Strålöga skrev:Så sant. Men ändå är tanken spännande. Hur bra hjärnan är på att skapa en fysisk värld i drömmarna som egentligen inte är fysisk.
I drömmen uppehåller jag mig ofta i någon byggnad med många rum, hur dessa relaterar till varann är inte alltid så klart. Ibland kan jag identifiera lokalerna, jag har någon relation till dem. Personerna är ibland bekanta genom yrkeslivet. Om just dessa drömmar har något innehåll är jag oklar över, kanske är drömmar mer stämningar än verbala. Kommunikationen blir stum men inte utan tolkningsbara känslor.
Det hände när jag var helt ung att jag måste förvissa mig om att det jag drömde inte var något som höll på att hända på riktigt.
En teori om varför vi drömmer är att aktiviteter i hjärnan, brus, i efterhand kommer att tolkas som något meningsbärande, ett innehåll som vi gärna tolkar som undermedvetna symboler. Freud skrev en hel bok om Drömtydning. Jag läste den för åtskilliga år sedan och tyckte den var spännande. I dag har jag en neutral inställning till drömmar. De kan stimulera till analys, men de har inte i sig själva något budskap. De är fragment som blandas till något vi ibland känner igen. Återkommande mönster.