Vad utgör medvetandets referens?

[Anne]

Så trevligt att se dig på banan igen, IIlusionen

[Algotezza]

Men jag önskar verkligen att någon som är relativt fräsch från tekniska högskolan och dessutom filosofiskt intresserad kunde ta en koll på sidan och popularisera. Det finns en verklighet som matematiken beskriver, i fall som relativitetsteorin och Newtons lagar. Vore rysligt intressant att veta om det finna någon verklighet bakom Illusionens siffror. De här imaginära komponenterna, om de verkligen representerar något .... som transcenderar det fysikaliskt iakttagbara.

Trevligt att du läser min hemsida, http://www.deltakonceptet.se och visar intresse Anders.
Kanske kan följande båtbyggar-metafor inledningsvis vara till hjälp och ge en ledtråd till dina tankar,
så antag att personerna,
A och B befinner sig på var sin flotte ute på Atlanten, varav en i Golfströmmen.
Vare sig A eller B förnimmer strömmen, som då kan betraktas som dold/imaginär/maskerad.
Vi antar att strömmen t ex har hastigheten 1.
A och B förnimmer dock att de rör sig relativt varandra (p g a den imaginära strömmen).
A och B upplever/förnimmer således att den andre rör sig, dock i motsatt riktning.
Medelvärdet av dessa förnimbara relativa rörelseriktningar ges (enligt matematiken) av √(+1∙ −1) = √−1 = ±j1,
ur det egna/individuella förankrings-perspektivet.
Symbolen ”j” representerar här en typ av medelvärde, ur dessa två referensperspektiv, av det förnimbara,
som en effekt av den dolda/imaginära strömmen. Detta kan uttryckas/beskrivas som att,
”j” indikerar att vår förnimbara verklighet har en för oss dold/imaginär bakgrund.

Associera sedan detta resonemang med Eulers formel, och egenskaperna hos de elektromagnetiska fälten
(magnetiska fältet respektive elektriska fältet), och du förstår upprinnelsen till mitt koncept inkl MP och DRP.

När vissa påstår att jag menar att den etablerade uppfattningen inom fysiken är felaktig,
är man återigen ute och cyklar. Det jag hävdar är att t ex Einsteins Speciella Relativitetsteori, ESR, är ofullständig.
ESR ignorerar m a o, till viss del, verklighetens dolda/imaginära bakgrund, vilket bl a resulterar i div paradoxer och Big Bang.

/ Illusionen

Snarare så att det vi upplever är det imaginära, då i betydelsen föreställd.

Kom att tänka på ett holografi där det fysiska hologrammet ligger till grund för 3D-bilden som uppkommer när den belyses med laser. Den dolda imaginära bakgrunden kan då symboliseras av det fysiska hologrammet. Vår förmåga att uppleva något ö h t motsvaras av lasern som belyser hologrammet och 3D-bilden blir vår upplevda verklighet. Själv har jag upplevt en vision av att vara ett med en oändlig mörk yta i 2D som jag inte såg egentligen men var ett med. Det kan vara hologrammet bakom den upplevda verkligheten.

[Kreativ]

”j” indikerar att vår förnimbara verklighet har en för oss dold/imaginär bakgrund.

Hur skulle du illustrera det här i en modell? Jag tänker på den dolda/imaginära bakgrundens "position" i förhållande till den förnimbara. Är den på Planckskalenivå, i negativa dimensioner, vad vi kan kalla "inre rymd" eller värld av komplexa tal (mindre än fysiska noll)?
Om vi ser galaxer eller planeter som en analogisk motsvarighet, befinner sig då den dolda/imaginära bakgrunden i centrum av galaxen/planeten och den förnimbara vid ytterkanten/jordskorpan?

[Illusionen]

”j” indikerar att vår förnimbara verklighet har en för oss dold/imaginär bakgrund.

Hur skulle du illustrera det här i en modell? Jag tänker på den dolda/imaginära bakgrundens "position" i förhållande till den förnimbara.
Är den på Planckskalenivå, i negativa dimensioner, vad vi kan kalla "inre rymd" eller värld av komplexa tal (mindre än fysiska noll)?
Om vi ser galaxer eller planeter som en analogisk motsvarighet, befinner sig då den dolda/imaginära bakgrunden i centrum av
galaxen/planeten och den förnimbara vid ytterkanten/jordskorpan?

Frågan du ställer kan vid ett första påseende förefalla enkel, men den spänner över så mycket att det är
svårt att på ett begränsat utrymme få till ett bra svar, särskilt som jag inte riktigt vet var jag ska börja,
för att resonemanget ska gå att följa och bli begripligt. Ev får jag senare justera texten.
Delta-konceptet i sin helhet kan ses som en modell, redovisande några tänkbara principiella samband mellan
verkligheten och dess abstrakta bakgrund.
Notera att balanskriteriet, ΔØ, inkl rum-tid, är en effekt av DIFFERENS mellan skilda referenskonstellationer,
vilket får till följd att "positionen" du söker inte går att beskriva via fixa koordinater.

Till att börja med hör modellen du efterlyser hemma ”bortom” vår s k rum-tid, och det får till följd att det inte
går att ange en ”position” för den maskerade bakgrunden inom vår verklighet.

Rum-tid (i min tappning) är en konsekvens av att växelverkan baseras på funktion av skilda referenstyper,
• DubbelReferensPrincipen, DRP, är REFERENSNEUTRAL och då abstrakt (= ej förnimbart) till sin natur.
• MaskeringsPrincipen,MP däremot, betraktas som individuellt, via MR, förankrad obalans/"sidställning" (= förnimbart).

Den s k Eulertabellen baseras på DRP och MP, och det är här inom vxv som RUM-TID tar form.
Enkelt uttryckt ger vxv atomära begrepp som t ex tid via olika ”koncentrationer” (= olika skalfaktorer).
De olika skalfaktorerna kan, enligt konceptet, därigenom beskrivas som av skalfaktorer beroende
dubbelriktade tänjningsfenomen av ”roterande” karaktär.
Denna dubbel-rotation kan således beskrivas som funktion av vinkeländring, φ.

I konceptet (kapitel, SYNKRON DEMODULATION) skriver jag bl a följande, där effekten av olika
skalfaktorer exemplifieras via ett atomärt principiellt resonemang. Den synkrona effekten kan här liknas
vid en typ av MP styrd likriktning, där likriktningen ger upphov till den olinjäritet som vi benämner TID.

Den dubbla vinkeln vid kvot medför att kombination av produkt, φp, och kvot, 2φk,
kännetecknas av en typ av ”SYNKRON-detektering”, som bidrar till skapandet av den atomära ”illusionen”.
Den synkrona ”detekteringen” resulterar i något som kan liknas vid en ”omfördelning” i G.
Från tidigare avsnitt minns vi att konsekvensen av Dubbel Referens Principen och därav beroende
maskeringseffekt, ger upphov till en selektiv FÖRSKJUTNINGSEFFEKT, vilket har sin grund i detta.
Omfördelningen är alltså en funktion av produkt, och kvot, som ”separerar” olika projektioner med avseende
på aktuella referenser. Kombinationen av produkt, f(φ), och kvot, f(2φ), med åtföljande synkron detektering,
är perspektivberoende, vilket yttrar sig som 180-graders–skift sett från A- resp B-atom.

Förskjutningseffekten inkl DRP, medför att vektorer utgår från skilda referenser, vilket kan ses som
att de är ”förankrade” i olika referenser/punkter. Kommunikationen mellan atomer kan därigenom beskrivas
via vektorer som refererar till olika referenser. Strukturinnehållet, t ex frekvensinnehåll,
i vektorer med olika förankring ”tvingas” därigenom till samverkan/växelverkan.
Olinjäriteten genereras p g a att vektorerna ”överlagras” strukturrelationen mellan referenspunkterna.
Olinjäriteten uppstår m a o som en typ av ”likriktningseffekt”, som funktion av DRP.
Detta utgör den principiella grunden för synkron demodulation.

Expansion och kontraktion kännetecknas av olika skalfaktorer, SKF.
Som tidigare beskrivits erhålls atomärt en variant av ”fasstyrd likriktning” som funktion av
”frekvensdifferens” mellan G:s expansion och kontraktion.
Olika SKF skiljer sig åt frekvensmässigt p g a ekvivalens. Kontraktion = högre frekvenskomposant.
Frekvensdifferensen får som följd att skalfaktorerna växelverkar synkront med varandra.
Denna vxv kan liknas vid en ”likriktning”, som genererar en obalans/olinjäritet/sidställning.
Fälthastigheten, c, är t ex en funktion av denna ”likriktar-sidställning”.
I analogi med den överlagrade frekvensdubbling som erhålls vid likriktning av en sinusvåg genererar
kontraktionen en högre frekvensinterferens. Den SYNKRONA MODULATION/DEMODULATION:s
mekanismen, och därav genererade frekvenser, utgör grund för REPRODUKTIONEN av ΔØ.
Notera att nedanstående är beskrivet ur ett (1) sändar-mottagar-perspektiv.
DRP medför att man även har ett motvänt perspektiv.
När A förnimmer B, förnimmer B således A inverterat med skiftat tecken, och vice versa.

Så sammanfattningsvis kan modellen du efterfrågar i viss mening anses existera i abstrakt form,
men då REFERENSMÄSSIGT SKILD/SEPARERAD från vår förnimbara verklighet.
DIFFERENSEN mellan referens-alternativen/konstellationerna får till konsekvens balanskriteriet ΔØ
inkl RUM och TID (ur vårt atomära perspektiv).
Förenklat kan man då säga att differensen mellan referens-konstellationerna ger balanskriteriet, ΔØ,
vars egenskaper/kännetecken länkar samman vår verklighet med den abstrakta bakgrunden.


/ Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=uMlxM69ZJFA

[Kreativ]

Så det är mer som två sidor av samma mynt? Eller likt en himmel/atmosfär som täcker hela världen, eller något likt en stor mark allting står på?

Också, den kan inte vara för skild/separerad från vår förnimbara verklighet om de ska kunna påverka varandra. Det måste även finnas en anslutning eller intim relation mellan dem. Så om modellen separerar dem för mycket kan den bli vag och otydlig. Men jag antar att det inte kan hjälpas.

[Illusionen]

Så det är mer som två sidor av samma mynt? Eller likt en himmel/atmosfär som täcker hela världen, eller något likt en stor mark allting står på?

Också, den kan inte vara för skild/separerad från vår förnimbara verklighet om de ska kunna påverka varandra. Det måste även finnas en anslutning eller intim relation mellan dem. Så om modellen separerar dem för mycket kan den bli vag och otydlig. Men jag antar att det inte kan hjälpas.

Nej, det är inte att betrakta som två sidor av samma mynt. Den abstrakta bakgrunden är ”fri” från vår
förnimbara verklighet (= oberoende av MP-förankringen) och går ej att beskriva via våra atomära termer.
Då det är MP-förankringen som centrerar jaget/medvetandet i den förnimbara verkligheten, betraktas
medvetandet här som ett sub-fenomen, överlagrat den abstrakta bakgrunden.
Bl a i mitt inlägg den 11 mars 2016 13:27 förtydligas skälen till detta.

Något som är viktigt för förståelsen av konceptet är de första patentkraven.
Begrunda därför gärna innebörden av de första kraven extra noga, och ställ dig frågan,
vad innebär detta ?

PATENTKRAV

1 Anordning för att mäta och/eller kontrollera och/eller producera och/eller transportera och/eller
efterlikna, innefattande beräkningskapacitet i någon form t ex beräkningsenhet, k ä n n e t e c k n a d
därav att anordningen och/eller dess funktion, direkt eller indirekt, helt eller delvis, i minst något avseende,
verkligt och/eller simulerat, baseras på växelverkan, vxv, i någon form, mellan olika referensperspektiv,
t ex referenspunkter, och att multireferensprincip t ex DRP och/eller maskeringsprincip t ex MP, direkt
eller indirekt, inkluderas och/eller tillämpas och/eller används.

2 Anordning enligt föregående patentkrav k ä n n e t e c k n a d därav att växelverkan , direkt eller indirekt,
inkluderar balanskriterie av sfärisk och komplex natur, t ex ΔØ, eller liknande, och att balanskriteriet förekommer
i olika skepnader, t ex som olika SKF, ur olika referensperspektiv, t ex i form av expansion och kontraktion av ΔØ.

3 Anordning enligt något eller några av föregående patentkrav k ä n n e t e c k n a d därav att
växelverkan , direkt eller indirekt, inkluderar normerade/viktade storheter, t ex +C, -C, +jC och –jC,
refererande till balanskriterie, ΔØ.

/ Illusionen

https://www.youtube.com/watch?v=6ftcM9caQo8

[Kreativ]

Nej, det är inte att betrakta som två sidor av samma mynt. Den abstrakta bakgrunden är ”fri” från vår
förnimbara verklighet (= oberoende av MP-förankringen) och går ej att beskriva via våra atomära termer.
Då det är MP-förankringen som centrerar jaget/medvetandet i den förnimbara verkligheten, betraktas
medvetandet här som ett sub-fenomen, överlagrat den abstrakta bakgrunden.
Bl a i mitt inlägg den 11 mars 2016 13:27 förtydligas skälen till detta.

Är Maskeringsprincip-förankringen länken/anslutningen/"limmet" mellan den abstrakta bakgrunden och den förnimbara? Hur centreras annars jaget/medvetandet i den förnimbara verkligheten?

Jag förstår inte vad det är för anordning eller uppfinning du har konstruerat. Är det en modell av medvetandets referens som klassifieras som "uppfinning" för att kunna ta patent på den? Är uppfinningen/anordningen en modell för att beskriva en abstrakt bakgrund utan atomära termer? Är uppfinningen ett nytt språk? En ny matematik?

[Illusionen]

Innan jag svarar på din senaste fråga vill jag komplettera med följande.
Du frågade tidigare om det var på ”Planckskalenivå”, vilket jag glömde att kommentera.

Balanskriteriet ΔØ och RUM-TID anknyter till de s k fundamentala konstanterna, εo och μo.

εο = 10^n / 4π c²
μο = 4π / 10^n där n = 7

Här inför vi, med referens till fälten, de fundamentala formerna LINJÄR och CIRKULÄR.

Vi antar att εο symboliserar LINJÄR struktur (= expansiv).
Vi antar att μο symboliserar CIRKULÄR struktur (= koncentration).

Vi skriver sedan detta som,

1/ εο = c² 4π / 10^n
1/ μο = 10^n / 4π

1/ εο ∙ 1/ μο = c² 4π / 10^n ∙ 10^n / 4π = c²

Ytförhållande-relationen mellan LINJÄR och CIRKULÄR struktur är således,
4 π c² / 4 π 1 = c^2 , och 1/ c^2 mellan CIRKULÄR och LINJÄR struktur.

Att strukturperspektiven skiljer sig åt, utgör en viktig förutsättning och utgångspunkt för konceptet.
I förlängningen är t ex rumtiden en konsekvens av denna STRUKTURPERSPEKTIV-DIFFERENS.
När vi förnimmer/upplever verkligheten är det alltså därför att medvetandet är så arrangerat att det
har förmåga att ”växla” mellan aktuella strukturperspektiv. Det atomära begreppet resonans har,
i skepnad av vxv-interferens-effekt, här en funktion att fylla.

Den expansiva linjära strukturens förhållande RELATIVT den cirkulära strukturen ges
av koordinat-medelvärdet, √ c^2 = ±c.
På motsvarande sätt ges den cirkulära strukturens förhållande RELATIVT den linjära strukturen
av medelvärdet, 1 /√ c^2 = ± 1/c.
Här kan du m a o se bakgrunden till ”Plancknivån” som funktion av det inverterade c-värdet.
Med avseende på ΔØ, bör noteras att förhållandet mellan linjär och cirkulär struktur kännetecknas av
att beloppet av, c ∙ 1/c = 1.
ΔØ och Plancks konstant kan sägas vara närbesläktade med varandra .

Enligt konceptet representerar εο och μο två olika perspektiv (strukturformer).
Dessa perspektiv refererar i sin tur till Euler-tabellens växelverkan, vxv.

/ Illusionen

https://www.youtube.com/watch?v=xTZgMQ7TVes

[Anne]

Jag tänkte på det här med tid. Om jag ringer någon från Sverige kl. 10 på morgonen och där borta är klockan 14. Kan man påstå att jag ringer från det förflutna? Kan man säga att klockan är både 10 och 14? Och ska man prata om solen... I detta avlånga land har vi samma tid trots att det kan vara väldigt mörkt i de nordliga delarna samtidigt som det är soligt i de södra delarna.

[Illusionen]

Nej, det är inte att betrakta som två sidor av samma mynt. Den abstrakta bakgrunden är ”fri” från vår
förnimbara verklighet (= oberoende av MP-förankringen) och går ej att beskriva via våra atomära termer.
Då det är MP-förankringen som centrerar jaget/medvetandet i den förnimbara verkligheten, betraktas
medvetandet här som ett sub-fenomen, överlagrat den abstrakta bakgrunden.
Bl a i mitt inlägg den 11 mars 2016 13:27 förtydligas skälen till detta.

1) Är Maskeringsprincip-förankringen länken/anslutningen/"limmet" mellan den abstrakta bakgrunden och den förnimbara?
2) Jag förstår inte vad det är för anordning eller uppfinning du har konstruerat.

Svar 1: Ja, indirekt kan man uttrycka det så. MP ger förankringen till/för växelverkan, som i sin tur ger det förnimbara.
Svar 2: Det verkar inte PRV göra heller , de förefaller ha stora problem med ansökan ifråga.

/ Illusionen

https://www.youtube.com/watch?v=Cqr9J3gtyQ0

[Pilatus]

Jag tänkte på det här med tid. Om jag ringer någon från Sverige kl. 10 på morgonen och där borta är klockan 14.

Du ringde någon i Omsk, kanske?

Kan man påstå att jag ringer från det förflutna?

I alla fall har det gått fyra timmar sedan klockan slog tio i Omsk.

Kan man säga att klockan är både 10 och 14?

Om man ser på en tidszon-karta kan man se de områden som är markerade UTC-1 resp UTC-5.

Och ska man prata om solen... I detta avlånga land har vi samma tid trots att det kan vara väldigt mörkt i de nordliga delarna samtidigt som det är soligt i de södra delarna.

Att det är mörkt ovanför polcirkeln, t ex Gällivare beror på vinkelavståndet från ekvatorn. Snart höstdagjämning, den 23 sept.

[Anne]

Jag tog upp frågan med någon som hälsade på ikväll. Han berättade att vi tidigare hade lokal tid. T ex Stockholm, Göteborg och Malmö hade olika tid satt efter solen. Så länge man färdades rakt norrut eller söderut var tiden densamma. Han menade på att det var när vi färdades åt sidorna problematiken gav sig till känna. När järnvägen kom till blev det problem med den lokala tiden. Jag frågade vem som har bestämt tiden och han var av uppfattningen att det just är järnvägen. USA hade tidigare och mer omfattande problem än Sverige. Tidszoner etablerades, som Texas. Då frågade jag om hela Texas verkligen har samma tid egentligen. Han skakade på huvudet. Då går ju klockan fel!

[Illusionen]

Så trevligt att se dig på banan igen, IIlusionen

Tack Lynx,
https://www.youtube.com/watch?v=0bjB-IWEYI0

[Algotezza]

Jag tog upp frågan med någon som hälsade på ikväll. Han berättade att vi tidigare hade lokal tid. T ex Stockholm, Göteborg och Malmö hade olika tid satt efter solen. Så länge man färdades rakt norrut eller söderut var tiden densamma. Han menade på att det var när vi färdades åt sidorna problematiken gav sig till känna. När järnvägen kom till blev det problem med den lokala tiden. Jag frågade vem som har bestämt tiden och han var av uppfattningen att det just är järnvägen. USA hade tidigare och mer omfattande problem än Sverige. Tidszoner etablerades, som Texas. Då frågade jag om hela Texas verkligen har samma tid egentligen. Han skakade på huvudet. Då går ju klockan fel!

Järnväg och telegraf... bidrag till skapande av standardtid...

[Illusionen]

Kreativ,

Mitt senaste inlägg (11 sep 2017 16:14) har kompletterats med texten,

Ytförhållande-relationen mellan LINJÄR och CIRKULÄR struktur är således,
4 π c² / 4 π 1 = c^2 , och 1/ c^2 mellan CIRKULÄR och LINJÄR struktur.

Att strukturperspektiven skiljer sig åt, utgör en viktig förutsättning och utgångspunkt för konceptet.
I förlängningen är t ex rumtiden en konsekvens av denna STRUKTURPERSPEKTIV-DIFFERENS.
När vi förnimmer/upplever verkligheten är det alltså därför att medvetandet är så "arrangerat" att det
har förmåga att ”växla” mellan aktuella strukturperspektiv. Det atomära begreppet resonans har,
i skepnad av vxv-interferens-effekt, här en funktion att fylla.

/ Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=39pyB8UUF1w