Pilatus skrev: SigurdV skrev:Då är vi alltså överens om att universum INTE uppkommit ur ingenting?
Hur menar du att frågan skall kunna besvaras utan att hamna i en oändlig regression? Vid någon punkt får du säga att universum (eller vad som var först) tillkommit av en ursprunglig orsak.
VARJE orsak har sin orsak... och därför finns ingen första orsak!
Menar du också att det skulle finnas ett tal större än alla andra tal?
Du har helt enkelt inte accepterat oändligheter Pilatus
Pilatus skrev: SigurdV skrev:Men hur skulle då universum KUNNA vara allting... som t ex Pilatus ibland påstår.
För att slippa hitta på fantasilösningar som inte ens i princip kan göras åtkomliga för vetenskaplig prövning, får vi nöja oss med universum. Det är stort nog.
Fantasilösningar godkänner vi INTE!
Men varför skulle inte vad som finns utanför universum kunna utsättas för vetenskaplig prövning?
Jag skulle tro att effekter på universum från dess utsida KAN iakttas...
Det är bara det att de borde vara så långsamma att de kan ta tusentals år att upptäcka.
Naturkonstanter som har små periodiciteter på miljoner år och sånt där...
Universum är stort och det som är utanför är ännu större så förändringar därute bör ta MYCKET lång tid!
Jag väntar mig inget särskilt därute... bara mer av samma sak ... (så fantasilös är jag) ...
Bara oändligt många universa ... de flesta så långt borta att deras sammanlagda gravitationskraft är försumbar.
OCH JAG SLIPPER DITT "INGENTING"!
Pilatus skrev: SigurdV skrev:Om ingenting finns utanför universum så har vi IGEN situationen att någonting skulle finnas i ingenting!
Logik i alla ära, men ser vi universum som en expanderande sfär vars utkanter är dolda för oss. Ljuset har ännu inte nått oss från dessa avlägsna hörn.
Beroende på den accelererande expansionen så kommer inte ljuset från universums avlägsnaste hörn någonsin att nå oss...
Det som just nu ligger 27,6 miljarder ljusår från oss avlägsnar sig troligen snabbare än ljuset
Så vad är det för fel med att logiken säger att universum inte KAN vara allt som finns?
(Att ingenting finns inom ingenting...)
När vi faktiskt förstår att det finns delar av universum som vi aldrig kan upptäcka?
Är det inte rimligare att se dessa "delar" som egna universa?
Pilatus skrev:SigurdV skrev:OM det nu vore så att att universum funnes i ingenting... vad hindrar universum i så fall från att slitas i små små bitar som tar sig in överallt där ingenting tidigare fanns? Vad händer till exempel med dig om du blir dumpad i ett vacuum?
Är det verkligen meningsfullt att säga att någonting kan finnas där ingenting är. Universum är sig själv nog, det finns inte i något.
OM det inte finns i NÅGOT så finns det i inget ... men det KAN det inte göra!
Det är bättre om du medger att vi inte VET vad universum finns i för något
än att du påstår att DU VET att det finns i inget ! Man bör inte motsäga sig själv.
Att det skulle finnas i INGET kan du faktiskt inte veta... eller hur?
Och man bör heller inte TRO någonting utan att ha en godtagbar anledning!
Du borde betänka att en gång i tiden trodde man stenhårt på att himmel och jord var allt som fanns...
Stjärnorna var fästade på himlen som prickar på en duk
Använd gärna din begåvning till att rensa ut förutfattade meningar.