Pilatus skrev:Kom att tänka på att det normsystem vi vuxit opp med kan skilja sig en del från det vi senare kommer att leva med. Vi behöver ju bara tänka på den stora immigration som skett till Europa från Irak och Syrien m fl länder. Vi kan ju föreställa oss hur det skulle vara att komma till ett land med ett helt annat normsystem. Kanske blir det i många fall en skenanpassning, de som kommer hit vill inte stötas bort, men samtidigt finns det gamla normsystemet kvar. Främst då det gäller familjeförhållanden.
Att pendla mellan något mindre kontrastrika normsystem kan ju medföra att det inlärda, (från samhället, skolan, föräldrarna) blir något annat än de erfarenheter man fått genom umgänget i kamratkretsen. För många skapar det inre konflikter. Hurdan skall man vara för att bli accepterad? Bäst är säkert att föräldrarna inte styr med för hård hand. Jag får en känsla av att religionen har starka krav på efterlevnad. Speciellt om traditionen är stark och bryter helt mot omgivningen (kläder, mat, nöjen mm).
Ja det är ju sant, varpå följdfrågan blir hur djupt det här med moralen sitter, är det mest yta så blir det ju bara ett teaterspel som jag kallar det för, vilket i sin tur ger upphov till "därför att förklaringar" på varför folk gör som de gör, utan att kunna gå in närmare på
varför. Oavsett vilket så kan det ju ändå fungera även om moralen bara sitter löst utanpå, visst, vi blir alla mer eller mindre hycklare men men...
Alla samhällen, kollektiv, kräver ju ett guidande normsystem med riktlinjer om hur vi skall förväntas uppträda inför varandra för att minimera eller undvika konflikter, om folk uppvisar alltför stora skillnader blir det lätt konfrontationer, moralister dyker upp och försöker agitera folk för önskade beteenden, moralväktare intar strax därpå scenen för att se till att folk sköter sig, varpå risken ökar att folk blir föremål för sedespolisers godtycke, folk hängs ut, straffas, förföljs, drivs iväg, eller blir allmänhetens fångar under en konstant övervakning. Skillnaden mellan att leva i ett öppet tillåtande samhälle och ett stängt förbjudande dito, är alltid bara en hårsmån ifrån tycks det mig.