Teorin om Big-Bang uppåt väggarna...

Fysik, biologi, teknik, ETC.

Moderator: Moderatorgruppen

förstår mig själv
Inlägg: 3058
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Teorin om Big-Bang uppåt väggarna...

Inläggav förstår mig själv » 13 sep 2014 23:14

Samtidigt som jag "ifrågasätter" relativitetsteorin säger den dock att vi har ett eget "universum" tex en "egentid". Dock är detta ett absolut påstående som gäller när man betraktar naturen och förstår den genom sin egen sanning. Dvs i vår "subjektiva" verklighet kommer påståendet om "egentid","relativitet" dvs i den absolut sanna(sina upplevelser) är relativitetsteorin sann. Den är sann för alla i sin privata verklighet. Då blir den "allmängiltig".
Gör du inte ett "antagande" illusion
Dvs mitt svar är att relativitetsteorin är en "evig sanning" så till vida man utgår från sig själv och den egna sanningen/verklighet.
Räcket det inte med att man själv förstår och att den stämmer.

förstår mig själv
Inlägg: 3058
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Teorin om Big-Bang uppåt väggarna...

Inläggav förstår mig själv » 13 sep 2014 23:21

Dvs du antar detta grundtillstånd som en "gemensam" sanning. Något "objektivt"
Detta förutsätter ju flera medvetanden!

förstår mig själv
Inlägg: 3058
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Teorin om Big-Bang uppåt väggarna...

Inläggav förstår mig själv » 13 sep 2014 23:35

Det är alltså den "absoluta" sanningen att alla har en egen sanning. Detta får vi nog försöka förstå/förhålla oss till. Nog inte rätt att förneka/blunda för det.
Det är även bra för oss att det är så.

förstår mig själv
Inlägg: 3058
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Teorin om Big-Bang uppåt väggarna...

Inläggav förstår mig själv » 14 sep 2014 00:23

Illusion en fråga!
Är det inte så att vår "egen sanning" och tex "grundtillståndet" båda är Sanna och verkliga?
Är en teori/tanke om naturen en tanke? Tanken existerar genom att den "upplevs". (Dvs tanken existerar oavsett om dess utsaga om naturen är "sann" eller "falsk".
Så att säga "innehållet" i tanken existerar inte utan tanken.
Ja om vi betraktar en tanke tex ett påstående om något. Själva påståendet existerar som ett "påstående". Tex det är sannt att jag arbetar.
Det kan förstå som sannt/existerande att jag "verkligen" har påstått detta att jag arbetar. "Sanningsgraden" i det man påstår "innebörden i påståendet/utsagan/teorin" saknar betydelse värde. Det är "effekterna" av påståendena som ger reaktioner. Påståendet "Gud" existerar är ju sannt såtillvida att jag skrivit det påståendena, dock är verkningarna av påståendena det viktiga.
Något som sker "på grund av" mitt påstående inte på grund av påståendets "Innebörd"

Illusionen

Teorin om Big-Bang uppåt väggarna...

Inläggav Illusionen » 14 sep 2014 07:12

förstår mig själv skrev:Illusion en fråga!
Är det inte så att vår "egen sanning" och tex "grundtillståndet" båda är Sanna och verkliga?
Är en teori/tanke om naturen en tanke? Tanken existerar genom att den "upplevs". (Dvs tanken existerar oavsett om dess utsaga om naturen är "sann" eller "falsk".
Så att säga "innehållet" i tanken existerar inte utan tanken.
Ja om vi betraktar en tanke tex ett påstående om något. Själva påståendet existerar som ett "påstående". Tex det är sannt att jag arbetar.
Det kan förstå som sannt/existerande att jag "verkligen" har påstått detta att jag arbetar. "Sanningsgraden" i det man påstår "innebörden i påståendet/utsagan/teorin" saknar betydelse värde. Det är "effekterna" av påståendena som ger reaktioner. Påståendet "Gud" existerar är ju sannt såtillvida att jag skrivit det påståendena, dock är verkningarna av påståendena det viktiga.
Något som sker "på grund av" mitt påstående inte på grund av påståendets "Innebörd"


Fms,
Har det lite pressat för tillfället, så ber att få återkomma när det lättat.
I avvaktan på detta har jag skrivit följande.
Personligen är jag generellt av uppfattningen att det som hävdas utan närmare förklaring,
är påståenden som saknar grund. Merparten som skrivs här på FF är påståenden.
För att kunna göra anspråk på att vara en förankrad teori krävs att följande redovisas,

• Vad teorin utgår från inkl definitioner
• Orsakssambandet som leder fram till aktuellt resultat
• Resultat


När du och andra påstår saker, säger jag inte att ni har fel, utan att det är just påståenden,
och inget annat.

/ Illusionen

förstår mig själv
Inlägg: 3058
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Teorin om Big-Bang uppåt väggarna...

Inläggav förstår mig själv » 14 sep 2014 07:50

Hej illusion! Håller med dig, men ändå är det nog så att dina vilkor är grunderna till påståendena.
Vissa påståenden är dock tydliga såtillvida att det som påstås har många grunder. Tex i mitt arbete är mina "tidigare" upplevelser av sjuka och sjukdomar. Om man fokuserat och ansträngt sig mer än 20 år tex. All denna erfarenhet bygger upp ett "påstående" om tex en sjukdom, i en "behandlings/utredningssituation". Detta påstående är en "medicinsk teori". Men ursprunget är ju väldigt stort kvantitativt. Inte förrän den andre också fått dessa erfarenheter ja då ändras påståendet till en teori(hos den som lär sig). Påståendet kan så att säga "uppstå" spontant som tanke. Om orsakerna till tex "det medicinska" påståendet(teorin) är från solid grund (sinnen,och klara tankar) så är den "godare" än någon som färgas av annat dvs vad vi kan kalla "personliga resultat". (Kan vara tex oro, ångest, och annat).
Om man är tex en "chef" eller en "forskare" så är ofta påståendena om "något" präglade av denne persons. "Mål". Och detta innebär en otydlig och irrelevant komponent i påståendets grunder. Det är så att säga "helhetseffekten" verkan för den som yttrar sig (påstår något), verkan av påståendet dvs uppnå effekter hos andra. Dvs en form av styrning!
Inte vill vi bli styrda åt någon riktning som den andre inte kan veta är rätt för oss.
Jag menar att god/sann naturvetenskap är en gåva, ett verktyg åt någon annan som denne kan använda själv och leda i den riktningen som detta väsen själv "vill".
Om vi tex "ger/uppfinner en iPhone" så låter den sig användas på olika sätt, och används efter "behov". Detta menar jag är för den Andres frihet.
När något tvång uppstår så är det inte detta goda syfte.

PeterK
Inlägg: 434
Blev medlem: 12 mar 2014 10:08
Ort: Uppsala

Teorin om Big-Bang uppåt väggarna...

Inläggav PeterK » 14 sep 2014 08:27

PeterK:

Snip...

Algotezza säger; »Ingenting som orsak till universum kan tolkas som "något som är radikalt annorlunda än universum" där universum = någonting (då vi delvis kan uppleva det) och det sam gav upphov till detta något är radikalt annorlunda, "inte någonting" = ingenting, då vi inte kan uppleva det.«

PeterK: vilken logik... ha-ha... jamen om nu »ingenting kan tolkas som "något som är radikalt annorlunda än universum" varför säger man då inte "något" om detta "något". Varvid man dessutom skulle uttrycka sig helt i enlighet med just precis vad PeterK hela tiden sagt... ja, varför allt detta bråk om vad jag skriver då...???

Dags för det vetenskapliga etablissemanget att växa ur blöj-stadiet...

Tycker PeterK

Algotezza: Det handlar ju bara om att hitta lämpliga ord för det man vill uttrycka. Ord ändrar sällan på sakförhållandena, utom Guds ord förstås, om man tror på Gud och Varde ljus.

PeterK: Njaaa... det handlar ju också om att förstå sakförhållande, förutom att kunna kommunicera sin förståelse på ett konsekvent sätt...

Tänker i.a.f. PeterK

Algotezza: Vilka sakförhållanden man menar är förhanden beror dels på ens perspektiv, dels på ens upplevelseförmågor.

PeterK: Olika "upplevelseförmågor" innebär olika "perspektiv".

Algotezza: Skiftande perspektiv och upplevelseförmågor leder fram till olika uppfattningar om vilka sakförhållandena är, ty det är bara genom att uppleva dem vi kan få kunskap om dem.

PeterK: Ja, och det är alltså här det gäller att utgå ifrån hundraprocentigt allmängiltiga, samt hundraprocentigt sanna — dvs, med de verkliga förhållandena överensstämmande — perspektiv eller förklaringsgrunder, i den mån man vill ernå med de verkliga förhållandena överensstämmande facit. Det gäller alltså att inte falla för hur saker och ting blott synes vara, utan hurdana dom i verkligheten är. Varvid jag i min livsanalys, utgår ifrån vad bara en dåre kan förneka; nämligen att forskaren upplever något, samt härvid är i besittning av en upplevelseförmåga....

På det jag i min analys av sakernas tillstånd, utgår ifrån något som inte blott synes vara, utan som utgör ett absolut ofrånkomligt faktum för varje forskare och då även för Algotezza (som enligt eget vittnesbörd först efter viss möda, dock till sist inser saken ifråga). Omständigheter kring förklaringsgrunder samt vad dessa har potential att förklara, den s.k. "materialismen" överhuvudtaget inte förstår sig på...

Algotezza: Plus att vi därefter reflekterar över det upplevda för att kanske gå under ytan på det som synes ske och därmed försöka förstå på ett djupare plan än det m omedelbart givna.

PeterK: Ja, men här blir ju inte analysen klarare än vad vår egen tankeförmåga tillåter... ;o)

Algotezza: Det enda icke-perspektiviska sakförhållandet är "att det som är, är", "att något som är, är". Men vad detta något är och hur och varför och när det finns, vilka egenskaper det kan ges, kräver både ett perspektiv och förmåga att uppleva detta något.

PeterK: Ja, hur Algotezza kan få det till att det »kräver både ett perspektiv och förmåga att uppleva... ...det enda icke-perspektiviska sakförhållandet, utgör en gåta för PeterK... Ja, hursomhelst med detta, här vidgår ju Algotezza möjligheten att via tillräckligt "perspektiv & förmåga", uppleva samt härvid definiera detta "något". Vilket jag alltså gör i min "livsanalys". Varvid enda hedervärda sättet att gå till räfst och rättarting med denna, är att i denna exakt utpeka vad som inte stämmer, samt härvid förklara på vad sätt detta inte stämmer. Istället för att i allmänna kategoriska ordalag kasta tvivel över det tänkande som ligger bakom analysen ifråga. Men si detta tycker Algotezza är för jobbigt med tanke på alla "detaljer" han härvid behöver förstå sig på... (om jag nu fattat Algotezza rätt)

Nåväl..; ...det räcker i enlighet med min "livsanalys" uppenbarligen att inse att man upplever något samt sedan förstå hur detta förhåller sig till allt av vad man upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd". Varvid alla som förmår inse att dom upplever samt härvid besitter en upplevelseförmåga, och som dessutom förmår förstå hur detta kvalitativt förhåller sig det kvantitativa i vad vederbörande upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd", är i tillräckligt dagsmedvetet perspektiv samt tillräcklig dagsmedveten förmåga, att rent intellektuellt uppleva och logiskt definiera detta "något". Något bl.a. Algotezza dels inte begriper samt dels är motståndare mot (trots att han idogt hävdar att han bara framför vad han menar sig inte kunna styrka)...

Att resonera som du, Algotezza, är att ena stunden påstå att "det finns ingen sanning vi jordmänniskor kan uppnå", men detta betyder ju dels att just du inte ser någon sanning, varvid just du knappast utgör någon auktoritet i sammanhanget — "tomma läglar skramla mest"...? — men dels desavouerar ju din tes vad du själv hävdar vara sant. Eller menar du att vi inte skall bry oss om vad du säger om detta, eftersom det ändå ju inte kan vara sant — efter vad du själv säger. Algotezza, det räcker inte att omformulera gammal fullständigt ologisk materialistisk skåpmat och kamouflera denna i nya ord. Kanhända detta vilseleder Algotezza plus en och annan till, men definitivt inte mig... mest tragikomiskt det hela...

För att i nästa stund vidgå möjligheten att via tillräckligt "perspektiv & förmåga", uppleva samt härvid definiera sanningen rörande det existerande "något" som existerar bortom "tid" och "rum"...

Ja, du vacklar mellan olika grundläggande perspektiv på det hele, samt framlägger synsätt med emfas, vilka per automatik desavouerar vad du själv säger... inte på något vis förtroendeingivande samt i realiteten en veritabel björntjänst gentemot den sak du verkar vilja försvara...

Vänligen/ PeterK

förstår mig själv
Inlägg: 3058
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Teorin om Big-Bang uppåt väggarna...

Inläggav förstår mig själv » 14 sep 2014 09:08

Illusionen skrev:
reflex skrev:
Illusionen skrev:
Att inte tro på Gud är en sak, men hur kan du förneka Gud om du inte förstår ?

/ Illusionen

En sak som jag har undrat över är hur du får in Gud i ditt koncept?
Vad kan Gud ha för uppgift att fylla bland dessa symboler och begrepp?
Vore det inte mycket enklare för Gud att konstruera världen enligt Första Mosebok?
Vad ska det vara för mening med alla dessa stjärnor och galaxer?


Reflex,
Gud är något annat för mig, än de beskrivningar av Gud som florerar bl a här på FF.
Du frågar hur jag ”får in Gud i mitt koncept”, och jag ska försöka ge ett enkelt svar.
Gud har inte något med mitt koncept att göra, annat än att konceptet blev mitt verktyg för att inse att
vår verklighet är den, via ”egenreferensen”, transformerade illusion, som jag beskriver i texten.
Denna transformerade illusion/verklighet kräver/förutsätter dock något ”bortom” sin egen verklighet.
Detta ”bortom” saknar vår verklighets fenomen och egenskaper, men är ”mastern” som styr den
normerade ömsesidiga växelverkan, som ombesörjer transformationen mot verkligheten.
Det är när jag begrundat innebörden av detta, som symboliken i bibeln och andra religiösa skrifter,
får sin förklaring. Bitarna faller på plats, på ett för mig helt fascinerande sätt.
Innan man förnekar förekomsten av en Gud, och t o m som i fallet med den ”existentiella tomten” respektlöst
raljerar, anser jag att man först borde förvissat sig om vad Gud, som t ex i mitt fall, representerar.

Jag respekterar till fullo att du inte tror på Gud, det är din ensak, men hoppas att du med denna enkla förklaring
förstår att Gud nödvändigtvis inte behöver vara den vitklädda patriark du och andra valt att ta avstånd från.

http://www.youtube.com/watch?v=tBJKvdTXCIk

/ Illusionen

Det som sker som vi inte förstår sker logiskt/enligt ordningar. Men vi kan se ett verkan av ordningarna dvs de kan ofta förstås ha ett gott syfte.
Detta är inte något som vi förstår förrän det "uppenbarar sig". Detta syfte som man kan förstå naturen med är ordningar och när de "faller ut" dvs när de upplevs så måste det tolkas som en avsikt från (naturen) att den ska uppstå. Det kan förvisso vara ett dolt egengenererat syfte (dvs det finns i det undermedvetna som ett "mål", en struktur) men själva sättet som ordningen visar sig på... Dvs när vi upplever med våra sinnen naturen... Ja detta "förnuft" bör sannolikt (dvs jag känner mig inte säker) komma "utifrån".. Då finns således "något" som ger oss detta förnuft som man alltså inte kunde ha innan man "fick" det(dvs det borde inte finnas i oss då utan vi fick det)... Denna "givande" kraft som genom godhet och oändligt förnuft styr våra upplevelser genom att ge och visa det goda... ja det kan vi kalla gud... Det är i alla fall så för mig... Illusionens master, ja kanske motsvaras det av det jag vet existerar. Men dess "attribut" är ju för mig redan det jag skrivit ovan... "ger förnuft", "är god" "belönar det goda""låter det rätta ske" osv... Men någon "master", eller gubbe eller "varelse" nej det är inte attribut hos "gud" för mig ännu... Det skulle vara fantasi hos mig (i dagsläget) om jag skulle påstå det...

förstår mig själv
Inlägg: 3058
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Teorin om Big-Bang uppåt väggarna...

Inläggav förstår mig själv » 14 sep 2014 09:25

Kan ju vara algotezzas "rollfigur" han är ju "lärare" som verkar begränsande på honom. Att det alltså blir ett föreställning om vad som är "rätt" för en själv. Dvs att en fix föreställning är styrande.. Ja då styrs man ju av denna "tanke" inte av sinnena i så hög utsträckning.. Man blockerar sina "ingående kanaler" alltså.... (något jag själv har haft problem med, detta är ju "mani" betraktat och förstått på detta sätt kan man tycka att det ger oönskade resultat och såtillvida är sjukdom)

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 18459
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Teorin om Big-Bang uppåt väggarna...

Inläggav Algotezza » 14 sep 2014 19:08

förstår mig själv skrev:Kan ju vara algotezzas "rollfigur" han är ju "lärare" som verkar begränsande på honom. Att det alltså blir ett föreställning om vad som är "rätt" för en själv. Dvs att en fix föreställning är styrande.. Ja då styrs man ju av denna "tanke" inte av sinnena i så hög utsträckning.. Man blockerar sina "ingående kanaler" alltså.... (något jag själv har haft problem med, detta är ju "mani" betraktat och förstått på detta sätt kan man tycka att det ger oönskade resultat och såtillvida är sjukdom)


Är vara lärare en sjukdom menar du?

Men visst blir man påverkad av att arbeta som lärare genom att man i alla lägen försöker uttrycka sig begripligt och ge argument för det man påstår och alltid vara beredd att ge belysande exempel om så krävs. Är det kanske en helt felaktig och sjuk inställning att ha på detta forum, menar du? Kan du kanske förklara vad du menar.
Göran Egevad egevad@gmail.com

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 18459
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Teorin om Big-Bang uppåt väggarna...

Inläggav Algotezza » 14 sep 2014 19:53

PeterK skrev:PeterK:

Snip...

Algotezza säger; »Ingenting som orsak till universum kan tolkas som "något som är radikalt annorlunda än universum" där universum = någonting (då vi delvis kan uppleva det) och det sam gav upphov till detta något är radikalt annorlunda, "inte någonting" = ingenting, då vi inte kan uppleva det.«

PeterK: vilken logik... ha-ha... jamen om nu »ingenting kan tolkas som "något som är radikalt annorlunda än universum" varför säger man då inte "något" om detta "något". Varvid man dessutom skulle uttrycka sig helt i enlighet med just precis vad PeterK hela tiden sagt... ja, varför allt detta bråk om vad jag skriver då...???


Det handlar om att förstå att orden i olika sammanhang kan ha olika betydelse. Att samma ord kan betyda en sak i ett och en annan i ett annat sammanhang. Ordens mening är beroende av kontext, när var och hur de används och vem som använder dem. Tror man att samma ord i alla sammanhang och av alla ordanvöndare betyder likadant är det bäddat för missförstånd. Som synes.



PeterK skrev:Algotezza: Det handlar ju bara om att hitta lämpliga ord för det man vill uttrycka. Ord ändrar sällan på sakförhållandena, utom Guds ord förstås, om man tror på Gud och Varde ljus.

PeterK: Njaaa... det handlar ju också om att förstå sakförhållande, förutom att kunna kommunicera sin förståelse på ett konsekvent sätt...


Det intressanta är hur vi kommer fram till sakförhållandena och hur vi definierar detta begrepp. Menar alla språkanvändare samma sak med detta ord?


PeterK skrev:Algotezza: Vilka sakförhållanden man menar är förhanden beror dels på ens perspektiv, dels på ens upplevelseförmågor.

PeterK: Olika "upplevelseförmågor" innebär olika "perspektiv".


Javisst, men personer med i grunden samma upplevelseförmåga, t.ex. lika välfungerande synförmåga, kan ha olika förmåga att anlägga olika perspektiv på samma fenomen. Den ena ser det bara som hen ser det spontant, den andra kan via empatisk förmåga förstå andras perspektiv och viss mån se på saker och ting med andras ögon. Man kan också anlägga olika teoretiska perspektiv utan att man ändrar på den primära upplevelseförmågan. TT-läsare talar gärna om "ur kosmiskt perspektiv" och "ur Guds perspektiv" utan att de har an annan upplevelseförmåga för det.

PeterK skrev:Algotezza: Skiftande perspektiv och upplevelseförmågor leder fram till olika uppfattningar om vilka sakförhållandena är, ty det är bara genom att uppleva dem vi kan få kunskap om dem.

PeterK: Ja, och det är alltså här det gäller att utgå ifrån hundraprocentigt allmängiltiga, samt hundraprocentigt sanna — dvs, med de verkliga förhållandena överensstämmande — perspektiv eller förklaringsgrunder, i den mån man vill ernå med de verkliga förhållandena överensstämmande facit. Det gäller alltså att inte falla för hur saker och ting blott synes vara, utan hurdana dom i verkligheten är. Varvid jag i min livsanalys, utgår ifrån vad bara en dåre kan förneka; nämligen att forskaren upplever något, samt härvid är i besittning av en upplevelseförmåga....



Ja, visst är det så att den som har förmåga att uppleva, upplever något om det finns något att uppleva, oavsett om man kallar sig forskare eller något annat. Men för att kunna göra detta måste man också finnas till. Så det mest allmängiltiga för allt och alla som finns till och kan uppleva något är att dessa existerar, har upplevelseförmåga och att det finns något med vars hjälp de kan uppleva något. Om det inte längre finns något att uppleva har de dock kvar förmågan att uppleva. Men de upplever ingenting, det är tomt. Om de slutar finnas till upphör även upplevelseförmågan. Om de har evigt liv och evig upplevelseförmåga och om det i evig tid alltid finns något att uppleva kommer de i evig tid att uppleva något. Och har man gjort detta alltid har man gjort detta alltid. Och kommer man att göra detta alltid kommer man att göra detta alltid.

Ty så talade och sade Algotezza, den tautologe profeten, truismernas mästare. Så var det. Eller så var et inte så.



PetrK skrev:Algotezza: Det enda icke-perspektiviska sakförhållandet är "att det som är, är", "att något som är, är". Men vad detta något är och hur och varför och när det finns, vilka egenskaper det kan ges, kräver både ett perspektiv och förmåga att uppleva detta något.

PeterK: Ja, hur Algotezza kan få det till att det »kräver både ett perspektiv och förmåga att uppleva... ...det enda icke-perspektiviska sakförhållandet, utgör en gåta för PeterK... Ja, hursomhelst med detta, här vidgår ju Algotezza möjligheten att via tillräckligt "perspektiv & förmåga", uppleva samt härvid definiera detta "något". Vilket jag alltså gör i min "livsanalys". Varvid enda hedervärda sättet att gå till räfst och rättarting med denna, är att i denna exakt utpeka vad som inte stämmer, samt härvid förklara på vad sätt detta inte stämmer. Istället för att i allmänna kategoriska ordalag kasta tvivel över det tänkande som ligger bakom analysen ifråga. Men si detta tycker Algotezza är för jobbigt med tanke på alla "detaljer" han härvid behöver förstå sig på... (om jag nu fattat Algotezza rätt)


Vi ger det som är, tinget-i-sig, egenskaper genom att anlägga ett tids- och rumsligt perspektiv på det, vilket gör att det i stället för att vara det för upplevande oåtkomliga tinget-i-sig blir tinget-för-mig, med upplevbara egenskaper.

PeterK skrev:Nåväl..; ...det räcker i enlighet med min "livsanalys" uppenbarligen att inse att man upplever något samt sedan förstå hur detta förhåller sig till allt av vad man upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd". Varvid alla som förmår inse att dom upplever samt härvid besitter en upplevelseförmåga, och som dessutom förmår förstå hur detta kvalitativt förhåller sig det kvantitativa i [b]vad vederbörande upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd",[/b] är i tillräckligt dagsmedvetet perspektiv samt tillräcklig dagsmedveten förmåga, att rent intellektuellt uppleva och logiskt definiera detta "något". Något bl.a. Algotezza dels inte begriper samt dels är motståndare mot (trots att han idogt hävdar att han bara framför vad han menar sig inte kunna styrka)...


Hur förhåller det sig då?

PetrK skrev:Att resonera som du, Algotezza, är att ena stunden påstå att "det finns ingen sanning vi jordmänniskor kan uppnå", men detta betyder ju dels att just du inte ser någon sanning, varvid just du knappast utgör någon auktoritet i sammanhanget — "tomma läglar skramla mest"...? — men dels desavouerar ju din tes vad du själv hävdar vara sant. Eller menar du att vi inte skall bry oss om vad du säger om detta, eftersom det ändå ju inte kan vara sant — efter vad du själv säger. Algotezza, det räcker inte att omformulera gammal fullständigt ologisk materialistisk skåpmat och kamouflera denna i nya ord. Kanhända detta vilseleder Algotezza plus en och annan till, men definitivt inte mig... mest tragikomiskt det hela...


Var åsyftar du med ditt citat ovan?


PeterK skrev:För att i nästa stund vidgå möjligheten att via tillräckligt "perspektiv & förmåga", uppleva samt härvid definiera sanningen rörande det existerande "något" som existerar bortom "tid" och "rum"...

Ja, du vacklar mellan olika grundläggande perspektiv på det hele, samt framlägger synsätt med emfas, vilka per automatik desavouerar vad du själv säger... inte på något vis förtroendeingivande samt i realiteten en veritabel björntjänst gentemot den sak du verkar vilja försvara...

Vänligen/ PeterK


Enligt Martinus är det något som finns bortom tid och rum den som omskapar och upplever sitt eget liv i samverkan med omvärlden på alla plan. Att jag i tid och rum omskapar och upplever mitt liv och dess detaljer och delvis påverkar även andras liv genom att via mina förmågor samverka med omvärlden, är en självklarhet för mig.

Huruvida mitt timliga jag så att säga har sin rot i ett evigt jag bortom tid och rum, det vet jag inte, men det är en skön tanke att tänka att man är/har evigt liv och alltid har upplevt och gjort det ena och det andra och alltid kommer att ha möjlighet att använda sina förmågor och odla upp nya så att man för alltid kommer att kunna skapa, vara kreativ, för sig själv och andra och uppleva, och att det alltid har funnits och alltid kommer att finnas en omvärld att samverka med, en omvärld Martinus kallar Gud rätt och slätt. Plus att allt lidande, all smärta och all skit man upplever i detta liv (och eventuellt tidigare inkarnationer) leder till något ljust och gott och önskvärt för hela världen med tiden, inte bara för en själv och ens nära och kära. Men det är inget jag säkert vet men något jag hoppas på. Om jag bara lever detta liv och Martinus vision bara är ett irrbloss, en vacker dröm, försöker jag ändå leva mitt liv så att det har ett värde för mig själv och dem jag möter IRL och på nätet.

Så ser kortfattat min livssyn ut.
Göran Egevad egevad@gmail.com

reflex
Inlägg: 1261
Blev medlem: 24 nov 2012 11:10

Teorin om Big-Bang uppåt väggarna...

Inläggav reflex » 15 sep 2014 09:54

Algotezza skrev: Enligt Martinus är det något som finns bortom tid och rum den som omskapar och upplever sitt eget liv i samverkan med omvärlden på alla plan. Att jag i tid och rum omskapar och upplever mitt liv och dess detaljer och delvis påverkar även andras liv genom att via mina förmågor samverka med omvärlden, är en självklarhet för mig.

Huruvida mitt timliga jag så att säga har sin rot i ett evigt jag bortom tid och rum, det vet jag inte, men det är en skön tanke att tänka att man är/har evigt liv och alltid har upplevt och gjort det ena och det andra och alltid kommer att ha möjlighet att använda sina förmågor och odla upp nya så att man för alltid kommer att kunna skapa, vara kreativ, för sig själv och andra och uppleva, och att det alltid har funnits och alltid kommer att finnas en omvärld att samverka med, en omvärld Martinus kallar Gud rätt och slätt. Plus att allt lidande, all smärta och all skit man upplever i detta liv (och eventuellt tidigare inkarnationer) leder till något ljust och gott och önskvärt för hela världen med tiden, inte bara för en själv och ens nära och kära. Men det är inget jag säkert vet men något jag hoppas på. Om jag bara lever detta liv och Martinus vision bara är ett irrbloss, en vacker dröm, försöker jag ändå leva mitt liv så att det har ett värde för mig själv och dem jag möter IRL och på nätet.

Så ser kortfattat min livssyn ut.

Jo, det verkar ju vara en rimlig inställning.
Det viktiga med att ha en religion är att man inte glömmer att det är just en religion och att den inte har något med sanning att göra.(hur nu detta ska vara möjligt att förena)
I sina bästa uttryck är religionen inte skadlig.
Ponera att du lever hala livet i förvissningen om att du ska komma till Himlen efter döden och få ta del av all dess härlighet.
Eller att du är övertygad om att din själ kommer att leva vidare i nya skepnader.
Övertygelser av detta slag ger ju pluspoäng till ditt nuvarande liv. Du kommer att på sätt och vis ta ut detta "i förskott" genom att livet egentligen i huvudsak består av minnen och förväntningar.
filosofi är att göra det begripliga obegripligt

PeterK
Inlägg: 434
Blev medlem: 12 mar 2014 10:08
Ort: Uppsala

Teorin om Big-Bang uppåt väggarna...

Inläggav PeterK » 15 sep 2014 12:54

Algotezza skrev:
PeterK skrev:PeterK:

Snip...

Algotezza säger; »Ingenting som orsak till universum kan tolkas som "något som är radikalt annorlunda än universum" där universum = någonting (då vi delvis kan uppleva det) och det sam gav upphov till detta något är radikalt annorlunda, "inte någonting" = ingenting, då vi inte kan uppleva det.«

PeterK: vilken logik... ha-ha... jamen om nu »ingenting kan tolkas som "något som är radikalt annorlunda än universum" varför säger man då inte "något" om detta "något". Varvid man dessutom skulle uttrycka sig helt i enlighet med just precis vad PeterK hela tiden sagt... ja, varför allt detta bråk om vad jag skriver då...???


Det handlar om att förstå att orden i olika sammanhang kan ha olika betydelse. Att samma ord kan betyda en sak i ett och en annan i ett annat sammanhang. Ordens mening är beroende av kontext, när var och hur de används och vem som använder dem. Tror man att samma ord i alla sammanhang och av alla ordanvöndare betyder likadant är det bäddat för missförstånd. Som synes.
Jaha... och vad betyder exempelvis de olika orden Algotezza här använder nu då... kan han bifoga en glosbok..?


PeterK skrev:Algotezza: Det handlar ju bara om att hitta lämpliga ord för det man vill uttrycka. Ord ändrar sällan på sakförhållandena, utom Guds ord förstås, om man tror på Gud och Varde ljus.

PeterK: Njaaa... det handlar ju också om att förstå sakförhållande, förutom att kunna kommunicera sin förståelse på ett konsekvent sätt...


Det intressanta är hur vi kommer fram till sakförhållandena och hur vi definierar detta begrepp. Menar alla språkanvändare samma sak med detta ord?
Jasså, jahaa... kanske Algotezza skulle definiera sina begrepp så att man vet vad han menar med dem, då...?


PeterK skrev:Algotezza: Vilka sakförhållanden man menar är förhanden beror dels på ens perspektiv, dels på ens upplevelseförmågor.

PeterK: Olika "upplevelseförmågor" innebär olika "perspektiv".


Javisst, men personer med i grunden samma upplevelseförmåga, t.ex. lika välfungerande synförmåga, kan ha olika förmåga att anlägga olika perspektiv på samma fenomen. Den ena ser det bara som hen ser det spontant, den andra kan via empatisk förmåga förstå andras perspektiv och viss mån se på saker och ting med andras ögon. Man kan också anlägga olika teoretiska perspektiv utan att man ändrar på den primära upplevelseförmågan. TT-läsare talar gärna om "ur kosmiskt perspektiv" och "ur Guds perspektiv" utan att de har an annan upplevelseförmåga för det.
Jaha... menar Algotezza med detta, att det inte skulle existera någonting som är lika för alla och envar, oavsett alla olika perspektiv... och på vad sätt skulle Algotezza känna till i vad mån andra kan äga annan tankeförmåga än han själv samt härvid vara i kontakt med absoluta förklaringsgrunder istället för som Algotezza tydligen inskränker sig till; blott relativa..? Verkar ju här som Algotezza menar sig allvetande i sammanhanget, trots sitt envetna fokuserande på blott det relativa... hur går den ekvationen ihop..?


PeterK skrev:Algotezza: Skiftande perspektiv och upplevelseförmågor leder fram till olika uppfattningar om vilka sakförhållandena är, ty det är bara genom att uppleva dem vi kan få kunskap om dem.

PeterK: Ja, och det är alltså här det gäller att utgå ifrån hundraprocentigt allmängiltiga, samt hundraprocentigt sanna — dvs, med de verkliga förhållandena överensstämmande — perspektiv eller förklaringsgrunder, i den mån man vill ernå med de verkliga förhållandena överensstämmande facit. Det gäller alltså att inte falla för hur saker och ting blott synes vara, utan hurdana dom i verkligheten är. Varvid jag i min livsanalys, utgår ifrån vad bara en dåre kan förneka; nämligen att forskaren upplever något, samt härvid är i besittning av en upplevelseförmåga....



Ja, visst är det så att den som har förmåga att uppleva, upplever något om det finns något att uppleva, oavsett om man kallar sig forskare eller något annat. Men för att kunna göra detta måste man också finnas till. Så det mest allmängiltiga för allt och alla som finns till och kan uppleva något är att dessa existerar, har upplevelseförmåga och att det finns något med vars hjälp de kan uppleva något. Om det inte längre finns något att uppleva har de dock kvar förmågan att uppleva. Men de upplever ingenting, det är tomt. Om de slutar finnas till upphör även upplevelseförmågan. Om de har evigt liv och evig upplevelseförmåga och om det i evig tid alltid finns något att uppleva kommer de i evig tid att uppleva något. Och har man gjort detta alltid har man gjort detta alltid. Och kommer man att göra detta alltid kommer man att göra detta alltid.

Ty så talade och sade Algotezza, den tautologe profeten, truismernas mästare. Så var det. Eller så var et inte så.
Jaha...ja... och vad hade detta att göra med vad PeterK sa ovan: Ja, och det är alltså här det gäller att utgå ifrån hundraprocentigt allmängiltiga, samt hundraprocentigt sanna — dvs, med de verkliga förhållandena överensstämmande — perspektiv eller förklaringsgrunder, i den mån man vill ernå med de verkliga förhållandena överensstämmande facit. Det gäller alltså att inte falla för hur saker och ting blott synes vara, utan hurdana dom i verkligheten är. Varvid jag i min livsanalys, utgår ifrån vad bara en dåre kan förneka; nämligen att forskaren upplever något, samt härvid är i besittning av en upplevelseförmåga...

Verkar som Algotezzas tankeförmåga kört alldeles fast där...


Algotezza: Det enda icke-perspektiviska sakförhållandet är "att det som är, är", "att något som är, är". Men vad detta något är och hur och varför och när det finns, vilka egenskaper det kan ges, kräver både ett perspektiv och förmåga att uppleva detta något.

PeterK: Ja, hur Algotezza kan få det till att det »kräver både ett perspektiv och förmåga att uppleva... ...det enda icke-perspektiviska sakförhållandet, utgör en gåta för PeterK... Ja, hursomhelst med detta, här vidgår ju Algotezza möjligheten att via tillräckligt "perspektiv & förmåga", uppleva samt härvid definiera detta "något". Vilket jag alltså gör i min "livsanalys". Varvid enda hedervärda sättet att gå till räfst och rättarting med denna, är att i denna exakt utpeka vad som inte stämmer, samt härvid förklara på vad sätt detta inte stämmer. Istället för att i allmänna kategoriska ordalag kasta tvivel över det tänkande som ligger bakom analysen ifråga. Men si detta tycker Algotezza är för jobbigt med tanke på alla "detaljer" han härvid behöver förstå sig på... (om jag nu fattat Algotezza rätt)


Vi ger det som är, tinget-i-sig, egenskaper genom att anlägga ett tids- och rumsligt perspektiv på det, vilket gör att det i stället för att vara det för upplevande oåtkomliga tinget-i-sig blir tinget-för-mig, med upplevbara egenskaper.
Jaha... man om nu detta Algotezza säger, utgör hela sanningen; på vad sätt skulle denna då gälla andra än bara Algotezza själv...? Samt på vad sätt ligger då värdet i att utbasunera denna tes såsom något, vilket gäller för alla...? Ja, på vad sätt kan Algotezza — utifrån vad han själv säger — mena att det han säger äger relevans för andra än han själv..?


PeterK skrev:Nåväl..; ...det räcker i enlighet med min "livsanalys" uppenbarligen att inse att man upplever något samt sedan förstå hur detta förhåller sig till allt av vad man upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd". Varvid alla som förmår inse att dom upplever samt härvid besitter en upplevelseförmåga, och som dessutom förmår förstå hur detta kvalitativt förhåller sig det kvantitativa i [b]vad vederbörande upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd",[/b] är i tillräckligt dagsmedvetet perspektiv samt tillräcklig dagsmedveten förmåga, att rent intellektuellt uppleva och logiskt definiera detta "något". Något bl.a. Algotezza dels inte begriper samt dels är motståndare mot (trots att han idogt hävdar att han bara framför vad han menar sig inte kunna styrka)...


Hur förhåller det sig då?
Ja, i enlighet med vad min "livsanalys" ger vid handen, består alltet i "evigheten/oändligheten/allmakten", dvs, Jaget inom oss själva som via "upplevelse/skapelseförmåga" "upplever/skapar" allt av "det upplevda/skapade" i sinsemellan kontrasterande upplevelse-/skapelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd". Har inte jag påpekat detta för Algotezza uppemot hundra gånger vid det här laget..?


PetrK skrev:Att resonera som du, Algotezza, är att ena stunden påstå att "det finns ingen sanning vi jordmänniskor kan uppnå", men detta betyder ju dels att just du inte ser någon sanning, varvid just du knappast utgör någon auktoritet i sammanhanget — "tomma läglar skramla mest"...? — men dels desavouerar ju din tes vad du själv hävdar vara sant. Eller menar du att vi inte skall bry oss om vad du säger om detta, eftersom det ändå ju inte kan vara sant — efter vad du själv säger. Algotezza, det räcker inte att omformulera gammal fullständigt ologisk materialistisk skåpmat och kamouflera denna i nya ord. Kanhända detta vilseleder Algotezza plus en och annan till, men definitivt inte mig... mest tragikomiskt det hela...


Var åsyftar du med ditt citat ovan?
Ja, Algotezza inskränker ju sin syn på de verkliga förhållandena med orden: »Vi ger det som är, tinget-i-sig, egenskaper genom att anlägga ett tids- och rumsligt perspektiv på det, vilket gör att det i stället för att vara det för upplevande oåtkomliga tinget-i-sig blir tinget-för-mig, med upplevbara egenskaper.« Varvid han alltså utesluter möjligheten att medvetandemässigt notera naturen hos "tinget-i-sig"... samt härvid notera vad som är lika för alla och envar alldeles oavsett alla eljest existerande individuella eller lokala perspektiv, samt härvid att ernå en sanning som är lika för alla och envar samt vilken alltså överlever tidens gilla gång samt de med denna förändrade individuella perspektiven och som härvid verkligen förtjänar epitetet "sanning"...


PeterK skrev:För att i nästa stund vidgå möjligheten att via tillräckligt "perspektiv & förmåga", uppleva samt härvid definiera sanningen rörande det existerande "något" som existerar bortom "tid" och "rum"...

Ja, du vacklar mellan olika grundläggande perspektiv på det hele, samt framlägger synsätt med emfas, vilka per automatik desavouerar vad du själv säger... inte på något vis förtroendeingivande samt i realiteten en veritabel björntjänst gentemot den sak du verkar vilja försvara...

Vänligen/ PeterK


Enligt Martinus är det något som finns bortom tid och rum den som omskapar och upplever sitt eget liv i samverkan med omvärlden på alla plan. Att jag i tid och rum omskapar och upplever mitt liv och dess detaljer och delvis påverkar även andras liv genom att via mina förmågor samverka med omvärlden, är en självklarhet för mig.

Huruvida mitt timliga jag så att säga har sin rot i ett evigt jag bortom tid och rum, det vet jag inte, men det är en skön tanke att tänka att man är/har evigt liv och alltid har upplevt och gjort det ena och det andra och alltid kommer att ha möjlighet att använda sina förmågor och odla upp nya så att man för alltid kommer att kunna skapa, vara kreativ, för sig själv och andra och uppleva, och att det alltid har funnits och alltid kommer att finnas en omvärld att samverka med, en omvärld Martinus kallar Gud rätt och slätt. Plus att allt lidande, all smärta och all skit man upplever i detta liv (och eventuellt tidigare inkarnationer) leder till något ljust och gott och önskvärt för hela världen med tiden, inte bara för en själv och ens nära och kära. Men det är inget jag säkert vet men något jag hoppas på. Om jag bara lever detta liv och Martinus vision bara är ett irrbloss, en vacker dröm, försöker jag ändå leva mitt liv så att det har ett värde för mig själv och dem jag möter IRL och på nätet.

Så ser kortfattat min livssyn ut.
Ja, det förstår jag väl... men det intressanta är ju att det inte finns överhuvudtaget något i denna som utesluter vad jag framför via min "livsanalys". Och det finns vidare överhuvudtaget ingenting i denna, som motsäger någonting av det jag i övrigt talar om på detta forum. Vilket dock inte hindrar Algotezza att gå till räfst och rättarting med snart sagt allt jag här säger, precis som om fallet vore det rent motsatta... Ja, hur tusan kan Algotezza, få den ekvationen att gå ihop..??

Undrar således PeterK

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 18459
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Teorin om Big-Bang uppåt väggarna...

Inläggav Algotezza » 15 sep 2014 17:39

*sleep* *sleep* *sleep* *kuku* *kuku* Peter, nu vill jag inte vara din halmgubbe längre. :smt015 :smt015 :smt015

Jag vet inte riktigt vad du vill. Vet du det själv förutom få tiden att gå? :roll: :roll: :roll:

so fis mer
Göran Egevad egevad@gmail.com

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 17353
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Teorin om Big-Bang uppåt väggarna...

Inläggav Pilatus » 15 sep 2014 17:59

Algotezza skrev:Peter, nu vill jag inte vara din halmgubbe längre. :smt015

Grattis!

Jag tror att det vore bra om moderatorerna kunde vara något mer aktiva. Inte så att man behöver kasta ut folk i förstone. Men sådant som ständigt faller utanför trådarnas ämnen, fixering vid person, oförskämdheter och invektiv, verbala diarréer som inte för diskussionen ur fläcken, borde flyttas till en slasksida.
Moderator


Återgå till "Naturvetenskap"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 8 och 0 gäster