Föreställ er (rättvisa?)

[klorofyll]

Föreställ er rättvisa. Hmm. Allt som sker - alla brott, alla tragiska öden - är Guds (om man så vill) sätt att skipa rättvisa... Någon som gillar den tanken? Inte jag. Betänk sedan det andra alternativet, orättvisa... Jag måste säga att jag föredrar orättvisa, med en liten twist, så att all blir glada i slutändan. Men hur går det ihop???

[Esther]

Eftersom jag är troende katolik föreställer jag mig det som är sagt, därmed skrivet i frågan.
Vi ska dömas efter våra handlingar som vi medvetet och därmed vetande och viljande genomfört och gjort.
Rätt så!
Både här, för de som inte ska till evig fördömelse och sedan i en reningsprocess - de som ska till evig fördömelse får inget straff här ens.
De som valt att sona och gottgöra även för "bröderna", samt fått nåd - himmel här och sedan.

[klorofyll]

En simpel fråga då, är allt jag råkar utför, om jag råkar utför något, ett straff eller ett tecken på att jag tidigare handlat orätt?

[Esther]

En simpel fråga då, är allt jag råkar utför, om jag råkar utför något, ett straff eller ett tecken på att jag tidigare handlat orätt?

Jag vet inte om du frågar mig... men nej - det är föga troligt. Det man "råkar ut för" brukar ofta vara självförvållat på ena eller andra sättet eller så är det andra som utsätter en utan egen skuld. Båda är mycket vanliga. Sedan finns olyckor, sjukdomar mm som kan vara självförvållade eller inte.

[klorofyll]

En simpel fråga då, är allt jag råkar utför, om jag råkar utför något, ett straff eller ett tecken på att jag tidigare handlat orätt?

Jag vet inte om du frågar mig... men nej - det är föga troligt. Det man "råkar ut för" brukar ofta vara självförvållat på ena eller andra sättet eller så är det andra som utsätter en utan egen skuld. Båda är mycket vanliga. Sedan finns olyckor, sjukdomar mm som kan vara självförvållade eller inte.

Kan man kanske tänka att den egna förlåtelsen väger upp mot den andres missgärningar... Att man blir belönad med en mycket positiv känsla av att förlåta andra! En känsla som överstiger smärtan.

[Esther]

En simpel fråga då, är allt jag råkar utför, om jag råkar utför något, ett straff eller ett tecken på att jag tidigare handlat orätt?

Jag vet inte om du frågar mig... men nej - det är föga troligt. Det man "råkar ut för" brukar ofta vara självförvållat på ena eller andra sättet eller så är det andra som utsätter en utan egen skuld. Båda är mycket vanliga. Sedan finns olyckor, sjukdomar mm som kan vara självförvållade eller inte.

Kan man kanske tänka att den egna förlåtelsen väger upp mot den andres missgärningar... Att man blir belönad med en mycket positiv känsla av att förlåta andra! En känsla som överstiger smärtan.

Njae... Guds (genom den kristna religionen) förlåtelse fås av den som förlåtit visserligen - men det tar inte bort det rättmätiga straffet för förövaren.
Få se som jag kan förklara detta på ett lättfattligt sätt.
Rättvisan kräver ju att människan ska betala för det man gjort - när och om man gjort detta med vilja och vetande vad man gör (det sista är ett kriterium för straff även i våra samhällen) --- du måste VETA att du gör något fel mot någon och gör det med intentionen att göra detta du gör. Som exempel kan jag ta att du tar bilen och kör över din granne för att du är så för....ad på honom. Du vet vad du gör, du planerar det och genomför detta. Detta slags handlande får ett straff och kräver ett straff. Han kan förlåta dig - men hans förlåtelse tar inte bort ditt rättmätiga straff.
Hade du satt dig i bilen - fast du är arg på grannen - och råkat backa över honom för att du inte såg honom i backspegeln är det en helt annan situation. Det var inte en viljehandling som du genomförde vetande vad du gör.
Straffet för detta är därmed inte alls strängt och du kan be om förlåtelse och få den och vara avlöst.

Så -- i det första fallet när du gör något - du vet är fel, men genomför detta ändå. Då blir du skyldig. Du kan här be Gud och personen om förlåtelse. Och få den - OM du får förlåtelse av Gud är du totalt avlöst från ditt straff och om då personen du bett om förlåtelse förlåter dig är du fri. Går personen däremot till Gud och kräver ut sin rättvisa innan - sitter du av ditt straff även om Gud ger dig nåden som gör att du slipper helvetet.
Du kan se sådant i berättelsen om Josef och hans bröder. De ville verkligen döda honom på grund av avund. Sedan sålde de honom till Egypten som slav. De fick sina straff genom att hela landet drabbades av elände medans det gick bra för Josef i Egypten... han förlät dem men kollade noga om de också hade ångrat sig, ändrat sig och verkligen var bättre människor - först.
En individ som är ond - varken ångrar det onda de gör, eller kommer att göra det eller vill ändra sig. De ska ha straff här och sedan i evighet.
Det är rättvist.
Stalin och grabbarna, Hitler och grabbarna --- samt alla de som försvarar alla mord och dödsfall och barnamord och annat - de aldrig ångrar och inte heller vill gottgöra --- de ska ha sina straff.
En ung kvinna som inte begriper bättre - låter sig övertalas och ha sex, blir med barn och har lärt sig att barnet inte är ett barn, ingen människa ens av ett ont samhälle som ljuger för henne - är inte skyldig fullt ut. För att hon inte VETANDE och med vilje gjort allt detta som dödade ett barn.

Det är lite komplext med rättvisan - men vi vet alla i våra hjärtan hur det är ställt... egentligen. De flesta vägrar erkänna öppet och går med ångesten och äter ångestdämpande eller dricker eller tar droger av olika slag eller agerar ut sina beroende av olika slag - även med sex.
Detta tar aldrig bort skulden de känner. Och vägrar man krypa till korset och erkänna - eller vill inte ställas inför Gud och förnekar till och med Hans existens - kommer man bara inte undan. Det gör ändå ingen. Alla människor dör.
Vi måste dö. Det är då - om inte förr... vi ställs till svars.

Förlåtelse kan ges av en människa till en annan och för den som förlåter sker en inre lättnad - som också den förlåtne får del av. Den som blir förlåten känner att man blir "upprättad" även om straffet ligger kvar. Rättvisan kräver utmätning. Alltid. För att den skyldiga ska kunna ångra sig även inför Gud och blir helt återställd. Som person och individ.

[klorofyll]

Esther

"Förlåtelse kan ges av en människa till en annan och för den som förlåter sker en inre lättnad"

Det var detta jag menade, från offrets synvinkel. Vem och varför man drabbas.

Det skulle inte förvåna mig ifall människan får precis vad hon klarar av, allt motstånd hon kan stå emot, hur man hanterar det är från person till person. Så en stark person får ta emot mest, våra val skapar karaktären!

[Esther]

Esther

"Förlåtelse kan ges av en människa till en annan och för den som förlåter sker en inre lättnad"

Det var detta jag menade, från offrets synvinkel. Vem och varför man drabbas.

Det skulle inte förvåna mig ifall människan får precis vad hon klarar av, allt motstånd hon kan stå emot, hur man hanterar det är från person till person. Så en stark person får ta emot mest, våra val skapar karaktären!

Jag förstår att du menar offret... Men jag tror inte att det finns oskyldiga vuxna - därmed finns vi alla i offer/förövare positioner...
Och jag belyste den.

[klorofyll]

Esther

"Förlåtelse kan ges av en människa till en annan och för den som förlåter sker en inre lättnad"

Det var detta jag menade, från offrets synvinkel. Vem och varför man drabbas.

Det skulle inte förvåna mig ifall människan får precis vad hon klarar av, allt motstånd hon kan stå emot, hur man hanterar det är från person till person. Så en stark person får ta emot mest, våra val skapar karaktären!

Jag förstår att du menar offret... Men jag tror inte att det finns oskyldiga vuxna - därmed finns vi alla i offer/förövare positioner...
Och jag belyste den.

Igår tänkte jag så här: Vi tror gärna att vi antingen är rättvisa eller orättvisa.. Kanske är det inte riktigt så, kanske finns det ett tredje eller fjärde alternativ.. Som inte har med moral att skaffa.. Varken rättvis eller orättvis...

[Esther]

Esther

"Förlåtelse kan ges av en människa till en annan och för den som förlåter sker en inre lättnad"

Det var detta jag menade, från offrets synvinkel. Vem och varför man drabbas.

Det skulle inte förvåna mig ifall människan får precis vad hon klarar av, allt motstånd hon kan stå emot, hur man hanterar det är från person till person. Så en stark person får ta emot mest, våra val skapar karaktären!

Jag förstår att du menar offret... Men jag tror inte att det finns oskyldiga vuxna - därmed finns vi alla i offer/förövare positioner...
Och jag belyste den.

Igår tänkte jag så här: Vi tror gärna att vi antingen är rättvisa eller orättvisa.. Kanske är det inte riktigt så, kanske finns det ett tredje eller fjärde alternativ.. Som inte har med moral att skaffa.. Varken rättvis eller orättvis...

Vad som är rättvist (egentligen) är oerhört komplext, just eftersom INGEN är oskyldig. De enda oskyldiga som finns är mycket små barn och ofödda.
Alla andra har redan börjat vara förövare till viss grad.
Vad som därför kan vara rättvisa är ju inte människor som kan avgöra fullt ut, och att se och förstå sin egen del i allt som sker och söka tillväxt där är förlösande och verklig förlåtelse baseras på Denna insikten om att man kan få möjlighet till tillväxt och mognad i det lidande som "orättvisorna" kan ge.

Moraliskt beteende är ofta baserat på mogenhet, inte hyckleri eller att man ser sig mer rättfärdig eller bättre eller oskyldig....

[Anders]

Säg så här : Det finns väl inget orättvisare än en god mor som gör allt för att vägen för sitt ättelägg skall bli så framgångsrik som möjligt. Det goda och det rättvisa är inte i mitt huvud kommunicerande kärl.

[klorofyll]

Esther

Du är motsägelsefull, i ena inlägget menar du att vi ska straffas för våra illgärningar, i andra menar du att motgångar inte kan kopplas till synd???

[klorofyll]

Säg så här : Det finns väl inget orättvisare än en god mor som gör allt för att vägen för sitt ättelägg skall bli så framgångsrik som möjligt. Det goda och det rättvisa är inte i mitt huvud kommunicerande kärl.

Vad händer med dessa ättelägg, vad blir resultatet??

[Esther]

Esther

Du är motsägelsefull, i ena inlägget menar du att vi ska straffas för våra illgärningar, i andra menar du att motgångar inte kan kopplas till synd???

Jag är inte motsägelsefull - jag ger uttryck i det första för Kyrkans lära, i det andra talar jag om hur vi människor kan se saker utifrån vårt eget perspektiv när vi drabbas också av orättvisor och ta dessa och använda dem för inre tillväxt.

[klorofyll]

Esther

Du är motsägelsefull, i ena inlägget menar du att vi ska straffas för våra illgärningar, i andra menar du att motgångar inte kan kopplas till synd???

Jag är inte motsägelsefull - jag ger uttryck i det första för Kyrkans lära, i det andra talar jag om hur vi människor kan se saker utifrån vårt eget perspektiv när vi drabbas också av orättvisor och ta dessa och använda dem för inre tillväxt.

Så om man drabbas av rejäla motgångar, vad ska man tänka? Att man har otur? Att Gud inte är inblandad? Att Gud prövar en?