Tro

[Esther]

Jag är utbildad inom sånt här. Detta rör dig och inte mig. Jag är för förlåtelse, men jag förstår att scirocco inte förlåter dig. Ska jag fråga honom han vill posta dina sjuka meddelanden där du förföljde honom fast han ignorerade dig?

Hädanefter svarar jag dig inte på ditt trams i den här linjen om du inte skriver under tankar och känslor eller PM. Jag tänker inte vara delaktig i ditt förstörande av trådar.

[Anne]

Esther har begripligt nog raderat. Flyttar grejen till tankar och känslor.

[Esther]

Ibland är enkla saker just de svåraste.
Inte allt som sägs måste ha den intention som andra tolkar in.

Jag menade att om jag omtolkade vad du skrev till Illusionen som något ironiskt, så förstod jag inte din avsikt. Illusionen är en vänlig man, med problem att besvara enkla ontologiska frågor.

(Tidigare hade Illusionen uttryckt sig nedsättande om ateisters förmåga att uppleva det sköna, ifrågasatt att jag alls svarade (om hans syn på ontologi).) Det är ok för min del, vill Illusionen sluta sig inom sin egen tråd så får han gärna det, vad det nu skall ha för mening. Men Filosofiforum borde kunna fungera litet vidare än så.)

Jag blev kanske bara konfunderad av vad du skrev.

Det märkliga med sanningen är att den reflekterar andras inre. Den själv är fast.
Det är som en sten med en spegel på - där de som tittar på den (men inte ser sanningen) ser sig själva. Det de är.
Därav ser man människor i Sanningens Spegel ---

jag är - aldrig - ironisk

[sökandesjäl]

Frågan är varför vi överhuvudtaget pratar om något efter gammal vana, varför använda ordet Gud alls.

Det går väl in väldigt många tolkningar i detta begrepp. Ska vi säga att Gud är naturligt eller Gud övernaturligt? Är det ett första sätt att närma sig problemet? Är den naturliga Guden Eckharts Gud medan den övernaturliga är katolicismens?

Och Eckhart finner inom sig både Gud och satan blandade utan några distinktioner, så varken Gud eller Satan finns alltså för honom, utan endast det som "är". Emedan katolikerna håller Gud inom sig och försöker kämpa med näbbar och klor mot djävulen ( det vill säga intern konkurrens mellan människor ).

[Esther]

Frågan är varför vi överhuvudtaget pratar om något efter gammal vana, varför använda ordet Gud alls.

Det går väl in väldigt många tolkningar i detta begrepp. Ska vi säga att Gud är naturligt eller Gud övernaturligt? Är det ett första sätt att närma sig problemet? Är den naturliga Guden Eckharts Gud medan den övernaturliga är katolicismens?

Och Eckhart finner inom sig både Gud och satan blandade utan några distinktioner, så varken Gud eller Satan finns alltså för honom, utan endast det som "är". Emedan katolikerna håller Gud inom sig och försöker kämpa med näbbar och klor mot djävulen ( det vill säga intern konkurrens mellan människor ).

Det var intressant...
Hur definierar man katoliker? Vi är mer än en miljard människor i hela världen.
Eller tänker du nu inte människorna som är katoliker - utan den tro vi bär?

För om du ser på oss - katoliker - är vi mindre benägna att se satan överallt och i allt - som protestanter är. Framförall frikyrkliga är besatta av att se satan i allt och alla.

Visserligen lever vi just nu i en tid av Antikrist --- så deras ständiga oro är ju bekräftad i detta. Men jag vet inte om att denna dualism har särdeles (eller har haftI genomslagskraft ibland oss som tar emot Herren.

[sökandesjäl]

Frågan är varför vi överhuvudtaget pratar om något efter gammal vana, varför använda ordet Gud alls.

Det går väl in väldigt många tolkningar i detta begrepp. Ska vi säga att Gud är naturligt eller Gud övernaturligt? Är det ett första sätt att närma sig problemet? Är den naturliga Guden Eckharts Gud medan den övernaturliga är katolicismens?

Och Eckhart finner inom sig både Gud och satan blandade utan några distinktioner, så varken Gud eller Satan finns alltså för honom, utan endast det som "är". Emedan katolikerna håller Gud inom sig och försöker kämpa med näbbar och klor mot djävulen ( det vill säga intern konkurrens mellan människor ).

Det var intressant...
Hur definierar man katoliker? Vi är mer än en miljard människor i hela världen.
Eller tänker du nu inte människorna som är katoliker - utan den tro vi bär?

För om du ser på oss - katoliker - är vi mindre benägna att se satan överallt och i allt - som protestanter är. Framförall frikyrkliga är besatta av att se satan i allt och alla.

Visserligen lever vi just nu i en tid av Antikrist --- så deras ständiga oro är ju bekräftad i detta. Men jag vet inte om att denna dualism har särdeles (eller har haftI genomslagskraft ibland oss som tar emot Herren.

Sålänge som man är en troende katolik och inte låter sig rubbas så har man väl där en viss säkerhet att arbeta inom? En protestant är ju mer beroende av sin egen intellektuella utveckling och står väl med ett ben i varje värld så att säga, och om dennes psykologiska jämvikt rubbas så ligger denne illa till. Men eftersom ju du som katolik har en starkare trygghet ( bokstavlighetstroende, traditioner osv. ) så känns det tryggare.

Men som katolik har man väl istället att arbeta mot att tanken inte ska stagnera.

[Esther]

Frågan är varför vi överhuvudtaget pratar om något efter gammal vana, varför använda ordet Gud alls.

Det går väl in väldigt många tolkningar i detta begrepp. Ska vi säga att Gud är naturligt eller Gud övernaturligt? Är det ett första sätt att närma sig problemet? Är den naturliga Guden Eckharts Gud medan den övernaturliga är katolicismens?

Och Eckhart finner inom sig både Gud och satan blandade utan några distinktioner, så varken Gud eller Satan finns alltså för honom, utan endast det som "är". Emedan katolikerna håller Gud inom sig och försöker kämpa med näbbar och klor mot djävulen ( det vill säga intern konkurrens mellan människor ).

Det var intressant...
Hur definierar man katoliker? Vi är mer än en miljard människor i hela världen.
Eller tänker du nu inte människorna som är katoliker - utan den tro vi bär?

För om du ser på oss - katoliker - är vi mindre benägna att se satan överallt och i allt - som protestanter är. Framförall frikyrkliga är besatta av att se satan i allt och alla.

Visserligen lever vi just nu i en tid av Antikrist --- så deras ständiga oro är ju bekräftad i detta. Men jag vet inte om att denna dualism har särdeles (eller har haftI genomslagskraft ibland oss som tar emot Herren.

Sålänge som man är en troende katolik och inte låter sig rubbas så har man väl där en viss säkerhet att arbeta inom? En protestant är ju mer beroende av sin egen intellektuella utveckling och står väl med ett ben i varje värld så att säga, och om dennes psykologiska jämvikt rubbas så ligger denne illa till. Men eftersom ju du som katolik har en starkare trygghet ( bokstavlighetstroende, traditioner osv. ) så känns det tryggare.

Men som katolik har man väl istället att arbeta mot att tanken inte ska stagnera.

Bokstavstroende är ju protestanterna som använder Bibeln som regelbok och domare över allt och alla - de brukar använda bibelorden att slå folk i skallen med --- själva lever de sedan som de vill - de är ju redan frälsta och kan inte göra fel ... (lite överdrivet nu).
Vi som tar emot Kristi Blod och Kropp --- lever i med och genom Honom.
Detta är inte att vara i Anden... det är djupare - det är att äga Treenigheten Fader, Son och Ande - när och om vi gör och gjort och vill göra Kristi Vilja i våra liv - dö för att leva.

[sökandesjäl]

Du kan nog ha rätt i detta. Tex. nu läser jag en bok skriven av Nikolai Berdyaev en ryskt ortodox figur, men är det inte inom den katolska skolan? Hursomhelst så är han öppensinnad vad jag tycker och det verkar ju du också vara, Esther så jag får väl korrigera mina ord om detta.

Men vad jag menade var att jag försökte se det i ett mer historiskt perspektiv och var det inte så att protestantismen kom till lite som en motreaktion mot den katolska alltför stränga dogmatiken? Men jag bara låter munnen gå som sagt.

[Esther]

Du kan nog ha rätt i detta. Tex. nu läser jag en bok skriven av Nikolai Berdyaev en ryskt ortodox figur, men är det inte inom den katolska skolan? Hursomhelst så är han öppensinnad vad jag tycker och det verkar ju du också vara, Esther så jag får väl korrigera mina ord om detta.

Men vad jag menade var att jag försökte se det i ett mer historiskt perspektiv och var det inte så att protestantismen kom till lite som en motreaktion mot den katolska alltför stränga dogmatiken? Men jag bara låter munnen gå som sagt.

Nej protestantismen kom till via Luther (en agustinermunk - dvs katolik) på grund av vår "lössläppthet" --- och de hatar oss än för detta... vi är mer toleranta och inkluderande även om vi inte tolererar det som är modernt med att alla kan ha sex med alla och homosexualitet är norm och de ska gifta sig i kyrkan eller sådant... som protestanterna gör.
Detta att vi har en fast ram - som sedan gör att vi är fria --- är svårt att förstå utifrån --- ja ortodoxa är mycket lika oss. Vi är oerhört lika men vi som är katoliker tillhör ursprungskyrkan - med Petrus som biskop --- de ortodoxa bröderna lämnade oss på 300 talet (mer eller mindre) --- måste gå till jobbet nu.... vi hörs.

[Pilatus]

Kanske religion i sin renaste bemärkelse bara rätt och slätt betyder "en tro på det goda"?

Religionen med dess kult av olika väsen och gudar är äldre än vår skrivna historia. Var den uppstod vet nog ingen. Kanske vid kvällens eld som man samlades kring och berättade om märkliga händelser, jakt och förklaringar till människors undran. Det fanns en gemenskap, man åt tillsammans och delade jaktbytet. Jag tror det var en mycket god grund för religionens uppkomst.

Efterhand tillkom en rättsordning, rätten att döma, rätten att utöva våld och makt. I ett antal länder skiljer man inte på den världsliga makten och religionens sammanväxt med staten. Det tror jag är illa och leder till intolerans och och konflikter med grund i strikt etniskt tänkande.

[Anders]

Tror jag hänvisar till mitt inlägg i "vad tänker du på", första på sid 643.

[Pilatus]

Tror jag hänvisar till mitt inlägg i "vad tänker du på", första på sid 643.

Ett citat från Anders: Att man har en religion kan inte avfärdas som Opium till folket eller nåt i den stilen.

Det har aldrig varit menat som ett sätt att avfärda religion. Vad Marx menade var att tron innehåller element av stoicism, man skall vara nöjd med sin lott (hittade bara denna referens just nu: Mans kvinna, Vilhelm Moberg). Det finns naturligtvis många fler.

Att predika om hur vi skall bära vårt kors utan att knota, med Jesus som förebild var att mildra vreden mot fattigdomen och eländet. Naturligtvis fruktade kapitalägarna revolter och bröduppror. Men sådana förekom och gick aldrig att hejda förrän den allmänna standarden stabiliserades på en nivå som var dräglig.


Kähte Kollwitz

[Esther]

Tror jag hänvisar till mitt inlägg i "vad tänker du på", första på sid 643.

Ett citat från Anders: Att man har en religion kan inte avfärdas som Opium till folket eller nåt i den stilen.

Det har aldrig varit menat som ett sätt att avfärda religion. Vad Marx menade var att tron innehåller element av stoicism, man skall vara nöjd med sin lott (hittade bara denna referens just nu: Mans kvinna, Vilhelm Moberg). Det finns naturligtvis många fler.

Att predika om hur vi skall bära vårt kors utan att knota, med Jesus som förebild var att mildra vreden mot fattigdomen och eländet. Naturligtvis fruktade kapitalägarna revolter och bröduppror. Men sådana förekom och gick aldrig att hejda förrän den allmänna standarden stabiliserades på en nivå som var dräglig.


Kähte Kollwitz

Du som många begår ett strukturfel --- när du blandar samman tro med religion (två olika saker) samt när du blandar samman att tro innebär att man ska vara nöjd med sin lott, samt att du däri blandar de världsliga intressen som alltid funnits för att de ska behålla sin makt och därmed lagt sig (som svenska statens PK tvång i Svenska kyrkan) i kyrkorna inifrån och försökt styra dem.

Eftersom varken Gud/Jesus eller en person av Tro har NÅGOT med dessa maktmänniskor att göra - vare sig de är inom politiken/kyrkan/militären (vilket var förr så sönerna skulle placeras från rika familjer för att makten skulle stanna hos dem) - och som alla politiker inom alla olika partier och rörelser som någonsin funnits implementerat lika sadistiskt, lika väl och med samma kraft - för att de själva och ingen annan ska stå framför mattrågen och få tillgång till allt.

Strukturfelet du gör är att du inte särskiljer detta som du borde.

[Pilatus]

Du som många begår ett strukturfel --- när du blandar samman tro med religion (två olika saker) ...

Jag ser inte problemet med det jag faktiskt skrev om.

[Esther]

Du som många begår ett strukturfel --- när du blandar samman tro med religion (två olika saker) ...

Jag ser inte problemet med det jag faktiskt skrev om.

Nej, det är ju så --- hade du sett det hade du förstått vad jag talar om.
Men jag kan fråga dig om du tror att det är så att en individ som lever i tex Kina automatiskt är kommunist och övertygad partimedlem.
Det vill säga det faktum att någon befinner sig rent geografiskt och de facto i en stat som är kommunistisk - gör det alla till kommunister? Även barnen - typ Mao kommunister?