Jag vet vad ordet betydde etymologiskt, men det var ett sarkastiskt svar på ett tidigare inlägg,
trevligt att se dig här igen förresten Erkki.
Jämlikhet vs moral
Moderator: Moderatorgruppen
Jämlikhet vs moral
Sceptisk:
Det vore en lätt överdrift att påstå att all ondska skulle ha sin upprinnelse i ägande. hellre ser jag som en konsekvens av de orättvisa och orättmätiga äganderättsförhållandena. Alltför få äger alltför mycket, eller omvänt alltför många äger alltför lite. Ägande är ingen bra egenskap utan är ett självändamål för de omåttligt giriga
Man kan undra hur ägande kom till, detta helt och fullt mänskliga påfund, totalt väsensskilt från det naturliga? Förmodligen genom ett antal opportunistiska individer som genom historien roffat och rövat åt sig större eller mindre delar av moder jord när de insåg fördelen med ägande.
Förvisso finns det ingenting annat än sunda förnuftet som talar emot ägande av allmänningen. Det finns ju inga vare sig skrivna eller ens muntliga avtal som skulle förbjuda ägande. Men man behöver inte alltför rikliga tankemedel för att förstå det missnöje som oavlåtligt jäser i de missgynnade individerna och grupper av individer om än än de som gynnas av de orättvisa förhållandena tycker att de mindre gynnsamt lottade gärna kunde låta bli att klaga på orättvisan.
Ingen är nöjd och tillfreds när ens barn dör i svällt. Inte för att det skulle saknas resurser att mätta varenda mun på vår planet. Hindret består huvudsakligen av de civiliserade rättsnationers regelsystem som borgar för orättvisans fortlevnad. De lagar och reglementen som reglerar ägande gynnar i alla sammanhang de som redan har allt för att de som ingenting har inte heller ska få nånting. Är det värdigt för civiliserade individer att tillåta barn i svält. Vad finns det för värde i det?
Vad är det för värde i en civilisation som vårdar minnet av individer som förnedrades, samt utsattes för etnisk rensning men ändå tillåter miljoner dö i svält och andra umbäranden? Främsta syftet i sammanhanget ligger nog att det gör det möjligt att peka ut de som var eller är värre än en själv. Är det värdigt?
När tilldelas en individ sitt värde, vid födseln eller senare i livet om det slumpat sig så förnämt att vederbörande råkat födas i rätt familj och därigenom fått en hyfsad start. Man kan faktiskt få en taskig start i de moderna civiliserade samhällena. Är det värdigt eller finns det något värde i dylikt? För de som har svultit, eller är på väg ihjäl är det totalt värdelöst.
Respekt! Vem har gjort sig förtjänt av respekt under dylika förhållanden? Den som samlar åt sig själv till förfång för andra, eller den som delar sin sista tia med någon behövande?
Tidens trend tycks vara att den som förser sig själv mer än vad vederbörande behöver är sund medan den som delar med sig av det lilla betraktas som dum.
Utvecklingen är inriktad på privatisering av det gemensamma. Hänsynslös girighet gynnas till men för medkännande och givmildhet.
Nog borde den civiliserade inse fördelen med samarbete framför den allestädes pågående tävlan i samband med samhällets uppbyggnad. Samarbete är värd respekt, samt medger lika värde för samtliga.
Ett förhållande värdigt ett civiliserat samhälle.
Zokrates:
Tack! Det känns angenämt att titta in då och då.
Det vore en lätt överdrift att påstå att all ondska skulle ha sin upprinnelse i ägande. hellre ser jag som en konsekvens av de orättvisa och orättmätiga äganderättsförhållandena. Alltför få äger alltför mycket, eller omvänt alltför många äger alltför lite. Ägande är ingen bra egenskap utan är ett självändamål för de omåttligt giriga
Man kan undra hur ägande kom till, detta helt och fullt mänskliga påfund, totalt väsensskilt från det naturliga? Förmodligen genom ett antal opportunistiska individer som genom historien roffat och rövat åt sig större eller mindre delar av moder jord när de insåg fördelen med ägande.
Förvisso finns det ingenting annat än sunda förnuftet som talar emot ägande av allmänningen. Det finns ju inga vare sig skrivna eller ens muntliga avtal som skulle förbjuda ägande. Men man behöver inte alltför rikliga tankemedel för att förstå det missnöje som oavlåtligt jäser i de missgynnade individerna och grupper av individer om än än de som gynnas av de orättvisa förhållandena tycker att de mindre gynnsamt lottade gärna kunde låta bli att klaga på orättvisan.
Ingen är nöjd och tillfreds när ens barn dör i svällt. Inte för att det skulle saknas resurser att mätta varenda mun på vår planet. Hindret består huvudsakligen av de civiliserade rättsnationers regelsystem som borgar för orättvisans fortlevnad. De lagar och reglementen som reglerar ägande gynnar i alla sammanhang de som redan har allt för att de som ingenting har inte heller ska få nånting. Är det värdigt för civiliserade individer att tillåta barn i svält. Vad finns det för värde i det?
Vad är det för värde i en civilisation som vårdar minnet av individer som förnedrades, samt utsattes för etnisk rensning men ändå tillåter miljoner dö i svält och andra umbäranden? Främsta syftet i sammanhanget ligger nog att det gör det möjligt att peka ut de som var eller är värre än en själv. Är det värdigt?
När tilldelas en individ sitt värde, vid födseln eller senare i livet om det slumpat sig så förnämt att vederbörande råkat födas i rätt familj och därigenom fått en hyfsad start. Man kan faktiskt få en taskig start i de moderna civiliserade samhällena. Är det värdigt eller finns det något värde i dylikt? För de som har svultit, eller är på väg ihjäl är det totalt värdelöst.
Respekt! Vem har gjort sig förtjänt av respekt under dylika förhållanden? Den som samlar åt sig själv till förfång för andra, eller den som delar sin sista tia med någon behövande?
Tidens trend tycks vara att den som förser sig själv mer än vad vederbörande behöver är sund medan den som delar med sig av det lilla betraktas som dum.
Utvecklingen är inriktad på privatisering av det gemensamma. Hänsynslös girighet gynnas till men för medkännande och givmildhet.
Nog borde den civiliserade inse fördelen med samarbete framför den allestädes pågående tävlan i samband med samhällets uppbyggnad. Samarbete är värd respekt, samt medger lika värde för samtliga.
Ett förhållande värdigt ett civiliserat samhälle.
Zokrates:
Tack! Det känns angenämt att titta in då och då.
DEN ENDA SANNINGEN ÄR DEN TOTALA OVISSHETEN; EN SANNOLIKHET SOM INTE UTESLUTER NÅGON MÖJLIGHET!
Jämlikhet vs moral
På samma sätt som nazisterna förstörde väldigt mycket av vettig diskussion kring hur människor från olika kulturer skall kunna leva tillsammans (som jag ser det beror skandalvalresultatet till en rätt stor del på det), så förstörde Sovjet mycket av vettig diskussion runt hur kapitalägandet ser ut. Försöker man plädera för att staten skulle äga det mesta av kapital, så får man femårsplaner i ansiktet på en gång. Men behöver det bli fiasko?
För att prata lite i Rawls anda, läser honom nu, och hans tänkande känns som det samstämmer med problematiken i den här tråden.
Ett tankeexperiment på lösning: Tänk om man beskattade förmögenhet och inkomst av kapital väsentligt högre, och att staten, genom Vinnova och liknande gav finansiering åt företag? Att istället för att "riskkapitalister" stoppade pengar här och var, så är det folk som är experter och utbildade för det som fördelar. Visst, satta under en politisk press, men det är kanske inte så stort bekymmer. Människor med talang och bakgrund i företagande skulle platsa bra där. Men få ta helhetsansvar. Låt dem tjäna bra. Och låt människor få tjäna ihop till ett gott liv. Men inte över en viss gräns. Den stora mängden kapital skulle fördelas med omsorg och precision, och ingen skulle bli för rik. Dessutom naturligtvis-med den här lösningen-spendera mycket på att försöka hjälpa människor som är mindre gynnade att så långt som möjligt få utlopp för sin potential. Vad spricker det på?
Lite så här - går det verkligen inte att få till något väl fungerande som Inte är "marknaden"?
För att prata lite i Rawls anda, läser honom nu, och hans tänkande känns som det samstämmer med problematiken i den här tråden.
Ett tankeexperiment på lösning: Tänk om man beskattade förmögenhet och inkomst av kapital väsentligt högre, och att staten, genom Vinnova och liknande gav finansiering åt företag? Att istället för att "riskkapitalister" stoppade pengar här och var, så är det folk som är experter och utbildade för det som fördelar. Visst, satta under en politisk press, men det är kanske inte så stort bekymmer. Människor med talang och bakgrund i företagande skulle platsa bra där. Men få ta helhetsansvar. Låt dem tjäna bra. Och låt människor få tjäna ihop till ett gott liv. Men inte över en viss gräns. Den stora mängden kapital skulle fördelas med omsorg och precision, och ingen skulle bli för rik. Dessutom naturligtvis-med den här lösningen-spendera mycket på att försöka hjälpa människor som är mindre gynnade att så långt som möjligt få utlopp för sin potential. Vad spricker det på?
Lite så här - går det verkligen inte att få till något väl fungerande som Inte är "marknaden"?
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering
4 november 2017
Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering
4 november 2017
Jämlikhet vs moral
Vänstertänkande precis som högertänkande utgår ifrån att samhället är som en enda stor familj. Vänstern och högern har dock olika syn på hur denna familjs medlemmar ska samexistera. Högern, eller det traditionella synsättet, tycker att ingen ska hindra någon från att utvecklas (frihet), ifall man vill ha något så måste man arbeta för det (ansvar) och man har även ett moraliskt imperativ som säger att de som är starka måste skydda de svaga (ridderlighet och kärlek). Det traditionella synsättet är att vi är en familj under Gud som är Fader åt alla så ingen kan hävda att de är viktigare än någon annan, ty vi har alla samma Fader.
Det progressiva synsättet (vänstern) tycker att alla måste dela lika på alla resurser. Alla ska ha lika mycket, ingen får lämnas utanför och ingen får leva som en snyltare på någon annans arbete. Att äga sitt arbete är ok enligt vänstern, men allt som arbetet producerar måste delas lika. Därför måste produktionsmedel och företag vara gemensamt ägda så staten får kliva in och bli förälder åt alla och dela ut resurser efter behov.
Så vilket synsätt är renhårigast?
Jag skulle vilja säga, det beror på. Jag tror det har att göra med vilken mognadsgrad man talar om. Vuxna människor som söker vinning för sig och sina familjer måste såklart arbeta för det, annars skulle de anses vara snyltare som lever på andras bekostnad och arbete. Barn däremot är i någon annans försorg och måste lära sig att dela med sig av sina leksaker till de andra barnen. Barn måste se varandra som kamrater och jämlikar för att kunna vara sams medan vuxna människor (i mogenhet räknat) kan ha olika perspektiv på tillvaron, tillhöra olika befattningar, äga olika saker och till och med vara excentriska och ändå vara goda vänner.
Vänstern är sålunda på barnstadiet och högern är på vuxenstadiet. Som samhällsideal så är det traditionella synsättet bättre om det får styra för att det är enda sättet för att låta människor växa upp. När kommunismen regerar så får ingen växa upp. Alla måste ledas i band av mamma staten som matar sina små barn.
Kommunismens vision är förförisk just för att den påminner om vad alla barn drömmer om. En ideal jättefamilj där man kan komma och gå precis som man vill, där allt är fritt att använda, inga krav och inga regler som hindrar dig från att leka i skogen eller klättra i träden. Alla är jämlika kamrater så ingen blir utmobbad (i visionen alltså).
Högerns verklighetsbild blir hård i jämförelse mot kommunismens ljuva locktoner från barndomen och den stora familjen. I jämförelse blir den traditionella verklighetsbilden en kall och otrevlig tvångströja av ansvar, otrygghet, krig och otacksamt slit. För det är så som ett barn skulle uppfatta det att kastas in i vuxenvärlden. Men vad vi måste komma ihåg är att barndom bara är ett steg i utvecklingen, att barndom är till för att nå vuxenstadium. Någon gång så vill man växa upp och utsättas för risker och ansvar och man vill vara medmänsklig just för att lidande är ofrånkomligt. Vare sig kommunism eller traditionalism kan elimiera lidandet och tur är väl det. Utan lidande och död skulle ingen ta sig ur soffan. Inget skulle behöva utvecklas, inget arbete skulle behöva göras och inget skulle vara värt något. Allt skulle stanna. Utan lidande skulle allting dö.
Det progressiva synsättet (vänstern) tycker att alla måste dela lika på alla resurser. Alla ska ha lika mycket, ingen får lämnas utanför och ingen får leva som en snyltare på någon annans arbete. Att äga sitt arbete är ok enligt vänstern, men allt som arbetet producerar måste delas lika. Därför måste produktionsmedel och företag vara gemensamt ägda så staten får kliva in och bli förälder åt alla och dela ut resurser efter behov.
Så vilket synsätt är renhårigast?
Jag skulle vilja säga, det beror på. Jag tror det har att göra med vilken mognadsgrad man talar om. Vuxna människor som söker vinning för sig och sina familjer måste såklart arbeta för det, annars skulle de anses vara snyltare som lever på andras bekostnad och arbete. Barn däremot är i någon annans försorg och måste lära sig att dela med sig av sina leksaker till de andra barnen. Barn måste se varandra som kamrater och jämlikar för att kunna vara sams medan vuxna människor (i mogenhet räknat) kan ha olika perspektiv på tillvaron, tillhöra olika befattningar, äga olika saker och till och med vara excentriska och ändå vara goda vänner.
Vänstern är sålunda på barnstadiet och högern är på vuxenstadiet. Som samhällsideal så är det traditionella synsättet bättre om det får styra för att det är enda sättet för att låta människor växa upp. När kommunismen regerar så får ingen växa upp. Alla måste ledas i band av mamma staten som matar sina små barn.
Kommunismens vision är förförisk just för att den påminner om vad alla barn drömmer om. En ideal jättefamilj där man kan komma och gå precis som man vill, där allt är fritt att använda, inga krav och inga regler som hindrar dig från att leka i skogen eller klättra i träden. Alla är jämlika kamrater så ingen blir utmobbad (i visionen alltså).
Högerns verklighetsbild blir hård i jämförelse mot kommunismens ljuva locktoner från barndomen och den stora familjen. I jämförelse blir den traditionella verklighetsbilden en kall och otrevlig tvångströja av ansvar, otrygghet, krig och otacksamt slit. För det är så som ett barn skulle uppfatta det att kastas in i vuxenvärlden. Men vad vi måste komma ihåg är att barndom bara är ett steg i utvecklingen, att barndom är till för att nå vuxenstadium. Någon gång så vill man växa upp och utsättas för risker och ansvar och man vill vara medmänsklig just för att lidande är ofrånkomligt. Vare sig kommunism eller traditionalism kan elimiera lidandet och tur är väl det. Utan lidande och död skulle ingen ta sig ur soffan. Inget skulle behöva utvecklas, inget arbete skulle behöva göras och inget skulle vara värt något. Allt skulle stanna. Utan lidande skulle allting dö.
Jämlikhet vs moral
Dags att byta nick från sceptisk till pessismistisk kanske?
Jag har alltid ansett att vuxenhet är en sort sinnessjukdom, människan är en bland väldigt få andra arter som
faktiskt KAN förbli barn hela livet ut, vi mognar sent och kan behålla leklusten livet ut om vi VILL.
Med det sagt så är det även i mina ögon en verklighetsfrånvänd tanke att det måste finnas lidande för att uppnå
förståelse för, eller för att kunna uppnå välbefinnande, att göra kopplingen av lidandet genom fasen -> liv -> död,
är ett tragiskt sätt att tänka det med, då döden faktiskt lika gärna skulle kunna kopplas till glädje, vilket många
kulturer framgångsrikt bevisat genom att se på döden som en naturlig del av livet där den döde återförenas
med sina förfäder, typ.
Det som är renhårigast är trots allt ur en mänsklig aspekt att man delar med sig.
Jag har alltid ansett att vuxenhet är en sort sinnessjukdom, människan är en bland väldigt få andra arter som
faktiskt KAN förbli barn hela livet ut, vi mognar sent och kan behålla leklusten livet ut om vi VILL.
Med det sagt så är det även i mina ögon en verklighetsfrånvänd tanke att det måste finnas lidande för att uppnå
förståelse för, eller för att kunna uppnå välbefinnande, att göra kopplingen av lidandet genom fasen -> liv -> död,
är ett tragiskt sätt att tänka det med, då döden faktiskt lika gärna skulle kunna kopplas till glädje, vilket många
kulturer framgångsrikt bevisat genom att se på döden som en naturlig del av livet där den döde återförenas
med sina förfäder, typ.
Det som är renhårigast är trots allt ur en mänsklig aspekt att man delar med sig.
Jämlikhet vs moral
Är det renhårigt att välja att vägra växa upp och därefter kräva omvårdnad av de som arbetar? Det låter inte alls renhårigt utan det låter som en typisk snyltare.
Jämlikhet vs moral
Sceptisk skrev:Är det renhårigt att välja att vägra växa upp och därefter kräva omvårdnad av de som arbetar? Det låter inte alls renhårigt utan det låter som en typisk snyltare.
Du tycks glömma bort att de flesta finner ett nöje i eller ett behov av att utföra arbetssysslor,
definitivt gäller det majoriteten av oss människor oavsett kultur etc.
Snyltare och eller latmaskar kommer det dock alltid att finnas, men du anser att det är rätt
att den som inte bidrar inte heller skall äta?
Frågan man kan ställa sig är om dessa människor verkligen inte uppfyller något behov genom sin blotta existens
ändå, åtminstonde för deras anhöriga och vänner.
Jag ser till skillnad från dig ingen motsättning mellan att ta ansvar och vägra att växa upp, det går att förena,
om någon vuxen däremot hellre vill bli omhändertagen livet ut, så får man ställa sig frågan varför denne valt
det alternativet. I Italien lever var tredje i 30 års åldern fortfarande hemma hos sina föräldrar, det går även
det att betrakta som ett "snylteri" med "rätt" inställning, men allt har en orsak.
Jämlikhet vs moral
Ni lyckas här hitta själva kärnan i vad jag tycker är intressant med politiken. Just det här med "effort". Kopplat till vilken klass man råkar vara född i. Kanske för att jag själv är av mycket enkel familj som på någon generation blivit medelklass, och att jag har kommit att komma väldigt nära en släkt som är klar överklass. Och det får man säga, att för överklassens barn är det LÄTT LÄTT LÄTT att hitta inspirationen, se möjligheterna, våga, tro. De formligen baxas in i det. Och visst fan är det orättvist. Men sen, hur man skall se på de "least fortunate", om de skall slippa sträva, eftersom de kommit i en situation där arbetsamhet inte är naturlig.
Jag säger - synen måste vara, då man inrättar en stat, en regering : Nej - det är inte ok för de sämst lottade att resignera och inte sträva. Samhället måste se till att de får en rimlig chans. Inte lätt, inte lätt alls. Om man är född i fel familj. Men samhället måste ge signalen - inte ok. Och det innebär säkerligen skattenivåer på svensk istället för amerikansk för att stödja.
Måste säga, mina far och morföräldrar var ytterst enkla människor, men de var mer strävsamma än både föräldrarna och min generation. De hade inget till övers för strulpellar, och det tycker jag är en rimlig syn.
Ibland tänker jag - var hittar man de slöaste? Bland de allra fattigaste och de allra rikaste. Gemensamma intressen? Båda intresserade av en snäll och strävsam medelklass…?
Jag säger - synen måste vara, då man inrättar en stat, en regering : Nej - det är inte ok för de sämst lottade att resignera och inte sträva. Samhället måste se till att de får en rimlig chans. Inte lätt, inte lätt alls. Om man är född i fel familj. Men samhället måste ge signalen - inte ok. Och det innebär säkerligen skattenivåer på svensk istället för amerikansk för att stödja.
Måste säga, mina far och morföräldrar var ytterst enkla människor, men de var mer strävsamma än både föräldrarna och min generation. De hade inget till övers för strulpellar, och det tycker jag är en rimlig syn.
Ibland tänker jag - var hittar man de slöaste? Bland de allra fattigaste och de allra rikaste. Gemensamma intressen? Båda intresserade av en snäll och strävsam medelklass…?
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering
4 november 2017
Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering
4 november 2017
Jämlikhet vs moral
Sceptisk skrev:Vänstertänkande precis som högertänkande utgår ifrån att samhället är som en enda stor familj.(/quote)
LYNX: Hur i allsin dar tänkte du då?
Vänstern och högern har dock olika syn på hur denna familjs medlemmar ska samexistera. Högern, eller det traditionella synsättet, tycker att ingen ska hindra någon från att utvecklas (frihet), ifall man vill ha något så måste man arbeta för det (ansvar) och man har även ett moraliskt imperativ som säger att de som är starka måste skydda de svaga (ridderlighet och kärlek). Det traditionella synsättet är att vi är en familj under Gud som är Fader åt alla så ingen kan hävda att de är viktigare än någon annan, ty vi har alla samma Fader.
LYNX: Det där rekommenderar jag att du kontemplerar över för ur mitt perspektiv är det en total absurd tankegång om man ska föra paralleller till kristenheten
Det progressiva synsättet (vänstern) tycker att alla måste dela lika på alla resurser. Alla ska ha lika mycket, ingen får lämnas utanför och ingen får leva som en snyltare på någon annans arbete. Att äga sitt arbete är ok enligt vänstern, men allt som arbetet producerar måste delas lika. Därför måste produktionsmedel och företag vara gemensamt ägda så staten får kliva in och bli förälder åt alla och dela ut resurser efter behov.
LYNX: Och du snackade just om Gud...?
Så vilket synsätt är renhårigast?
[b]LYNX: Känner du inte det i ditt hjärta? Den barmhärtiga samariten osv? Vore inte det mest renhåriga att försöka efter förmåga avlasta Jesus från hans ok?
Jag skulle vilja säga, det beror på. Jag tror det har att göra med vilken mognadsgrad man talar om. Vuxna människor som söker vinning för sig och sina familjer måste såklart arbeta för det, annars skulle de anses vara snyltare som lever på andras bekostnad och arbete. Barn däremot är i någon annans försorg och måste lära sig att dela med sig av sina leksaker till de andra barnen. Barn måste se varandra som kamrater och jämlikar för att kunna vara sams medan vuxna människor (i mogenhet räknat) kan ha olika perspektiv på tillvaron, tillhöra olika befattningar, äga olika saker och till och med vara excentriska och ändå vara goda vänner.
Vänstern är sålunda på barnstadiet och högern är på vuxenstadiet. Som samhällsideal så är det traditionella synsättet bättre om det får styra för att det är enda sättet för att låta människor växa upp. När kommunismen regerar så får ingen växa upp. Alla måste ledas i band av mamma staten som matar sina små barn.
Kommunismens vision är förförisk just för att den påminner om vad alla barn drömmer om. En ideal jättefamilj där man kan komma och gå precis som man vill, där allt är fritt att använda, inga krav och inga regler som hindrar dig från att leka i skogen eller klättra i träden. Alla är jämlika kamrater så ingen blir utmobbad (i visionen alltså).
LYNX: Pengar, makt och status är förödande, förstörande och fördärvande.
Högerns verklighetsbild blir hård i jämförelse mot kommunismens ljuva locktoner från barndomen och den stora familjen.
LYNX: Högerns bild är i stora drag väldigt lockande för egotrippade människor som media dessvärre bygger upp en sk idealvärld av
I jämförelse blir den traditionella verklighetsbilden en kall och otrevlig tvångströja av ansvar, otrygghet, krig och otacksamt slit. För det är så som ett barn skulle uppfatta det att kastas in i vuxenvärlden. Men vad vi måste komma ihåg är att barndom bara är ett steg i utvecklingen, att barndom är till för att nå vuxenstadium. Någon gång så vill man växa upp och utsättas för risker och ansvar och man vill vara medmänsklig just för att lidande är ofrånkomligt. Vare sig kommunism eller traditionalism kan elimiera lidandet och tur är väl det. Utan lidande och död skulle ingen ta sig ur soffan. Inget skulle behöva utvecklas, inget arbete skulle behöva göras och inget skulle vara värt något. Allt skulle stanna. Utan lidande skulle allting dö.[/quote]
LYNX: Du vet antagligen att det sägs att Jesus sa 'låt barnen komma till mig'
Jämlikhet vs moral
Anders skrev:det får man säga, att för överklassens barn är det LÄTT LÄTT LÄTT att hitta inspirationen, se möjligheterna, våga, tro.
Ja jag tror att samhällets problematik ligger i just identitetsfrågan. Vem är man? Är man en vinnare eller förlorare? Vad får man lov att tänka och tro på? Får man lov att ta risker? Får man lov att ta ansvar? Får man lov att bli vuxen? Får man lov att vara en vänlig och omtänksam människa? Får man lov att sätta och förverkliga egna mål? Får man lov att utveckla integritet? Eller har man gruppen, "vännerna", familjen och klassfränderna emot sig så fort man försöker?
-
förbryllad
- Inlägg: 177
- Blev medlem: 31 jan 2014 19:16
Jämlikhet vs moral
Vilken absurd konstrastering. Det är just i jämlikhet, har jag upptäck, som vi finns vår gemensamma moral.
Bless you and your mother.
Jämlikhet vs moral
förbryllad skrev:Vilken absurd konstrastering. Det är just i jämlikhet, har jag upptäck, som vi finns vår gemensamma moral.
Jag skulle gärna sett argumentet för detta påstående.
Moderator
Jämlikhet vs moral
Lite intressant tanke, att vår gemendamma moral ligger i jämlikhet. Eller snarare tanken på att vi skulle ha en gemensam moral. Vilka nu "vi" är.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering
4 november 2017
Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering
4 november 2017
Jämlikhet vs moral
Till alla som tycker att arbetslösa är glidare som snyltar på dem som arbetar.
Högre dödlighet bland arbetslösa
"De som inte arbetar alls löper ännu högre risk. Män har 3,5 gånger högre dödlighet än sysselsatta män
och kvinnor utan sysselsättning har 2,8 gånger högre dödlighet."
http://www.svt.se/nyheter/har-ar-jobben ... -dodlighet
Högre dödlighet bland arbetslösa
"De som inte arbetar alls löper ännu högre risk. Män har 3,5 gånger högre dödlighet än sysselsatta män
och kvinnor utan sysselsättning har 2,8 gånger högre dödlighet."
http://www.svt.se/nyheter/har-ar-jobben ... -dodlighet
Jämlikhet vs moral
Zokrates skrev:Till alla som tycker att arbetslösa är glidare som snyltar på dem som arbetar.
Högre dödlighet bland arbetslösa
"De som inte arbetar alls löper ännu högre risk. Män har 3,5 gånger högre dödlighet än sysselsatta män
och kvinnor utan sysselsättning har 2,8 gånger högre dödlighet."
Jag kan tänka mig flera skäl till att dödligheten är större bland arbetslösa, sjuklighet, missbruksproblem, passivitet, självmord, äter kanske sämre, stress och psykisk ohälsa. Listan kan säkert bli lång.
Glidare är säkert fel uttryck. Men jag tror att många arbetslösa drar sig undan, får taskig självkänsla och känner sig som offer. Kanske borde de försöka mobilisera sina krafter till att ta egna initiativ, vara "proaktiva" som jag kan tänka mig att personalansvariga skulle uttrycka saken.
Var det inte kungen som talade om sparvar i ett jultal. "Det kommer inga stekta sparvar flygande om du inte själv bemödar dig om att göra ditt bästa." Det är ju i och för sig sant, men jag skulle inte uttryckt mig så. Det är meningslöst och känns inte rätt någon dag på året. Han skulle kunna sätta ett antal arbetslösa i arbete om han ville.
Moderator
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 0 och 0 gäster