Vad är ondska

[reflex]

Vad är egentligen ondska? För att kunna bedöma om en gärning är ond så måste vi först bestämma vad som är skillnaden mellan en god och en ond gärning. Därför måste vi ha kriterier som avgör vad som är ont eller gott. Vad vi i så fall får, är vad vi människor betecknar som ont eller gott. Vi får inte något objektivt mått på vad ondska respektive godhet egentligen är. Vad vi får är ett "tyckande" ur mänsklig synpunkt.
Sålunda blir resultatet att det egentligen varken finns godhet eller ondska rent objektivt sett. Det är bara som vi "tycker".

[Pilatus]

Vad vi får är ett "tyckande" ur mänsklig synpunkt. Sålunda blir resultatet att det egentligen varken finns godhet eller ondska rent objektivt sett. Det är bara som vi "tycker".

Objektivt sett är det enkelt att skilja mellan en örfil och att bli bjuden på en god glass en het sommardag. Skillnaden ligger inte i att jag tycker att glass en varm sommardag är bättre än att få en rungande örfil. Skillnaden ligger i att den som utdelar en dagsedel vill skada mig och också gör det, medan kärleksfulla ord och handlingar vill mig gott. Eller är det bara som jag tycker?

[reflex]

Vad vi får är ett "tyckande" ur mänsklig synpunkt. Sålunda blir resultatet att det egentligen varken finns godhet eller ondska rent objektivt sett. Det är bara som vi "tycker".

Objektivt sett är det enkelt att skilja mellan en örfil och att bli bjuden på en god glass en het sommardag. Skillnaden ligger inte i att jag tycker att glass en varm sommardag är bättre än att få en rungande örfil. Skillnaden ligger i att den som utdelar en dagsedel vill skada mig och också gör det, medan kärleksfulla ord och handlingar vill mig gott. Eller är det bara som jag tycker?

Så du menar att skada någon är alltid en ond gärning och att ge något till någon är alltid en god gärning?

[Pilatus]

Objektivt sett är det enkelt att skilja mellan en örfil och att bli bjuden på en god glass en het sommardag. Skillnaden ligger inte i att jag tycker att glass en varm sommardag är bättre än att få en rungande örfil. Skillnaden ligger i att den som utdelar en dagsedel vill skada mig och också gör det, medan kärleksfulla ord och handlingar vill mig gott. Eller är det bara som jag tycker?

Så du menar att skada någon är alltid en ond gärning och att ge något till någon är alltid en god gärning?

Ja visst! Men det finns några undantag. Säg att du avväpnar en person som riktar en Glock 30S mot kassören i banken du brukar gå till. Rånaren skadas under tumultet, men vinsten är att du förhindrar rånaren att fullfölja rånet och att rånaren inte längre riskerar att allvarligt skada någon.

[reflex]

Objektivt sett är det enkelt att skilja mellan en örfil och att bli bjuden på en god glass en het sommardag. Skillnaden ligger inte i att jag tycker att glass en varm sommardag är bättre än att få en rungande örfil. Skillnaden ligger i att den som utdelar en dagsedel vill skada mig och också gör det, medan kärleksfulla ord och handlingar vill mig gott. Eller är det bara som jag tycker?

Så du menar att skada någon är alltid en ond gärning och att ge något till någon är alltid en god gärning?

Ja visst! Men det finns några undantag. Säg att du avväpnar en person som riktar en Glock 30S mot kassören i banken du brukar gå till. Rånaren skadas under tumultet, men vinsten är att du förhindrar rånaren att fullfölja rånet och att rånaren inte längre riskerar att allvarligt skada någon.

Antag att du ger en vass kniv till ett barn för att tälja till en pilbåge med följd att barnet gör sig illa?
eller att du är tandläkare som drar ut en tand på en patient?
eller att du är fältskär och sågar av ett ben för att undvika blodförgiftning?
eller att du som läkare skriver ut en medicin som patienten sedan använder för att ta sitt liv?

[Pilatus]

Antag att du ger en vass kniv till ett barn för att tälja till en pilbåge med följd att barnet gör sig illa?
eller att du är tandläkare som drar ut en tand på en patient?
eller att du är fältskär och sågar av ett ben för att undvika blodförgiftning?
eller att du som läkare skriver ut en medicin som patienten sedan använder för att ta sitt liv?

Det är naturligtvis gärningar som alla skadar på ett mer eller mindre allvarligt sätt. Men det är inte så ofta av ondska, dvs att det endast ger läkaren någon slags tillfredsställelse.

[reflex]

Antag att du ger en vass kniv till ett barn för att tälja till en pilbåge med följd att barnet gör sig illa?
eller att du är tandläkare som drar ut en tand på en patient?
eller att du är fältskär och sågar av ett ben för att undvika blodförgiftning?
eller att du som läkare skriver ut en medicin som patienten sedan använder för att ta sitt liv?

Det är naturligtvis gärningar som alla skadar på ett mer eller mindre allvarligt sätt. Men det är inte så ofta av ondska, dvs att det endast ger läkaren någon slags tillfredsställelse.

Är det i så fall syftet med gärningen som avgör om den är ond eller god?

[freddemalte]

Orden ont respektive gott har säkert olika betydelser i olika sammanhang. Ibland avser det intentionen hos den som utför en handling, ibland avser det handlingen som sådan. En del menar att det sedan är en objektiv sak vad som är ont/gott medan andra anser att det handlar om känslor, åsikter och kontext.

Om man vet eller är övertygad om att ens handling kommer att leda till lidande för någon och den handlingen utförs uppsåtligt, ja då anses det nog, utan tvekan, vara en så kallad ond handling. Om det ej var uppsåtligt - ja då blir det mer tveksamt. Jämför. rättsväsendets bedömningar.

Det finns t ex de som häller bensin på andra och tänder på så att denne levande bränns till döds under fruktansvärda plågor. Oftast rör det sig (antar jag) om stora mobbar av människor som anser att de har rätt att göra så då den drabbade personen har gjort något oförrätt. Den grövsta formen av att ta lagen i sina egna händer. Samma sorts handlingar, har det även rapporterats, utförs av så kallade extrema grupper. Det, anser jag är ett exempel på mycket onda, bestialiska och grymma handlingar, även om de som utför det inte fattar bättre eller t ex gör det i en hundraprocentig övertygelse om att de utplånar djävulen eller något sådant.

PS. Hamnade av misstag på ett sådant videoklipp när jag sökte en helt annan sak och skulle helst aldrig ha velat se det. DS.

[reflex]

Orden ont respektive gott har säkert olika betydelser i olika sammanhang. Ibland avser det intentionen hos den som utför en handling, ibland avser det handlingen som sådan. En del menar att det sedan är en objektiv sak vad som är ont/gott medan andra anser att det handlar om känslor, åsikter och kontext.

Om man vet eller är övertygad om att ens handling kommer att leda till lidande för någon och den handlingen utförs uppsåtligt, ja då anses det nog, utan tvekan, vara en så kallad ond handling. Om det ej var uppsåtligt - ja då blir det mer tveksamt. Jämför. rättsväsendets bedömningar.

Det finns t ex de som häller bensin på andra och tänder på så att denne levande bränns till döds under fruktansvärda plågor. Oftast rör det sig (antar jag) om stora mobbar av människor som anser att de har rätt att göra så då den drabbade personen har gjort något oförrätt. Den grövsta formen av att ta lagen i sina egna händer. Samma sorts handlingar, har det även rapporterats, utförs av så kallade extrema grupper. Det, anser jag är ett exempel på mycket onda, bestialiska och grymma handlingar, även om de som utför det inte fattar bättre eller t ex gör det i en hundraprocentig övertygelse om att de utplånar djävulen eller något sådant.

PS. Hamnade av misstag på ett sådant videoklipp när jag sökte en helt annan sak och skulle helst aldrig ha velat se det. DS.

Jag tror mig ha förstått att vissa självmordsbombare och terrorister anser sig göra en god handling då de utför sina terrordåd. Alltså är deras uppsåt gott (åtminstone som de själva ser det) och därmed betraktar de själva handlingen som god medan de som drabbas och även de flesta andra ser det som en ond handling. Gott uppsåt kan alltså inte definiera en god handling .... eller?

[freddemalte]

Gott uppsåt kan alltså inte definiera en god handling .... eller?

nä, det blir ju lite absurt. Men det beror ju som sagt på vad som menas med ont och gott. Man skulle kunna tänka sig en praktiskt irrationell person som verkligen vill väl, men är så klantig att allt går fel och därmed genererar lidande för sin omgivning, samt tvärt om en person som vill andra illa men som är så klantig att allt denne gör blir härligt för dennes omgivning. Vem av den är ond respektive god?

[Anders]

Här är språket, åtminstone det svenska, lite torftigt. Det är ju mycket riktig så, att både avsikt och gärning dras över samma kam rätt mycket. Och jag har väldigt svårt att stoppa in handlingen i ondskefacket. Jag gör det, för det finns inget riktigt bra ord för en handling med riktigt dåligt resultat för den andre där att man själv inte direkt lever ut några slags onda lustar.

Onskan är så lätt, åtminstone för mig, att knyta till en känsla. En riktigt jävla otäck känsla, den som liksom frossar i att skapa en relativt bra situation för mej, genom att skapa en dålig för någon annan. Eller, och här är jag INTE ensam, som har en del av mig som njuter av katastrofer som drabbar andra, och jag slipper katastrofen. Jag tror att ondskan har sin rot i vår rotlöshet.

[förstår mig själv]

Till att börja med får vi konstatera att "ondska" är ett ord.
Sedan kan vi konstatera att människor har olika uppfattningar om vad som är "ont". Vidare att det tycks följa kulturen(eller religion, fantasier).
Vi ser tex att "förr i tiden" kanske man offrade, slog familjen och "tjänstefolket", våldtog och dödade kvinnor och barn i tex krig. Man kanske brände häxor, torterade människor, könsstympade(omskärelse osv).
Det har alltid funnits "en förklaringsmodell" till den onda handlingen som orsakade lidandet.
I "efterhand" har man ansett att dessa "skäl" till de ondskefulla handlingarna varit "felaktiga".
På samma sätt kommer våra handlingar som orsakar lidande att anses ondskefulla att tillämpa i ett framtida samhälle. Att tex, straffa, kriga, tvinga, spärra in på psyket osv också är onda. Att att vi har en "förklaringsmodell" som "rättfärdigar" oss att orsaka andra lidande.
De som förstår tex Jesus inser att vi "förstår" inte bättre. Att vi blir de som "verkställer" naturlagarna enligt våra "vanföreställningar". Vi skadar bara oss själva.

[reflex]

Till att börja med får vi konstatera att "ondska" är ett ord.
Sedan kan vi konstatera att människor har olika uppfattningar om vad som är "ont". Vidare att det tycks följa kulturen(eller religion, fantasier).
Vi ser tex att "förr i tiden" kanske man offrade, slog familjen och "tjänstefolket", våldtog och dödade kvinnor och barn i tex krig. Man kanske brände häxor, torterade människor, könsstympade(omskärelse osv).
Det har alltid funnits "en förklaringsmodell" till den onda handlingen som orsakade lidandet.
I "efterhand" har man ansett att dessa "skäl" till de ondskefulla handlingarna varit "felaktiga".
På samma sätt kommer våra handlingar som orsakar lidande att anses ondskefulla att tillämpa i ett framtida samhälle. Att tex, straffa, kriga, tvinga, spärra in på psyket osv också är onda. Att att vi har en "förklaringsmodell" som "rättfärdigar" oss att orsaka andra lidande.
De som förstår tex Jesus inser att vi "förstår" inte bättre. Att vi blir de som "verkställer" naturlagarna enligt våra "vanföreställningar". Vi skadar bara oss själva.

Det där tycker jag var ett bra och egentligen uttömmande svar på frågan i rubriken. Men mitt filosofiska intresse driver mig att söka djupare, att verkligen dissekera och tränga in i ondskans olika aspekter och dess förhållande till det vi kallar godhet. Varför? Bra fråga. Kanske för att lära mig att bättre förstå mig själv och andra.

[Algotezza]

Vad är egentligen ondska? För att kunna bedöma om en gärning är ond så måste vi först bestämma vad som är skillnaden mellan en god och en ond gärning. Därför måste vi ha kriterier som avgör vad som är ont eller gott. Vad vi i så fall får, är vad vi människor betecknar som ont eller gott. Vi får inte något objektivt mått på vad ondska respektive godhet egentligen är. Vad vi får är ett "tyckande" ur mänsklig synpunkt.
Sålunda blir resultatet att det egentligen varken finns godhet eller ondska rent objektivt sett. Det är bara som vi "tycker".

Många är överens om att det är en ond handling att medvetet orsaka andra lidande och smärta, fysisk eller psykisk sådan, och att dessutom njuta av det, samt utan att det finns ett annat syfte än att orsaka lidande och smärta. "Andra" är här främst medmänniskor men ibland kan det även innefatta djur, så är det ofta för vegetarianer och veganer om man valt denna livsstil av etiska skäl. Handlar detta bara om "tyckande"? Kan det finnas någon som skulle kalla dessa handlingar "goda"? Graden av ondska hos en människa beror väl i hur hög grad man ägnar sig åt att plåga andra för nöjes skull. Det finns väl få som kan säga att de aldrig njutit av att plåga någon annan, låt oss säga psykiskt, ens för stunden. Vi människor är ju kapabla både till altruism, egoism och djävulska handlingar.

Objektivt sett finns olika handlingar och relationer mellan människor och levande varelser. Värderande av våra handlingar är något som objektivt sett sker och som känns meningsfullt för de flesta. Värderingar är ofta intersubjektiva inom en viss kulturkrets eller värdegemenskap. Inom gruppen uppleves de då inte som slumpmässiga och betingade av vars och ens lösa tyckande utan man värderar och tycker gemensamt - värdena finns inom och upprätthålles genom hur gruppens medlemmar interagerar och genom deras inbördes relationer. Värden är till både för att skapa gemenskap och för att kunna kontrollera varandra inom gruppen. För att ge tyngd åt värderingarna anlägger man ofta ett värdeobjektivistiskt metaperspektiv på dem - och man kan vara överens om detta synsätt inom gruppen - men detta gör inte värden till naturliga egenskaper som ett objekt eller ett beteende har oberoende av observatören, så som objekt kan ha mätbara och direkt iakttagbara egenskaper, utan det är "värdeegenskaper" man i gruppen tillskriver objekten.

[reflex]

Vad är egentligen ondska? För att kunna bedöma om en gärning är ond så måste vi först bestämma vad som är skillnaden mellan en god och en ond gärning. Därför måste vi ha kriterier som avgör vad som är ont eller gott. Vad vi i så fall får, är vad vi människor betecknar som ont eller gott. Vi får inte något objektivt mått på vad ondska respektive godhet egentligen är. Vad vi får är ett "tyckande" ur mänsklig synpunkt.
Sålunda blir resultatet att det egentligen varken finns godhet eller ondska rent objektivt sett. Det är bara som vi "tycker".

Många är överens om att det är en ond handling att medvetet orsaka andra lidande och smärta, fysisk eller psykisk sådan, och att dessutom njuta av det, samt utan att det finns ett annat syfte än att orsaka lidande och smärta. "Andra" är här främst medmänniskor men ibland kan det även innefatta djur, så är det ofta för vegetarianer och veganer om man valt denna livsstil av etiska skäl. Handlar detta bara om "tyckande"? Kan det finnas någon som skulle kalla dessa handlingar "goda"? Graden av ondska hos en människa beror väl i hur hög grad man ägnar sig åt att plåga andra för nöjes skull. Det finns väl få som kan säga att de aldrig njutit av att plåga någon annan, låt oss säga psykiskt, ens för stunden. Vi människor är ju kapabla både till altruism, egoism och djävulska handlingar.

Tack för att du tog upp den kastade handsken.
Av det du skriver ovan så är det en ond handling om du skadar någon och dessutom njuter av det eller gör det utan något "högre" syfte.
Jag har speciellt svårt att förstå terrorism och andra till synes meningslösa våldsdåd som ändå påstås ha ett "högre" syfte. Kan vi förstå Breiviks motiv till exempel och mot den bakgrunden betrakta hans brott som icke ondska?
Kan vi förstå självmordsbombare som känner att de offrar sig för en god sak, även om det drabbar oskyldiga.
Kan vi förstå häxbränningarna mot bakgrund av den tro som människor hade på den tiden och därmed se dem som icke varande ondska.

Objektivt sett finns olika handlingar och relationer mellan människor och levande varelser. Värderande av våra handlingar är något som objektivt sett sker och som känns meningsfullt för de flesta. Värderingar är ofta intersubjektiva inom en viss kulturkrets eller värdegemenskap. Inom gruppen uppleves de då inte som slumpmässiga och betingade av vars och ens lösa tyckande utan man värderar och tycker gemensamt - värdena finns inom och upprätthålles genom hur gruppens medlemmar interagerar och genom deras inbördes relationer. Värden är till både för att skapa gemenskap och för att kunna kontrollera varandra inom gruppen. För att ge tyngd åt värderingarna anlägger man ofta ett värdeobjektivistiskt metaperspektiv på dem - och man kan vara överens om detta synsätt inom gruppen - men detta gör inte värden till naturliga egenskaper som ett objekt eller ett beteende har oberoende av observatören, så som objekt kan ha mätbara och direkt iakttagbara egenskaper, utan det är "värdeegenskaper" man i gruppen tillskriver objekten.

Om man tänker sig en AlQuaida-grupp så har gruppen sannolikt en världsbild som skiljer sig från den hos "vanliga människor". Fundamentalism över huvud taget kan få oss att acceptera handlingar som nödvändiga där andra ser dem som onda. Jag tror att ingen av oss är vaccinerad mot ondska. Det är lätt att betrakta ondskan som något som utförs av onda människor. Jag tror inte på det här. Jag tror de flesta av oss är kapabla till ondska under "rätt" omständigheter. Krig, till exempel kan förändra vårt sätt att vara, men det behövs mycket mindre än så. Religion till exempel ser jag personligen som exempel på mänsklig galenskap som kan få oss att göra onda handlingar.