Rum/tiden

[Esther]

Konstateras kan... Att i all rumtid går allt högmod före fall. Även i detta fall.

Högmod är egots varmluftsballong. När elden falnar och kylan slår till, sjunker ballongen. Land mjukt eller hårt.

Mjukt.. faller bara den ödMJUKE ---
“Gravitation is not responsible for people falling in love.”
― Albert Einstein

[Illusionen]

Egentligen finns det kanske inte någon tid.

Följande text är ett citat från ett av mina tidigare inlägg, som även förefaller passa in här.

Om tid är en obestämd förnimmelse i vårt medvetande, vars existens kräver materia, är det då förenligt
med vårt förnuft att hävda att tid existerar utanför vårt medvetande och i avsaknad av materia ?

Svaret på denna fråga är beroende av definitionen av tid. Har man inte ett säkert svar på frågeställningen,
bör man noga tänka sig för innan man reservationslöst, som många förefaller göra, använder sig av matematik
för att spekulera kring frågor som rör bl a aktuella frågeställningar. För den som är intresserad av symboliken i
bibeln, vill jag här även hänvisa till första kapitlet i Johannes evangeliet. Avsaknad av atomer, medför att våra
dimensioner ej existerar i den skepnad som vårt medvetande annars normalt försöker få oss att tro !

Hur svårt bör det då inte vara att förstå vad skapelsen står för, om vi inte ens har förmågan att se universum
ur alla dess perspektiv ? En för mig fascinerande tanke är att livet i sig, är ”fältens” sofistikerade sätt att
perspektivgränsöverskridande förnimma sin egen existens.
Meningen med livet borde då vara att ”värna livet”, vilket ju är i överensstämmelse med bibelns huvudbudskap.

Det är lätt att falla i beundran och fascination inför universum, och dess många obesvarade frågor.
Om universum är så enkelt och vackert i sin principiella uppbyggnad och form, som jag anar, och samtidigt
kännetecknas av den enorma dynamik, och samtidigt både mäktiga och sofistikerade komplexitet, som t ex
våra egna liv är en bekräftelse på, är det för mig omöjligt att, som vissa, tro att universum är resultatet av
en tillfällig ”slump” inom ramen för rumtiden.
Till dem som likväl tror på slumpen som en viktig ingrediens i skapelse skulle jag vilja ställa frågan, vilka
egenskaper tillmäter ni denna ”slump” som förmått skapa universum i all dess skönhet ?
När frågan besvarats, är följdfrågan, kan dessa egenskaper verkligen tillmätas det vi avser med ”slump” ?
Är det inte dessa egenskaper vi valt att benämna Gud ? Är det inte dessa frågeställningar som genom
århundraden lagt grunden till de större religionerna, inklusive vår egen kristna religion och bibel ?

Något jag tror många missar är, att det vi benämner Gud, och som vissa vill ersätta med en ”slump”,
befinner sig utanför medvetandes tidsdimension. Begreppet ”slump” refererar till vårt medvetande,
inkl vårt tidsbegrepp.
När man hänvisar till ”slumpen” som förklaring till skapelsen, anser jag att man inte förstått.
Hur kan man tro på en ”slump”, om man inte förmår förklara vad tid är ?
Min personliga slutsats är att det är omöjligt att bevisa att Gud finns, det är upp till var människa att
ta ställning till. Att utifrån en rent vetenskaplig utgångspunkt övermodigt och kategoriskt förneka att
Gud finns, förefaller dock mot bakgrund av ovanstående, väl självtillräckligt, om uttrycket tillåts.
Eller som en präst uttryckte saken i en predikan jag lyssnade till, citat,
”Om du tror att du förstår Gud, har du inte förstått någonting”.

/ Illusionen

Pax vobiscum

https://www.youtube.com/watch?v=vORBLyGEozo

[Illusionen]

Kanske det Men något skruvat är det med tiden.

Ja, där fick du nog in en fullträff igen !

[Pilatus]

Kanske det Men något skruvat är det med tiden.

Ja, där fick du nog in en fullträff igen !

Vad tid är tror jag alla vet, därför är det onödigt att krångla till det.

[xion]

Allting är relativt brukar man säga.
Undrar om det var det han hade i åtanke Einstein.
Relativitetsteorin handlar ju annars mest om referenspunkter och matematik.

Allting är relativt.
Ingenting har något värde "i sig".
Det får sitt värde först vid en jämförelse.

Hastighet till exempel.
Hastighet måste alltid jämföras med något för att få ett värde. Du kan aldrig konstatera att något rör sig över huvud taget utan en referens av något slag.

Samma sak med tid.
Du kan aldrig veta att tid förflutit utan att ha en jämförelse som referens.

Samma sak med rum.
Om du har bara en position och saknar möjlighet att referera till något så finns inget rum.

[Pilatus]

Ingenting har något värde "i sig". Det får sitt värde först vid en jämförelse.

Är det inte intrinsikalt värdefullt att känna sig glad och nöjd, ha ett jobb, vänner etc? Det kräver ingen jämförelse, det är i sig själv gott.

[Algotezza]

Ingenting har något värde "i sig". Det får sitt värde först vid en jämförelse.

Är det inte intrinsikalt värdefullt att känna sig glad och nöjd, ha ett jobb, vänner etc? Det kräver ingen jämförelse, det är i sig själv gott.

Ja. Det finns instrumentellt värde och intrinsikalt, egenvärde. Vitsen med det förra är att de ska leda till eller bidra till att upprätthålla de senare. Det finns egenvärden som är gemensamma för allt liv, för alla människor, för ens grupp och för en själv.

[Pilatus]

Är det inte intrinsikalt värdefullt att känna sig glad och nöjd, ha ett jobb, vänner etc? Det kräver ingen jämförelse, det är i sig själv gott.

Ja. Det finns instrumentellt värde och intrinsikalt, egenvärde. Vitsen med det förra är att de ska leda till eller bidra till att upprätthålla de senare. Det finns egenvärden som är gemensamma för allt liv, för alla människor, för ens grupp och för en själv.

Det förefaller som att det instrumentella värdet ibland konvergerar med det intrinsikala. En kopp kaffe ökar mitt välbefinnande, men har väl även ett intrinsikalt värde?

[xion]

Allting är relativt brukar man säga.
Undrar om det var det han hade i åtanke Einstein.
Relativitetsteorin handlar ju annars mest om referenspunkter och matematik.

Allting är relativt.
Ingenting har något värde "i sig".
Det får sitt värde först vid en jämförelse.

Hastighet till exempel.
Hastighet måste alltid jämföras med något för att få ett värde. Du kan aldrig konstatera att något rör sig över huvud taget utan en referens av något slag.

Samma sak med tid.
Du kan aldrig veta att tid förflutit utan att ha en jämförelse som referens.

Samma sak med rum.
Om du har bara en position och saknar möjlighet att referera till något så finns inget rum.

Jag tror ni missuppfattade vad jag menade med värde.
Jag menade mer åt det matematiska hållet

"Vad betyder värde?

(matematisk term) tal som anger storleken av en variabel eller funktion: x har värdet 6 "

[Sceptisk]

Jag drömde i natt om rum/tiden.
Hur kan man drömma om något sådant?
Kanske jag bara låg och tänkte i ett tillstånd mellan dröm och vakenhet.
Tänk dig ett koordinatsystem med rumsaxlar och en tidsaxel.
Vi placerar nu en punkt i detta. Men var ska vi placera den? Vi har ju bara denna punkt att utgå ifrån.
Eller frågan kanske istället borde vara.
Var ska vi placera vårt origo i förhållande till punkten?
Godtyckligt?
Nej, då har vi ju två punkter och därmed ett rum, och vi hade ju bar en punkt. Koordinatsystemet är en tankekonstruktion.
Om vi placerar origo i själva punkten så förlorar koordinatsystemet sin mening.
Vi får ett tillstånd så som man tänker sig universum före Big Bang. - varken tid eller rum.
Vi tänker oss att punkten är helt homogen. Den består bara av en enda "sak".
Det finns bara ett sätt att dela den på, nämligen i materia och antimateria.
På så sätt kan punkten både delas och hålla ihop samtidigt
Materia och antimateria sprids ut och samtidigt får rumsaxlar och tidsaxel mening.

Tid är att saker händer. Varför händer saker? Varför finns något överhuvudtaget? Utifrån ett materialistiskt perspektiv så går det inte besvara den frågan, endast från ett Bibliskt perspektiv går det att säga varför.

[Pilatus]

Tid är att saker händer.

Klockan går, sekundvisarens litet ryckiga gång är onekligen en serie händelser.

Varför händer saker?

Det är en egenskap som är förbunden med materien, materiens inre är händelser, energiomvandling.

Varför finns något överhuvudtaget?

För att tillvaron tillåter tillkomsten av existens, oberoende av kausalitetslagen.

Utifrån ett materialistiskt perspektiv så går det inte besvara den frågan, endast från ett Bibliskt perspektiv går det att säga varför.

Frågan kan inte besvaras av religionen på ett för vetenskapen tillfredsställande sätt. Människor har haft sina förklaringar och sagor sedan vi satt runt elden i grottan och berättade om dagens jakt och livets mysterier.

[Sceptisk]

Det är en egenskap som är förbunden med materien, materiens inre är händelser, energiomvandling.

Ser man det från ett materialistiskt perspektiv, men ett sådant perspektiv är i grunden det mest ytliga perspektivet som går att ha.

Frågan kan inte besvaras av religionen på ett för vetenskapen tillfredsställande sätt. Människor har haft sina förklaringar och sagor sedan vi satt runt elden i grottan och berättade om dagens jakt och livets mysterier.

Men den materialistiska vetenskapen kan inte tillfredsställa människans behov fullt ut. Den kan ge oss mat, teknik och mediciner, men den kan inte ge oss det andliga perspektivet som är nödvändigt för att vi ska kunna förstå och respektera varandra.

[Pilatus]

Frågan kan inte besvaras av religionen på ett för vetenskapen tillfredsställande sätt. Människor har haft sina förklaringar och sagor sedan vi satt runt elden i grottan och berättade om dagens jakt och livets mysterier.

Men den materialistiska vetenskapen kan inte tillfredsställa människans behov fullt ut. Den kan ge oss mat, teknik och mediciner, men den kan inte ge oss det andliga perspektivet som är nödvändigt för att vi ska kunna förstå och respektera varandra.

Oj då. Är det inte så att de som har svårt att acceptera människors olika tro och föreställningar så är det kyrkan? Vetenskap är inte en fråga som kyrkan borde lägga sig i på det att vetenskapen låter religionen få vara i fred.

[Pilatus]

Stämmer - eftersom den som respekterar --- känner sig respekterad av Gud (den Absolute - den Högsta Instansen) och värdig. Den som känner sig värdig och respekterad - visar värdighet och respekt mot andra.
Det är synbart - man kan SE detta... att så är fallet.
En människa utan Gud känner varken respekt eller värdighet mot sig själv eller andra - även om de muntligt kan uttrycka sådant - blir det inga handlingar som synliggör sådant... det som bor i människan kommer ut i handlingarna.

Vad menar du? Tror du dig kunna bedöma människor genom att vara gemen och nedlåtande?

[hakkapeliitta]

Men den materialistiska vetenskapen kan inte tillfredsställa människans behov fullt ut. Den kan ge oss mat, teknik och mediciner, men den kan inte ge oss det andliga perspektivet som är nödvändigt för att vi ska kunna förstå och respektera varandra.

Vilket svammel.
Men du kanske med förståelse och respekt menar det som alla pedofiler i kyrkan visar sina offer?
Var och varannan präst verkar ju ha pedofila böjelser. Kärleken och respekten flödar i kyran