Vilken musik lyssnar ni på?

[Esther]

[Esther]

[David H]

[Anders]

Bekant med Andreas. Han är fullkomligt överjävlig, lika bra på Hammond som Tommy Emmanuel är på gitarr, skulle jag påstå.

[Anne]

Jag känner också en Hammondspelare. Kul, de är väl inte helt vanliga. Borde fridlysas

[Anne]

[Anders]

Jag känner också en Hammondspelare. Kul, de är väl inte helt vanliga. Borde fridlysas

Alltså, det är helt sjukt. Det är första gången jag hörde den här konstellationen, trummor, gitarr, Hammond. Satt och lyssnade på skönt boogieblusgung, men sen funderade jag, det är ju en som lirar bas också. OCh sen kom jag på det. Det var Andreas med sina fötter samtidigt som han lirade tokigt komlicerade grejer med sina fingrar. Dessutom drog han ständigt i reglagen som styr ljudet. Helt galet.

Måste vara lite som för de som spelar kyrkorgel. Men här går det undan betydligt fortare än en bachfuga.

[Anne]

Javisst, helt galet och fascinerande. Är det här en gitarrist eller trummis?

[Anne]

Jag ska gå en andlig promenad nu. Hoppas inte vargen äter upp mig.

[Anne]

Men! Jag väljer ovissheten, även om jag kan medge att jag är sugen på att veta hur det ligger till.

[Anne]

Nej, nej det görs inga märken på mina händer. Skulle det ske utan mitt samtycke så vet du nog vad som händer, va?

[Anne]

[Anne]

Och skulle någon ställa sig utanför min balkong ikväll. Det vet jag inte om jag klarar av. Likblek skulle jag bli iallafall. Spotless iofs *snett leende*... Jag känner mig inte redo.

[Anne]

Helt sanslöst det här. Jag tänkte "jag ger det en chans". Vinklade upp mina persienner i köket. Kort därefter kom en bil. Stannade och hade strålkastarna på, riktade mot mig. Först blev jag helt chockad. Det här pågick en timme ungefär. Men efter en stund började jag le. Det är ju extremt rörande att någon kör så långt för att se lilla obetydliga mig le. Det här är ju inte någon jag har pratat med i telefon i normal bemärkelse. Och så gentle. Ett närmare steg... ja, jag hade blivit livrädd. Så fint!

[Pilatus]

JJ Cale - devil in disguise