:10

reflex skrev:
Zokrates skrev:Ett par saker.
Varför tror du att samlar/jägarfolk vandrade omkring mållöst?

En annan sak, skandinaver verkar ganska unika i det att vi fortfarande värderar naturupplevelser, något få andra folkslag
verkar göra i samma omfattning. Vilket är det största hotet mot bevarandet av detta?

Sedan fattas det något i din bild av produktion, det att endast verka för att lägga allt det som människor indoktrinerats att värdesätta i form av ädelstenar och ädelmetaller under sig, som ett sjukligt samlarmani utan slut, i det hänseende är eventuell produktion bara en bisak som ett medel att nå den eventuella makt detta ger.
Plockade vi väck dessa mentala dårar ur leken så skulle produktionen normaliseras till nivåer där människan skulle kunna verka i fred och samklang med naturen och de resurser vi behöver.

Tänk om denna mentala dåre sitter och lurar i oss allihop. Då kanske vi inte skulle inte ens skulle uppfylla kriteriet för en lågsiktigt hållbar population i fall alla dessa "dårar" skulle "plockas bort". :)


Människan har en förmåga att samla saker, initialt kan det ha handlat om att bygga upp matförråd i svåra tider, vilket förändrats till att gälla även annat som t.ex föremål utan egentligt värde för oss i sig självt. Låt anta att människor under en tid skulle uppskatta fågelfjädrar som prydnader, inte för att användas som värmande kläder, utan endast för att imponera på t.ex kvinnor. Låt anta att fjädrarna med tiden blir alltmer sällsynta och att deras värde därmed ökar i takt med att de blir svåröverkomliga. Låt anta att den som har de finaste fjädrarna får välja flickorna först och inte bara en utan flera.

Låt anta att en plötsligt knäcker idén att han skall ha alla fjädrarna ensam, han bygger fällor som inte bara fångar fåglarna, utan även dödar dem. När alla fåglarna är utrotade och han har flest fjädrar är han herre på täppan, men denna smarthet inkluderade ju en utrotning av en art. Förvisso blev mannen utsedd till ledare för gruppen, men hans destruktiva tänkande blir på sikt förödande eftersom det är fel värderingar som gjort honom till ledare.

Som ledare portionerar han ut ett par fjädrar till dem som skyddar honom som då får ha sex i en mindre omfattning än honom men oftare än andra vilket garanterar att upplägget gör att han blir beskyddad och därmed kan upprätthålla sin makt.

När fjädrarna är utslitna kommer han på att alla skall värdesätta snäckor, därför ger han i uppdrag åt sina betrodda att samla in alla snäckor de kan hitta, varpå han sedan väljer ut de finaste och krossar resten. Han introducerar hur snäckorna som är fina skall se ut för att vara godkända, väl förtrogen med att han redan har flest och så börjar jakten om och oavsett om det handlar om djur, guld o.dyl, så kommer han alltid att ha ett försprång.
För mänskligheten skull, för livet på jorden så borde han utrotas.


Återgå till "Tema: Alternativ!"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 0 och 0 gäster