cogito,
På min fråga om "man" bör träna sig för att få andliga upplevelser, svarar du typ: man bör inte låta sig avskräckas att fördjupa sig innåt... genom bl meditation. Men är man "efterbliven" när man inte bryr sig?
Är den person efterbliven som kan öppna sina ögon men vägrar för att han inte tror på seendet, och slutligen glömmer hur musklerna en gång fungerade som öppnade ögonen? Man har då varken motivation eller kunskapen att bli seende. Att man inte bryr sig vittnar enbart om att personen inte vet vad det är han ska bry sig om eftersom det är ickeexisterande i den personens begreppsvärld. Man kan dock inte känna sig själv och världen utan att se sig själv bortom den illusoriska föreställningsbilden.
På frågan om ur vilka traditioner du hämtar sättet att beskriva den nya insikten hänvisar du till religionerna i allmänhet, och din egen hemsida heter "Filosofiforum" (utan länkar till div. upplysta mäns budskap).
TREVLIGT JOHAN! Jag tolkar det som om du tycker att man borde klara av att tankevägen greppar det "nya" - göra det begripligt för sig själv och andra. Men det är "efteråt".
Jag kan inte med tanken förstå essensen av verkligheten. Jag kan möjligt förstå vad den inte är. Jag förstår inte riktigt vad en tanke är förresten, det enda jag förstår är tankebilder och rytmen och strukturen i språket som vi krypterar bilderna till. När du frågar mig om jag kan förstå så vet jag inte konkret vad det betyder. Det enda jag kan göra är ett erfara och minnas det jag erfarit.
Frågan är, hur långt man kan komma att tankemässig närma sig denna "insikt" innan man har egen evidens-insikt? Är det lönt att diskutera eller blir det bara vilda spekulationer? Vad tycker du?
Det går inte att förstå om mina ord inte beskriver något som du tolkar som en egen erfarenhet. Det blir mest bara vilda spekulationer som du säger. Gång på gång blir det enda vettiga svaret att man måste meditera och gå bortom sina föreställningar. När man går genom porten ställer man alla föreställningar utanför och inser hur abstrakta och omöjliga de var eftersom de utgick ifrån det som skulle övervinnas. De starkaste och mest långvariga stunderna för mig på den andra sidan har varit genom psykedeliska substanser, men detta var efter många års meditation där dessa glimtar också fanns. Jag känner människor som inte alls transcenderat genom psykedeliska substanser också. Det är sällan jag träffar människor som verkar förstå vad jag erfarit, däremot har jag kunnat läsa om det ibland där jag kan ana genom texten att så har skett.
Det enda jag kan säga är att jag vet att jag har vetat fast jag inte vet till fullo nu för jag befinner mig inte där. För att veta så måste jag somna och vakna upp till insikten. Så länge jag är vaken är jag ovetandes och kvar på utsidan. Jag är således kvar i illusionerna, och även om jag erfarit verkligheten för vad den är så är jag lika förbryllad då jag försöker förstå utifrån samma gamla föreställningar. Om inte ens jag själv kan förstå vad jag än gång förstått hur ska jag då kunna förklara för andra? Jag kanske bara ställer till med mer skada än nytta.
Johan