Tro

[Algotezza]

Även om det inte går att empiriskt bevisa Guds existens är det inte svårt att visa att det finns folk som tror på Gud. Oavsett om Gud finns eller ej så är idén om Gud/gudar en idé som påverkat och påverkar mänskligheten. I stället för att fråga om Gud finns eller ej, bör vi kanske fråga oss vilken roll tron har och bör ha idag. Och har haft genom tiderna. Och kommer att få.

[klorofyll]

I stället för at fråga om Gud finns eller ej, bör vi kanske fråga oss vilken roll tron har och bör ha idag.

Om man bara tror på det man ser, så blir tänkandet ganska begränsat...

[Sceptisk]

Även om det inte går att empiriskt bevisa Guds existens är det inte svårt att visa att det finns folk som tror på Gud. Oavsett om Gud finns eller ej så är idén om Gud/gudar en idé som påverkat och påverkar mänskligheten. I stället för at fråga om Gud finns eller ej, bör vi kanske fråga oss vilken roll tron har och bör ha idag. Och har haft genom tiderna. Och kommer att få.

Så kan man se det. Det kanske är lättare för ultramaterialisterna i dagens samhälle att ta till sig att människor med en tro är generellt lyckligare. Inte för att det verkar som att det skulle övertyga någon av dagens hårdhudade ateister till att själva börja tro.

[Sceptisk]

Det kanske också skulle gå att fråga hur människosynen kommer bli när man inte tror på G-d.

Bibeln ger den högst stående människosynen: Människan är skapad till G-d's avbild. Vilket inte ska tolkas utseendemässigt, utan som att människan har förmågor som liknar G-d's förmågor, om ändock i begränsad form. Utifrån ett Bibliskt perspektiv så har människan en själ och går att betraktas som en andlig varelse som har förnuft, kreativitet, skaparförmåga, kan känna kärlek och hat, har sinne för sanning, skönhet och rättvisa.

Men vad är människan utan detta perspektiv? Det som man har ersatt tron på G-d med är tron på evolutionen. Ur ett evolutionärt perspektiv då är människan endast en biologisk varelse och inte annorlunda från djuren. Hur ska människan kunna särskiljas från djuren utifrån ett strikt biologiskt perspektiv? Människan är då bara ett lite smartare djur, men var går då gränsen för hur man ska behandla en människa jämfört med ett djur?

Det är sant att vi idag har idén om människovärdet. Denna idé grundar sig i stora drag på Immanuel Kants filosofi om att människan skall behandlas som ett mål i sig självt och inte ett medel för andra mål. Människan ska alltså inte behandlas som en resurs eller liknande. Men vad händer ifall Kant hade fel? Vad är det som säger att det är fel att se på människan som en resurs? Enligt Kant är det för att människan kan skapa universella regler, alltså det kategoriska imperativet. Men varför skulle man respektera detta? Var finns den tvingande anledningen? Ur det biologiska synsättet så kan var och en ha sin egen sanning och vem ska säga vem som har rätt och vem som har fel?

Som Dostoevsky sa: utan G-d så är allt tillåtet.

[Pilatus]

I stället för at fråga om Gud finns eller ej, bör vi kanske fråga oss vilken roll tron har och bör ha idag.

Om man bara tror på det man ser, så blir tänkandet ganska begränsat...

Rationaliteten är inte så begränsad, egentligen. Vad ser vi, det kan diskuteras, mest sådant vi vet något om, eller hur? Så om man bildar sig så ser och hör man mer, åtskilligt mer.

Frågan är om tron på gudar tillfört människan någon kunskap? Sann, berättigad tro.

[Esther]

Det kanske också skulle gå att fråga hur människosynen kommer bli när man inte tror på G-d.

Bibeln ger den högst stående människosynen: Människan är skapad till G-d's avbild. Vilket inte ska tolkas utseendemässigt, utan som att människan har förmågor som liknar G-d's förmågor, om ändock i begränsad form. Utifrån ett Bibliskt perspektiv så har människan en själ och går att betraktas som en andlig varelse som har förnuft, kreativitet, skaparförmåga, kan känna kärlek och hat, har sinne för sanning, skönhet och rättvisa.

Men vad är människan utan detta perspektiv? Det som man har ersatt tron på G-d med är tron på evolutionen. Ur ett evolutionärt perspektiv då är människan endast en biologisk varelse och inte annorlunda från djuren. Hur ska människan kunna särskiljas från djuren utifrån ett strikt biologiskt perspektiv? Människan är då bara ett lite smartare djur, men var går då gränsen för hur man ska behandla en människa jämfört med ett djur?

Det är sant att vi idag har idén om människovärdet. Denna idé grundar sig i stora drag på Immanuel Kants filosofi om att människan skall behandlas som ett mål i sig självt och inte ett medel för andra mål. Människan ska alltså inte behandlas som en resurs eller liknande. Men vad händer ifall Kant hade fel? Vad är det som säger att det är fel att se på människan som en resurs? Enligt Kant är det för att människan kan skapa universella regler, alltså det kategoriska imperativet. Men varför skulle man respektera detta? Var finns den tvingande anledningen? Ur det biologiska synsättet så kan var och en ha sin egen sanning och vem ska säga vem som har rätt och vem som har fel?

Som Dostoevsky sa: utan G-d så är allt tillåtet.

Exakt min poäng... människan utan Gud blir omänsklig - och det vet vi av historien i stater (länder) där Gud var död - som Nietzsche sa profetiskt innan socialismens tredje rike kom och socialismens Sovjetiska rike kom. Människor blev - som Schiller skrev i Die Glocke : och kvinnor förvandlas till hyenor och ....
Så var det, så är det - så blir det.
Som en naturlag.

Detta kan också konstateras i den judiska befolkningens liv och de kringliggande folkens liv - de kringliggande hade inte En Gud. De hade gudar som de offrade människor till och levde omänskligt i mångt och mycket - inte så judarna ... som verkligen försökte hålla sig till Guds lagar: älska Gud och nästan samt sig själva. Strukturer i samhällen som älskar Gud ser annorlunda ut - för att människorna blir annorlunda av sin kärlek till Gud.
Det bara är så... en människa utan Gud har bara sig själv och sitt kött - att tänka på och tillfredsställa.

[Algotezza]

Det kanske också skulle gå att fråga hur människosynen kommer bli när man inte tror på G-d.

Bibeln ger den högst stående människosynen: Människan är skapad till G-d's avbild. Vilket inte ska tolkas utseendemässigt, utan som att människan har förmågor som liknar G-d's förmågor, om ändock i begränsad form. Utifrån ett Bibliskt perspektiv så har människan en själ och går att betraktas som en andlig varelse som har förnuft, kreativitet, skaparförmåga, kan känna kärlek och hat, har sinne för sanning, skönhet och rättvisa.

Men vad är människan utan detta perspektiv? Det som man har ersatt tron på G-d med är tron på evolutionen. Ur ett evolutionärt perspektiv då är människan endast en biologisk varelse och inte annorlunda från djuren. Hur ska människan kunna särskiljas från djuren utifrån ett strikt biologiskt perspektiv? Människan är då bara ett lite smartare djur, men var går då gränsen för hur man ska behandla en människa jämfört med ett djur?

Det är sant att vi idag har idén om människovärdet. Denna idé grundar sig i stora drag på Immanuel Kants filosofi om att människan skall behandlas som ett mål i sig självt och inte ett medel för andra mål. Människan ska alltså inte behandlas som en resurs eller liknande. Men vad händer ifall Kant hade fel? Vad är det som säger att det är fel att se på människan som en resurs? Enligt Kant är det för att människan kan skapa universella regler, alltså det kategoriska imperativet. Men varför skulle man respektera detta? Var finns den tvingande anledningen? Ur det biologiska synsättet så kan var och en ha sin egen sanning och vem ska säga vem som har rätt och vem som har fel?

Som Dostoevsky sa: utan G-d så är allt tillåtet.

Exakt min poäng... människan utan Gud blir omänsklig - och det vet vi av historien i stater (länder) där Gud var död - som Nietzsche sa profetiskt innan socialismens tredje rike kom och socialismens Sovjetiska rike kom. Människor blev - som Schiller skrev i Die Glocke : och kvinnor förvandlas till hyenor och ....
Så var det, så är det - så blir det.
Som en naturlag.

Detta kan också konstateras i den judiska befolkningens liv och de kringliggande folkens liv - de kringliggande hade inte En Gud. De hade gudar som de offrade människor till och levde omänskligt i mångt och mycket - inte så judarna ... som verkligen försökte hålla sig till Guds lagar: älska Gud och nästan samt sig själva. Strukturer i samhällen som älskar Gud ser annorlunda ut - för att människorna blir annorlunda av sin kärlek till Gud.
Det bara är så... en människa utan Gud har bara sig själv och sitt kött - att tänka på och tillfredsställa.

Medmänniskor finns, omgivning finns, även för en ateist. Gemenskap med andra. Vill en ateist hålla sig inom lagens råmärken måste lagens följas. Allt är inte tillåtet.

[Kreativ]

Det kanske också skulle gå att fråga hur människosynen kommer bli när man inte tror på G-d.

Hur kom tron till dig?

[Sceptisk]

Det kanske också skulle gå att fråga hur människosynen kommer bli när man inte tror på G-d.

Hur kom tron till dig?

Bra fråga, har haft tron sedan unga år. Blev Kristen men förlorade tron och blev då ateist. Kristendomen gör ju anspråk på den absoluta sanningen så när jag tappade tron på Kristendomen så blev jag oundvikligen ateist. Men på senare tid så har jag återfunnit tron när jag studerat Judendomen.

[Kreativ]

Bra fråga, har haft tron sedan unga år. Blev Kristen men förlorade tron och blev då ateist. Kristendomen gör ju anspråk på den absoluta sanningen så när jag tappade tron på Kristendomen så blev jag oundvikligen ateist. Men på senare tid så har jag återfunnit tron när jag studerat Judendomen.

Enligt Esther är de som är troende, som hon känner och själv är, människor som var icketroende, mötte Jesus och fick tro.

Misstaget alla de som inte tror gör - är att de tror att tro baserar sig och föds inom människan själv. Det är inte så.
Tro uppstår --- UPPSTÅR --- i mötet med den Andre = Gud.

När en människa möter Gud - uppstår Tro.

Den tro som ateister kallar [...] - är den tro man har på Marx teorier, andra teorier, filosofi och alla mänskliga kunskaper eller tro på saker man vill tro på - som nationalism, som olika ideologier och politiska idéer.

En verklig Gudstro - som baserar sig på mötet med Gud i livet - vilket inger individen en övernaturlig bestående känsla av visshet, trygghet, lugn och frid --- som vi kallar det.

[Algotezza]

För mig innebär varje medmänniskan en aspekt av Gud. Oavsett om jag menar personen är ond eller god. Det jag gör mot min nästa gör jag mot Gud och vice versa. Jag möter en aspekt av Gud i tiggaren, i politikern, i demagogen, i predikanten. Om inte Gud står för både ljus och mörker är det inte Gud, den oändlige, evige, den ende ovan mig vi talar om. Utan en diviniserad avbild av det egna egot.

Gud står för allt det jag inte är.

[xion]

Det finns en kristen sång. Man sjunger så här:
"Trons gåva är ett mysterium"
Jag tror att sången heter Mysterium
Och nog är det ett mysterium på sätt och vis, men ändå inte.
Esther talade om ett svart hål. Det där känner jag igen. Inte från mig själv men en jag känner.
Jag har inget svart hål inombords. Mitt jag känns mera som en utkikspunkt varifrån jag kan betrakta världen.
Har man ett svart tomt hål inombords så är man presumtiv självmordskandidat.
Livet är som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med något, sa "Pastor Jansson".
Att fylla det med en religiös tro är ingen dålig ide, om det inte går till överdrift.
Livet består av ett evigt NU.
Detta NU består i sin tur av våra minnen och våra förväntningar.
Den som är religiös kan fylla sin "påse" med vilka förväntningar som helst.

[Illusionen]

Även om det inte går att empiriskt bevisa Guds existens är det inte svårt att visa att det finns folk som tror på Gud.
Oavsett om Gud finns eller ej så är idén om Gud/gudar en idé som påverkat och påverkar mänskligheten.
I stället för at fråga om Gud finns eller ej, bör vi kanske fråga oss vilken roll tron har och bör ha idag.
Och har haft genom tiderna. Och kommer att få.

Instämmer helt, ett bra exempel på vad "tro" handlar om,

https://www.youtube.com/watch?v=oGt8Lnhgrz8

"It doesn´t matter how many Sundays you sit in Church….
God sees what you do and you treat people.
That´s what realy matters."

/ Illusionen

[Anne]

Tar mig friheten att ge Illusionens länk ett eget fönster. Sevärd. Tänkvärd. Men i ärlighetens namn finns många goda människor som inte är troende och har ett samvete.

[Illusionen]

I stället för at fråga om Gud finns eller ej, bör vi kanske fråga oss vilken roll tron har och bör ha idag.

Om man bara tror på det man ser,så blir tänkandet ganska begränsat...

Ja så förhåller det sig nog.
Att försöka få någon, som inte hör det vackra i musiken, och inte uppfattar det sköna i konsten, att förstå att
t ex Mozart och Michelangelo av ”naturen” tilldelats gåvor som var unika, är sannolikt en otacksam uppgift.
På liknande sätt tror jag det förhåller sig med vår syn på vad Gud representerar. Vissa tycker sig skönja
fascinerande samband utöver det alldagliga, som kräver långt mer än mänsklig förmåga, andra inte.
För att kompensera för denna begränsning tillgriper ateisten då aningslöst atomära begrepp som evolution,
slump mm, samtidigt som man helt utelämnar förklaring till vad dessa mänskliga begrepp symboliserar
och representerar. Ateisten saknar t ex lika mycket som den troende en trovärdig förklaring till fundamentala
begrepp som JAGET, RUM och TID. Personligen upplever jag det som ett problem när någon anser sig veta,
trots att man samtidigt uppenbart saknar sådana viktiga pusselbitar.
Det tyder på att man överskattar sin förmåga, och drar slutsatser som helt saknar trovärdig grund.
Krasst uttryckt tror jag att ateisten saknar förmåga att förnimma universums ”skönhet och musik”, och ställa
detta i relation till behov och innebörd av vad begreppet Gud representerar, ur jagets atomära perspektiv.

Fascinationen för de elektromagnetiska fälten löper som en röd tråd genom mitt liv.
Fälten är imaginära till sin natur, men förekomsten/närvaron kan detekteras via hjälpmedel.
Det innebär att vi saknar kunskap om huruvida fälten skall betraktas som t ex något i viss mening
existerande, eller om det rör sig om en egenskap av något slag. Det är dessa till sin karaktär abstrakta fält
(magnetiskt respektive elektriskt) som vi använder oss av inom fysiken för att förklara vår förnimbara
verklighet inkl den kommunikation som förmedlar det vi förnimmer. Detta kan ses som en bekräftelse av,
”Om man bara tror på det man ser, så blir tänkandet ganska begränsat.”

Då såväl min utbildning som mitt yrkesverksamma liv till stor del ägnats åt utnyttjandet av
elektromagnetiska fält och deras utbredning och egenskaper, har avsaknad av förklaring,
upplevts som både frustrerande och otillfredsställande. Ett tankeexperiment.
Antag att de elektromagnetiska fälten ej existerar, försök sedan förklara vad RUM och TID är.
De som ej klarar av den uppgiften, bör tänka till en gång till, för att undvika förhastade slutsatser.

/ Illusionen