Föds man till ateist?

[Anders Hesselbom]

Så vad skall man slutligen tro på om man är skeptisk mot allt?

Man kan tro på sådant som verkar finnas på riktigt, eller sådant som inte alls gör anspråk om verklighetens beskaffenhet. I föreställningar som rör verklighetens beskaffenhet, är det bra om man är rörlig.

Kan vi inte tillåta oss ett stänk av naiv glädje?

"Vi" får tro på vad som helst, det är jag och de med min livsåskådning som avstår, men framför allt anser jag att även förståelse kan vara en glädjekälla. Annars finns ju alltid lätt underhållning som inte avkräver vidskepelse för att åtnjutas. Jag gillar att spela PacMan.

[reflex]

Det finns upplevelser där det inte spelar någon roll om Gud finns eller ej. Det finns upplevelser som den upplevande tolkar att ha Gud som sitt yttersta upphov, mystika upplevelser, frälsningsupplevelser o.d. men alternativa tolkningar finns som utesluter ett gudomligt upphov. Det som är intressant som jag ser det att närmare betrakta, analysera och förstå är vilka slags upplevelser som ligger till grund för slutsatsen att Gud finns, resp. inte finns.

Intressant också är att se på vilka gudsbilder som är logiskt hållbara vad gäller de egenskaper och förmågor man tillskriver gud/det gudomliga och som därmed möjliggör att en gud med dessa egenskaper kan existera och vilka gudsbilder som gör det omöjligt för ett väsen med sådana egenskaper att finnas till. Så har Dawkins gått till väga. Men blott för att en beskrivning av gud/det gudomliga är logiskt hållbar, koherent bevisar detta inte att en sådan gud finns. Om man är panteist och menar att Gud = kosmos, kan man slopa det infekterade ordet Gud och i stället bara tala om kosmos. Detta enligt Occhams rakkniv på det semantiska planet.

I den mån man menar att Gud står över all logik är det inte längre en filosofisk fråga att diskutera. Då finns öht inget att diskutera.

Jag kommer inte ihåg exakt hur det förhåller sig, men visst tror väl även Martinus på en skapare och därmed också på ett gudomligt väsen.(rätta mig om jag har fel) Det spelar väl inte så stor roll vad man kallar detta väsen för, men med gud menas ett högre "väsen" som skapat och är upphov till allt( detta gäller främst monoteistiska religioner). Den panteistiska synen innebär trots allt tron på en skapare även om denna skapare omformat sig själv till allt vi erfar som existerande.

[Algotezza]

Det finns upplevelser där det inte spelar någon roll om Gud finns eller ej. Det finns upplevelser som den upplevande tolkar att ha Gud som sitt yttersta upphov, mystika upplevelser, frälsningsupplevelser o.d. men alternativa tolkningar finns som utesluter ett gudomligt upphov. Det som är intressant som jag ser det att närmare betrakta, analysera och förstå är vilka slags upplevelser som ligger till grund för slutsatsen att Gud finns, resp. inte finns.

Intressant också är att se på vilka gudsbilder som är logiskt hållbara vad gäller de egenskaper och förmågor man tillskriver gud/det gudomliga och som därmed möjliggör att en gud med dessa egenskaper kan existera och vilka gudsbilder som gör det omöjligt för ett väsen med sådana egenskaper att finnas till. Så har Dawkins gått till väga. Men blott för att en beskrivning av gud/det gudomliga är logiskt hållbar, koherent bevisar detta inte att en sådan gud finns. Om man är panteist och menar att Gud = kosmos, kan man slopa det infekterade ordet Gud och i stället bara tala om kosmos. Detta enligt Occhams rakkniv på det semantiska planet.

I den mån man menar att Gud står över all logik är det inte längre en filosofisk fråga att diskutera. Då finns öht inget att diskutera.

Jag kommer inte ihåg exakt hur det förhåller sig, men visst tror väl även Martinus på en skapare och därmed också på ett gudomligt väsen.(rätta mig om jag har fel) Det spelar väl inte så stor roll vad man kallar detta väsen för, men med gud menas ett högre "väsen" som skapat och är upphov till allt( detta gäller främst monoteistiska religioner). Den panteistiska synen innebär trots allt tron på en skapare även om denna skapare omformat sig själv till allt vi erfar som existerande.

Martinus kallar kosmos för Guds organism. Gud = det som omfattar allt. Var och en är högsta instans i sitt eget liv, skapar sitt öde i samverkan med omvärlden. Omvärlden = Gud. Allt levande delar samma immateriella jag.

---

Vissheten i det inre djupet

Vår inre diamant

Ibland tror jag
att jag är Gud
men för det mesta

















vet jag det

[reflex]

Martinus kallar kosmos för Guds organism. Gud = det som omfattar allt. Var och en är högsta instans i sitt eget liv, skapar sitt öde i samverkan med omvärlden. Omvärlden = Gud. Allt levande delar samma immateriella jag.

---

Vissheten i det inre djupet

Vår inre diamant

Ibland tror jag
att jag är Gud
men för det mesta

















vet jag det

Jag tycker inte att ditt svar är riktigt tydligt.
"Martinus kallar kosmos för Guds organism" ....
Denna formulering antyder ett "panenteistiskt" synsätt där Gud fortfarande existerar som ett övernaturligt väsen.

Formuleringen
"Gud = det som omfattar allt. Var och en är högsta instans i sitt eget liv, skapar sitt öde i samverkan med omvärlden. Omvärlden = Gud. Allt levande delar samma immateriella jag"
tolkar jag mer som "panteistisk", där allt i hela kosmos kan betraktas som Gud. Om detta synsätt inte innefattar en skapare, så skiljer den sig i sak inte från det rent vetenskapliga synsättet.

[Algotezza]

Martinus kallar kosmos för Guds organism. Gud = det som omfattar allt. Var och en är högsta instans i sitt eget liv, skapar sitt öde i samverkan med omvärlden. Omvärlden = Gud. Allt levande delar samma immateriella jag.

---

Vissheten i det inre djupet

Vår inre diamant

Ibland tror jag
att jag är Gud
men för det mesta

















vet jag det

Jag tycker inte att ditt svar är riktigt tydligt.
"Martinus kallar kosmos för Guds organism" ....
Denna formulering antyder ett "panenteistiskt" synsätt där Gud fortfarande existerar som ett övernaturligt väsen.

Formuleringen
"Gud = det som omfattar allt. Var och en är högsta instans i sitt eget liv, skapar sitt öde i samverkan med omvärlden. Omvärlden = Gud. Allt levande delar samma immateriella jag"
tolkar jag mer som "panteistisk", där allt i hela kosmos kan betraktas som Gud. Om detta synsätt inte innefattar en skapare, så skiljer den sig i sak inte från det rent vetenskapliga synsättet.

Kosmos har alltid funnits. Materia, energier har alltid funnits. Vi, var och en av oss, har alltid funnits, Gud har alltid funnits - formerna har alltid skiftat men innehållet varit detsamma: liv, medvetande, skapande, upplevande. Det finns ingen död materia, allt är levande, men det finns materia som utåt sett ter sig medvetslös men som är medvetet på ett inre plan. Det finns alltså ingen övernaturlig skapare som skapat alltet ur ingenting, enligt Martinus, och som skulle ha funnits före kosmos i någon mening. Alla skapelse är omskapelse av befintliga materier/energier - så även för Gud/kosmos.

Big Bang var födelsen av vårt lokala universum, inte hela kosmos. Kosmos är oändligt både uppåt i makro- och nedåt i mikrokosmos. För att Gud ska finnas, leva, skapa, uppleva, måste han liksom vi ha en organism. Vår organism är en spegling av kosmos, ett kosmos i miniatyr. En fraktal världsbild. Kosmos är uppbyggt av organismer i organismer. Planeter och stjärnor, planetsystem, galaxer och uppåt är levande organismer liksom vi.

Kan jag bevisa detta? Nej, men för mig ter det sig logiskt och inspirerande. Jag har skrivit många texter, gjort musik och bilder med Martinus kosmologi som inspiration. Den har hjälpt mig genom kriser och får mig att stå ut med livet. Men i slutändan kan den ju bara vara en storslagen fantasi. Den som dör får se. Reinkarnation och karma är två andra hörnstenar i kosmologin.

Det som skiljer Martinus synsätt från t.ex. naturvetenskapen är den andliga dimensionen som enligt Martinus finns parallellt med och genomsyrar den fysiska och samverkar med denna - i hela kosmos. Monism - ej dualism - lite som Spinoza - världen är en holistisk enhet som kan betraktas ur (minst) två perspektiv.

[Kristofer]

Det finns upplevelser där det inte spelar någon roll om Gud finns eller ej. Det finns upplevelser som den upplevande tolkar att ha Gud som sitt yttersta upphov, mystika upplevelser, frälsningsupplevelser o.d. men alternativa tolkningar finns som utesluter ett gudomligt upphov. Det som är intressant som jag ser det att närmare betrakta, analysera och förstå är vilka slags upplevelser som ligger till grund för slutsatsen att Gud finns, resp. inte finns.

Intressant också är att se på vilka gudsbilder som är logiskt hållbara vad gäller de egenskaper och förmågor man tillskriver gud/det gudomliga och som därmed möjliggör att en gud med dessa egenskaper kan existera och vilka gudsbilder som gör det omöjligt för ett väsen med sådana egenskaper att finnas till. Så har Dawkins gått till väga. Men blott för att en beskrivning av gud/det gudomliga är logiskt hållbar, koherent bevisar detta inte att en sådan gud finns. Om man är panteist och menar att Gud = kosmos, kan man slopa det infekterade ordet Gud och i stället bara tala om kosmos. Detta enligt Occhams rakkniv på det semantiska planet.

I den mån man menar att Gud står över all logik är det inte längre en filosofisk fråga att diskutera. Då finns öht inget att diskutera.

Så här tror jag:
Slopar du "ordet" Gud tar du bort hela poängen...ordet är infekterat för att det aldrig kommer att kunna definieras i sin helhet. Människan kan aldrig till fullo förstå ordet Gud då vi aldrig kan definiera fenomenet Gud. Vi uppfattar reflektioner av Gud och gör utifrån detta tolkningar av källan...men våran beskrivning av Gud kommer alltid vara mkt ospecifik...på samma sätt som en myras beskrivning av en människa skulle kunna vara, dvs den saknar förmåga att någonsin kunna förstå alla aspekter av en människa. Jag tror att det har funnits en poäng med att människan inte har fått avbilda och/eller namnge Gud i judisk/kristen tradition, trots att detta i modern tid ofta tolkas som trångsynt, närmast fanatiskt. Genom att namnge eller avbilda ngt gör man det till sitt eget och ger sig själv rätten att tolka det eller göra om det. Guds namn kan endast förmedlas av Gud annars pratar vi om ngt annat. Utifrån detta kan varken "kosmos" eller ngt annat ord ersätta "Gud". Sen kan man förstås prata om olika översättningar och om det verkligen kommer från Gud...men det är en annan diskussion.

[Pilatus]

Vi uppfattar reflektioner av Gud och gör utifrån detta tolkningar av källan...men våran beskrivning av Gud kommer alltid vara mkt ospecifik...

Är det verkligen så? Har du läst Bibeln? Du får även läsa Maimonides trosartiklar för att komma litet närmre en förståelse av Gud.

[holoteist]

Jag tror jag tar och ändrar mitt tidigare svar. Man föds nog ändå till en ateist av något slag. Det måhända att föräldrarna, särskilt fadern, framstår som gud i en väldigt tidig ålder men sen har man ju inte riktiga det konceptuella maskineriet att göra något åt det.

Man följer mamman för att hon är starkare osv, men jag har ju inga bevis på att man gör det av fri vilja. Men vem vet?

[Kristofer]

Vi uppfattar reflektioner av Gud och gör utifrån detta tolkningar av källan...men våran beskrivning av Gud kommer alltid vara mkt ospecifik...

Är det verkligen så? Har du läst Bibeln? Du får även läsa Maimonides trosartiklar för att komma litet närmre en förståelse av Gud.

Vad man har läst eller inte läst känns mindre viktigt i detta sammanhang. Förutsätter man en makt långt större än människan som åstadkommit saker långt över vad vi (människor), utifrån vårat förstånd, kan förklara så tycker jag att "reflektioner" är en relativt rättvis beskrivning. Vi kan aldrig uppfatta det som ligger utanför spektrumet för vårat förstånd oavsett hur mkt information vi har...på samma sätt som att en myra aldrig skulle kunna ge en fullvärdig bild av en människa oavsett hur mkt information kring människor myran har...

[Pilatus]

Är det verkligen så? Har du läst Bibeln? Du får även läsa Maimonides trosartiklar för att komma litet närmre en förståelse av Gud.

Vad man har läst eller inte läst känns mindre viktigt i detta sammanhang.

Men då kanske du avser något annat väsen än den JHVH som Bibeln skriver om?

Jag får ibland en känsla av att med Gud avses något synnerligen diffust som har mycket litet med judisk/kristen religion att göra. Någon menade att Gud är ett homeopatiskt utspätt begrepp numera. Det är förstås en överdrift, men vad vi tror, eller inte tror, är väl något som efterhand mognar, föreställer jag mig. Men vad är det? Beskrivs det bäst genom trosbekännelsen eller på annat sätt?

[Zokrates]

Tja..
http://www.metro.se/nyheter/vi-fods-med ... VLBDhEkX2/

[Anders Hesselbom]

John Houdi och jag följer upp samtalet:

[Jörgen]

du är en kakerlaka som tror att du är en människa

[holoteist]

Då går det bra för honom i det kommande kärnvapenkriget.

[Anders Hesselbom]

du är en kakerlaka som tror att du är en människa

Då går det bra för honom i det kommande kärnvapenkriget.

Detta forum sprudlar av kärlek och förståelse. Jag lägger till kackerlacka till meritlistan (såvida inte "kakerlaka" är något för mig okänt "positivt tillmäle". Tack för intressant debatt!