Lite lösa funderingar om det estetiskt vackra och det Vackra

[Pilatus]

Jag såg en dokumentär igår på svt; Modellerna med det lilla extra. Jag befarar att det lidande som innefattas av det hela kommer att eskalera om vi inte lär oss att se förbi ytan och istället se till innehåll. Men vad vet jag, bekymrad över situationen är jag iallafall.

Jag har inte sett programmet. Programmet verkar att ha mottagits positivt. Kanske är det förmågan att känna glädje trots lidandet som betonas.

[Anne]

Lidandet i vilkas situation tänkte du på, Pilatus? För mig känns det nödvändigt att inflika att jag ser ok ut, skulle enbart bli förvånad om någon tyckte något annat. Men nog fasiken lider jag över strukturen där massvis (överdriver inte nu) av folk är oförmögna att se förbi det yttre. Jag känner mig således inte personligt skymfad, men rejält bekymrad.

[Pilatus]

Lidandet i vilkas situation tänkte du på, Pilatus?

Det var ditt yttrande som jag kommenterade: "Jag befarar att det lidande som innefattas av det hela kommer att eskalera om vi inte lär oss att se förbi ytan och istället se till innehåll."

För mig känns det nödvändigt att inflika att jag ser ok ut, skulle enbart bli förvånad om någon tyckte något annat. Men nog fasiken lider jag över strukturen där massvis (överdriver inte nu) av folk är oförmögna att se förbi det yttre. Jag känner mig således inte personligt skymfad, men rejält bekymrad.

Du är okey!

Var det något i programmet med de funktionsnedsatta modellerna som fick dig att fundera över vår oförmåga att se förbi det yttre? Tyvärr frågar jag om ett program som jag inte såg.

[Anne]

Nej, det var inget i det programmet specifikt, Pilatus, Jag märker ju bara av polariseringen osv tydligare. Och det gör mig ledsen, för att inte säga förtvivlad.

[Pilatus]

Nej, det var inget i det programmet specifikt, Pilatus,
Jag märker ju bara av polariseringen osv tydligare. Och det gör mig ledsen, för att inte säga förtvivlad.

Det jag tyckte mig uppfatta var att du ville tala om kontrasten mellan inre och yttre mänskliga egenskaper och den förgrovade uppfattning som ofta skymtar fram då kvinnor blir tilltalade. Men jag är osäker om jag verkligen förstod.

[reflex]

Nej, det var inget i det programmet specifikt, Pilatus, Jag märker ju bara av polariseringen osv tydligare. Och det gör mig ledsen, för att inte säga förtvivlad.

Varför det estetiskt vackra uppfattas så har, får man förmoda, en naturlig men också rätt så "trist" förklaring.
Utseendet hos en människa är reklamskylten. Det första intrycket (beteende etc) bekräftar eller avbryter ett eventuellt intresse. De inre kvaliteterna hos en människa kommer man inte åt annat än genom ett personligt växelspel över en längre tid som förhoppningsvis leder till förståelse och acceptans (eller kanske rent av kärlek ifall det rör sig om den typen av relation). Ibland träffar man ovanligt trevliga människor och dessa brukar både "bjuda på sig själv" och visa ett genuint intresse för andras åsikter och göranden. Motsatsen är dem man inte kommer åt och som gömmer sig bakom en fasad.

[Anders]

Just skönheten hos en person är ju ett väldigt speciellt kapitel. Soluppgången bara är ju där. Men de positiva reaktioner ett par vältvecklade kvinnobröst, svällande biceps eller rena ansiktsdrag framkallar är mer komplext. Det är, som jag ser det, ren reproduktion, urval av lämpligt genmaterial för avkomman. Sedan varför den visuella skönheten hos en person verkar vara så stereotyp kan man ju fråga sig.

Skönheten i mötet, samtalet, med en person är sedan något annat. Och nu antar jag det ändå är sängkammarrelaterat vi pratar om? Till att börja med är det ju så väldigt mycket mer svårtillgängligt. Särskilt för de som inte besitter småpratets konst, vägen man måste vandra(spriten är här en välsignelse). Men då man kommer under detta skal, ofta lika tjockt som sminket i ansiktet, så är det ju ändå ett spel man spelar. Även om man är uppriktig, så är man det på ett sätt man hoppas den tilltänkta flirten, sängkamraten, makan tilltalas av. Eller hoppas acceptera. Så det finns enligt mitt sätt att se inte nån uppdelning i det visuella oärliga och det samtalande ärliga.

[Pilatus]

En länk till diskussionen om det sköna som fördes under fliken Filosofi -> Det sköna

http://filosofiforum.com/diskussionsforum/Det-skona-10053#p211497
Kant: ”Skönt är det som behagar universellt utan begrepp".

Vad kan ha varit en mer betydande förebild än människokroppen genom historien då man velat skildra det sköna.


Karl Isakson

[Anders]

Mycket skönhet nu här på forumet, kanske behövs nu i denna gråaste av perioder:

Det här blev ett litet sidospår till musiktråden, för den hit där den kanske passar bättre:

Min definition av vackert...

Jag upplever det vackra just nu. Då jag ser ut genom fönstret flammar soluppgången i orange, rosa, lila, turkos, och nyanser av blått som är smått övernaturliga. Mina ögon tar in det, hjärnan registrerar det och jag känner tillfredställelse.

Det är helt kravlöst, ger vila och avslappning, skänker kroppen och själen ro. Musiken som nu ligger närmast är nog "Gryning vid havet" av Alfven. En läkande funktion. Kraven, stressen, ambitionerna finns någonstans därute. Framåtskridande för personen och arten. Men den soluppgång jag ser nu sågs och avnjöts nog på ungefär samma sätt av de förfäder som vandrade upp från Afrika, och den ger förhoppningsvis tröst åt den fattige i kåkstaden på sluttningen ovanför Rio de Janeiro om några timmar. Upplever djuren gryningens skönhet? Jag tror det. Då jag spelar olika musik reagerar vår fågel med reaktioner som är helt samstämmiga med mina. Så varför skulle inte rådjuret stilla se in i soluppgången där det står på berget?

Så vackert är det som upplevs som skönt i den betraktandes sinne. Tror vackerheten mest är där utan någon särskild funktion, mer än kanske läkande. Och att den ger livet mening och innehåll. Här och nu.

[Pilatus]

Jag upplever det vackra just nu. Då jag ser ut genom fönstret flammar soluppgången i orange, rosa, lila, turkos, och nyanser av blått som är smått övernaturliga. Mina ögon tar in det, hjärnan registrerar det och jag känner tillfredställelse.

Jo, jag tror att många skulle vara beredda att instämma. Hur många vykort och tavlor har inte gjorts med just detta motiv. Jag tror det går tillbaks till romantiken då man dyrkade naturen, dess storslagenhet och kraft. Stora känslor.

Musiken som nu ligger närmast är nog "Gryning vid havet" av Alfven. En läkande funktion. Kraven, stressen, ambitionerna finns någonstans därute.

Hugo Alfvén räknas till nationalromantiken, men ...

Så vackert är det som upplevs som skönt i den betraktandes sinne. Tror vackerheten mest är där utan någon särskild funktion, mer än kanske läkande. Och att den ger livet mening och innehåll. Här och nu.

Det har säkert flera funktioner, rytm, harmoni, balans, proportionalitet är bara några egenskaper som har betydelse för hållfasthet och god konstruktion. Det har säkert haft stor betydelse för evolutionen.

Kant argumenterade för att skönhetsupplevelsen grundas på drag i själva objekten. Det sköna är en egenskap i själva konstverket och det är dessa egenskaper som framkallar vår upplevelse. Sedan grottmålningarna har man kunnat gestalta djur och människor på ett sätt som vi inte har några problem med att uppleva skönheten i. Antikens ideal är mycket levande.

[Anne]

Jag vill betona att detta inte alls bara handlar om människokroppens utseende. Det finns scientologer och Jehovas vittnen osv, rasister och nazister och Gud vet vad. Som ihärdigt propagerar kring "skönhet".
Folk köper en målning för att det blir en så läcker finstämmig tillhörighet som går i linje med resterande möblemang eller alternativt en kontrastrik färgklick till vardagsrummets stilrena blekhet (se det gärna metaforiskt). Här betyder konsten faktiskt nada. Åtskilligt långt tillbaka i tiden har människor kämpat hårt med enkla stenredskap för att Förmedla Något som de ansett Av Värde och det går förlorat

[Pilatus]

Folk köper en målning för att det blir en så läcker finstämmig tillhörighet som går i linje med resterande möblemang eller alternativt en kontrastrik färgklick till vardagsrummets stilrena blekhet (se det gärna metaforiskt).

Så har man gjort sedan Pompeji dagar, men normalt beskriver vi våra avsikter på annat sätt än ovan. Bilderna skall vara smakfulla, konstnärerna bör vara begåvade och de har lärt sig hantverket väl, de har förmågan att gestalta sin kunds önskningar. Den massproducerade konsten är avtappningar av tidigare verk och smakriktningar.


Pompeji, Villa dei misteri

[Anne]

Smakfulla, ja... redan där går det i kras. Som när makthavare ville ha porträtt av sig själva i en smakfull dager under renässansen. Nu finns det photoshop och diverse.

När jag växte upp (70-80-tal) var det inte helt ovanligt med vad som kallas hötorgskonst/reproduktioner av gråtande barn och en gubbe med pipa. Har aldrig riktigt förstått det där. "Vem fasiken vill ha gråtande ungar och en ful gubbe på väggen?" Hur tänker du kring det? Men när jag läste en artikel igår, tror jag, om nån som plåtade gråtande barn tror jag att jag förstod.

[Pilatus]

Smakfulla, ja... redan där går det i kras. Som när makthavare ville ha porträtt av sig själva i en smakfull dager under renässansen. Nu finns det photoshop och diverse.

När jag växte upp (70-80-tal) var det inte helt ovanligt med vad som kallas hötorgskonst/reproduktioner av gråtande barn och en gubbe med pipa. Har aldrig riktigt förstått det där. "Vem fasiken vill ha gråtande ungar och en ful gubbe på väggen?" Hur tänker du kring det? Men när jag läste en artikel igår, tror jag, om nån som plåtade gråtande barn tror jag att jag förstod.

Det du beskriver är en ren klassfråga. Om vi endast erbjuds billiga, men effektfulla bilder av brölande älgar i solnedgång, röda stugor, gubbar i sydväst och snugga mm så har vi svårt förstå att Den nakna Maja, stora bataljmålningar, porträtt på män med kraschaner, ordensband och svärd skulle vara något att hänga upp på väggen hemma. Vi väljer bilder som passar ihop med vår klassbakgund, med hur vårt hem ser ut.

[Anne]

Då är vi oense på den punkten, Pilatus. Vissa människor har en sensitivitet för konst, oavsett samhällsklass. För min del tycker jag att det väsentliga är vad konsten förmedlar; inte alls nåt om oh vilka djärva penseldrag eller subtil färgskala eller att den där Picasso anses visst duktig så vi köper en sån.