Om allt är en dröm - en illusion

[Anders]

Men just därför att problemen inte försvinner bara man skiter i dem så finns det nog en verklighet där ute.

Och sen bekymrar jag mig mer om mitt eget än en massa politiskt korrekta globaliteter. Och ju mer trivialt ju mer uppbragt blir jag. Som att jag i Enköping råkade komma på motorvägen mot Oslo istället för mot Stockholm/Uppsala dit jag skulle. F-n vad arg jag var.

Bagateller och vardagstrubbel.

Exakt. Men fortfarande är det min värld, mitt liv som det subjekt jag är. Det liv jag lever, här och nu. Och var och en lever sitt. Med olika förutsättningar, men ändå sitt eget totalt unika liv.

Man kan fråga sig hur många som egentligen fullt ut gör det. Människor som söker sin näring i det sociala, människor som har stor fördel av att tillhöra en gruppering, säljer de sin själ till det allmäna? Var tanken i proletariatets diktatur, eller i den liberalistiska utopiska minimalstaten, att stora grupper människor skall offra sin subjektivitet för det goda "objektiva" kollektivet? De initiativrika i den första, de fattiga i den andra?

I Sverige, med toppen kanske 1967 eller 1998 fanns det en unik möjlighet för subjekten att få leva sina liv.

Att be folk att offra sina liv för en vag framtid - vilka har mage att göra det? Magikerna med kristallkulorna?

[Algotezza]

OK. Vad gör var och en av er rent konkret för att rädda världen och lösa dess problem? Vad gör ni för att göra livet bättre för kommande generationer?

[Pilatus]

OK. Vad gör var och en av er rent konkret för att rädda världen och lösa dess problem? Vad gör ni för att göra livet bättre för kommande generationer?

Handlar via Fairtrade då jag kommer åt. De har mycket gott kaffe. Bidrar till Läkare utan gränser, ibland. Köper och säljer på Tradera. Flyger inte, åker tåg. Inte alltid så hälsosamt, nu senast fick jag hög feber flera dagar och en kraftig förkylning efter väntan på tåg på kalla blåsiga perronger. Norskt virus. Inte heller kör jag en stor SUV.

[klorofyll]

Vore allt en dröm, en illusion, borde man kunna tänka bort alla problem.

Det konstiga är att det (tänker bort problem) gör jag hela tiden. Någon skrev: "Jag motsäger mig aldrig fakta, endast ord."

[Anders]

OK. Vad gör var och en av er rent konkret för att rädda världen och lösa dess problem? Vad gör ni för att göra livet bättre för kommande generationer?

1. Slöar så mycket som möjligt. Frun, som är betydligt mer vänster och världsförbättrande än mej reser omkring, förorenar luften med sina flygavgaser. Den som slöar drar lite energi.
2. Sen kör jag gasbil.
3. Sen odlar jag mitt intellekt med att tänka stort snarare än rätt, det kan komma ut någonting fantastiskt av det, man vet aldrig.
4. Har slutat röka också, androm till uppmuntran.

Sen är det nog inte så mycket. Frun fixar resten mellan flygturerna och tokjobbandet. Jag är född till jobb, hon är född till att förbättra världen och självförverkligande.

[Algotezza]

Vore allt en dröm, en illusion, borde man kunna tänka bort alla problem.

Det konstiga är att det (tänker bort problem) gör jag hela tiden. Någon skrev: "Jag motsäger mig aldrig fakta, endast ord."

Det jag uppfattar som personliga problem brukar lösa sig om jag avvaktar och inte gör något förhastat. Det gäller att ha tålamod, vänta ut... Stirrighet skapar problem.

[freddemalte]

Spelar ingen roll om allt är en dröm/illusion eller ej. Man behöver mat ändå, sova, gå på dass. Vara tillsammans med andra, få körlek, värme, närhet... Man kan bli sjuk, råka ut för olyckor ändå. Vore allt en dröm, en illusion, borde man kunna tänka bort alla problem. Men utan problem, skulle man se det fina då? Kan någon av er tänka bort alla era problem, tänka er mätta och lyckliga?

Ja kanske är livet (eller rättare sagt den upplevelse av tillvaron som utgör ens liv) en slags hägring eller illusion av något annat - om så är fallet, är ju frågan av vad? Och så länge ingen kunskap erbjuds gällande om så är fallet och vad det skulle kunna vara så spelar det ju som sagt ingen roll.

[Algotezza]

OK. Vad gör var och en av er rent konkret för att rädda världen och lösa dess problem? Vad gör ni för att göra livet bättre för kommande generationer?

1. Slöar så mycket som möjligt. Frun, som är betydligt mer vänster och världsförbättrande än mej reser omkring, förorenar luften med sina flygavgaser. Den som slöar drar lite energi.
2. Sen kör jag gasbil.
3. Sen odlar jag mitt intellekt med att tänka stort snarare än rätt, det kan komma ut någonting fantastiskt av det, man vet aldrig.
4. Har slutat röka också, androm till uppmuntran.

Sen är det nog inte så mycket. Frun fixar resten mellan flygturerna och tokjobbandet. Jag är född till jobb, hon är född till att förbättra världen och självförverkligande.

Vi sopsorterar - nästan en sport för oss. Jag cyklar mycket - har ej körkort. Är med i Greenpeace och Amnesty. Skänker månatligen till WFP. Till Röda Korset m.fl. då och då. Så länge jag har pengar delar jag med mig. Men om det räddar världen vet jag inte. Räddar kanske mitt samvete bara?

[Algotezza]

Spelar ingen roll om allt är en dröm/illusion eller ej. Man behöver mat ändå, sova, gå på dass. Vara tillsammans med andra, få körlek, värme, närhet... Man kan bli sjuk, råka ut för olyckor ändå. Vore allt en dröm, en illusion, borde man kunna tänka bort alla problem. Men utan problem, skulle man se det fina då? Kan någon av er tänka bort alla era problem, tänka er mätta och lyckliga?

Ja kanske är livet (eller rättare sagt den upplevelse av tillvaron som utgör ens liv) en slags hägring eller illusion av något annat - om så är fallet, är ju frågan av vad? Och så länge ingen kunskap erbjuds gällande om så är fallet och vad det skulle kunna vara så spelar det ju som sagt ingen roll.

Illusion - eller kanske symbol för något annat...

[Illusionen]

Spelar ingen roll om allt är en dröm/illusion eller ej. Man behöver mat ändå, sova, gå på dass. Vara tillsammans med andra, få körlek, värme, närhet... Man kan bli sjuk, råka ut för olyckor ändå. Vore allt en dröm, en illusion, borde man kunna tänka bort alla problem. Men utan problem, skulle man se det fina då? Kan någon av er tänka bort alla era problem, tänka er mätta och lyckliga?

Ja kanske är livet (eller rättare sagt den upplevelse av tillvaron som utgör ens liv) en slags hägring eller illusion av något annat - om så är fallet, är ju frågan av vad? Och så länge ingen kunskap erbjuds gällande om så är fallet och vad det skulle kunna vara så spelar det ju som sagt ingen roll.

Enligt mitt, vid det här laget bekanta synsätt, är svaret på frågan, ”av vad ?”, det abstrakta G.
G kan inte beskrivas i atomära termer och/eller storheter.
G är dock sannolikt en atomär fiktion, återspeglande medvetandets egenstruktur.
Är ambitionen att försöka finna ut vad som döljer sig ”bortom” rum-tidens förnimmelser,
är det sannolikt enbart modeller av metafysisk natur som står till buds.

/ Illusionen

[Pilatus]

Är ambitionen att försöka finna ut vad som döljer sig ”bortom” rum-tidens förnimmelser,
är det sannolikt enbart modeller av metafysisk natur som står till buds.

Hur skulle det kunna finnas (dölja sig) något bortom rum-tidens förnimmelser? Jag har alltid fått lära mig att det som finns är det vi kan varsebli med våra sinnen och alla de instrument som kan uppfatta vad sinnena inte förmår. Metafysiska modeller är människans spekulationer om hur världen möjligen kan beskrivas ontologiskt.

[Algotezza]

Är ambitionen att försöka finna ut vad som döljer sig ”bortom” rum-tidens förnimmelser,
är det sannolikt enbart modeller av metafysisk natur som står till buds.

Hur skulle det kunna finnas (dölja sig) något bortom rum-tidens förnimmelser? Jag har alltid fått lära mig att det som finns är det vi kan varsebli med våra sinnen och alla de instrument som kan uppfatta vad sinnena inte förmår. Metafysiska modeller är människans spekulationer om hur världen möjligen kan beskrivas ontologiskt.

Ja, man kan ju tänka sig att allt som finns ryms inom rumtiden, men att den verklighet vi kan uppleva är ett brottstycke av en "tätare" mer omfattande verklighet vi upplever filtrerad via våra sinnen. Men denna "tätare" verklighet finns också i rumtiden. Vi kan inte höra alla ljudfrekvenser - det finns infra- och ultraljud vi inte kan förnimma - dessa tillhör den "tätare" och mer omfattande verkligheten - men också den finns inom rumtiden. Det ljus vi kan förnimma, elektromagnetiska vågor, är inom det synliga spektrumet. Bortom detta finns sådana frekvenser vi inte kan förnimma men som finns ändå - just inom rumtiden. På så vis skapar våra sinnen ett fönster mot denna "tätare" och mer omfattande verklighet, och vi upplever ett brottstycke av en mer omfattande verklighet - dock inom rumtiden.

Bortom rumtiden kan vi iofs tala om evigheten. Men den är inte på minsta vis förnimbar. Vore evigheten det - funnes även den inom rumtiden vilket motsäger dess definition. Den kan bara indirekt upplevas (oftast endast verbalt) och spekuleras kring utifrån sin förnimbara motsats, det som finns och som kan erfaras inom rumtiden. Den intressanta frågan är väl då om idén om att det finns något bortom rumtiden tillför något och fördjupar vår förståelse av det vi kallar verkligheten. Eller om Ockham ska ta fram sin rakhyvel...

Kant talar om tinget-i-sig och det transcendentala jaget som något bortom rumtiden. Fördjupar dessa idéer vår förståelse av verkligheten och oss själva om vi antar att dessa på något sett skulle existera? Ger de oss större frihet?

[Pilatus]

Ja, man kan ju tänka sig att allt som finns ryms inom rumtiden, men att den verklighet vi kan uppleva är ett brottstycke av en "tätare" mer omfattande verklighet vi upplever filtrerad via våra sinnen.

Absolut, och med hjälp av en stor mängd instrument utvidgar vi våra sinnen så att vi kan förstå en betydligt större del av verkligheten än våra obeväpnade sinnen förmår.

Men denna "tätare" verklighet finns också i rumtiden.

Visst!

Den intressanta frågan är väl då om idén om att det finns något bortom rumtiden tillför något och fördjupar vår förståelse av det vi kallar verkligheten. Eller om Ockham ska ta fram sin rakhyvel...

Jag kan tänka mig att Illusionens funderingar motsvarar M-teorins dimensionsutvidgning. Det vore ett hedervärt slut på berättelsen om en oattraktiv värld som vi inte kan få grepp om. M-teorin ger fördelar, alla skulle kunna bli överens. Att vi inte kan uppleva allt med våra sinnen förklaras då av att "det där andra" är en massa smått krafs i form av dimensioner som behövs för modellens ekvationer. Vi fungerar bra som vi gör. Illusionens Gud visste vad han gjorde då han gav oss våra sinnen och vår förmåga att filosofera om världen.

[Algotezza]

Bryr sig verkligheten om våra ekvationer? Logik/matematik gäller det vi säger om världen, våra utsagor om världen. Det som sker sker.Världen bara finns även om det kan finnas relationer och förhållanden i verkligheten som kan symboliseras och beskrivas matematiskt. Gyllene snittet/fibonacciserien...

[Pilatus]

Bryr sig verkligheten om våra ekvationer? Logik/matematik gäller det vi säger om världen, våra utsagor om världen. Det som sker sker.Världen bara finns även om det kan finnas relationer och förhållanden i verkligheten som kan symboliseras och beskrivas matematiskt. Gyllene snittet/fibonacciserien...

Nej, verkligheten bryr sig inte om ekvationer, men den bryr sig om den verklighet som beskrivs med hjälp av ekvationer. En ytterligare dimension t ex är ju någonting verkligt alldeles oavsett vår förmåga att uppleva den eller ens att kunna föreställa oss den annat än som just en del av en ekvation. Naturen upplever vi på tredimensionellt sätt. Illusionens hypotetiska modell får mig inte att förstå någon aspekt av tillvaron som förefaller saknas i vår enkla världsbild. Om jag förstod vilket problem modellen avser att lösa vore det i alla fall en start.