dag 11
Raihana såg trött ut då hon snabbt tassade iväg till duschen. Kanske var det bara hon som kände sig hängig, men dagen före hade det blivit något glas för mycket, i alla fall för Raihana. Ut i köket, fram med vodka, citron juice, tomatjuice, Worcestershire Sauce, Tabasco, salt och peppar. Stora highball glas. Hon smuttade, fyllde på med vodka och tömde glaset. Det droppade vatten av henne. Hon skrattade till, "här står man i all sin glans". Hon for iväg mot duschen igen där hon lagt handduken. Så gick hon ut på gården, det var svalt, men det kändes uppfriskande och livsandarna började åter vakna. Hon kände sig något vimsig av vodkan. Hon satt där en stund innan hon återvände till sitt rum.
Senare samma dag, då även vi andra duschat, druckit en Bloody Mary, te och croissant berättade Gabriel om Daniel och en historia som alla hört som fått gå i söndagsskolan. Daniel befann sig vid denna tid, tillsammans med överklassen från Jerusalem i Babylonien. Kungen Dareios hade blivit vred för att Daniel, trots förbud, tre gånger om dagen föll på knä och bad och tackade sin Gud. På kungens befallning hämtades därför Daniel och kastades i lejongropen. Tidigt i gryningen steg kung Dareios upp och skyndade sig till lejongropen. Där ropar Daniel till kungen: "Min Gud har sänt sin ängel. Han stängde till gapet på lejonen och de gjorde mig ingen skada." Jag tittade ogillande på Gabriel. "Vilken historia, må barnen ha glädje av den, men den känns litet löjlig."
Dagen förlöpte sedan i stillhet. Gabriel tittade på en film, Underworld: Rise of the Lycans. Efteråt kände han sig illa till mods och bad att få ett glas armagnac innan sänggåendet. Jag fann en Samalens i vinkällaren. Den fick stå en stund i sitt glas och värmas med händerna för att få rätt temperatur. Men det var tydligen rätt medicin för Gabriel sjöng efter en stund sakta på en psalm.
"Var mig nådig, Herre, ty jag är i nöd; av sorg är mitt öga förmörkat, ja, min själ såväl som min kropp. Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelse och mina år i suckan; min kraft är bruten genom min missgärning, och benen i min kropp äro maktlösa.…" Ps 31