Varför så långa inlägg?

[Pilatus]

Men ännu har jag inte fått något svar från någon som gillar att skriva långa inlägg som förklarat varför man gör det och varför det är nödvändigt.

Det kan vara ett lätt hypomant drag, att inte kunna begränsa sig. Att ta om, att tjata på tills alla lämnat rummet eller lagt på luren.

[Algotezza]

Men ännu har jag inte fått något svar från någon som gillar att skriva långa inlägg som förklarat varför man gör det och varför det är nödvändigt.

Det kan vara ett lätt hypomant drag, att inte kunna begränsa sig. Att ta om, att tjata på tills alla lämnat rummet eller lagt på luren.

Jag själv kan komma på svar varför man skriver långt:

"vissa ämnen kräver mer utrymme än andra för att redas ut grundligt"

"i mina texter får man följa hela processen från fråga, via analys till svar och jag vet inte själv vad jag ska komma fram till när jag börjar skriva och jag vill mina texter ska kännas spontana och naturliga, inte alltför bearbetade - det blir så krystat och tillgjort då"

"mina texter är som zens koan - det viktigaste står mellan raderna"

"det är så roligt att skriva!"

"mina texter är ett slags filosofiska meditationer som kräver utrymme för att fungera"

[Pilatus]

Det kan vara ett lätt hypomant drag, att inte kunna begränsa sig. Att ta om, att tjata på tills alla lämnat rummet eller lagt på luren.

Jag själv kan komma på svar varför man skriver långt:

"vissa ämnen kräver mer utrymme än andra för att redas ut grundligt"

"i mina texter får man följa hela processen från fråga, via analys till svar och jag vet inte själv vad jag ska komma fram till när jag börjar skriva och jag vill mina texter ska kännas spontana och naturliga, inte alltför bearbetade - det blir så krystat och tillgjort då"

"mina texter är som zens koan - det viktigaste står mellan raderna"

"det är så roligt att skriva!"

"mina texter är ett slags filosofiska meditationer som kräver utrymme för att fungera"

Låt gå för det då, men frågan var väl varför man måste tråka ut andra med sina omåttliga skrivglädje? Men är skribenten mycket spirituell och begåvad så kan vi läsa vidare. Men var det verkligen en sådan text du hade i tankarna då du först klagade på sidor helt förmörkade av långa ostrukturerade textsjok?

[Anne]

Uppskattar du inte ett långt, genomtänkt inlägg med en massa referenser och hänvisningar till tilltrodda källor, Pilatus?

[Algotezza]

Det kan vara ett lätt hypomant drag, att inte kunna begränsa sig. Att ta om, att tjata på tills alla lämnat rummet eller lagt på luren.

Jag själv kan komma på svar varför man skriver långt:

"vissa ämnen kräver mer utrymme än andra för att redas ut grundligt"

"i mina texter får man följa hela processen från fråga, via analys till svar och jag vet inte själv vad jag ska komma fram till när jag börjar skriva och jag vill mina texter ska kännas spontana och naturliga, inte alltför bearbetade - det blir så krystat och tillgjort då"

"mina texter är som zens koan - det viktigaste står mellan raderna"

"det är så roligt att skriva!"

"mina texter är ett slags filosofiska meditationer som kräver utrymme för att fungera"

Låt gå för det då, men frågan var väl varför man måste tråka ut andra med sina omåttliga skrivglädje? Men är skribenten mycket spirituell och begåvad så kan vi läsa vidare. Men var det verkligen en sådan text du hade i tankarna då du först klagade på sidor helt förmörkade av långa ostrukturerade textsjok?

Jag tänkte närmast på trista, grafiskt kompakta långtexter utan poänger...

[reflex]

Det "fina" med ett sånt här forum är att man kan påstå sig vara vad man vill. Jag saknar själv varje uns av auktoritetstro och går endast efter vad som skrivs, aldrig efter vem som skriver det. Annars är det tvärt om i samhället som stort. Där är det vem som säger, som är det väsentliga, inte vad som sägs.

I filosofi söker man sanningen. Kan man göra det på grundval av en falsk identitet och oärligt rollspel? Vad som sägs tolkas ofta lite olika betingat av vad man vet om skribenten.

Jag söker inte sanningen i filosofin eftersom jag tror att den alltid kommer att vara utom räckhåll för oss. Auktoriteter är inte heller bärare av sanning, bara av auktoritet och det är inte samma sak. Det jag skriver är kanske inget att fästa sig vid eftersom jag är arbetarklass och formellt lågutbildad. Däremot har jag gått i livets skola i sextio år och läst och sett och tagit emot intryck. En av de saker jag lärt är att inte lita på auktoriteter. Kanske har det slagit över till överdrift ibland. Det gör att jag ofta har åsikter som går tvärs emot majoritetens. Jag vill söka kunskap själv inte bli matad med andras slutsatser. Jag bygger min egen logik och den rubbas inte så lätt.

Det "fina" med rollspel och anonymitet är att man kan häva ur sig lite vad som helst och inte behöva stå för det man påstår.

Ja, det är tur att vi har moderatorer annars bleve det outhärdligt. Anonymiteten ser jag inte som ett problem. Efter ett tag vet man i stor sett var man har varandra i alla fall.

[reflex]

Det "fina" med ett sånt här forum är att man kan påstå sig vara vad man vill.

Till vad nytta?

Somliga kanske vill imponera. Andra vill inte av olika skäl att ens fysiska jag ska kunna kopplas samman med det man skriver här. Anonymiteten ger möjlighet att ta ut svängarna och komma med kontroversiella åsikter.

Jag saknar själv varje uns av auktoritetstro och går endast efter vad som skrivs, aldrig efter vem som skriver det.

Ja, det är ju uppkäftigt så det räcker! Ibland gör vi klokt i att lita på vad en auktoritet säger. Vi kan ju inte veta allt bäst själva, och vi besparar oss tid och möda genom att lita på människor som vanligen brukar veta vad de talar om.

Men ibland leder de oss "vida vilse". Jag kollar hellre källorna än jag accepterar andras påståenden.

[Illusionen]

Det "fina" med ett sånt här forum är att man kan påstå sig vara vad man vill. Jag saknar själv varje uns av auktoritetstro och går endast efter vad som skrivs, aldrig efter vem som skriver det. Annars är det tvärt om i samhället som stort. Där är det vem som säger, som är det väsentliga, inte vad som sägs.

I filosofi söker man sanningen. Kan man göra det på grundval av en falsk identitet och oärligt rollspel? Vad som sägs tolkas ofta lite olika betingat av vad man vet om skribenten.

Jag söker inte sanningen i filosofin eftersom jag tror att den alltid kommer att vara utom räckhåll för oss. Auktoriteter är inte heller bärare av sanning, bara av auktoritet och det är inte samma sak. Det jag skriver är kanske inget att fästa sig vid eftersom jag är arbetarklass och formellt lågutbildad. Däremot har jag gått i livets skola i sextio år och läst och sett och tagit emot intryck. En av de saker jag lärt är att inte lita på auktoriteter. Kanske har det slagit över till överdrift ibland. Det gör att jag ofta har åsikter som går tvärs emot majoritetens. Jag vill söka kunskap själv inte bli matad med andras slutsatser. Jag bygger min egen logik och den rubbas inte så lätt.

Det "fina" med rollspel och anonymitet är att man kan häva ur sig lite vad som helst och inte behöva stå för det man påstår.

Ja, det är tur att vi har moderatorer annars bleve det outhärdligt. Anonymiteten ser jag inte som ett problem. Efter ett tag vet man i stor sett var man har varandra i alla fall.

Du har en sund inställning Reflex, jag tycker dessutom att du uttrycker dig klokt.
Ingen ska väl vara för mer och diktera vad som ska skrivas här, eller .... ?

/ Illusionen

[Algotezza]

I filosofi söker man sanningen. Kan man göra det på grundval av en falsk identitet och oärligt rollspel? Vad som sägs tolkas ofta lite olika betingat av vad man vet om skribenten.

Jag söker inte sanningen i filosofin eftersom jag tror att den alltid kommer att vara utom räckhåll för oss. Auktoriteter är inte heller bärare av sanning, bara av auktoritet och det är inte samma sak. Det jag skriver är kanske inget att fästa sig vid eftersom jag är arbetarklass och formellt lågutbildad. Däremot har jag gått i livets skola i sextio år och läst och sett och tagit emot intryck. En av de saker jag lärt är att inte lita på auktoriteter. Kanske har det slagit över till överdrift ibland. Det gör att jag ofta har åsikter som går tvärs emot majoritetens. Jag vill söka kunskap själv inte bli matad med andras slutsatser. Jag bygger min egen logik och den rubbas inte så lätt.

Det "fina" med rollspel och anonymitet är att man kan häva ur sig lite vad som helst och inte behöva stå för det man påstår.

Ja, det är tur att vi har moderatorer annars bleve det outhärdligt. Anonymiteten ser jag inte som ett problem. Efter ett tag vet man i stor sett var man har varandra i alla fall.

Du har en sund inställning Reflex, jag tycker dessutom att du uttrycker dig klokt.
Ingen ska väl vara för mer och diktera vad som ska skrivas här, eller .... ?

/ Illusionen

Nä, vem skulle kunna lyckas med att diktera det? Envar sin egen professor, som Falstaff, fakir skrev.

Man kan ju diktera vad som ska skrivas här på mer än ett sätt.

Så det är OK, Illusionen, med långa, grafiskt kompakta inlägg utan tydlig poäng? Och man får inte framföra åsikter om denna typ av inlägg heller för då "dikterar man vad som ska skrivas här"?

Människan spår men egot rår.

Hohoho...

[Algotezza]

Det "fina" med ett sånt här forum är att man kan påstå sig vara vad man vill. Jag saknar själv varje uns av auktoritetstro och går endast efter vad som skrivs, aldrig efter vem som skriver det. Annars är det tvärt om i samhället som stort. Där är det vem som säger, som är det väsentliga, inte vad som sägs.

I filosofi söker man sanningen. Kan man göra det på grundval av en falsk identitet och oärligt rollspel? Vad som sägs tolkas ofta lite olika betingat av vad man vet om skribenten.

Jag söker inte sanningen i filosofin eftersom jag tror att den alltid kommer att vara utom räckhåll för oss. Auktoriteter är inte heller bärare av sanning, bara av auktoritet och det är inte samma sak. Det jag skriver är kanske inget att fästa sig vid eftersom jag är arbetarklass och formellt lågutbildad. Däremot har jag gått i livets skola i sextio år och läst och sett och tagit emot intryck. En av de saker jag lärt är att inte lita på auktoriteter. Kanske har det slagit över till överdrift ibland. Det gör att jag ofta har åsikter som går tvärs emot majoritetens. Jag vill söka kunskap själv inte bli matad med andras slutsatser. Jag bygger min egen logik och den rubbas inte så lätt.

Vad skiljer din logik från andras?

[reflex]

I filosofi söker man sanningen. Kan man göra det på grundval av en falsk identitet och oärligt rollspel? Vad som sägs tolkas ofta lite olika betingat av vad man vet om skribenten.

Jag söker inte sanningen i filosofin eftersom jag tror att den alltid kommer att vara utom räckhåll för oss. Auktoriteter är inte heller bärare av sanning, bara av auktoritet och det är inte samma sak. Det jag skriver är kanske inget att fästa sig vid eftersom jag är arbetarklass och formellt lågutbildad. Däremot har jag gått i livets skola i sextio år och läst och sett och tagit emot intryck. En av de saker jag lärt är att inte lita på auktoriteter. Kanske har det slagit över till överdrift ibland. Det gör att jag ofta har åsikter som går tvärs emot majoritetens. Jag vill söka kunskap själv inte bli matad med andras slutsatser. Jag bygger min egen logik och den rubbas inte så lätt.

Vad skiljer din logik från andras?

Jag vet inte hur andra tänker, bara hur jag själv tänker.

[Pilatus]

Uppskattar du inte ett långt, genomtänkt inlägg med en massa referenser och hänvisningar till tilltrodda källor, Pilatus?

Jo, om ämnet intresserar mig. En välskriven artikel bör ju ha en överskådlig struktur, mellanrubriker, gärna illustrationer, ordförklaringar, definitioner och referenser. Vi kan inte förstå allt intuitivt så en del förklaringar kan behövas.

[Pilatus]

Jag söker inte sanningen i filosofin eftersom jag tror att den alltid kommer att vara utom räckhåll för oss.

Krånglar du inte till sanningsbegreppet nu? Är du inte helt övertygad om att det var du som skrev kommentaren "Jag söker inte sanningen ... "? Nå, i så fall var det ju sant att det var du som skrev. Finns det någonting som skulle kunna få dig att tvivla på den saken? Inte?

Auktoriteter är inte heller bärare av sanning, bara av auktoritet och det är inte samma sak.

Du har en konstig syn på vad auktoritet är, tror jag. Litar du på någon människa? Förmodligen är det så. Om den människan säger att hon läste en artikel i tidningen att det kommer att snöa i Stockholm till helgen, säger du då att "det vill jag läsa själv innan jag tror dig"? Om en professor förklarar att materiens minsta beståndsdelar består av utsträckta objekt (strängar), förnekar du då omedelbart en sådan utsaga med att "auktoriteter inte är bärare av sanning"? Är det inte risk att du skjuter pianisten då?

[reflex]

Jag söker inte sanningen i filosofin eftersom jag tror att den alltid kommer att vara utom räckhåll för oss.

Krånglar du inte till sanningsbegreppet nu? Är du inte helt övertygad om att det var du som skrev kommentaren "Jag söker inte sanningen ... "? Nå, i så fall var det ju sant att det var du som skrev. Finns det någonting som skulle kunna få dig att tvivla på den saken? Inte?

För mig är sanning inte ett filosofiskt eller matematiskt begrepp. Det är mer än så.

Auktoriteter är inte heller bärare av sanning, bara av auktoritet och det är inte samma sak.

Du har en konstig syn på vad auktoritet är, tror jag. Litar du på någon människa? Förmodligen är det så. Om den människan säger att hon läste en artikel i tidningen att det kommer att snöa i Stockholm till helgen, säger du då att "det vill jag läsa själv innan jag tror dig"? Om en professor förklarar att materiens minsta beståndsdelar består av utsträckta objekt (strängar), förnekar du då omedelbart en sådan utsaga med att "auktoriteter inte är bärare av sanning"? Är det inte risk att du skjuter pianisten då?

Du har inte helt fel där. Jag är en väldigt lättlurad person. Detta kompenserar jag med den största misstänksamhet. Jag köper inte det någon påstår med mindre än att det stämmer överens med min "samlade erfarenhet". Det måste stämma in i "mönstret".
Nej, jag skulle inte förneka att det ska snöa, men jag skulle absolut kolla själv. Några "strängar" har jag aldrig sett och det är omöjligt för mig att avgöra om påståendet är sant eller falskt. Jag lägger det i "hypoteslådan" tills vidare.
All ny information väger jag mot all tidigare information och erfarenhet och det som inte stämmer in i mönstret accepterar jag inte utan vidare. Det får ligga i nämnda "hypoteslåda" tills ytterligare information så småningom verifierar påståendet och därmed ökar sannolikheten för att det ska vara sant.

[Algotezza]

Jag vet inte hur andra tänker, bara hur jag själv tänker.

Då vet du inte om/hur din logik/ditt tänkande skiljer sig från andras. Förmodligen gör det inte det i högre grad. Vi bygger alla vårt tänkande/kunskap på förnuft/logisk förmåga, känsla och erfarenhet. Kanske även lite intuition.

Jag är också inne på att sanningen är mer än vad filosofin kan ringa in. Går bara delvis, på ytan, inom vetenskap och filosofi.

Sanningen om verkligheten är ytterst verkligheten själv och den upplever vi bit för bit, var och en ur sitt perspektiv, och vi försöker ringa in den tillsammans med hjälp av språket, som dels finns som processer mellan oss när vi kommunicerar, dels inuti oss som stöd för tänkandet. Men det grundläggande tänkandet är ordlöst men svårt att greppa utan att klä det i ord. Som snabba vektorer, insiktsblixtar i en inre rymd som går utanför hjärnan.