Tjena, jag kom att tänka på att jag inte har minsta anning om var i universium (och den kända massan) som jorden befinner sig. Befinner vi oss långt ute på någon kant eller lutar vi mot mitten? Om detta är en av de stora frågorna som vi inte har besvarat så skulle vi kunna starta en liten diskussion om hur vi skulle kunna ta reda på svaret.
Ett första bidrag från mig. Om massan är relativt jämt fördelad i universium så skulle man kanske kunna mäta gravitationen från yttre rymden, och försöka bortse från jorden och de närmsta planeterna. På så sätt borde man kunna se åt vilket håll det finns massa och därför vart centrum borde ligga. Vad tror ni?
Jorden, universiums mitt?
Moderator: Moderatorgruppen
Jorden, universiums mitt?
Man är inte det man gör, utan det man har gjort.
Kanske bara man reser tillräckligt långt åt ett håll i universum, så dyker man upp från andra hållet, kanske allting i praktik ligger vid universets centrum.
Universet sägs vara begränsat rymdmässig, vilket jag instinktivt värjer mig mot, jag vill hellre ha ett obegränsat universum.
Dessutom har inte universum samma storlek, det blir större för varje sekund, vilket kan verka onödig, men det har man kommit fram till.
Enligt lagen om ljusets hastighet i vakuum som det snabbast möjliga hastigheten för allt från radiosignaler till materia (varvid materia dock inte kan komma upp det den hastigheten), så är den informationen vi kan ta emot med våra instrument och våra sinnen av äldre datum, ju längre bort det kommer i från.
Det innebär, vi kan aldrig se universet som den egentligen är, som en bild av allting som det är nu, utan vi får nöja oss med nån slags konstig kollage av en miljard gamla reflektioner av objekt i rymden som ligger på en miljard ljusårs avstånd, av en miljon år gamla reflektioner från objekt som ligger på en million ljusårs avstånd, o s v.
Vi ser inte ens solen som den är, utan bara en 3 sekunders föråldrad avbild
vilket kanske inte spelar så stor roll.
Universet sägs vara begränsat rymdmässig, vilket jag instinktivt värjer mig mot, jag vill hellre ha ett obegränsat universum.
Dessutom har inte universum samma storlek, det blir större för varje sekund, vilket kan verka onödig, men det har man kommit fram till.
Enligt lagen om ljusets hastighet i vakuum som det snabbast möjliga hastigheten för allt från radiosignaler till materia (varvid materia dock inte kan komma upp det den hastigheten), så är den informationen vi kan ta emot med våra instrument och våra sinnen av äldre datum, ju längre bort det kommer i från.
Det innebär, vi kan aldrig se universet som den egentligen är, som en bild av allting som det är nu, utan vi får nöja oss med nån slags konstig kollage av en miljard gamla reflektioner av objekt i rymden som ligger på en miljard ljusårs avstånd, av en miljon år gamla reflektioner från objekt som ligger på en million ljusårs avstånd, o s v.
Vi ser inte ens solen som den är, utan bara en 3 sekunders föråldrad avbild
vilket kanske inte spelar så stor roll.
Medelavståndet (ja, avståndet varierar!) till månen är ~3,8*10^8 m, och c ~3*10^8 m/s. Räkna själv :]
Medelavståndet till solen: ~1,5*10^11 m. --> ca 8 min för ljuset att nå hit från solen.
Den största delen av massan i universum, är såvitt jag vet, okänd. Kanske är lite att dra förhastade slutsatser att säga att massan är jämnt fördelad... Att också säga vart vi befinner oss är också en fråga om hur universum verkligen ser ut. Man är fortfarande inte ense om detta.
Medelavståndet till solen: ~1,5*10^11 m. --> ca 8 min för ljuset att nå hit från solen.
Den största delen av massan i universum, är såvitt jag vet, okänd. Kanske är lite att dra förhastade slutsatser att säga att massan är jämnt fördelad... Att också säga vart vi befinner oss är också en fråga om hur universum verkligen ser ut. Man är fortfarande inte ense om detta.
Jag har lämnat forumet. Filosofi är inte så trevligt som jag hade hoppats på.
Universum har per definition ingen mittpunkt. Vi befinner oss på randen, precis som allt annat i universum.
Man kan tänka sig universum som en uppblåst ballong, som fortfarande håller på att blåsas upp. Det enda som existerar är ballongens gummiutsida. Inuti finns ingenting, utanför finns ingenting. Det som en gång varit (dåtid) var då ballongen var något mindre uppblåst. Det som kommer att vara (framtid) är då ballongen blåsts upp lite till. Då vi tittar "långt ut" i universum med teleskop och annat, ser vi "ballongen" så som den såg ut då den var något mindre uppblåst, pga ljusets begränsade (och konstanta) hasighet.
Att ta sig från ena sidan på ballongen till den andra, kräver att man åker runt hela ballongen. Det är omöjligt att åka igenom ballongen, då det inte finns något igenom. Att nå punkten på motsatt sida ballongen är omöjligt då universums expansion sker alltför snabbt och man aldrig kommer att nå fram.
Man kan tänka sig universum som en uppblåst ballong, som fortfarande håller på att blåsas upp. Det enda som existerar är ballongens gummiutsida. Inuti finns ingenting, utanför finns ingenting. Det som en gång varit (dåtid) var då ballongen var något mindre uppblåst. Det som kommer att vara (framtid) är då ballongen blåsts upp lite till. Då vi tittar "långt ut" i universum med teleskop och annat, ser vi "ballongen" så som den såg ut då den var något mindre uppblåst, pga ljusets begränsade (och konstanta) hasighet.
Att ta sig från ena sidan på ballongen till den andra, kräver att man åker runt hela ballongen. Det är omöjligt att åka igenom ballongen, då det inte finns något igenom. Att nå punkten på motsatt sida ballongen är omöjligt då universums expansion sker alltför snabbt och man aldrig kommer att nå fram.
"För den som har hammaren som enda verktyg, ter sig alla problem som en spik"
- Mark Twain
- Mark Twain
-
ClubberCal
- Inlägg: 25
- Blev medlem: 09 nov 2005 11:45
- Kontakt:
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 2 och 0 gäster