Pilatus skrev:Kanske ser jag tillvaron i omvänd ordning,
att medvetandet kan härledas ur något materiellt,
som vi kan nå kunskap om genom fysiologi och neurovetenskap.
Vad du missar är att det materiella måste härledas ur det energiska:
Tänk efter på Big Bang ... begynnelsetillståndet...
Var någonstans i singulariteten hittar du det materiella?
Finns där inget utrymme inom begynnelsepunkten finns inte heller någon materia!
Enligt lagen om energins konstans så måste all energi i universum finnas kvar...
Men energin kan alltså inte föreligga i en MATERIELL FORM!
Eftersom ALLA materiella former kräver ett minimum av utrymme som är större än noll.
Partiklar har diameter... och vågor har frekvens och våglängd.
När vi ser bakåt i tiden medan universum blir allt mindre försvinner så småningom partiklarna.
Och därmed det materiella!
Först de största och sedan de minsta
tills endast energivågor kan finnas kvar i det krympande rummet!
Universums genomsnittliga diameter är i det läget förstås oerhört liten
men är ännu alltså inte absolut noll.
Och diameterns längd i rummets dimensioner är vad jag kan se det enda som finns kvar att vibrera
medan universum fortsätter sin mardrömslika sammandragning mot singulariteten.
Ja då landar vi väl då vid singulariteten ... Simsalabim! ... Äntligen framme!
Vårt universum har nu alltså dragit ihop sig till en punkt.
Varsågod! Titta nu i alla riktningar. Syns någon punkt någonstans?
Det är faktiskt lite förargligt...
Men det som inte upptar något som helst utrymme kan troligen inte observeras...
Vare sig inifrån eller utifrån.. och en mycket berättigad fråga just nu är:
VAR ÄR VI?
Några hävdar att universum är (VAR) allt som finns (FANNS)
Beundrar vi således utsikten från mitten av ingenstans?