självmord

[starblaze]

Är det fel att fundera på självmord? Om man nu vet att man aldrig kommer att utföra det men att tänka på det väga för och nackdelar.
Är för feg för att göra det. *ler ironiskt* När man deppar blir det ju mest nackdelar. och de få gånger man är glad är det ju positva som väger över.

[Hymer]

Är det fel att fundera på självmord?

Det kan aldrig vara fel att fundera på någonting (inte ens på kärnkraftverk, fastän det är förbjudet)! Däremot kan det ha förödande konsekvenser att dra förhastade slutsatser, så man kanske inte ska sitta och grubbla på det helt ensam...

[starblaze]

är vi inte alla ensamma? I alla fall jag *suck* även om man har folk omkring känns det ensamt men sak samma. funderar gör man ju konstant även om man inte är medveten om det.

[Jiwe]

Fel att fundera på självmord? Varför?

Då måste det ju betyda att det är fel att ta sitt eget liv. Är det?
Nu är det inte så att jag menar att vi ska gå och ta våra liv till höger och vänster, menar bara att det inte är helt fel att fundera över rättigheten till liv. Är livet vårt alldeles egna, eller är vi alla beroende och "delägare" av varandra? Uttrycker mig lite oklart, men hoppas att någon förstår vad jag menar.

Är för feg för att göra det.

Vad är du rädd för?

[Fication]

Är det fel att fundera på självmord? Om man nu vet att man aldrig kommer att utföra det men att tänka på det väga för och nackdelar.

Håller med om att det aldrig är fel att fundera på saker, inte ens detta. Alla tankar är och måste vara tillåtna.

Är för feg för att göra det.

Det verkar ju vara en ganska rationell försvarsmekanism. Och vid det ena valet så är det ju definitivt och oåterkalleligt. Är du säker på att du har all information du behöver i saken?

När man deppar blir det ju mest nackdelar. och de få gånger man är glad är det ju positva som väger över.

Något jag tycker att man ska ta med i beräkningen är omgivningens reaktion, familj och vänner. Även om man har rätt att bestämma över sitt eget liv och bara svarar mot sig själv så påverkar man andra, vare sig man vill eller inte.

är vi inte alla ensamma? I alla fall jag *suck* även om man har folk omkring känns det ensamt men sak samma. funderar gör man ju konstant även om man inte är medveten om det.

Vi är alla ensamma härinne. Vissa märker det inte så mycket eftersom de har största delen av uppmärksamheten riktad utåt. Andra kan fastna därinne.

Får jag fråga varför du funderar så pass mycket på det? Är det olyckliga yttre omständigheter eller är det avsaknad av glädje? Mening? Förståelse?

[starblaze]

det är därför som ja inte gör något för att ja tänker på omgivningen. En har varit med om en del tråkigheter. därför ja tänker i de banorna.

[Naïko]

Tja, en psykolog sade en gång till mig att jag skulle sluta säga till min mor att jag ville ta livet av mig när jag var ledsen, eftersom det ofta gjorde min mor upprörd.
Han sade även att jag skulle sluta att tänka i självmordsbanorna öht, eftersom det är ett sätt att fly från saker. Försöker man sig på något och det misslyckas, så, hey, man kan ju alltid ta livet av sig. Det blir en nödlösning, en sista utväg. Istället för att lära sig hantera besvikelser och motgångar, så flyr man från det och säger till sig själv att det inte spelar någon roll, eftersom man alltid kan ta livet av sig.
Sluta tänk i de banorna och försök istället finna sätt att hantera vardagen, med alla dess upp- och nedgångar. Det är det bästa du kan göra, imo.

[starblaze]

jag säger inte till någon att ja funderar i de banorna. Och eftersom ja aldrig kommer att göra det så måste ja ju finna andra lösningar på problemen även om jag inte tycker om det. Och det är inte direkt eftter vart problem som ja tänker så. Inte efter bara några få misstag även om de är väldigt många ibland. Ja är fullt medveten om vad ja ska göra för att ta mig ur detta tankemönster men det är väääääääääldigt svårt så en få väll se om något händer.

[Stiltje]

Hej på er...

Jag tror det är just det du borde göra Starblaze, berätta det för någon det vill säga. Det spelar ingen roll att du sitter här och säger att du aldrig kommer att göra det, du är nämligen bevisligen av den uppfattningen att det är en lösning på saker och ting. Jag har sedan 10 år ungefär varit av precis samma uppfattning, varför jag inte har råd att tillåta mig att ens acceptera tankar på det. Jag vet nämligen att om jag accepterar det som en lösning, så skjuter jag mig nästa gång det går utför. Alltså är det bara att totalvägra tankarna, vilket naturligtvis är svårare än det låter. Men hur som haver så är det till din gagn att prata med folk om det. Tyvärr blir väl allt väldigt lätt konstlat då man pratar om den egna viljan att dö. Och det är väl fullt förståeligt, det är få människor som kan ta en sådan sak rätt upp och ned. Likväl består faktumet att det är bra för dig att andra i din närhet är medvetna om att tankarna finns. Det gör dem mer uppmärksamma på ohälsosamma beteendemönster som förvånansvärt lätt kan brytas i ett tidigt stadie. Det är sällan lätt att prata med föräldrar eller syskon om sådant, men kanske finns där en nära vän, eller en flicka/pojke du håller kär som du kan anförtro dig åt.

Vill man välja den vägen så finns det ju professionell hjälp att få, även om det kanske är svårare att söka den än mycket annat. Det finns ju rätt många i samma tankar där ute. Det är ju faktiskt en av sveriges vanligaste dödsorsaker.

Och nej, det är inte fel att fundera på självmord, som fria individer har vi rätten att göra även det. Problemet ligger i att beakta alla aspekter av ett avslut av sitt eget liv, och det gör man sällan rationellt då man är i ett depressivt tillstånd. Det är där "vi" felar, i att vi inte tänker rationellt utan emotionellt. Och det är inget fel i att tänka emotionellt, problemet är bara det att om det emotionella tillståndet resulterar i att man tar livet av sig så är det det sista man tänker.

[Naïko]

Starblaze, jag kan _garantera_ dig att du inte kommer komma ur något om du sitter och tänker att "tja, vi får se om något händer." Det funkar inte. Inte på långa vägar. Vill man komma ur destruktivitet kan man inte bara sitta på arslet och vänta på att saker skall hända, man måste ta tag i det själv. Hemskt, men sant. Och du kommer aldrig att hitta en läkare, psykolog eller en psykoterapeut som säger annorlunda. Man kan ha människor runt en som kan hjälpa, ja, men jobbet, det måste du göra själv. Det är bara att bestämma sig.

[lurioso]

det är därför som ja inte gör något för att ja tänker på omgivningen. En har varit med om en del tråkigheter. därför ja tänker i de banorna.

Varför ta självmord när man inte får höra eftersnacket

[starblaze]

jo jag vet. Har försökt prata med bekanta med det är väldigt svårt speciellt å prata. Skriva går bättre. men sedan finns ju alltid tankarna där att man inte ska belasta sina nära å kära med ännu mera problem än vad de har. Å det där med tt ta tag i det själv det vet jag redan.

[Esafix]

Självmord är inte fel eller fegt. Vill man ta självmord har man tur tycker jag, för vill man leva så kommer man garanterat inte att få som man vill ju (livet slutar ju i död). Själv är jag för lat samt tycker det är onödigt att ta självmord i och med att döden sker automatiskt efter ett tag. Ett människoliv varar ändå inte så länge så väntar man blir det så att säga gjort på automatiska vägar, det är inte så jobbigt långt ändå tycker jag... Men detklart, vill man på skynda processen är ju ett lyckat självmord det mest effektiva. Men alla har inte ork eller lust att "utsätta" sin omgivning för detta när det somsagt är onödigt...

[Makterna]

Som sagt, INGEN tanke är fel att pröva. Speciellt inte "förbjudna" tankar. Om man t.ex. inte vågar pröva tanken "hade Hitler verkligen fel?" utan bara lyder vad lärarna enligt myndigheternas läroplan har sagt "nu måste alla hata Hitler, se till att mobba alla som säger annorlunda", så kan man enligt min mening inte påstå sig vara en äkta Hitler-motståndare utan bara ett hjärntvättat offer.

Vad gäller självmord är det rent teoretiskt ett vägval som kan vara logiskt och som man inte behöver skämmas för om man väljer (man äger ju sitt eget liv, de anhöriga har inte rätt att förebrå den som avslutar sitt eget liv).

Men det är också så att statistiken visar att nästan alla som begår självmord gör det som följd av att inte se klart pga ett depressionsmörker. Inte ens om man ligger handikappad på en sjuksäng tror jag att tillvaron måste vara mindre givande än "icke-tillvaron". Om man ändå känner så, så finns det en lösning som är mycket smartare än självmord, och det är antidepressiv medicin. Det finns även andra lösningar mot depression.

Skulle man ändå vilja dö och har bestämt sig till 100% så får man väl passa på att prova knark först. När man inte behöver tänka på de långsiktiga konsekvenserna borde ju knark vara något jättebra. (Dessutom har det på kort sikt en effektiv antidepressiv effekt. Flertalet av de som använder knark kan nog sägas göra det som "självmedicinering", och hade Sverige haft en fungerande psykvård (privatisera!!!) hade nog drogproblemen i landet kunnat mer än halveras)

[Rafael]

Vafan "alla" (iaf många?) har väl tittat ner i någon avgrund då och då. Det svåra är att inte låta avgrunden titta ner i oss på samma gång. Förutsätter vi att livet är värdelöst, ja vad gör man med det värdelösa?

Starblaze det är ju svårt att säga vad "problemen" är om man inte vet ett smack om vem du är. Eftersom jag förutsätter att du inte vill spilla ut din personlighet här, så får du väl Försöka tänka efter riktigt ordentligt (haha). Kan du komma på en/flera rot till problemet? Pröva att uppsöka en psykolog.