SigurdV skrev:rekoj skrev:Men på nåt vis har jag väl fortsatt tänkt mig det enkla livet som nåt sorts ideal. På gymnasiet intresserade mig bl a för Rousseau, Diogenes och ekosofi. Här skulle ju också taoism kunna passa in tänker jag. Men vet inte riktigt hur det ska kopplas till politik. Allt det här behöver ju inte direkt ha att göra med politik.
Jo det enkla är att föredra om det är jämförbart i övrigt.
Jag tror politik egentligen bara är en fråga om grupptillhörighet.
_____________________________
Det är väl en fråga för sociologin?
Men de är så upptagna med sina metodrågor
så att någon hjälp från dem kan vi knappast vänta oss
- Angående sociologin. Jag arbetar ju nu på en masteruppsats i sociologi, så kanske kan jag uttala mig något där. Mitt intryck är att sociologin som ämne anpassar sig efter klassisk västerländsk vetenskapsteori. Den som ägnar sig åt sociologi förväntas formulera frågeställningar, och besvara dessa med hjälp av empiriska undersökningar. Det tenderar att bli så att det är den empiriska undersökningen som uppmärksamheten riktas emot. Svaren sökes i yttre världen, och inte i inre världen. Det är det extraverta idealet, eller mer specifikt den "extraverta tanken" , som upphöjs, tror jag man kan säga, om jag får tillämpa lite jungiansk terminologi.
Det känns avlägset att blanda in taoism i sociologiska diskussioner, tyvärr.
(
EDIT 12/1: jag var nog lite överdrivet negativ då jag skrev detta. Jag beundrar vissa sociologer, som Pierre Bourdieu, som lyckas syntetisera teori, abstraktion och praktik på ett intressant sätt... men det är få som får utrymme att nå sådant djup)
Annars om jag förstått rätt, såg ju Jung taoismen som en form av medelväg, med en sorts balans mellan överdriven introversion (till exempel viss form av livsförnekande buddhism) och överdriven extraversion (t ex det moderna kapitalistiska samhället).