Livet blir bara fattigare och fattigare, varför?

[klorofyll]

.... Vad är det som krävs?

[Antic]

Är man kreativ som jag är så har man aldrig en tråkig sekund. Tvärtom, man skapar egna saker och utvecklar sig hela tiden. Fantasi måste man ha gott om också om det skall bli verk.

Tappar man fantasin så tappar man livet också. Bli aldrig "vuxen" utan behåll alla gåvor som inte samhället lyckats att förstöra. Var nyfiken och fantasifull, då kan det aldrig gå fel sen.

Tråkigt? Inte då.

Jag skall göra film i Juli och jobbar redan nu med en massa ideer och förberedelser till något jag hoppas skall bli en riktigt snygg och cool film där jag kommer bränna allt krut på den enda filmen jag kommer att göra i sommar.

Vi är två som skall ned och börja jobba redan imorgon med lite förarbete. En bakom kameran och en framför. Så skall vi ta lite filmsnuttar att använda i Juli.

[klorofyll]

Kan det alltså vara en idé att utforska eller skapa något? Låter som en bra idé.

[Zokrates]

Kan det alltså vara en idé att utforska eller skapa något? Låter som en bra idé.

Ja det kan det vara, själv försöker jag just nu skapa en hårdrockslåt, kanske upptäcker jag bara mina brister
men jag har kul ändå, öronbedövande är det i varjefall.

[Antic]

Det spelar ingen större roll vad man skapar egentligen. Huvudsaken är att man har kul och använder sin fantasi en stund till att åstakomma något eget. Sedan lär man sig undan för undan och får en riktig kick när man märker att man blir bättre och bättre.

Det vikigaste är att man är lite nyfiken och inte rädd att för prova. Sen kommer det andra automatiskt och rätt vad det är så upptäcker man något som man var riktigt bra på. Det märker man när något gick lättare än man trodde.

Många säger...

Det där kan inte jag. Och så stannar det där, men man vet inte förrän man provat.

[klorofyll]

Det spelar ingen större roll vad man skapar egentligen. Huvudsaken är att man har kul och använder sin fantasi en stund till att åstakomma något eget. Sedan lär man sig undan för undan och får en riktig kick när man märker att man blir bättre och bättre.

Det vikigaste är att man är lite nyfiken och inte rädd att för prova. Sen kommer det andra automatiskt och rätt vad det är så upptäcker man något som man var riktigt bra på. Det märker man när något gick lättare än man trodde.

Många säger...

Det där kan inte jag. Och så stannar det där, men man vet inte förrän man provat.

Smart. Jag tror det finns gott om människor som inte prövar sina vingar. Det krävs oerhört mycket energi för att utforska/skapa något, men ändå är det oändligt mycket enklare än vad man ofta tror när man börjar resan. Varför? Jo som du säger, man får tillbaka all energi under processens gång när man lyckas.

[klorofyll]

Krävs att du tar dej själv i kragen och ordnar upp ditt liv.
Med gnällattityden kommer du ingenstans.
Finns oanade möjligheter bakom föreställningsvärlden.
Gäller alltså att våga ta steget.
Själv har jag en fix ide om att sälja allt, köpa en segelbåt och segla iväg.
Med dagens teknik behöver jag inte tappa kontakten med nära och kära. Vinden för mej till exotiska platser där jag som exotisk ljushårig blir genast en byhövding med allt vad det innebär.
En annan dröm var att jag tar tre månader ledigt och cyklar runt Europa.
En dröm till var att jag överlever ett år ovan polcirkeln. Såg ett norskt program där en överlevare gjorde detta, han korsade hela Nordkalotten från Norge till Sverige sen Finland. Hans råd till hågade var ”gör det bara!”
Haha, lätt sagt, men hur blir det med hygienen? Min största farhåga då jag duschar varje dag. Att känna sej smutsig och otvättad är mentalt nedbrytande.

Tänk vad mycket man har att berätta efter sådana äventyr och man får nog bra karaktär av förhållandena... Men man behöver ju inte förverkliga allt, ibland räcker det att drömma om något och använda drömmarnas erfarenhet i något annat sammanhang, jag tror att man blir framgångsrik av att drömma.

[Antic]

Klorofyll

Precis, den där kicken man får efter att ha gjort något eget gör jobbet värt flera gånger om. Skulle tro att många sitter därhemma med både en och flera talanger men aldrig ens utnyttjat dem. Lite synd att man stannar utan att ens har försökt sig på något.

Jag ville väldigt gärna måla men hade ingen större talang för att använda pensel och färg. Då gick jag över till fotografi och Photoshop istället där många bilder blev ett mellanting mellan fotografi och målning. Man hittar alltid nåt som passar.

[klorofyll]

Klorofyll

Precis, den där kicken man får efter att ha gjort något eget gör jobbet värt flera gånger om. Skulle tro att många sitter därhemma med både en och flera talanger men aldrig ens utnyttjat dem. Lite synd att man stannar utan att ens har försökt sig på något.

Jag ville väldigt gärna måla men hade ingen större talang för att använda pensel och färg. Då gick jag över till fotografi och Photoshop istället där många bilder blev ett mellanting mellan fotografi och målning. Man hittar alltid nåt som passar.

I grunden är det ju ofta något moraliskt bra man vill göra, på något sätt, och det är ju konstigt att vi är rädda för att försöka med det, kanske är vi rädda att misslyckas, har för höga krav på oss själva.

[Algotezza]

.... Vad är det som krävs?

Omväxling, kontraster, förmåga att använda tristessen som språngbräda för kreativitet.

Tristessen har alltid varit grundtonen i mitt liv. För att försöka slippa från den har jag odlat mina kreativitet sedan barnsben. Men nyligen har jag medvetet hållit mig kvar i tristessen för att se hur långt jag kan tränga in i den genom att fördjupa den, inte fly. Det är som om tiden stannar, jag fylls med intighet, tomhet. Lite zen. Det är ett medvetandets stålbad. Vägra fly från tristessen. Bejaka den, gå in i den.

Jag tror att tristessen och intigheten är vårt djupaste jag och att livet hela tiden handlar om att fly från detta. Jaget - ett närvarande intet.

Anavrin

[dokido]

har jag oxå försökt,bejaka tristessen,men jag är för rastlös...

[Antic]

I grunden är det ju ofta något moraliskt bra man vill göra, på något sätt, och det är ju konstigt att vi är rädda för att försöka med det, kanske är vi rädda att misslyckas, har för höga krav på oss själva.

Problemet är att man inte ens försöker medan man dömt ut sig själv i förväg med det klassiska.

- Det där kan inte jag.

Titta på barn, de bygger saker, fantiserar och skapar. Sedan när de blir tonåringar så har många av dem redan tappat allt vad fantasi och kreativitet heter. Då blir det nästa fantasilösa ungdomsfest eller klagomål på att man har tråkigt.

Vi är alla kreativa i grunden på det ena eller andra sättet och många behövde nog återupptäcka både sin fantasi och kreativitet. Det enda som hindrar dem är det du säger, rädsla. Kan man ha fantasi som vuxen? Självklart, fantasi är nog den finaste egenskap vi har och borde vara rädda om, för den dagen den försvinner så har man inte mycket kul sen i livet.

[Algotezza]

har jag oxå försökt,bejaka tristessen,men jag är för rastlös...

Kräver självdisciplin och envishet... plus lite masochism...

[dokido]

jag klara 2 h
å andra sidan kör jag buss, vilket också är leda

[Algotezza]

jag klara 2 h
å andra sidan kör jag buss, vilket också är leda

Skolan idag: möten möten möten...